52 Directors: Robert Altman

Robert Altman (1925 - 2006) var en amerikansk regissör. Han anses vara en del av "the New Hollywood". Jag har haft honom som en av mina favoriter sedan mitten på nittiotalet då jag såg The player på video och Short cuts på bio. Jag sa länge att The player var den bästa film jag sett, som inte sågs på bio första gången. När jag och Peter Hidman såg Short cuts på Slottsbiografen i Uppsala blev jag helt "blown away". Altman är så spännande därför han gör alltid egensinniga filmer oavsett vilken genre han arbetar inom. Han tar sig an en genre och gör sin egen grej helt enkelt.



Without further ado... 

Robert Altman topp 5

5. McCabe & Mrs. Miller (1971)

Skitig western i "New Hollywood"-anda. Fantastiskt slut. Bra skådespelare.

4. M*A*S*H (1970)

Satirisk antikrigsfilm med både humor och allvar. Bra skådespelare

3. The long goodbye (1973)

Stämningsfylld neo-noir, men inte den stämningen du hade väntat dig. Bra skådespelare.

2. Short cuts (1993)

Altmans magnum opus, ett dramatiskt epos om ett dygn i Los Angeles. Alla multitrådfilmers moder. Underbara skådespelare.

1. The Player (1992)

Fantastisk satir över Hollywood och alla som jobbar i drömfabriken. Fantastiska skådespelare.



Jag har bara sett nio av Altmans 36 filmer:

1. M*A*S*H (1970)
2. McCabe & Mrs. Miller (1971)
3. The long goodbye (1973)
4. Nashville (1975)
5. 3 women (1977)
6. The player (1992)
7. Short cuts (1993)
8. Prêt-à-porter (1994)
9. Gosford Park (2001)

Hoppa nu över och kolla in vilka filmer Mr Christian gillar från Mr Altman.

Blow Out (1981)

Blow out är en thriller i samma stil som klassiska konspirationsteorithrillers från sjuttiotalet. Tänk er filmer som The parallax view, The Conversation, Three days of Condor och Marathon man. Här spelar John Travolta en ljudtekniker i filmbranschen som råkar fånga en dödlig bilolycka på sin inspelning. Nancy Allen, som också var med i förra De Palma-filmen, spelar den unga kvinnan som hade något med olyckan att göra. Ytterligare en återkommande skådis från Dressed to kill, Dennis Franz spelar den sliskige lurendrejaren.

Filmen är en thriller och som sådan fungerar den hyfsat bra. Tyvärr är den lite tråkig, inte speciellt spännande och helt snustorr i meningen dödsallvarlig. Stämningen är kanske lämplig för genren, men då filmen inte är speciellt bra så hade jag gärna sett att något annat bjudits på som jag kunde intressera mig för.

Det bästa med filmen är den sista akten då skurken kommer med i spelet mer. Intensiteten gick upp, Travoltas svettiga Jack blev mer stressad och Nancy Allens Sally skrek det perfekta skriket. Sista scenen i filmen var riktigt mörk och den hängde kvar ett bra tag i mitt huvud. Damn det var ett mörkt slut! Men vägen fram till slutet är också en stor del av filmen och i detta fall lyckades slutet inte rädda upp hela filmen. Tror jag.

Betyg: 2/5   

Dressed to Kill (1980)

Dressed to kill är den första av ett gäng De Palma-filmer jag sa se denna sommar. Jag inleder med en trio från åttiotalet. Det sägs ofta att Brian De Palma härmar Hitchcock och det gäller sannerligen denna film. Det är en psykologisk erotisk thriller spetsad med en hel del naket. Thrilleraspekten är som tagen från mästaren själv och kanske mest av allt Psycho. Men jag kände faktiskt mer en liknande feeling som jag fick från Hitchs sjuttiotalsfilm Frenzy. Det kanske har att göra med Michael Caines brittiska dialekt, då Frenzy utspelas i London.

Michael Caine spelar en psykolog som har en patient som kanske är en mördare. Angie Dickinson spelar en medelålders kvinna som på grund av åtrå och uttråkning har en affär med en okänd man. På väg från mannen möter hon sin mördare i hissen. Otäck scen. Angie Dickinson såg vi spela mot The Duke i Rio Bravo redan 1959.

Kvinnans son och en lyxig eskorttjej som spelas av Nancy Allen lämnas att utreda mordet. Det blir ett antal turer. Polisen är inte speciellt hjälpsamma. Den lustige Detective Marino spelas av Dennis Franz.

Filmen lever mycket på sin stämning som håller mig i ett grepp hela filmen igenom. Det är en hel del naket, både Dickinson och Allen får klä av sig allt eller en del i alla fall. Detta är också något man har hört om De Palma, att han vill att hans kvinnliga skådespelare ska göra dett. Eggande? Buffligt? Jag vet inte. I en erotisk thriller kan det ju ha sin plats men jag är ändå lite tveksam till hur det användes i denna film. Något att hålla koll på i kommande filmer.

Jag trodde inte att denna film skulle vara jättebra och jag blev därmed positivt överraskad. En medelstark trea!

Betyg: 3/5

Apollo 11 (2019)

Apollo 11 är en otroligt intressant film av Todd Douglas Miller. Filmen består uteslutande av arkivmaterial från Apollo 11-uppdraget. Inga intervjuer, "talking heads" eller någon berättarröst. Miller har haft tillgång till en massa material som tidigare inte varit tillgängliga för allmänheten, bland annat 70 mm film från uppskjutningen.

Vi får följa uppdraget i mer eller mindre kronologisk ordning. Trots avsaknaden av berättarröst blir det rejält spännande på ett konstigt sätt när man följer landningen filmad inifrån The eagle. Ett antal programfel uppstod och Neil Armstrong tog beslutet att slå av datorn och landa manuellt, precis innan bränslet för landningen tog slut.

De mäktigaste bilderna var det mesta från månen, bilder på Jorden från rymden samt bilderna på uppskjutningen. Storleken på hangaren är svindlande och överträffas bara av maskinen som fraktar den stående raketen ut till uppskjutningsplatsen. Dessa sekvenser är bland dem som inte setts tidigare.

En sak som Miller lyxat till med filmmusik i alla fall. I övrigt är det mer eller mindre "bare bone". Allt ljud är taget från de hundratals timmar av inspelningar från kontrollrummen och kommunikationen med Armstrong, Aldrin och Collins. Musiken är skriven av Matt Morton och den elektroniska musiken är framförd på instrument som fanns 1969. Det är en supernajs musik som jag gärna skulle ha på vinyl.

Som helhet var detta mumma för oss som är intresserade av Apollo-programmet, och forskning och utveckling rent generellt. Väl värd att ses! Se den på en så stor biograf som möjligt!

Betyg: 4/5 

52 Directors: Doug Liman

Doug Liman är en amerikansk regissör och filmproducent som berikat oss med några riktiga pärlor men som också har en och annan medelmåttig film på sitt samvete. Tanken var att jag skulle se ikapp en film eller två som jag hade siktat in mig på, men så blev det nu inte. Därför får jag lista de fem filmer jag sett, vara fyra i alla fall är listvärdiga. Den femte är välgjord men jag var inte speciellt imponerad av storyn.

Without further ado...

Doug Liman topp 5

5. American made (2017)

BOATS om en amerikansk knarksmugglare med en av de sista riktigt stora stjärnorna, Tom Cruise. Bra gjord och borde varit mer intressant, men jag belv aldrig helt engagerande.

4. Mr. & Mrs. Smith (2005)

Var inte detta filmen där "Brangelina" skapades? Stjärnornas privatliv hade kanske större påverkan på den popkulturella samtiden än filmen själv. Jag fann den underhållande.

3. Swingers (1996)

En dramakomedi med yngre versioner av Vince Vaughn, Jon Favreau och Ron Livingston. Kul och träffande i sina bästa stunder.

2. Edge of tomorrow (2014)

"Live, die, repeat". Måndag hela veckan fast i krigsformat. Storstjärnan Tom Cruise igen, denna gång väl uppbackad av Emily Blunt. Otroligt frejdig film. Klart underskattad när den kom ut. Av mg i alla fall.

1. The Bourne identity (2002)

Starten på en ny era av actionfilm, borta var de skojfriska actionrökarna från 90-talet. Nu gällde snabba och brutala våldsscener som kändes ända in i märgen. Hade vi ens fått Daniel Craigs Bond-filmer utan Bourne? Tror denna film influerade mycket av de sista femton årens actionfilm.



Jag har bara sett fem av Limans tio filmer:

1. Swingers (1996)
2. The Bourne identity (2002)
3. Mr. & Mrs. Smith (2005)
4. Edge of tomorrow (2014)
5. American made (2017)

Hoppa nu över och kolla in vad Mr. Christian tycker om Mr. Liman.

Fast & Furious Presents: Hobbs & Shaw (2019)

Jag är sannerligen ingen expert på "Fast and the Furious"-serien, jag har sett sjuan och kanske delar av ettan, men det skulle inte vara något problem att ta mig an denna spin off enligt Joel. Sagt och gjort, jag och Joel pallrade oss iväg till den trevliga lilla biografen Filmstaden Råsunda dagen efter premiären.

Först kan jag säga att det kändes som att man lätt hängde med i filmen trots att jag inte sett alla instanser av serien. Detta var en ren sommaractionunderhållningsskräpfilm. Den är extremt "over the top" då det gäller actioninnehållet och bygger istället på karisma hos huvudpersonerna och personkemin dem emellan. När "Bourne" och "John Wick"-filmerna bygger på brutal och realistisk action och "Mission impossible-serien lyfts av att storstjärnan Tom Cruise verkligen utför de flesta stunten själv känns denna film tunn. Den allra första actionscenen med Vanessa Kirby var nervkittlande men de övriga var mer roliga än exalterande. En film som denna bygger mer på sin humor än sin spänning.

Därmed sagt är filmen ändå inte usel utan faktiskt ganska underhållande. Jag gillar framför allt tre saker med filmen.

Jag älskar Dwayne Johnson som skådis, figur, persona och allt möjligt. Han är charmig utav bara tusen. Det känns som att han kan rädd nästan vilken dålig film som helst från totalt magplask. Dessutom är Statham cool, även om han passar bättre som ensamvarg, och jag gillade Vanessa Kirby som balanserade upp dem båda väl. Kul att hon har en så stor roll också.

Filmen har dessutom två roliga birollsfigurer. Mr Deadpool himself, Ryan Reynolds, är underbar. Vilken stjärna han är! Till det älskade jag de korta inhoppen av Kevin Hart i rollen som Air Marshall Dinkley.

Till sist måste jag erkänna att filmens höjdpunkter var alla glirningar och skämt om Game of Thrones. Jag älskar den typen av popkulturella finesser. Well done, that movie.

Men allt var inte perfekt. Idris Elba som "the big bad" var tämligen tråkig och helt utan charm. Var hans idé att viruset skulle döda hälften av alla människor på jorden? För att skapa en bättre värld? Really? Thanos! Too soon!

Jag var underhållen för stunden och vi hade en mysig och somrig filmkväll i Råsunda. Det räcker en bra bit i alla fall. En svag trea.

Betyg: 3/5 

52 Directors: John McTiernan

John McTiernan är brottsligt underskattad. Vilka filmer han har gjort! Idel fyror och femmor på hans topp 5. Även om många inte ser briljansen hos den nya Thomas Crown lär inte många opponera sig mot Die Hard eller Predator eller Red October. Bara bra grejer! Jag gillar't.



Without further ado...

John McTiernan topp 5

5. The hunt for Red October (1990)

Spännande thriller med Sean Connery, Sam Neill, Scott Glenn och Alec Baldwin. En sådan där film som man fastnar ett tag på när den går på tv'n.

4. Die Hard: with a vengeance (1995)

Underhållande buddy cop-komedi med Bruce och Samuel. Action utan slut.... Simon says.

3. Predator (1987)

You're one... *ugly* motherfucker!

2. Die hard (1988)

Yippee-ki-yay, motherfucker.

1. The Thomas Crown affair (1999)

Två grekiska gudar nedstigna till Jorden uppvaktar varandra och ses utföra avancerad parningsdans.

Jag har bara sett sex av McTiernans elva filmer:

1. Predator (1987)
2. Die hard (1988)
3. The hunt for Red October (1990)
4. Last action hero (1993)
5. Die hard: with a vengeance (1995)
6. The Thomas Crown affair (1999)

Hoppa nu över och kolla in vilka filmer Mr Christian valt ut (förutom Hunt for Red October).

The Expanse - Season 3 (2018)

Jag gillade de två första säsongerna av The Expanse en hel del. Typiska 3/5-säsonger. Det är sci-fi och ganska bra gjort. Det räcker för en annan då och då. Nu har jag fått tummen ur och sett tredje säsongen som släpptes redan förra året.

Denna säsong är i samma nivå som de tidigare två. Inledningsvis tyckte jag den var lite seg, men i mitten gjordes plötsligt ett hopp framåt i tiden, och sedan blev säsongen klart mer intressant. Det erbjöds mer hård sci-fi med mindre fokus på det politiska spelet mellan Jorden och Mars och mer fokus på protomlekylens skumma konstruktion ute i rymden. Det passade mig bättre.

Anledningen till att serien inte får högre betyg är att jag trots visst engagemang för huvudpersonerna inte till fullo känner för dem. De är ok, men egentligen ganska bleka. Det är sci-fi innehållet som är det spännande. När fokus flyttades från politik på Jorden ut till rymden och den intergalaktiska portalen blev det mer sci-fi som känns igen från mästare som Isaac Asimov och Arthur C. Clarke. Slutet av säsongen påminner mig starkt om Greg Bears bok "Eon" från 1985.

Jag ger säsong 3 samma betyg som de första två!

Betyg: 3/5

The Expanse Season 1
The Expanse Season 2

52 Directors: Walter Hill

Walter Hill är en actionregissör som jag såg mycket film från under åttiotalet. Jag förknippar honom med moviebox, videoband och kompisarna i Skövde. Han har gjort en hel del klassikers från action-genren. Tänk vad bra The Warriors var när man såg den för första gången, och den håller än idag!

Hans produktion gick ner kraftigt under 90-talet och efter milleniet, men han gör fortfarande film faktiskt.



Without further ado...

Walter Hill topp 5

5. The driver (1978)

Det blir mest av hans äldre filmer på denna lista. The Driver är en skön actionfilm som lär ha varit en av inspirationskällorna till Nicholas Winding Refns Drive. Skön stämning och intressanta skådespelare.

4. Bullet to the head (2012)

Enda nyare filmen på listan. Underskattad actionrulle i åttiotalsstil med Sly Stallone och en återupplivad Christian Slater.

3. Southern comfort (1981)

Kommer ihåg denna som en riktigt ruggig dramathriller om ett gäng fritidsmilitärer som förirrar sig in i ett träsk i södra USA. Där träffar de på otrevliga fransoser eller något sådant. Keith Carradine, Powers Boothe och Fred Ward i huvudrollerna.

2. The long riders (1980)

Kommer ihåg den som en otroligt väldsam western om Jesse James och hans band. Bröderna Stacy och James Keach spelar Frank och Jesse James, bröderna David, Keith och Robert Carradine spelar bröderna Younger och bröderna Dennis och Randy Quaid spelar bröderna Miller. Coolt.

1. The Warriors (1979)

En av mina all time favs inom actiongenren. Musiken, stämningen och handlingen är exceptionella. Story bygger löst på "Anabasis". Gammalt grekiskt alltså.



Jag har bara sett eleva av Walter Hills 21 filmer:

1. The driver (1978)
2. The Warriors (1979)
3. The long riders (1980)
4. Southern comfort (1981)
5. 48 hrs. (1982)
6. Streets of fire (1984)
7. Red heat (1988)
8. Johnny Handsome (1989)
9. Another 48 hrs. (1990)
10. Tresspass (1992)
11. Bullet to the head (2012)

Hoppa nu över och kolla in vad Mr. Chistian har på Mr. Hill.