Semester

Om någon dag eller två tar jag semester. 

Shinypodden är däremot laddad med avsnitt varje måndagmorgon hela sommaren igenom. Tillhörande puffinlägg kommer också ut för er avnjutning. 

Jag kommer dock kanske inte svara på kommentarer förrän jag är tillbaka på fast mark under fötterna.

Shinypodden kommer nu bjuda på Agatha Christie (4 veckor) och sedan startar en helt ny säsong med Henke och Carl, mer information följer på bloggen. 

Allt detta kommer ni kunna lyssna på och läsa om på bloggen trots semstertider, eller snarare just för att det är semestertider. Jag är åter i vardagen i slutet av augusti.

"Three Act Tragedy" by Agatha Christie

Tom Adams cover 60- och 70-tal

Publicerad 1934
Agatha Christies mysteriebok #16
Poirot #9

Location: The Crow's Nest i Cornwall, Melfort Abbey i Yorkshire, Monte Carlo och London.

Innehåll: Inte bara ett utan två mord medelst nikotinförgiftning, en trio hobbydetektiver tar på sig fallet och får lite hjälp av Poirot.

Revy

Three Act Tragedy gav en ganska trevlig och underhållande läsning. Som alltid är det mysigt att läsa Agatha. Hon är en mästare på lustiga karaktärsbeskrivningar och mustiga miljöbeskrivningar.

Detta är en Poirot-bok men för att vara just det är han med fasligt lite i handlingen. Han är inte ens närvarande under stora delar av boken. Poirot är en av gästerna på den första middagen då stackars Reverend Babbington mördas, men sedan är han ur bild tills slutet av boken då han äntrar scenen igen och återställer ordningen genom att avslöja mördaren och krattar manegen för de unga tu.

Detta med att Poirot knappt är med i vissa av "hans" böcker är något Frans har teasat om. Det är oklart varför det blev så. Kanske Agatha skrev boken som en fristående mysteriebok men tappade modet och kastade in Poirot i en sen revision? Eller kan det ha varit bokförlaget som krävde detta? Jag har uppfattad det som att Poirot-böckerna sålde väldigt bra. Men allt är högst oklart. Skriv i kommentarerna om ni vet varför, eller ge oss er bästa gissning.

I boken är det en dynamisk trio som utreder morden. Vi har Sir Charles Cartwright, den mycket kända skådespelaren som är större än livet självt, en livsnjutare. Där finns den svåråtkomliga Mr Satterthwaitte, som jag hade så svårt att inbilla mig hur hans namn stavades när jag lyssnade på talboken. Till sist men inte minst har vi den den unga damen Hermione "Egg" Lytton Gore, dotter till Lady Mary Lytton Gore, och Sir Charles kärleksintresse. Egg är också mycket sugen på Sir Charles, det är ömsesidigt lär vi oss boken igenom.

Trion utreder morden på ett hyfsat kompetent sätt. Det är Sir Charles som driver på mest. Han vill också uppvakta den unga "Egg" trots den stora ålderskillnaden. En ålderskillnad som han är lite bedrövad över. I kulisserna väntar den unge finansmannen och vänsterradikale Oliver Manders.

Sir Charles är den klart mest underhållande karaktären. Agatha beskriver honom med glimten i ögat. Han beskrivs som en "stor" man som många beundrar och han framställs i positiva dager, men det är också beskrivningar med glimten i ögat då han är pompös och fåfäng. Jag skulle kunna ta gift på att förlagan till Sir Charles fanns i Agathas bekantskapskrets.

Sir Charles är underhållande, till exempel när han omedvetet faller in i olika roller som tagna från hans liv på teaterscenen. När han ska anta detektivrollen haltar han omkring precis som när han spelade den halta detektiven i någon pjäs för länge sedan. När han antar andra roller ändras hans beteende osv. Mr Satterthwaite är den iaktagande berättaren, något av en ersättare för Captain Hastings. Egg är ytterligare en av Agathas unga hjältinnor som kastar sig in i olika situationer utan att tveka. Hon är charmig.

Det är lite apart att Poirot inte är med speciellt mycket och endast dyker upp på riktigt mot slutet och löser allt. Det känns lite oklart, avsnoppat, otillfredsställande. Som vi såg i förra boken Why Didn't They Ask Evans? kan det funka bra utan att någon av Agathas kändaste detektiver medverkar. Men, men...

Den andra svagheten är hur Agatha hanterar de romantiska aspekterna i denna historia. Under större delen av boken bygger hon upp hur Sir Charles och Egg får ihop det. Båda är lika mycket drivande i saken och de båda beskrivs som att var förälskade. Men, i sista kapitlet får vi en blixt från klar himmel och en switch-a-roo. Egg och Oliver får ihop det och dansar iväg mot horisonten i solnedgången. Vad hände där? Visst de är jämnåriga, och visst, Sir Charles är inte längre aktuell, jag förstår det. Men Eggs känslor för Oliver är inte underbyggt över huvud taget i boken. Jag köper det inte, boken hade kanske vunnit på att få ett olyckligt slut istället för Agatha som äktenskapsmäklare?  

UK original dust cover 1934

To Be or Not to Be (1942)

Sista filmen i Screwball Comedy-podden var en svår nöt att knäcka. Här har vi en film som täcker över två genrer som lätt kan kännas som oförenliga. Vi har en förvecklingskomedi med misstagna identiteter och annat härligt, men den är också ett krigsdrama om en teatergrupp mestadels bestående av judar i Warszawa under nazistockupationen under 1940-talet. 

Filmen inleds och avslutas mer som ett drama än en komedi. Men under stora delar av andra halvan är den dock en renodlad komedi. Om man vill att en film ska ha en konstant tonalitet är denna film en utmaning. Humor kan vara en förlösande och ibland nödvändig omväxling i riktigt tunga dramer. Men det är inte fallet i denna film. Här är det mer som två olika filmer, en komedi och ett drama med samma manus som gär parallellt, ibland ser vi lite av den ena och ibland lite av den andra och så växlar det så lite fram och tillbaka.

Tja, det är en svår balansgång. En film som Taika Waititis Jojo Rabbit försöker sig också denna balansgång och lyckas så väl även att den är en av de roligaste och sorgligaste filmerna jag sett de senaste 20 åren. To Be or Not To Be är måhända mer känd i filmhistorien, men den kommer inte upp i den nivån.

Precis som i Chaplins The Dictator avslutas To Be or Not To Be med en innerlig monolog. Monologer som jag tar med mig långt efter filmen rullat klart. 

Carole Lombard är filmens stjärna i huvudrollen som den modiga Maria Tura, och Jack Benny är mycket bra i rollen som hennes avundsjuka och lite svartsjuka make Joseph Tura. Paret Tura emot hela den nazistiska maskinen. Felix Bressart som Greensboro får inte mycket speltid tills hans slutmonolog. 

Filmen påminner mig om senare alster som tv-serierna Hemliga armén och dess spoof ’Allo ’Allo hemliga armén, samt Tarantinos Inglourious Basterds och Bob Fosses Cabaret från 1972.

Helt klart en bra film, innerlig, om än lite svårplacerad genremässigt. Jag skulle inte i första hand kalla den för en Screwball Comedy. Eller?

Betyg: 4/5

Lyssna gärna på Shinypodden Screwball Comedy-säsongen där jag och Carl fasas över krigets hemskheter. Avsnittet släpptes den 13:e juli, 2026.

Design for Living (1933)

Nu har vi kommit till det sista avsnittet av Screwball Comedy-podden med två filmer av den mästerlige regissören Ernst Lubitsch.

Vi inledde med Design for Living från 1933. Det var året före The Hays Code slog igenom, dvs den självpåtagna etiska censuren Hollywood la på sig sig i den stora moralpanikskälvan. Koden låg som en våt filt över Hollywood 1934-1968 då New Hollywood äntrade scenen och befriade oss.

Filmen är en adaption av en teaterpjäs av Noël Howard och manus av Ben Hecht.

Reklamkvinnnan Gilda stöter på den fattige konstnären George och den likaledes fattige manusförfattaren Tom på ett tåg i Frankrike och det leder till ett flera år långt triangeldrama. Både Tom och Charles blir förstå förälskade i Gilda och hon älskar båda männen lika mycket, någon höjer kanske på ögonen över denna kärlekstrio men detta var som sagt pre-code. Happy times.

Gilda hinner också med att coacha fram båda männen till storartad karriärer inom måleriet och manusförfattandet respektive. I bakgrunden vankar den äldre mannen Max fram och tillbaka sugen på Gilda han också

I rollerna ser vi Miriam Hopkins, Fredric Marsh (som vi såg i I Married a Witch), Gary Cooper och favoriten Edward Everett Horton från Holiday bland annat.

Filmen är svår att förstå sig på. Den är ganska energilös under en lång period men tar lite fart i slutet. Både George och Tom spelas som omogna tonårsgrabbar på ett osympatiskt sätt. Max funkar hyfsat bra men han spelar en tråkig karaktär, den rike industrimannen som endast åtrår Gilda som en trofé han kan visa upp på sina affärsmiddagar. Miriam Hopkins blir filmens räddning. 

Trots den lite sega inledningen och de udda valen i hur de två manliga huvudrollerna spelas är filmen lite gullig och småmysig. Den påminde mig lite då och då om den franska sextiotalsfilmen Jules et Jim.

Kul att ha sett en screwball till från eran före the code, men den var tyvärr en av de svagare filmerna i poddsäsongen. det är sedan gammalt att manus, dialog och skådespelare måste vara bra för att filmen ska bli bra, kod eller ej.

Betyg: 2/5

Lyssna gärna på Shinypodden Screwball Comedy-säsongen där jag och Carl förundras över kvinnans tålamod. Avsnittet släpptes den 13:e juli, 2026.

Screwball Comedy-podden: Design For Living vs. To Be or Not to Be

Välkomna till det åttonde och sista avsnittet av Screwball Comedy-podden med Henke och Carl.

Under säsongen kommer vi snacka om två klassiska Screwball Comedy-filmer per avsnitt. 

I dagens avsnitt blir det Lubitsch-bowl, två filmer av den legendariske regissören Ernst Lubtisch. Vi ser Gary Cooper, Fredric Marsh och Miriam Hopkins i pre-code filmen Design For Living (1933) och Jack Benny och Carole Lombard i To Be or Not to Be (1944).    

Som avslutning kommer vi spela igenom Screwball Comedy cupen samt dela ut våra The Babys, priser från Shinypodden till bästa regissörer och bästa skådespelare.

Mycket nöje.

Lyssna gärna på Shinypodden Screwball Comedy-säsongen där jag och Carl snackar om dessa filmer tills vi blir sjösjuka. Avsnittet släpptes den 13:e juli, 2026.

Shetland - Series 1 (2013)

Eftersom jag ska segla till Shetland i sommar tog jag mig an att kolla in den kända polisserien med ögruppens namn. Britterna kan göra tv-serier när de vill och detta var helt klar mycket dugligt.

Första säsongen är baserad på boken Red Bones av Ann Cleeves, hennes tredje thriller. Det känns bra att det är en adaption på en bok, minskar volatiliteten av ett writers rooms som ska hitta på något i stunden. 

Boken avhandlas i två avsnitt på drygt 50 minuter vardera. Det känns som en "pilot"-säsong. Resultatet var lyckat och serien fick förlängning (och de har kommit fram till series 10 vid det här laget).

Ärligt talat är mordmysteriet inte det bästa med denna series 1. Vi får följa polisens utredning av mordet på en gammal dam och historien tar oss tillbaka till "Shetlandsbussarna" under andra världskriget. Norska och lokala shetländska sjömän åkte skytteltrafik mellan Shetland och Norge under ockupationen. De fraktade motståndsmän, material och pengar in i Norge och flyktingar ut ur landet.

Istället är det karaktärerna som är den största behållning. Polisen Jimmy Perez (Douglas Henshall) är huvudperson, hans team Tosh (Alison O'Donnell), Sandy (Steven Robertson) och de övriga är alla rekorderliga brittiska skådisar. Övriga bi-roller är alla bra, ingen sticker ut på ett negativt sätt. Jag känner inte igen ett enda ansikte vilket gör att serien känns 100% genuin.

Seriens verkliga huvudkaraktär är dock Shetlandsöarna själva, miljöerna och känslan som infinner sig på en ögrupp ute i Nordsjön. Det är helt enkelt en fantastisk miljö vi befinner oss i. Havet är överallt och alltid närvarande, allt är extremt grönt, avsaknaden av skog, de tjocka tröjorna, de slitna gamla stenhusen byggda på 1800-talet. Look and feel. 

Detta var en härlig inledning (på serien). Det är en tv-serie man kan mysa med, put a kettle on och sjunka ner i fåtöljen med raggsockorna på och drömma sig bort.

Betyg: 3/5 

I Married a Witch (1942)

I Married a Witch är något så ovanligt som en övernaturlig fantasyfilm som också är en Classic Screwball Comedy. Filmen är inte en av de klassiska i genren men vi tyckte att det var kul att ha med denna udda fågel.

Krutpaketet Veronica Lake spelar huvudrollen som häxan Jennifer som hemsöker den stackars Mr. Wooley och hans ättlingar genom århundraden. Alla mr. Wooley spelas av Fredrik March. Jennifers pappa Daniel blev också uppbränd på bålet och de båda söker hämnd.

Eftersom detta är en komedi och screwball blir det givetvis förvecklingar då en love spell hamnar fel och Jennifer blir som förälskad i den aktuelle Mr. Wooley. Låt lustigheterna börja.

Jag kan förstå att filmen inte anses som en av tungviktarna bland Classic Screwball Comedy. Den är rent filmiskt inte speciellt märkvärdig. Men den är underhållande som tusan.

Jag gillar humorn mestadels via en mycket kvick och lite sprallig Lake och via Cecil Kellaway som spelar pappan, häxa han också. Eller heter det warlock kanske? Nja, trollkarl blir det väl på svenska ändå. Han är elak ut i fingerspetsarna, men på ett charmigt sätt. Mycket glimten i ögat.

Regissören René Clair gör ett ok jobb men rent filmmässigt är det nog specialeffekterna som sticker ut mest. Efter att Jennifer och pappan eldats på bålet är de fast under en ek tills de blir fria när eken brinner ner. Då blir de små rökmoln som åker omkring och gör hyss. När de vill gömma sig slinker de ner i tomma flaskor. de kan givetvis växla mellan rökmoln och lämpliga människokroppar. Det låter kanske inte så spännande som specialeffekt men det funkar bra och var till och med lite imponerande för en film från tidigt 1940-tal.

Filmens behållning är till sist Veronica Lake. Hon har en skön stil och energi.

Betyg: 3/5

Lyssna gärna på Shinypodden Screwball Comedy-säsongen där jag och Carl snackar om denna film tills vi blir sjösjuka. Avsnittet släpptes den 29:e juni, 2026.

Ball of Fire (1941)

Ball of Fire är en mycket charmig screwball comedy med inslag av ren komedi, romantik och gansterfilm. Mästerregissör Howard Hawks har med ett fjäderlätt handlag jonglerat alla bollar i Billy Wilders utmärkta manus.

Filmens "ball of fire" är Sugarpuss O'Shea. Vilket underbart namn på vår kvinnliga huvdkaraktär. Som taget från en Bond-film! Hon är förträfflig spelad av Barbara Stanwyck. Dr. Bertram Potts blir blixtförälskad i Sugarpuss. Han spelas av den något lite mer torre Gary Cooper.

Cooper spelar också huvudroll i den kända western High Noon och där spelar han mycket återhållsamt och utstrålar en stramt hållen energi. Han ger samma vajb i denna film och det blir kanske mitt största frågetecken med filmen. Men det är klart att jag kanske jämför för mycket med Cary Grant i rollen som påminner lite om hans Dr. Huxley i Bringing Up Baby. Jag tror att det var något vi diskuterade i podden.

Men här får vi i vilket fall dras med Gary Cooper, och desto mer jag tänker på filmen desto mer gillar jag kontrasterna mellan honom och Stanwyck. Dr. Potts är ledaren av en grupp av professorer som är "inlåsta" i ett gammalt mansion i New York City. De sammanställer en encyklopedia över all mänsklighetens kunskap, modell "gammal gubbe". Vi drar på smilbanden när Dr Potts försöker avkoda för tiden modern slang. Bedårande gulligt.

Supgarpuss är flickvän till notorisk gansterboss Joe Lilac (Dana Andrews). Hon behöver ligga lågt några dagar och nästlar sig in hos Dr. Potts och hans festliga kollegor. Kvinnlig fägring är allt för krävs för att de ska vakna upp ur akademins dimmor. Dr Potts får en puss rakt på munnen och faller pladask. Såklart, det är ju så det ärpå film från denna era. De övriga blir också sugna på den unga damen, men lite mer av den platoniska sorten. Det blir som en variant av den kända sagan, men här skulle den istället kallas Snövit och de sju kåta dvärgarna.

Filmen är ljuvligt obekymrad av verklighetsförankring eller pekpinnar. Men det är en film som knappast ens skulle tänkas kränka någon idag, bara en sådan sak! Det är helt enkelt en skön romantisk screwballkomedi från Hollywoods storhetstid. Rekommenderas starkt. Kvalitetstid!

Betyget får bli en stark trea.

Betyg: 3,5/5

Lyssna på Skinypodden och Henkes och Carls Classic Screwball Comedy-säsong. Avsnittet publicerades den 6:e juli, 2026.

Screwball Comedy-podden: Ball of Fire vs. I Married a Witch vs. Sullivan's Travels

Välkomna till det sjunde och näst sista avsnittet av Screwball Comedy-podden med Henke och Carl.

Under säsongen snackar vi normalt sett om två klassiska Screwball Comedy-filmer per avsnitt, men i detta avsnitt blev det tre filmer. Bonus!

Det blir damerna afton. Vi ser Barbara Stanwyck i Howard Hawk's Ball of Fire (1941) och Veronika Lake två gånger om. i I Married a Witch (1942) och i Carls nya favoritregissör Preston Sturges Sullivan's Travels (1941).

Mycket nöje.

Lyssna gärna på Shinypodden Screwball Comedy-säsongen där jag och Carl snackar om denna film tills vi blir sjösjuka. Avsnittet släpptes den 6:e juli, 2026.

Sullivan's Travels revy.

Tinker Tailor Soldier Spy - Mini-series (1979)

Tidigare i somras såg jag om Tomas Alfredsons film från 2011. Den är helt enkelt glimrande. 

Att göra adaptioner på John Le Carrés böcker är dock inte snutet ur näsan. Det måste simultant vara både det lättaste och det svåraste som finns att göra. Böckerna håller högsta klass och grundmaterialet finns där. Men de är också mycket komplexa, psykologiska och på ytan kan det verka som att det inte händer speciellt mycket. Nåväl, jag såg i någon recension att det hänvisaddes till den gamla miniserien från BBC. Jag har sett den tidigare men kommer inte ihåg mer än att den var bra.

Nu har jag sett om den i alla fall. Alec Guinness spelar George Smiley, rollen som Gary Oldman gjorde så bra i filmen. Sir Alec är otroligt bra och han gör sin George ännu kallare och hårdare än vad Gary mäktade med. Men i slutändan kan jag inte avgöra vem av dem som gör rollen bäst. Jag gillar båda mycket.

Övriga roller är mycket enklare. Alfredson hade en arsenal med grymma skådisar som John Hurt, Toby Jones, Tom Hardy, Colin Firth, Benedict Cimnerbatch och svenske David Denick. I tv-serien är det gamla skådisar från 70-talet som jag knappt känner igen. De gör jobbet men tar inte serien till samma höjd som filmen.

Även när det gäller look and feel är filmen överlägsen serien. Det är inte så konstigt med tanke på budget och övriga production values.

BBC fortsatte med en mini-serie till några år senare. Då hoppade man över mittenboken i Smiley-trilogin och filmade istället den tredje boken Smiley's People. Den får jag se om till hösten. Detta material ska helt klart ses under mulet och kallt väder.

Fantastisk bokserie, fantastisk film och fantastisk mini-serie från BBC.

Betyg: 4/5