Good Boys (2019)

Bra komedier växter inte på träd direkt så när Producent-Johan tipsade om denna var jag snabb att se den. Japp, detta är en mycket rolig liten film om tre elvaåriga pojkar. Precis som i Tom Cruises film "Risky business" måste pojkarna skaffa pengar för att fixa en förstörd leksak som tillhör en av pojkarnas pappa. De tvingas konfrontera vuxenvärlden med alla dess faror samtidigt som de försöker lista ut vad densamma har i sina gömslen. Hur kysser man en tjej? Hur tar man sig över en flerfilig motorväg? Hur köper man knark i ett "college fraternity house"?

Jag gillar verkligen filmen, älskar den inte, men gillar den skarpt. Humorn är skön. Den repeterar sig lite och handlar allt som oftast om hur pojkarna missförstår saker som handlar om SEX. Det skämtet kan man dra många varv utan att det blir tråkigt. Men som många ungdomsfilmer av idag har den hjärtat på rätt ställe och den förfaller mig ganska oförarglig och mjuk. Pojkarna är för gulliga när de hela tiden poängterar att tjejen måste ge sitt godkännande till vad det nu än är som de vill göra, även när de tränar att kyssas på en "cpr doll".

I huvudrollen ser vi Keith L. Williams, Brady Noon och Jacob Tremblay. De två första hade jag inte sett tidigare men den tredje var ju den lille pojken som var instängd i ett skjul hela sitt liv. De är kul på samma sätt som barnen i "Stranger things" ungefär. De spelar nästan sin ålder och det gör att de vuxna skämten funkar bättre.

Stephen Merchant har en liten roll i filmen och det blir givetvis filmens bästa scen.

Tack Johan för tipset, filmen var precis det du utlovade. En mycket kul tittning.

Betyg: 3+/5 

The Witcher - Season 1 (2019)

"The Witcher" är en adaption av polske fantasyförfattaren Andrzej Sapkowskis böcker. Samma bokserie ligger också till grunden för ett känt datorspel. Jag har inte läst böckerna, men som ett stort fan av fantasygenren är denna Netflix-serie mycket intressant då det är den första adaptionen böcker till tv-serie efter "Game of Thrones". Jag vill såklart att andra fantasyserier ska hålla grytan kokande tills Amazons "The Wheel of Time" kommer ut. "The Witcher" utspelas i en mörk värld och den är bitvis lämpligt brutal. Jag gillar att de inte lägger fingrarna emellan... Hoppas att de går "all in" med skräckelementen i "The Wheel of Time" också.

Säsongen består av åtta entimmesavsnitt. Serien inleds lite vingligt, man ska inte ge upp efter de första två-tre avsnitten, då gör man sig själv en otjänst. Manus, skådespelare och "production value" är uppenbarligen ett snäpp lägre än i "Game of Thrones". Det är fortfarande långt bättre än fantasyserier från förr (tänk "Xena: Warrior Princess" etc), men med dagens mått mätt känns detta lite fattigt ibland.

När jag tittar tillbaka på hela säsongen får jag en känsla av att vissa delar är mycket bra gjorda medan andra inte håller samma standard. Det gäller både specialeffekter och action-koreografi. Jag gissar att budget och eller tid inte funnits för att göra alla delar lika bra. Det är som när "Game of Thrones" var tvungna att nästa helt skriva ut barnen Stark's vargar ur manus för att lägga hela cgi-budgeten på drakarna.

"The witcher" säsong 1 tar sig alltså under säsongen, speciellt när den börjar handla mer om Yennefer än Geralt. Storyn berättas med parallella tidslinjer vilket kan vara nog så förvirrande. Det görs överlag bra och ger en ganska häftig effekt. Det är inte i närheten av lika förvirrande som "Westworld" kan jag lugna er med. 

Skådespeleriet är överlag mycket bra även om framför allt birollerna inte alls kommer upp i nivå med GoT. Henry Cavill som Geralt of Rivia är som född att spela rollen, han är underbart "brooding" (tänk Angel) men med hjärtat på rätt ställe. Barden Jaskier är seriens "comic relief" och en favorit, men säsongens klarast lysande stjärna är dock brittiskan Anya Chalotra i rollen som Yennefer of Vengerberg. Wow, vilken resa hon gör genom säsongen!

Slutet av säsongen är riktigt, riktigt bra. Sista avsnittet innehåller en battle magiker emellan. Jag ryckte till i fåtöljen. Vad är detta!!! Något väldigt familjärt pockade på uppmärksamheten. Under inledningen av säsongen är all action svärdfajter, där den under första avsnittet står ut som den mest brutala och därmed bäst. Men i sista avsnittet får vi se scener som bleka kopior av sådant som vi antagligen kommer få se mycket av i "The Wheel of Time" - om de gör den serien ordentligt (vilket alla tecken tyder på). 

Jag "binge tittade" på säsongen och efter titten har serien helt klart vuxit i mitt huvud. Tyvärr kommer inte nästa säsong förrän under 2021 så det blir att vänta ett tag på att få se hur detta kommer fortsätta...

Betyg: 4/5

6 Underground (2019)

Min väg in till denna film var en trailer jag såg under en NFL-match. Såg suverän ut. Lite "you had me at Ryan Reynolds" över det hela.

Hade inte hört något mer om filmen inför titten. Såg filmen och har inte haft så roligt sedan jag vet inte när. Kanske Deadpool 2? I efterhand insåg jag att filmen är skriven av samma duo som skrivit manus till Deadpool-filmerna. Och detta är en actionfilm med en huvudkaraktär som lika gärna kunde varit Wade Wilson utklädd som civilperson.

I efterhand har jag förstått att en hel del folk hatar filmen. Mest för att det är Michael Bay som regisserat som det verkar. Och visst är det en massa orimligt och kanske onödigt våld men det är ju exakt det filmen är, varken mer eller mindre. Den är precis vad den verkade vara.

Detta är en actionkomedi, inte ett drama om orättvisorna i världen och det spirande klasskriget. Detta är underhållning för underhållningen skull. Det är "over the top" så att det heter duga. En user på imdb skrev "The most Micheal Bay movie Micheal Bay ever Micheal Bayed" och det är sanningen. Filmen är som en "Mission: Impossible"-film på steroider och preppad med en massa kul humor.

Jag älskar Ryan Reynolds. Han har på kort tid seglat upp som en favoritskådis men framför allt en favoritperson. Jag gillar hans humor. Han är dessutom den näst bästa Reynolds. Inte illa.

I "6 Underground" spelar han en snuskigt rik industriman, typ Elon Musk, som går under jorden, drar ihop ett team med "bad asses" och ger sig ut i världen för att avrätta "bad guys". De har en lista på diktatorer som rättvisan inte når etc. Det är kul, men detta är bara påhitt så man ska nog inte dra allt för stora växlar på vad filmen säger om aktuell politik i världen. Många verkar bli upprörda, kränkta eller stressade av att filmen finns. Jag älskar den då den var så förbaskat underhållande. Det räcker tydligen för mig. Dessutom är det inte så lite kul att folk blivit så upprörda över filmen. Jag hoppas att denna film får flera uppföljare, ska det bli nio filmer kanske? Man kan alltid hoppas!

Betyg: 4+/5

52 Directors: Michael Bay

Michael Bay är min nästa regissör i detta projekt. Vad har vi på Michael Bay? Är han allmänt hatad ute bland de fina filmkritikerna? Det känns så ibland. Såg ni vad jag gjorde där? ;-)

Jag tycker måhända inte att han är världens bästa regissör direkt, men attans att han kan klämma ur sig bombastiska actionfilmer i alla fall. Jag känner att jag kanske missat något. I vilket fall så har jag ett gäng filmer som absolut passar på en topp 5! Mission accomplished.



Without further ado...

Michael Bay topp 5

5. Armageddon (1998)

Javisst, bombastiskt och rutter rent vetenskapligt, men Bruce Willis, Steve Buscemi, Will Patton, Peter Stormare och Ben Affleck. Action utan slut!

4. The Island (2005)

Sci-fi med Scarlett Johansson och Ewan McGregor kan ju aldrig vara fel! Sci-fi ju!

3. The Rock (1996)

Javisst, bombastiskt och over the top, men Nic Cage, Sean Connery och Ed Harris! Action utan slut!

2. 13 hours (2016)

En av de bästa krigsfilmerna som beskriver moderna konflikter. Filmen bygger på en mycket bra bok av Mitchell Zuckoff  som beskriver konflikten i detalj. Inte lika bra som "Black Hawk down" såklart, men klart bättre än tex "Lone survivor".

1. 6 Underground (2019)

Deadpool som privatperson som sätter ihop ett team som jagar "bad hombres"? Ja tack! Ryan är inte bara näst bästa Reynolds han är fantastisk också. Manus av killarna bakom Deadpool och Zombieland-filmerna. Mums! Michael Bay är bombastisk och over the top som vanligt. Action med humor utan slut!



Jag har antagligen sett åtta av Michael Bays 14 filmer (oklart vilka av Transformers jag sett):

1. The Rock (1996)
2. Armageddon (1998)
3. The Island (2005)
4. Transformers (2007)
5. Transformers: Revenge of the Fallen (2009)
6. Transformers: Dark of the Moon (2011)
7. 13 hours (2016)
8. 6 Underground (2019)

Idag presenterar Mr Christian topp 5 från Jules Dassin, nån fransos som det verkar. Nope, en jänkare som jobbade i Frankrike.

Under capricorn (1949)

"Under capricorn" anses allmänt som en av Hitchcocks svagaste filmer och jag kan förstå varför. Filmen är i första hand tämligen tråkig även om det finns två rent filmtekniskt intressanta långscener i filmen.

Skådespeleriet av Ingrid Bergman, Joseph Cotten, Michael Wilding och framför allt Margaret Leighton är godkänt till bra. Leighton gör filmens villain och hon framför sin elakhet på ett sublimt sätt. Ingrid Bergman spelar en gravt alkoholiserad, deprimerad och hunsad kvinna och är faktiskt bra i rollen, hon är snäppet bättre i denna film jämfört med "Spellbound" och "Notorious" skulle jag säga.

Filmen är ett sentimentalt romantiskt drama om för mig ganska oengagerande personer och situationer. Det är en typ av drama där den stora kärleken mellan två av ödet sammanfogade personer hotas av ett yttre hov, denna gång av två yttre faktorer. Filmen bygger på att du som åskådare känner starkt för paret Sam och Henrietta Flusky. När Hattys barndomsbekant Charles Adare flyttar till Sydney rör han upp känslor och blottlägger skam, ångest och skuld från tidigare i paret Fluskys liv. Den andra yttre faktorn är den falska "väninnan" till Hattie, parets ungar hushållerska Millie.

Två tekniskt briljanta långa tagningar och Ingrid Bergmans vassa leverans av en lång monolog i den andra av de två långa scenerna räddar filmen från det ensligaste betyget. Detta är inte bottenskrapet från Hitchcock om man jämför med några av hans allra första filmer, men den är inte långt ifrån.

Jag och Frans är splittade om denna film. Lyssna på vår diskussion om filmens eventuella förträfflighet på Shinypodden, hittas här.

Betyg: 2/5

Joker (2019)

Jag såg DC-filmen "Joker" med ganska höga förväntningar ändå. Den hade beskrivits som om mästerregissören Martin Scorsese gjort en superhjältefilm, och paralleller med Scorseses "Taxi driver" och "The King of Comedy" gjordes mer eller mindre lättvindigt. Nu är jag inte ett stort fan av Scorseses stil, men blandningen av Batmans nemesis Joker och denna stil skulle ju kanske kunna vara spännande.

Och ja, jag ser varför och hur man gör liknelserna. De stämmer väl in med min bild. Filmen är samtidigt både gritty och snygg. Det är en superhjältefilm utan en superhjälte som dessutom inte är en superhjältefilm. Frågan är dock vad som blir kvar.

Jag var inne i filmen under hela dess två timmar långa speltid, men jag lämnades med en stor tomhetskänsla efter titten. Var det inte mer? Jovisst är Joaquin Phoenix otrolig i sin tolkning av Jokern, precis som han var otrolig i "The Master". Men lustigt nog kände jag väldigt lite för någondera av hans karaktärer. Jag upplever hans skådespeleri mer som en excentrisk form av performance art.

"Joker" är en snygg film som inte berörde mig speciellt mycket. Filmen var istället på gränsen till tråkig mest hela tiden. Varför bry sig om denna påhittade figur i en påhittad värld? För att man kan dra paralleller till vår egen tid? Jovisst, men man tar på sig ett svårt jobb att leka med genrer på detta sätt, något som en annan omtalad film från 2019 inte heller lyckades med i mina ögon. Sedelärande sagor, allegorier och fabler kan vara effektiva sätt att säga något om nutiden, men det blir inte automatiskt bra eller rätt för att man mixar genrer och berättar en allegori. Något mer än att allt är deprimerande hade behövts för att väcka mitt intresse.

Jag tyckte att filmen var bra gjord och den är duktig på att måla upp det miserabla liv Jokern levde före han blev Jokern. Men det var liksom inget mer. Filmen känns som ett komplement till en fullständig historia, eller som en inledning på något. Den har inget slut vilket mest känns som ett pretentiöst sätt för filmmakarna att slippa göra sina jobb.

Men filmen var alltså snygg i alla fall, men dyster som fan. Den hade en hel del svart humor men det var en humor som jag inte tyckte höjde filmen till en högre upplevelse, den var som en dåligt vald krydda som ströddes över anrättningen. Jag fick samma vibbar av gravallvar och pretention som många DC-filmer ger mig.

Betyg: 3/5

The Mandalorian - Season 1 (2019)

"The Mandalorian" blev mycket snabbt en mycket omtalad serie och Baby Yoda översvämmade sociala medier på ett nästan magiskt sätt. Det finns få popkulturella fenomen med samma dragningskraft som "Star Wars". Detta är den första "Star Wars"-serien med riktiga skådespelare och jag måste erkänna att jag var extremt nyfiken på den.

Serien har åtta korta avsnitt på mellan 30 och 40 minuter per avsnitt. Den sändes ett avsnitt i veckan och jag såg alla avsnitten så snart de kommit ut, och det var mycket spännande att vänta in nästa avsnitt och fundera på vad som komma skulle. Vissa bolag väljer att släppa tv-serier i en klump, alla avsnitt på samma dag, och det kan vara bra ibland om man vill "binge titta" serien i all hast, men det blir inte riktigt samma sak som att släppa dem ett per vecka. Reaktioner på sociala medier, podcasts om avsnitten och den allmänna gemenskapen mellan fansen vinner på att ett avsnitt per vecka. Jag hoppas verkligen att Amazon kommer välja det formatet för den kommande "Wheel of Time".

Hur var "The Mandalorian" då? Jo men miljön var riktigt najs. Detta är mycket likt så som originaltrilogin kändes. De använder praktiska specialeffekter och de har skapat en skitig värld som känns verklig. Mando är en bra huvudperson och jag får lite lätta vibbar av Firefly med en något motsträvig huvudperson med hjärtat på rätt ställe som beskyddar ett barn (Baby Yoda / River Tam). Men detta är tyvärr långt ifrån lika bra som den referensen är.

Jag gillar humorn i "The Mandalorian" och blir inte överraskad då det är Jon Favreau från MCU som står som "show runner", samt att Taika Waiti är involverad både som skådespelare och regissör. Werner Herzog som säsongens skurk "The Client" var såklart bra.

Tyvärr känns det som att säsongen är lite fragmenterad då den består av ett gäng fillers-avsnitt under mitten av säsongen som inte hör ihop med säsongens röda tråd. De första avsnitten och de två sista som berör The Client och Baby Yoda är säsongens starkaste.

Säsongen kändes också bättre när den pågick, allt var då fortfarande möjligt. Jag har svalnat lite över dess förträfflighet under de veckor gått sedan jag såg den. Men jag gillar världsbyggandet och jag är trots allt fortfarande nyfiken på hur det ska gå med Mando, Baby Yoda, Cara Dune, Greet Karga, the Armorer och den nya "big bad" Moff Gideon.

Säsong 1 känns lite ofullständig, som en inledning, en bra start men trots allt bara en inledning på en längre story. Man kan hoppas att fortsättningen blir än bättre.

Betyg: 3+/5

52 Directors: John Badham

Ok, jag har lovat tre bonusregissörer som avrundning på "52 Directors", men det blir som Carl kallade det, "att skrapa i botten på tunnan". Idag kör vi på nostalgi från 80-talet mestadels. John Badham den amerikanske engelsmannen var aktiv från mitten av 70-talet ända till början av 00-talet. Här är mina nostalgipicks från honom.

John Badham topp 5

5. Bird on a Wire (1990)

Mel Gibson och Goldie Hawn är mysiga ihop i denna festliga actionkomedi.

4. Point of No Return (1993)

Re-make av "Nikita" med Bridget Fonda. Inte riktigt lika bra som Luc Bessons original men god underhållning för stunden.

3. The Hard Way (1991)

Härlig omaka par actionkomedi i bästa 90-stil. Michael J Fox är en favorit, James Woods perfekt som den buttre polisen.

2. WarGames (1983)

Har inte sett om filmen så risken är stor att den inte håller idag, men jag älskade den när jag såg den back in the days. Matthew Broderick och Ally Sheedy, fina saker.

1. Stakeout (1987)

En av mina absoluta favoritfilmer på åttiotalet. Personkemin mellan Emilio Estevez och Richard Dreyfuss är perfekt och rackarns vad härlig Madeleine Stowe var i denna film. Kommer ihåg uppföljaren som svag.




Jag har sett sju av Badhams 17 filmer

1. Saturday Night Fever (1977)
2. WarGames (1983)
3. Stakeout (1987)
4. Bird on a wire (1990)
5. The Hard Way (1991)
6. Point of No Return (1993)
7. Another Stakeout (1993)

Idag startar bloggkompisen Christian andra året av detta projekt, "Another 52 Directors". Fantastiskt spännande att följa hans äventyr med ytterligare 52... Det startar med Alan Parker. Is there anyone out there?