Damn, detta är en riktigt bra gangsterfilm i samma fåra som Coppolas Gudfadern. Jag älskar filmen fortfarande, den hade klarat sig väl mot tidens tand. Filmen har en mycket osentimental men barsk tonalitet. Det finns ingen antydan till satir eller humor i tonen. Däremot finns ett antal scener som dryper av svart humor, men detta är inte en av bröderna Coens komedier. Det tackar jag för då jag börjat inse att det kanske inte är deras starka kort såvitt jag får bedöma.
Gabriel Byrne är bra i rollen som Tom Reagan. Det är en kopia av Tom Hagen från Gudfadern och det är fine. Byrne är stencool som mannen bakom kulisserna som känner allt och alla. Han bär inte ens vapen då han är så etablerad och respekterad att ingen vågar hota honom på riktigt. Däremot får han spö många gånger i filmen. Han är en antihjälte antar jag.
Som vanlig har bröderna Coen full koll på allt filmtekniskt. Jag och Carl går igenom vad vi gillar och inte gillar med filmen. Anledningen till att den inte får full poäng är bland annat några scener som känns konstiga och osynkade med resten av filmen. Det är framför allt då bröderna försöker sig på någon slag humor, vilket redan konstaterats inte passar dem. Lyssna på poddavsnittet för mer ingående redovisning av dessa scener.
På filmens plussida finns några ikoniska scener där den mellan Tom Reagan och John Tuturros Bernie ute i skogen vid Miller's Crossing är en av gangsterfilmhistoriens mest minnesvärda scener. Dessutom ser vi ett antal minnesvärda birollsfigurer. Detta är något som man börjat vänja sig vid från brödernas filmer vid det här laget. Är det kanske en av deras största talanger? Att casta och använda biroller på ett lysande sätt...
Frances McDormands cameo. Toms hatt. Italienska maffian mot den irländska diton. The Glass Key, Yojimbo och A fistful of dollars.
Slutomdöme: jag håller fortfarande denna som en av brödernas bästa filmer.
Betyg: 4/5
Besök Shinypodden.se för detta avsnitt och alla tidigare. Lämna gärna kommentarer på hemsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar