Kill Bill: Vol. 1 (2003)

Jag har inte sett om Kill Bill sedan jag såg dem för en 10-15 år sedan. Jag kommer ihåg dem som otroligt bra, och där volume 2 var den starkare delen. När systersonen Måns var på besök slog vi till och kollade på den första delen. Man måste ju hjälpa till att sprida kulturen till nästa generation.

Jag var nästan mer nyfiken på hur Måns skulle ta emot filmen än hur jag själv skulle se på den nu för tiden. Måns var som väntat mäkta imponerad av fajtscenerna, men han poängterade dock också att filmen innehöll oväntat lite av det som Quentin Tarantino gör bra dvs coola dialogdrivna scener mellan karaktärer. Och jag kan inte annat än hålla med och utropa mina bifall.

Filmens första actionscen, den mellan the Bride och Vernita Green är mycket bra. Deras brutala och i sammanhanget relativt sett realistisk knivfajt är bra. Bäst är när de stoppar på grund av moralisk kod när dottern kommer hem. Slutet på scenen Tarantino! Det finns några fler scener som jag gillar, bland annat scenerna mellan the Bride och svärdsmeden Hattori Hanzō på Okinawa.

Men filmen domineras av den groteska avslutningen med the Bride mot O-Ren Ishii och hennes tusen hejdukar. Det är groteskt därför att det är så överdrivet och så orealistiskt att det blir tråkigt att titta på. Tarantino måste velat imponera på dem som gillar marshal arts-koreografi och fajt medelst samurajsvärd. Men för mig, och Måns, tedde sig scenen lite absurd. Kontrasten med fajten som inledde filmen är stor.

Jag tror och kommer ihåg det som att Volume 2 var bättre.

Men Tarantino är ju alltid Tarantino, och filmen är sannerligen långt från tråkig att se på, synd dock att den inte riktigt levde upp till rejält högt ställda förväntningar.

Betyg: (svag) 4/5

52 Directors: Richard Donner

Vad har vi på Richard Donner? De där filmerna, och den där och den där. Ok. Jag älskade Dödligt vapen-filmerna när jag växte upp. Damn, de är fortfarande bra. Sen har Donner några härliga 90-talsactionfilmer, den med Mel och Julia och den med Sly och Banderas.



Without further ado...

5. Leathal weapon 4 (1998)

Riggs och Murtaugh kämpar mot kinesiska triadnazister.
Martin och Lorna ska få barn. Uncle Benny är en plick. Jet Li är en bad ass.

4. Assassins (1995)

Sly Stallone och Antonio Banderas tävlar om vem som är den bästa lönnmördaren och så kommer Julianne Moore emellan. Härlig 90-talsaction.

3. Lethal weapon 2 (1989)

Diplomatic immunity!
Riggs och Murtaugh kämpar mot sydafrikanska nazister.
Martin blir sugen på Patsy Kensit men hon blir fiskmat. Roger går på toaletten.

2. Conspiracy theory (1997)

Mel Gibson spelar konspirationsteoretiker som råkar snubbla på en konspiration. Han hjälper och hjälps av Julia Roberts. Action, thriller och komedi i en.

1. Lethal weapon (1987)

Riggs och Murtaugh kämpar mot amerikanska militärnazister.
Martin är självmordsbenägen och går psykologen på nerverna. Martin blir torterad med el och vatten.



Jag har sett nio 21 av Richard Donners filmer:

1. Superman (1978)
2. The Goonies (1985)
3. Lethal weapon (1987)
4. Lethal weapon 2 (1989)
5. Lethal weapon 3 (1992)
6. Maverick (1994)
7. Assassins (1995)
8. Conspiracy theory (1997)
9. Lethal weapon 4 (1998)

Hoppa nu över och kolla in Mr Christians tankar om Carol Reed. Den första mannen? Nej. Den andra mannen? Nej.

Nästa vecka blir det action utav hela slanten, Quentins bästis. Vet du vem det är?

Lifeboat (1944)

Veckans film i Shinypodden om Hitchcock är krigsfilmen Lifeboat från 1944. Filmen är rent tekniskt otroligt imponerande då Hitchcock ville utmana sig själv och spelade in filmen i studion.

Med briljant skådespeleri spelas ett drama ut framför ögonen på oss där alla de disparata individernas inställning till den fokuserad, kompetenta och oärlige tysken långsamt förändras från osäkerhet och humanism till hat som leder till handling.

Teaterdivan Tallulah Bankhead dominerar filmen och levererar en av de bästa karaktärerna vi har sett hittills i Hitchcocks filmer. Jag älskar hennes skådespeleri och karaktär Connie Parker. Även de övriga skådespelarna är fina. Noterar med glädje att unge Hume Cronyn har en stor roll i denna film.

Då jag gick in till titten hade jag en vag känsla av att filmen skulle vara lite svagare men jag blev positivt överraskad. Jag gillar filmen skarpt!

Hitchcocks cameo är lustig och mycket lyckad. Lyssna på poddavsnittet för alla detaljer om detta, Tallulahs avsaknad av trosor och en listning av de bästa filmatiseringarna av John Steinbeck-böcker av Frans.

Åttonde avsnittet av Shinypodden hittas här.

Betyg: 3+/5

Behind the scenes pic

52 Directors: Kevin Smith

Kevin Smith kom som en stormvind med uppkäftiga sköna independentfilmer i mitten på nittiotalet. Jag älskade hans filmer i början och det fortsatte med det ena spännande projektet efter det andra. en bit in i karriären blev han mer känd för sitt intresse för serietidningar, som podcastare och som allmän tyckare. Och även om vissa av hans filmer inte var top notch var jag ett fan ända till... Tusk. Där tappade jag lite förtroendet för honom. Men Kevin Smith är fortfarande en av de jag håller ett öga på.

Hade tänkt se om Clerks II inför denna lista men det blev inte av. Kanske nästa gång!



Without further ado...

Kevin Smith topp 5

5. Zack and Miri make a porno (2008)

Elizabeth Banks och Seth Rogen gör porrfilm. What's not to like?

5. Chasing Amy

Independentfilmernas independentfilm. Joey Lauren Adams, Ben Affleck och Jason Lee i denna sällsamma historia som för mig var så spännande och annorlunda att jag föll pladask. Matt Damon i liten men skön roll. 

3. Red State (2011)

Kändes som att Smith tog sig an en helt ny genre med denna film. Mycket bra och engagerande och ganska ruskigt om ni frågar mig. Michael Parks demonisk som sektledaren. John Goodman saves the day.

2. Dogma (1999)

Roligt skräp! I millenniets sista ögonblick bjöd Smith på en störtskön dramakomedi om några fallna änglar som beträder vår jord. Matt Damon, Ben Affleck, Alan Rickman, Chris Rock, Salma Hayek och Linda Fiorentino i härliga roller.

1. Mallrats (1995)

Första filmen jag såg av Kevin Smith och jag är fortfarande barnsligt förtjust i denna skräpkomedi. Jason Lee, Michael Rooker, Ben Affleck och Stan Lee i härliga roller.



Disclaimer: Behöver se om Clerks, Clerks II och Jay and Silent Bob strike back för att kunna kvalificera in dem på listan.


Jag har sett 11 av Smiths 13 långfilmer:

1. Clerks (1994)
2. Mallrats (1995)
3. Chasing Amy (1997)
4. Dogma (1999)
5. Jay and Silet Bob strike back (2001)
6. Jersey girl (20049
7. Clerks II (2006)
8. Zack and Miri make a porno (2008)
9. Cop out (2010)
10. Red State (2011)
11. Tusk (2014)

52 Directors tuffar på. Denna vecka skriver Mr Christian om franske auteuren Jean-Pierre Melville. Kan man tänka sig en flamberad samuraj som äter en sufflé i en röd cirkel?

Nästa vecka blir det en regissör som gjort sina största filmer med Mel Gibson men också Sly Stallone, Rutger Hauer, Jodie Foster, Michelle Pfeiffer, Julianne Moore och Rene Russo.

Shadow of a Doubt (1943)

Hitchcock var intresserad av den amerikanska idylliska småstaden när han kom över till Amerika i slutet av 30-talet. Och vad som händer när man släpper in ren ondska i denna idyll utforskas i den välkända Shadow of a doubt.

Tonårsdottern Charlotte "Charlie" Newton och hennes familj får besök av morbrodern "Uncle Charlie". Han är charmerande och världsvan, och både mor och dotter avgudar honom, men bakom masken döljer sig en man med ett allt annat än rent samvete.

Jag gillar filmen och dess teman, framför allt på ett rent intellektuellt plan. De två sidorna av "Uncle Charlie" matchas filmen igenom av en massa dubbletter; av personer, scener, aspekter, situationer och så vidare. Det är otroligt häftigt att se Hitchcocks ratta storyn bakom kulisserna.

Frans, som sett filmen flera gånger förr, ser en aspekt av filmen där naiviteten och aningslösheten hos folket i den lilla idylliska staden utmanas av en ondska som frammanad av en uttråkad och drömmande tonårstjej. Lyssna på veckans avsnitt av Shinypodden säsong 6 för mer om Frans', och mina, tankar om filmen.

Även om filmen är en guldklimp för en analyserande hjärna fann jag den lite kall och distanserad. Detta är ju både en psykologisk thriller och Hitchcocks första film-noir. Som vanligt umgås jag inte med obekymrad lätthet med film-noiren som genre.

Jag älskar Teresa Wrights insats som unga Charlie men är inte lika imponerad av Joseph Cotten. Jag förstår att han var castad emot den type han var känd för, och det kan ha varit en häftig grej för den samtida publiken, men jag inga sådana insikter med mig in i titten.

Filmen får dock självklart ett positivt betyg och jag anser att detta är en film alla som är intresserade av Hitchcocks bör se, en av mästarens mest intressanta filmer hittills.

Betyg: 3/5