torsdag 21 februari 2013

Bond, James Bond: Dr. No (1962)


Bond nr 1: Dr. No

Utgivningsår: 1962
Regissör: Terrence Young
Loctions: London, Jamaica


Plot: Bond utreder försvinnandet av två brittiska agenter på Jamaica och kommer osökt den internationella brottsorganisationen SPECTRE på spåren.


Cast
James Bond - Sean Connery
Honey Ryder - Ursula Andress
Sylvia Trench - Eunice Gayson
Miss Taro - Zena Marshall
Dr. No - Joseph Wiseman
Professor Dent - Anthony Dawson
Felix Leiter - Jack Lord
Quarrel - John Kitzmiller
M - Bernard Lee
Miss Moneypenny - Lois Maxwell



Revy
Som första film i den numera kända Bond-franschisen har Dr. No en plats i filmhistorien. På ett sätt är den ganska svag som Bond-film, men å andra sidan introducerar den oss till hela världen och en massa karaktärer. Den är jämnare än vissa andra i serien, men den saknar de högsta topparna. Filmens styrkor är Sean Connery's coola agent, en skön sextiotalsvibe, samt den första och en av de mest ikoniska bondbrudarna i Ursula Andress lättklädda skepnad. Samtidigt saknas mycket i denna film som senare kom att var självklara ingredienser i en Bond-film. Det är en enkel, på gränsen till simpel, story. Bond reser inte omkring som en lyxturist på den ena exotiska platsen efter den andra. Prologen saknas helt och gadgets i princip likaså.

Sean Connery's Bond är cool. Connery gör Bond bra från första början, otroligt cool men också märkbart distanserad. Eller är det något annat jag ser? En osäkerhet om vem Bond är? I min bok nailar han dock rollen redan här.





Prologen: 0
Dr. No är första och enda filmen som inte har en prolog.


Bondlåten + Titelsekvensen: 6
Filmen börjar med det så klassiska James Bond Theme, och sedan glider de över i kalypsosången Kingston calypso. Den andra sången ser jag inte som en "riktig" Bond-låt, men det klassiska Bond-temat är suveränt givetvis. Stycket spelas ju sedan i alla Bond-filmer. En drös poäng för det.

Titelsekvensen är psykadelisk och andas mycket sextiotal. Som med så mycket i denna film hade de inte hittat formen för detta ännu.


Storyn: 4
Handlingen är inget man hänger i julgranen direkt. Filmen går i ett långsamt tempo rakt igenom och Dr. No's hot är inte så speciellt farligt... "toppling of rockets". Men det var kanske så actionfilm var i början av sextiotalet?

Istället får detta ses som en renodlad introduktion till Bond. Han är riktigt laid back, nästan ointresserad av vad han gör. Ser man glöd i Bond någon gång under filmen? Kanske lite i slutet när han letar efter Honey. Han är uppenbarligen en kvinnokarl men också en risktagare utan dess like. Han hoppar glatt in i bilen på flygplatsen trots att han vet att chauffören är fienden. Han åker glatt till Miss Taro trots att han misstänker henne som fienden. Bond använder sig själv som bete helt enkelt.


Bondskurken: 2
Jag slås av att huvudskurken Dr. No är med så kort tid i filmen. Han kör med lite filosofiskt snack om öst mot väst, men han har inte någon större karisma. Lite kul att han hade ett handikapp, i detta fall metallhänder. Detta grepp kommer återkomma i Bond-serien flera gånger.


Redan här i första filmen får vi kännedom av SPECTRE.
Dr. No's henchman Professor Dent var ok som skurk inte mer.


Bondbrudarna: 7
Det är en bra scen när Honey Ryder stiger upp ur havet på stranden. Idag kan man kanske tycka att sångövningen mellan Honey och Bond är lite för mycket, men scenerna mellan dem två är gulliga. Honey är en snygging men hon framställs som tämligen hjälplös, även om hon viftar med kniven lite. Honey är den kända, men jag har en annan favorit i denna film.


You got to love "glimten i ögat". Sylvia Trench från inledningen av filmen är faktiskt den mest intressanta bondbruden för mig. Ni vet hon som står och spelar golf i Bond's lägenhet? Står hon inte och övar chippar? Hysteriskt kul. Tydligen hade man tänkt sig att hon skulle spela Bond's flickvän i flera filmer, men den idén lades ner. Jag hade gärna sett henne ännu mer (hon återkommer i en film till).


Filmens förförelsescen är dock med Miss Taro. Bond låter sig inte hejdas av att hon är en av fienden. Gott så. Bond tar för sig på ett självklart sätt som inte rimmar med det sammhällsklimat vi lever i idag. Vilket gör detta lite mer intressant som tidsdokument. Män är män och kvinnor är kvinnor enligt den gamla "goda" tiden. Tiderna förändras dock, både för oss vanliga Joes som för James Bond. Filmerna från modern tid visar en annan dynamik mellan Bond och hans "brudar".


Medhjälparna: 2
Vi får träffa M och Miss Moneypenny för första gången även om ljuvligt är kort. Bond och Miss Moneypenny har redan en skön jargong. I denna film kallas Q för "armorer", hehe.

Under äventyret träffar Bond för första gången kollegan från CIA, Felix Leiter. Men Leiter har inte så mycket att göra i denna film. Istället är det den lokale fiskaren Quarrel som Bond samarbetar med. Jag kommer inte riktigt underfund med honom. Vad är det för typ egentligen? Bond kör med honom som om han vore en betjänt... "cover the boat", "get my shoes" och så vidare. Jag blir alltid lite överraskad av filmens brutalitet när Quarrel bränns ihjäl av "draken". Quarrel är ett mysterium för mig.


Actionscenerna: 3
Filmen är inte stark inom detta område. Men tidsandan och de simpla effekterna gör filmen lite gullig (igen!). Scenen med draken ogillar jag rätt och slätt, en pansarbil med en eldkastare kändes mycket futtigt och ovärdigt. Min favoritscen och en scen som överraskar är den då Bond inväntar och kallt avrättar Professor Dent. Bond har verkligen en licence to kill...


Gadgets: 1
Ingen orgie i gadgets här inte. Bond får sin Walter PPK av "the armorer".


Quotes: 7
Vi har en hel del bra citat att välja på.

Allra första scenen med Bond:
Bond: I admire your courage, Miss...? 
Sylvia Trench: Trench. Sylvia Trench. I admire your luck, Mr...? 
Bond: Bond. James Bond.

Scenen då Bond skjuter Dent:
Bond: That's a Smith & Wesson, and you've had your six. 

Mötet med Honey
Bond: Don't worry. I'm not supposed to be here either. 
Honey Ryder: Are you looking for shells too? 
Bond: No, I'm just looking. 

Bond retar Dr. No:
Bond: Tell me, does the toppling of American missiles really compensate for having no hands? 

Bond till Quarrel precis före de åker till Crab Key:
Bond: Now, don't worry, Quarrel. Everything's going to be fine. 


Sista scenen: 5
En klassisk sista scen. Bond med Honey i famnen i båten och han släpper på bogserlinan så att de tu kan få lite kvalitetstid för sig själva. Bra jobbat, James.



Jakt i udda fordon
I denna den första bondilmen sker jakten i vanliga bilar. Det skriker om däcken på bilarna trots att de körs på grusväg, men i övrigt är de inte så udda...

Sammanfattning

Dr. No är en helt ok start på filmserien och den får ett väl godkänt betyg, som kanske är lite sockrat pga nostalgin. Som stand alone hade den inte varit så älskvärd, men eftersom den introducerar oss för världen och karaktärerna i Bond's universum har filmen en speciellt plats. Filmen är kul att se just på grund av ovan, men den har inte maximal återtittningsfaktor.

Totalsumma: 37

Betyg: 3 / 5


Trailer
Teaser



21 kommentarer:

  1. Wow, bra genomgång och du går verkligen på djupet på vissa saker i och med dina tio kategorier, kul.

    Jag kommer inte ihåg tillräckligt för att ge dig min syn på allt du tar upp, men några saker kan jag bidra med.

    Storyn - Nej, det är inte den starkaste i Bond-serien. Samtidigt är det en ganska lagom inledning och just att den är så laid-back tycker jag funkar väl.

    Bondskurken - Jag håller med. Minns Dr. No som en ganska tråkig skurk, utan karisma, precis som du också påpekar.

    Bondbrudarna - Honey är ju en klassisk Bondbrud och en bra sådan. Hon är lite naiv och så, men som du säger funkar hon bra ihop med Bond. Sylvia Trench minns jag faktiskt inte så mycket av, så intressant att du gillar henne så pass mycket.

    Actionscenerna - Även här håller jag med dig. Det är inte någon av de mest fartfyllda Bondfilmerna, men samtidigt har jag inget emot det. Bättre med bra känsla än pang-pang hela tiden. Avrättningsscenen (och uppbyggnaden) är dock mycket bra och visar tidigt hur Bond är.

    Betyget - Tycker en svag trea är allt för snålt. Men ok, lägger man ihop allt så finns det helt klart svagheter. För egen del är det nog en svag fyra. Inte den bästa, men en av de bättre, mycket p.g.a. att det är originalet.

    Min text om Dr. No när jag såg den senast.

    Härlig början på Bond-temat, ser fram emot mer, mer, mer ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer mer och mer inom kort...!

      När du ser om den nästa gång får du hålla lite extra spaning på Trench, Sylvia Trench!

      Radera
  2. Ingen minnesvärd film för min del men dina kategorier skänker verkligen det hela en bra stringens. I den bästa av världar hade jag också sett en jämförelse med de individuella böckerna där det var aktuellt :)

    Däremot har jag hört att tanken var att Leiter skulle rädda Bond ur en massa knipor (WWII all over again) men att Connerys coola rolltolkning gjorde den typen av story svår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sorry, jag har inte läst en enda bok om Bond. Jag förstår att du lystrat extra mycket för en combo film-bok. Nej, du får prata med Halo (se kommentar nedan) om du vill prata böckerna.

      Jag hade inte hört om idén med Leiter som en amerikansk räddare i nöden. Kanske bäst ändå att Bond klarar sig själv!

      Radera
  3. Bra revy!

    Lite egna tankar om filmen jämfört med vad du skrivit:

    Dr No:
    Faktum är att det är händer rätt ofta att huvudskurken inte visas så mycket.
    Ofta är det The Henchmen som Bond fightas mot för att träffa huvudskurken först i slutet av filmen (som i denna film).
    Extra plus för Dr No är ju att han har den stulna Goya-tavlan framme. =)

    Honey Ryder:
    Håller inte med att hon framställs som hjälplös. Hon har kniv, tvekar inte att använda den - och hon erkänner att hon dödat förut.
    Jag kan tänka mig att på 60-talet så kändes nog detta som en ganska framåt kvinna som kunde ta vara på sig själv - något som gäller för de flesta huvud-Bondbrukarna för övrigt.
    Det brukar vara en missuppfattning att Boindbrudarna är beroende av Bond och inte klarar sig utan hjälp, men dessa kan lätt räknas på en stympad hand (som tex Ms Goodnight (TMWTGG) & Stacey Sutton (AVTAK)).

    Sylvia Trench:
    Jag gillar också hennes karaktär och planen att hon skulle vara Bonds kvinna hemma i England (dock inte som flickvän, men som en typ kk). Synd att hon togs bort efter de två första filmerna.

    Leiter:
    Det som kunde vara så bra...
    Dessvärre har Bondfilmerna förstört Felix Leiter.
    Tänk om de kunde gjort som de gjorde samma sak som med de andra regelbundna karaktärerna?! Ha samma skådespelare och haft bättre övervakning på karaktären i varje manus.
    Som det blev så är det olika skådisar i princip varje film och ibland är han "kollegan från USA", ibland en vän (tex Åskbollen) och ibland en övervakande äldre gubbe (tex Goldfinger)

    Avrättningsscenen:
    En kontroversiell scen då den visar att Bond (en agent för den goda sidan!) kan skjuta en obeväpnad man.
    Men det visar precis vem Bond är och vad han måste vara för att klara sitt jobb. Älskar denna scen! BokBond!

    Sedan hade jag nog själv gett denna film högre betyg än vad du gjort, kanske en fyra.


    P.S. 1
    Du borde skämmas att du inte nämner Ken Adam's fantastiska kreationer!

    P.S. 2
    Jag blev tvungen att ta bort det förra inlägget pga för mycket stavfel! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Och jag skäms. Lite. Ken Adam, production designer som man lär sig på frågeprogram. Njae, jag kommer nog göra dig besviken många gånger till om du väntar dig att jag ska dissekera produktionen så att PD singlas ut. Det går över mitt förstånd! :-)

      Vad menar du med Goya-tavlan, jag hänger inte med. Utveckla!

      Trist med Leiter, jag håller med, men bra att de fångat Bond från boken i denna film i alla fall.

      Vi lär väl få tillfälle att återkomma till Bondbrudarna så låt oss vänta med den diskussionen.

      PS, jag deletade ditt första inlägg för fridens skull.

      Radera
    2. Filmitch svarade ju på tavelfrågan (tack för det! :)

      Min OCD tackar dig för delete:n.

      Radera
    3. LOL, nu kan du sova lugnt igen. Den förflugna kommentaren är borta för alltid. Eller?

      Radera
  4. Japp, du sätter Sammanfattningen klockrent! Som standalone hade den varit rätt crappig och glömts blixtsnabbt. Kanske också en film som egentligen fått sin största berömmelse via den kommande publikgenerationen som i brytningen till 70-talet ville se ifatt de tidiga rullarna...?

    Som nostalgitripp och start på den mäktiga filmserien har den naturligtvis sin plats. Men inte en av de bättre rullarna...det mesta känns lite...naivt...?

    Kul att du är igång!
    På med nästa! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Kul att vara igång!

      Håll utkik imorgon bitti! :-)

      Radera
  5. Ojoj, mustigt det här! Wow!
    Jag är REDAN imponerad av den iver som jag kan läsa mellan raderna i detta första inlägg i projektet. Jag tänker se dina inlägg som lektioner i Bond-kunskap och lägga så mycket som möjligt på minnet :)
    När kommer det meeeer???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Fiffi.

      Äsch, detta är långt ifrån lektioner, det är mer en ström av oorganiserade tankar. Men kul så länge någon kan finna det intressant att läsa.

      Snaaaart!

      Radera
  6. Ett mkt trevligt intiativ Fripp! Det glädjer mig hoppas du överlever långa kommentarer för det får du vare sig du vill eller ej.
    Dr No hör nog till övre halvan av Bondfilmerna kan bero på att det är den första samt att jag gillar 60-tals looken.
    Kan hålla med om att handlingen inte är den bästa men jag föredrar lite stillsammare Bond framför de bombastiska kreationerna som kommer senare.
    Även om det inte är en prolog så gillar jag det psykadeliska med alla goa o färgglada prickar.
    Håller inte riktigt med om Dr No finner mannen ganska obehaglig i sin iskalla framtoning och älskar middagstjafset mellan 007 o No.
    Sylvia Trench en av mina favorit Bondbrudar. Skinn på näsan och vet vad hon vill.
    Leiter har precis som Halo säger blivit satt på undantag i filmerna något som är synd.
    Jag har läst boken och minns att den var en aning mer fartfylld.

    Ang. Goya målningen: Målningen som finns i No´s högkvarter hade stulits i verkligheten 1960 och det har sedan varit en ploj att ha med målningar som stulitsi verkligheten i en del Bondfilmer senast i Skyfall.
    Finfin genomgång Fripp ser fram mot resten.
    Här är min syn på Dr No
    http://filmitch.wordpress.com/2010/11/29/bondtema-dr-no-1962-storbr/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack filmitch!

      Ojoj, det var en mustig revy du skrivit. Lite kul att vi berör en hel del samma saker i våra respektive texter. Men du var mer frikostlig i betyget. Nåväl, min trea är VG som du vet.

      Långa kommentarer behöver du inte be om ursäkt för, det är ju det roligaste som finns! Jag ska försöka skriva långa svar på de långa kommentarerna, men det kanske inte alltid uppfylls.

      Jag nickar bifallande över din kommentar om Miss Trench, flickvän eller kk, hon var häli.

      Ok, det där om stulna tavlor hade gått mig helt förbi. Jag kommer kanske missar dem alla, men då förväntar jag mig att du och Halo mig snabbt rättar!

      Radera
  7. Otroligt projekt, genial ide att inte se dem i ordning. En bra start med en av de allra basta som gradde pa moset.

    Underneath the mango tree me honey and me make boolooloop soon... Carte, suivi ... bond, james bond.
    Basta laten (nu sitter den fast i huvudet igen, suck) och basta casinoscenen av alla sadana i alla bondfilmer.

    Den har dessutom nagot je ne se quoi over sig som gor den behaglig att titta pa; ett slags flyt eller mjukhet och elegans som helt saknas i en lang rad senare filmer men det var ju denna och inte dem vi pratade om sa nog om det.

    En topptrebondfilm for mig, mest pga ovanstaende men aven handlingen ar ok tycker jag; den har i alla fall jamforelsevis - pa en bondfilmsskala - ganska mycket rimligt realistiskt hemligagentinnehall.

    Till sist ar connery som bast i de tva forsta filmerna: osande, sensuell, manlig, hansynslos, dumdristig, trotsig med cigarett ur mungipan orsakar han kaos i saval bomull som i skurkarnas hemliga fastningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för lovorden.

      But ofcourse! Kände helt rätt att se dem i önskad ordning, inte krono.

      Casinoscenen bättre än royale, som i Casino Royale? Nåväl, vi kommer till den tids nog.

      Connery är verkligen speciell här. Efter ditt pekande på detta inser jag också att hans tolkning av Bond är än mer intressant.

      Haha, "..såväl bomull som i skurkarnas hemliga fästningar." Genial!

      Men du, skäms, realistisk hemligagentinnehåll? Lägg ägg!

      Radera
    2. Ett kort men laddat parti baccarat pa annu idag legendariska les ambassadeurs slar alla andra liknande scener. Med lite god vilja kan man se hur de i film efter flim forsoker aterskapa magiken fran denna scen utan att komma i narheten.

      Jag sa ju realistiskt pa en bondfilmsskala! De gor i alla fall da och da i filmen lite sadana saker som kan tanka sig att agenter gor.

      Radera
    3. Du måste någon gång dra reglerna i baccarat för mig. Hur är det, kasta upp två kort och slumpvis utse en vinnare?

      Radera
  8. Upplägget fungerar verkligen! Kul också med så initierade kommentarer därefter.

    Jag kan i korthet tycka att det vore mest intressant att försöka se Dr No som en enskild film. Hur pass mycket av Bonds karaktär presenteras egentligen här? Det känns som att vi känner honom, men gör vi verkligen det? Det är intressanta tankar och ytterst svårbedömt.

    Annars håller jag med dig i det mesta, förutom att den landar på en stabil trea i stället för en svag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för de orden. Skönt att upplägget fått godkänt av dig.

      Tyvärr kommer vi aldrig kunna få uppleva Dr. No utan att redan känna Bond. Hur han skulle varit som karaktär om det inte gjorts några fler filmer om favoritagenten kommer vi aldrig få veta.

      Radera