Detta har varit ett läsprojekt under planering länge länge, men nu har jag äntligen tagit tag i saken och läst den första delen i trilogin som för övrigt Tolkien kallade roman. Jag läser den nu för första gången på engelska, och dessutom en utgåva som lovar ligga så nära Tolkiens originaltext som tänkas kan.
Det är överraskande hur mycket jag fortfarande kom ihåg från att jag läste trilogin på svenska. Sagan satte sig sannerligen i mitt minne, som om den vore en del av mig själv. När jag växte upp hade vi bara den så kritiserade översättningen av Åke Ohlmarks att välja på.
Det är också fascinerande hur ofta The Lord of the Rings kommer ut som nummer ett när fans av fantasy-genren tar sig för att ranka fantasyböcker genom tiderna. Jag har länge undrat varför så många har den som etta. Kan det vara någon slags snobbighet med i spelet?
Men, nej då. Denna bok är helt fantastisk. Vilken lycka, vilken lättnad!
Språket är glimrande, det är en njutning att läsa boken. Dessutom lyssnade jag på vissa kapitel av audiobooken inläst av Andy Serkis, och den var helt fantastisk den med.
Boken och dess språk är dock svårläst. Texten är proppfull av tankar, mening och betydelse så det tar sin tid att läsa en sida. Det är en massa namn, historia och myter som sipprar in i historien som om namnen och de historiska händelserna är kända av oss läsare redan.
Tolkiens världsbygge är exceptionellt och kanske den största bedriften av alla med denna bok. Han har också skrivit ett flertal språk för de olika folken i Middle-Earth. Flera poem och sånger är på alviska. Till detta har han hittat på egna böjningar av engelska ord och låneord till engelskan från hans påhittade språk. Det gör hela läsningen komplex.
Handlingen är långsam men samtidigt effektiv. Vissa händelser som jag kom ihåg som stora saker avhandlas på en halv sida. Känsla av förvirring. Sammanblandning med Peter Jacksons filmer är uppenbar. Däremot är beskrivningen av alla våra huvudkaraktärer lika träffsäker som jag kom ihåg dem.
En sak jag hade glömt är hur många sånger första delen innehåller. Är det likadant med de övriga två delarna tro?
En annan sak jag var nyfiken på var hur Peter Jacksons adaption skulle stå sig nu när jag läser boken som vuxen och på originalspråket. Well, jag kan bara lyfta på hatten och hylla Jackson och hans team. Filmen har precis samma känsla som boken och boken har precis samma känsla som filmen. Det skulle inte vara något problem alls att läsa halva boken och hoppa över och se andra halvan på film. Det är en helt otrolig adaption de har fått till och en adaption som får alla moderna försök att förblekna. Jackson har låtit Tolkien vision leva i filmerna, bara en sådan sak.
Men filmen är sannerligen inte en ord-för-ord adaption, det är mycket mer ändrat än vad jag kom ihåg. Det är sättet de har hanterat originaltexten på, så varligt och känsligt att inget väsentligt har blivit fel.
Det största beslutet i adaptionen var nog att ta bort hela partiet med Tom Bombadill, Goldberry, Old Man Willow och the barrow-wight. Jag är dock av åsikten att det var helt rätt att klippa där. Anledningen är att de kapitlen har en radikalt annorlunda känsla, som om de bitarna var skrivet flera decennier före resten av boken eller något sådant. Dessutom var det hög tid för hoberna att komma fram till Bree vid det laget. Boken är såklart bra med detta Tom Bombadill-segmentet, men om man ska ha någon konstruktiv kritik är att det tar en ganska god tid innan äventyret börjar på "riktigt".
Det mesta av övriga förändringar sker under den första tredjedelen. Jackson valde att lägga sin fokus på att etablera världen, Gandalf, ringen och hoberna vilket var bra. Men efter Bilbos födesledagsfest tar filmen fart rejält. Jackson väljer att hoppa över att Frodo flyttar ut från Bag End och flyttar in i ett nytt hus, att hoberna vilar upp sig hos Frodo i hans nya hus, att Pippin och Merry är med på resan från början, helt enligt hobernas plan, att hoberna red på hästar ända fram till Bree, och att hoberna inte blev jagade av de Svarta Ryttarna före Bre.
Men jag finner alla ändringar av Jackson som rimliga och att de främjande filmens tempo. Javisst, vissa scener som middagen hemma hos Farmer Maggot hade varit kul att se men precis som de övriga överhoppade små scenerna är de inte nödvändiga (för filmen).
När jag läser boken kan jag höra rader av dialog i mitt huvud från filmen. Jag vet inte vad mer man kan begära av en adaption egentligen, de känns så sammanflätade.
En ändrig som de gjorde för att få in mer av kvinnliga karaktärerna är att de bytte ut Glorfindel mot Arwen. I det fallet hade jag sannerligen önskat att Jackson behållit Glorfindel, en karaktär man lär känna väl om man läser Silmarillion. Men jag förstår Jackson i detta också. Tolkien är ju inte direkt känd för att ha många kvinnliga karaktärer eller att låta dem vara lika mycket hjältar som de manliga figurerna.
De två karaktärerna som ändrades mest i filmen är Merry och Pippin som är mycket mer seriösa och kapabla i boken. Om jag blickar framåt är det väl Gimli och till viss del Legolas som får samma behandling av Jackson i de efterföljande filmerna. Böckerna erbjuder inte mycket "comic releif" och jag gissar att Jackson ansåg att det behövdes i så långa och tunga filmer och kanske hade han rätt i det. Tolkiens böcker har en mytologisk känsla och saknar humor för att lätta stämningen i boken, även om vissa karaktärer har humor finns den inte där för att hålla läsaren i handen.
En annan liten skillnad i filmen jämfört med boken handlar om beslutet att gå via Moria. I filmen har Gandalf en plan att gå över berget och när det skiter sig låter han Frodo bestämma. Frodo är den som tvingas ta beslutet att gå via Moria. Därmed blir han ju mer eller mindre ansvarig för det som händer där. Det är en stor grej kan jag tycka.
I boken har Frodo inget som helst med beslutet att göra. I boken förespråkar Gandalf Moria hela tiden medan Aragorn (den vise) är emot. Aragorn vill att de ska gå över berget istället och Gandalf går med på det lite lätt motvilligt. Det är när den vägen visar sig vara stängd som Gandalf får sin vilja igenom och de testar Moria med känt resultat. Frodo är helt "off the hook" med avseende på detta ödesdigra beslut.
Jag undrar hur Jackson och hans team tänkte när de ändra på denna lilla men så betydelsefulla sak. Var det ett misstag eller ett medvetet beslut? Låter i och för sig osannolikt att det skulle varit et misstag... De kanske ville förtydliga än mer att Frodo är sagans huvudperson? Men behövdes det ens?
Anyway, detta är en makalös bok för oss fans av bra böcker, den kanske största fantasyserien som föräras vår version av verklighet.
Betyg: 5/5
