Extraction (2020)

Kommer ni ihåg den gamla klassiska actionrökaren "De vilda gässen" från 1978, den med Roger Moore och Richard Burton i huvudrollerna? Den handlar om ett gäng legosoldater som tar ett uppdrag att rädda och smuggla ut några personer i fångenskap någonstans i Afrika. Det var en av de första actionfilmerna jag såg som gryende filmälskare. Ta denna klassiker och modernisera den med lika delar "The Raid" och "John Wick" samt krydda med den underskattade actionthrillern "No escape" från 2015, då får du en känsla för vad denna film erbjuder.

Chris Hemsworth spelar Tyler, en livstrött legosoldat som gör grisiga jobb för högstbjudande. Hans sexåriga son dog i barncancer och han kan inte se sonens ansikte i sitt huvud längre. Sorgen är större än viljan att leva. Nu har han fått ett uppdrag att frita sonen till en indisk knarkkung som sitter fast hos en konkurrent i Bangladesh. Tyler och hans team beger sig in i en febrig och överbefolkad stad som visar sig vara svårare att ta sig ifrån än vad de räknat med.

Jag gillar denna actionrökare. Det är en perfekt film för fredagskvällen. "Action utan slut". Chris Hemsworth är en cool dude, jag gillar hans energi och tajming. Han har glimten i ögat och levererar både humor och allvar med samma lätthet. Filmen snyggaste är dock den mörka skönheten Golshifteh Farahani känd från Jim Jarmusch's "Paterson" bland annat. Här spelar hon en bad ass vilket funkar också. Hon har många strängar på sin lyra som det verkar.

Efter jag såg filmen upptäckte jag att den var gjord av bröderna Russo och deras Second Unit Director från "Infinity War" och "Endgame". Kul trivia på sin höjd. Som sagt var detta mer likt någon av alla filmer i samma stil som "John Wick" som kommit de senaste åren än MCU. Filmen bygger på en "graphic novel" som Joe Russo skrivit och han har också stått för manus till filmen. Bröderna har producerat tillsammans med den bäste Chris.

Random notes:
- är inte helt säker på att filmen blev bättre av den inledande scenen som tar oss rakt in i slutscenen för att sedan låta större delen av filmen vara en flashback.
- Tylers coole teammedlem med sniper-geväret, han som kallas för G, spelas av filmens regissör Sam Hargrave.
- filmen har mycket lite dialog under inledningen och slutet, den stannar upp en stund i mitten där karaktärerna får andas och utvecklas, men sedan är det full fart igen...

Överlag en positiv överraskning ur en genre som ofta underhåller för stunden men sällan når fram som riktigt tunga filmer. I samma nivå som "John Wick" dock men med en bättre huvudperson.

Betyg: 4/5

För den sugne finns fler tankar att läsa om filmen:
Sofia
Filmitch

Wind River (2017)

Jag trodde att "Wind River" från 2017 skulle vara en ordinär polisthriller som utspelades i ödsliga vildmarkstrakter i norra USA. Och den beskrivningen stämmer på pappret om man endast orkar skrapa på ytan.

Innehållet i den påhittade historien var dock mycket mer kargt och brutalt än jag förväntade mig. Redan när jag såg scenerna med den unga kvinnan springandes barfota i snölandskapet stramade det åt i hjärtat på mig. Jag började må dåligt, fick yrsel, och den känslan lämnade mig aldrig under resten av titten. För även om manus är fiction bygger det tyvärr på en verklighet som existerar.

Filmen tar sin handling från morden på unga kvinnor ur indianbefolkningen i reservat som Wind River (ett av de största reservaten i USA). När jag läser mer om bakgrunden till filmen och varför regissören Taylor Sheridan ("Sicario", "Hell or high water") valde detta projekt blir jag akut panikslagen.

Amerika har uppfuckade lagar runt polisens befogenheter och lagar i övrigt för indianreservat. Under förberedelserna inför filmen besökte Sheridan ett reservat med 6.000 invånare. Vid det tillfället fanns 12 olösta mordfall på unga kvinnor från stammen. En fullständigt horribel siffra. Det skulle vara som att vi hade 20.000 olösta mordfall på unga kvinnor i Sverige. Enligt Noa, polisens nationella operativa avdelning, hade vi i Sverige i slutet av 2018 ca 630 olösta mordfall totalt.

Elizabeth Olsen spelar den oerfarna FBI-agenten som försöker så gott hon kan i en karg och ogästvänlig miljö. Jag får vibbar av hennes genombrottsfilm "Martha Marcy May Marlene", en film jag för övrigt starkt kan rekommendera. Olsen är alltid bra. Jeremy Renner spelar jägaren som hjälper henne och han är likaledes superb i denna film.

Filmen är solid rakt igenom överlag. Jag har issues med några små detaljer i manus men dem väljer jag att ignorera nu. I stort tar jag med mig en bubblande vrede över hur USA hanterar sin ursprungsbefolkning. Det är uselt. Jag känner en avgrundsdjup sorg över ämnet, och jag försöker, men misslyckas, att sluta tänka mer på det nu.

Betyg: 5/5

Läs fler tankar om filmen från vännerna, såg de det jag såg?
Sofia
Jojjenito

"Yes she did."

Tredje rapporten från apokalypsen

Frans berättar om en mycket spännande podcast och jag bjuder på en rymdfilmsquiz.

Lyssna på senaste avsnittet här.

Rapporter från apokalypsen

Rapporter från apokalypsen. Förströelser i corona-tider.

Ni hittar programmet här eller sök på Shinypodden i er poddspelare.

Top 10 of the 1980s

Så var det dags med topplista för 80-talet. Lite lätt försenad på grund av glömska. Sorry 'bout that.

Detta är det överlägset svåraste decenniet att göra en topp-10 för. Det var under åttiotalet jag bildade min smak för film, precis som musik, och denna smak växte sig stark under de mest formativa åren. Jag känner en stor nostalgi över många, många filmer från 80-talet. Här kommer jag lista de tio som jag håller närmast mitt hjärta och som är mest personliga för mig. Det rör sig bara om filmer som jag såg och gillade när de kom ut eller snart därefter och som jag återvänt till många gånger sedan dess.

Jag har efter mycket funderande valt att INTE ta med nya upptäckter från decenniet. Som exempel tänker jag på tre mycket starka japanska animerade filmer som jag upptäckte under mitt "Decennier"-projekt här på bloggen; Min granne Totoro, Kikis expressbud och framför allt den makallösa "Grave of the fireflies". Nej, det blev för rörigt i huvudet att blanda filmer som består till 90% av nostalgi med nya upptäckter som jag bara sett en gång vardera. Många av filmerna nedan har jag sett om mer eller mindre nyligen och de flesta är fortfarande five by five, men vissa har jag inte sett på ett tag och de vet jag inte hur bra de står upp.

Jag har en lång lista med bubblare också. Ofta var det nästa bara slumpen som avgjorde vilka som kom med eller ej.

Åttiotalet bestod för mig av komedier och science fiction kan man se av min lista. Det är i alla fall de filmerna jag gillade mest när det begav sig. Här kommer en semi-rankad lista, varannan komedi och varannan annan genre...

Topp 10 från 1980-talet

¡Three Amigos! (John Landis, 1986)

Mycket rolig westernsatir med de komiska genierna Steve Martin, Chevy Chase och Martin Short. Seven samurai, The magnificent seven? Bah. Three amigos!

The Terminator (James Cameron, 1984)

Den ikoniska filmen som jag och alla mina vänner älskade så mycket. Och så Arnold med den lustiga och citerbara österrikiska brytningen. Häftig film.

The princess bride (Rob Reiner, 1987)

Asss youuuuu wiiiiish! The Dead Pirate Roberts! Because I am not left handed either! Inconceivable! My name is Inigo Montoya, you killed my father, prepare to die!

Au revoir les enfants (Louis Malle, 1987)

Jag ock Sir Per stapplade med tårfyllda ögon ut från Fyrisbiografen en vårdag 1988. Otrolig filmupplevelse. En av Quentin Tarantinos favoritfilmer, därav namnet på hans första manus...

Dirty rotten scoundrels (Frank Oz, 1988)

En av de bästa smarta komedierna jag känner till. Steve Martin och Michael Caine har ett magiskt samspel som Freddy och Lawrence. Njutningen!

Mad Max 2: The Road warrior (George Miller, 1981)

Såg om den med Patrik under natten efter vi hade sett Fury Road, och The Road Warrior är klart bättre. Gammal är äldst! Oavsett vad killarna i /Filmcast säger!

The Breakfast Club (John Hughes, 1985)

Nu börjar vi närma oss det mest personliga av de personliga valen. Jag älskade Molly Ringwald! John Hughes var ett fucking genius. Alla filmerna med The brat pack var bra på ett eller annat sätt, men The Breakfast Club var kronan på verket. Don't you forget about me!

Blade runner (Ridley Scott, 1982)

Denna fantastiska dystopiska framtidsvision. Den är helt makalöst bra. Frågan är bara vilken som är bäst, denna eller 2049??

Fletch (Michael Ritchie, 1985)

Kungen av komedier. För mig i alla fall och det på grund av en massa personliga skäl efter var, när , hur och varför jag sett filmen genom åren. Också en ren guldgruva för roliga citat. Chevy Chase glänser på det sättet bara han kan.


bara en plats kvar...

Aliens (James Cameron, 1986)

Private Hudson, I love you 3000. Ja, denna är brutalt bra. I toppen på sci-fi-, krigs- och horror-filmer. Väldigt bra. Sannerligen en speciell totalupplevelse när jag såg den på bio i Skövde på väg till nattjobbet på Cementa...



Min sorg var oändlig av att tvingas lämna dessa tjugo filmer utanför listan:

• Star Wars: Episode V - The Empire Strikes Back (1980)
• Escape from New York (1981)
• Dead men don't wear plaid (1982)
• The thing (1982)
• Risky business (1983)
• Against all odds (1984)
• Sixteen candles (1984)
• Amadeus (1984)
• St Elmo's fire (1985)
• Subway (1985)
• Runaway train (1985)
• Withnail and I (1987)
• Stakeout (1987)
• Less than zero (1987)
• Angel heart (1987)
• Broadcast news (1987)
• Working girl (1988)
• Die hard (1988)
• Christmas vacation (1989)
• The abyss (1989)

Damn! Var tvungen att sätta en "cap" på antalet bubblare!

När ni hämtat er av briljansen av min lista måste ni hoppa över och kolla in Filmitchs lista över favoritfilmer från åttiotalet. Han publicerade sin lista redan i morse om jag inte misstar mig. Har vi några överlapp? Ska vi gissa på två stycken?

Fripps Filmrevyer 10 år idag! Hurra!

För tio år sedan startade jag filmbloggen. Det känns lite overkligt men nu är vi här.

Jag har varit dålig på att uppmärksamma bloggens födelsedagar, men inför 10-årsdagen ville jag skriva något litet om högtidsdagen. Först tänkte jag göra en topplista över filmerna från de tio åren men en sådan lista skulle överlappa min topplista för 10-talet allt för mycket.

Istället blir det en vandring längs minnenas allé. Vad har jag pysslat med här på bloggen de första tio åren egentligen?

2010

Bloggen startades den andra april 2010. Jag bodde tillfälligtvis i Sannegårdshamnen på Hisingen och skulle senare om sommaren flytta hem till Solna igen. Bloggen var redan från början tänkt att vara ett kalendarium över popkultur som jag konsumerat, filmer, tv, böcker och musik. Men med fokus på filmer.... filmrecensioner, film review, film-review... filmrevy...

Den först revyn blev på Jason Reitmans briljanta Up in the air. Jag hyllade den inte lika mycket då som jag gör nu efter flera omtittar. Jag har ju skrivit recensioner långt tidigare också, för Discshop närmare bestämt. Några av de texterna publicerades också, tex en hyllning av True Romance och en sågning av Dansar med vargar.

Vilken var årets tv-serie för mig? En återkommande punkt nedan. Under hösten 2010 såg jag alla säsonger av The West Wing, en fantastisk tv-serie.

Live music is better! Årets konsert var Lykke Li på Kägelbanan på Söder. Mycket, mycket intimt. Också inspelat för TV så jag har numera varit med i TV!

2011

Jag har besökt Stockholms Filmfestival varje år sedan 2001 och 2011 var det ett särskilt lyckat år på filmfesten för min egen del. Jag delade ut hela tre femmor under årets festival. Detta var också året då Vanessa och jag hade vår filmklubb, och jag publicerade min "A life in movies" i fyra installationer.

Den sista Harry Potter-filmen hade premiär och jag såg Kung Fu Panda 2 med systerdottern Matilda.

Årets TV-serie var första säsongen av den norska svarta komedin Dag. Min gamla kära moder tipsade om serien! Jag spred sedan ordet visare på jobbet och fick med mig Jonas med flera som fans.

Live music is better! Årets konsert var utan tvekan när Roger Waters framförde "The Wall" i Globen. Jag var där med Sverker och Anders. Mycket fin och känslosam konsert som gav mig gåshud gång på gång de tre-fyra första låtarna. Nostalgi kan göra sådant med kroppen.

2012

Under våren 2012 flyttade jag inom Solna till våningen med filmrummet. Perfekt! Detta var också året då jag började hänga med andra filmbloggare i den unika klubben "Filmspanarna". Vi körde bland annat tema-inlägg, ett handlade om filmupplevelser utöver det vanliga vilka jag har ett gäng.

Detta var också året då jag fick upp ögonen för filmdecenniets filmserie, MCU. Filmspanarna såg Avengers tillsammans. Ännu roligare var kanske när jag åkte upp till Uppsala och såg Madagaskar 3 med systerbarnen Måns, Greta, Jonas och Melker.

Jag publicerade ett litet musikprojekt, "A life in Music", med lika många inlägg som jag var gammal.

Runt detta år var TV-serien "Sherlock" som hetast. Favoritavsnittet var och förblir första avsnittet i andra säsongen som gick detta år, A scandal in Belgravia.

2013

Detta var året för stora bloggprojekt. Under första halvåret körde jag min stora genomgång av Bond-filmerna. My name is Bond, James Bond ekade i filmrummet.

Senare på hösten drog jag och bloggkompisen Christian vårat ambitiösa bloggprojekt "Decennier" där vi såg oss igenom filmhistorien. Det projektet tog slut två år senare, sommaren 2015.

Detta var också första året som jag sammanfattade året på bloggen på nyårsafton, något som jag har gjort varje nyårsafton sedan dess.

Jag och en massa kompisar såg Gravity på Rigoletto, en maffig filmupplevelse! Mindre kul upplevelser är kanske mardrömmar, men likväl blev det ett tema som Filmspanarna bloggade om gemensamt.

Detta var första året jag och flertalet bloggande kompisar deltog på Malmö Filmdagar. Jag har varit där nästa varje år sedan dess.

Live music is better! Jag var med kompisar på Bråvallafestivalen där vi såg discomusik och Avicii.

Årets TV-serie var "Game of Thrones" som vid det här laget hade fått upp ångan ordentligt och snart var på var man läppar. Den typiska serien alla pratade om i fikarummet.

Under 2013 publicerade jag mitt hittills enda sponsrade inlägg. Jag ser det som undantaget som bekräftar regeln om att jag inte ser bloggen som en inkomstkälla. Det är så trist med reklam och sånt.

Jag och Jojje såg World War Z i Kista och jag testade ett nytt format på min revy. Jag skrev en revy på favoriten Serenity och det blev långt!

Read more books! Jag läste klart The Wheel of Time i och med sista boken "A memory of light". Berättelsen om Rand, Mat, Perrin, Egwene, Nynaeve och Moiraine hade funnits i mitt huvud sedan 1995. Det var en sällsam och smått absurd känsla när allt tog slut helt plötsligt...

2014

Året då jag skrivit flest antal inlägg, ett rekord som står sig än idag. Malmö Filmdagar var ovanligt starkt, och för övrigt var det flera kul filmupplevelser under året. Flera av kompisarna besökte Monsters of Film där vi såg Död snö 2. På Cinemateket såg vi stumfilmen The Scarlet Letter med livemusik framförd på scen. Andra minnesvärda filmupplevelser var The Wolf of Wall Street och Interstellar.

Inspirerad av hur kul det var med Bond-projektet körde jag ett liknande projekt för Harry Potter-filmerna.

Men allt var inte kul, jag, Jojje och Vanessa film filmen American hustle förstörd av ett gäng förortsungdomar som härjade på Filmstaden i Kista. Vis av erfarenheten har jag inte sett film i Kista någon gång sedan dess.

Årets TV-serie var utan tvekan True detective, första säsongen.

Read more books! World War Z var en så frejdig film och då Patrik starkt rekommenderade boken slog jag till och läste den under semestern och det var en av de häftigaste läsupplevelserna jag haft. Mycket bra, läs den!

Live music is better! Jag och Sir Per såg Neil Young på Skeppsholmen. Inte första eller sista gången vi skulle se Neil.

2015

Detta var året då jag och Johan startade Buffypodden! Vilken grej att starta en egen podd. Mycket jobb, men mycket givande också. Jag hade tidigare varit gäst hos Johan, Markus och Erik i "Har du inte sett den?"-podden en 3-4 gånger.

Filmspanarna såg Cirkeln och träffade Sara på en fika efter filmen. Senare hade vi med Sara som gäst i Buffypodden två gånger och Mats var med en gång. De båda var också med i den diskussionspanel jag arrangerade för den tredje "The Slayer Club". Tyvärr har vi inte publicerat några bilder eller ljud från panelen. Det var superkul. Jag tror Johan har en video av det någonstans...

Jag gick på bio med Greta och Melker nere i Hunnebostrand. Vi såg Minions. Det blir tydligen ofta uppföljare när jag ser på bio med systerbarnen!

Decennier avslutades men jag kompenserade mig med små bloggteman istället; Die Hard, Mission Impossible samt Star Wars.

The Force Awakens hade premiär! Wow! Loved it.

2016

Året som jag inledde med ett Hasse Ekman-tema och publikation av min Topp 100-lista, eller jag skulle nog vilja säga min topp 100 som gällde just då. Det har redan ändrats en hel del skulle jag gissa...

Alla tre filmfestivalerna var starka detta år! Stockholms Filmdagar adderats till min agenda och där var Spotlight bäst, Malmö Filmdagar gav oss Toni Erdmann och en mycket stark Stockholms Filmfestival gav oss Nocturnal animals, Manchester by the Sea och Arrival.

Buffypodden tuffade på med bland annat Mats Strandberg som gäst i avsnittet "Vita kränkta vampyrer". Under året läste jag också hans bok "Färjan", vilket var en underhållande och ryslig nagelbitare.

Under första delen av året råkade jag köra ett Western-tema. Det var kul men det dog ut till slut. Oplanerade bloggprojekt är kul!

På tal om westerns... En otroligt mäktig filmupplevelse var när jag och kompisarna Jojje och Christian gick och såg Tarantinos western The hateful eight på 70mm-visningen på Rigoletto. Lång och bred film med intermezzo och allt.

En annan härlig bioutflykt var när jag och Jojje såg Alien och Aliens på Bio Rio. Älgen!

Ett annat långsiktigt projekt startades och det var att se hela TV-serien Doctor Who (2005). Jag har kommit en bit på vägen nu, sett en 7-8 säsonger men det vilar just för tillfället. Annars var nog årets nya TV-serie Stranger things.

Live music is better! Detta år var det två fantastiska konsertupplevelser; jag och Sir Per såg Neil Young på Dalhalla och senare såg jag och Plymen The Cure på Globen. Båda mycket fina saker.

2017

Buffypodden avslutades under året efter 47 avsnitt och tre mycket roliga "Slayer Club"-fester. Men poddäventyren var inte över...

Jag, Jojje, Carl och Niklas strålade samman för ett specialdubellavsnitt där vi poddade om de bästa filmerna från 2016. En tradition som togs upp i våras igen.

Senare under 2017 poddade jag, Jojje och Carl om MCU. Vi kan säga som så att vi inte riktigt hade samma uppskattning för filmerna vi poddade om, så diskussionerna var vilda.

Wonder Woman hade premiär och DCEU slog MCU på fingrarna med att vara först med en film som handlade om en kvinnlig superhjälte mer specifikt. Jag såg filmen med systerdottern Greta.

På TV-seriefronten var tredje säsongen av Twin Peaks årets snackis.

2018

Under 2018 var det mycket poddning igång. Jag och Olof körde Bowiepodden i totalt 28 avsnitt, senare var det jag och Carl som poddade om åtta filmer från bröderna Coen. Till sist drog jag och den store Frans igång första säsongen av Hitchcockpodden under hösten.

Jag kände mig sugen på komedier och drog oplanerat igång Komiska Söndagar vilket rullade nästan ett halvår...

Med ganska ljumna filmfestivaler kom årets filmupplevelser från enstaka utflykter med kompisar; jag och Joel såg The Commuter, Carl bjöd in till Cinemateket-visningen av Clair'es camera där Fredrik också dök upp, jag, Johan och Carl såg också Zardoz på Cinemateket, skräckisen The quiet place såg jag med Vanessa, och den nya Mission Impossible, Fallout, sågs i Denver, Colorado med Diana och Alex.

Men som alla vet är film bäst hemma i filmrummet. Under året fick jag besök av systersönerna David och Måns för spel- och filmhelger. Vi spelar Firefly the Board Game och så visar morbror klassiska actionfilmer (mestadels, Arrival slank visst med en gång också). Tarantinos tidiga verk gillades mycket av pojkarna.

Read more books! Jag blev tipsad av syster Pillan om en härlig bok, News of the world. Läsvärd!

Live music is better! Årets andra halva bjöd också på tre suveräna konsertupplevelser! Jag och min far såg Roger Waters "US + Them Tour" i Friends Arena. Det var en sanslöst häftig konsert. Senare såg jag och Sverker en annan Floydare, Nick Mason och hans "Saucerful of Secrets Tour" på Cirkus. De spelade Floyds allra äldsta låtar och de växte till sig i live-versioner kan jag säga. Till sist var jag med Sverker på konsert igen då vi såg Fish framföra alla låtar från det gamla Marillion-albumet "Clutching at straws". Mycket nostalgiskt.

Årets TV-serie var helt klart Sharp objects.

2019

Redan framme vid förra året. Det var året då jag och Johan körde Fireflypodden vilken avslutades med en inspelning i bilen på väg ner mot Göteborg, besök hos Patrik och Comic Con. Under året läste jag också den första licenserade Firefly-romanen "Big damn hero".

Senare körde jag och den store Frans Hitchcockpodden säsong 2.

Under hela året var det bloggprojektet "52 Directors" tillsammans med min gamle Decennier-kamrat Christian.

Under våren startade jag också en helt ny blogg, Onelouder.reviews, där jag recenseras skivor. På den bloggen skriver jag alla inlägg på engelska.

Tre gigantiska serier avslutades under året;  MCU's The Infinity Saga, TV-seriemastodonten Game of Thrones samt den tredje trilogin från Star Wars avslutade The Skywalker Saga.

Under våren var jag på tjänsteresa i Tokyo och spenderade där en helg med Vanessa och familj. Vi gick och såg Captain Marvel på en stor IMAX därborta i Tokyo.

På filmfesten var Knives out och Jojo rabbit de bästa filmupplevelserna.

Under året hade jag flera mysiga filmupplevelser med kompisar; Raiders of the lost ark på Cinemateket med Johan, John Wick 3 på MoS med Christian, Bondfestival på Bio Capitol med Carl, Shaw & Hobbs med Joel, action utan slut, The Beach Bum på Bio Capitol med Jojje och Carl, och till sist hade jag och Carl en Howard Hawks-festival hemma i filmrummet.

Live music is better! Jag vill framför allt lyfta två grymma konserter, dels var jag och Sir Per på Neil Young med "supporting act" Bob Dylan i Hyde Park, dels såg jag och systersonen David Sophie Zelmani i Norrköping där Sophie pratade med oss och lånade min mobiltelefon mitt under konserten.

2020

Just nu i april är det inte klackarna i taket direkt. Men före hela livet stängdes ned på grund av Corona-viruset hann vi med några saker i alla fall.

Jag och Frans avslutade Hitchcockpodden säsong 2. Snart därefter poddade jag och grabbarna Jojje, Niklas och Carl om 2019 års bästa filmer i en Shinypodden Special, två delar.

Jag såg 1917 på IMAX med Johan och Markus, och med Johan hade jag en Kevin Smith-festival i filmrummet.

På TV hann jag se The Witcher, mycket njutbar. Större delen av året har jag intresserat följt nyheter om den kommande Wheel of Time-serien som förhoppningsvis kommer ha premiär nästa år.

Live music is better! tog mig, Sverker, Johan och Niklas till Cirkus där vi avnjöt Opeth på hemmaplan. Mycket älskvärt.


Sådärja, det var tio år. Vad som händer på bloggen den nästkommande tio åren har jag ingen aning om. Men jag hoppas att det blir mycket film, tv-serier, goda böcker och fin musik. Ha de!