onsdag 27 juli 2011

Harry Potter And The Deathly Hallows: Part 2 (2011)


Avada Kedavra!

Denna sommar tillbringar jag en del av semestern hos min gode vän i England, den store Frans. Vid sidan av cykling, sight seeing och en resa till Wales blir det en och annan film. Vi såg några HP-filmer häromkvällen och igår gick vi och såg den avslutande filmen i serien. Mina förväntningar var höga, men balanserade, tycker jag. Jag ville så klart se den stora slutfajten, men framför allt skulle detta bli en bitterljuv nostalgisk avskedsfest med alla karaktärer som jag tagit till mitt hjärta under årens lopp.

Nu när hela serien är över kan jag konstatera att jag älskar serien, allra mest böckerna men också filmerna. Det kommer bli en magnifik maratonsittning att se alla åtta filmerna i rad någon gång i framtiden. Kanske kommer jag då också kunna skriva lite mer om  varje film.

Den sista filmen är bra, men det finns vissa sker de inte lyckades med perfekt. Eftersom det är sista filmen i serien hade jag velat få ordentliga slutscener med de viktigaste karaktärerna. Nu tyckte jag att tex både Luna och Neville blev lite borttappade i röran, även om Neville fick några bra scener. Även potentiellt fantastiska scener med Lupin, Tonks och Fred saknades. Missed opportunities. Riktigt bra filmer hinner med både actionscener och djup karaktärsutveckling...

Men det vi fick var mycket bra. Ett antal scener från filmen dröjer sig kvar på näthinnan. Hogwarts var mäktigare och vackrare än någonsin. Filmens stora krigsscen var mäktig, som om den vore tagen ur en gammal krisgsdokumentär. En numerärt äverlägsen armé belägrar och anfaller ett fort med en förtvivlat kämpande milis. Neville ensam på bron, Minervas sköld över Hogwarts, stensoldaterna, det finns så många härliga ögonblick i filmen.

De tre skådespelarna i huvudrollerna klarar sina uppgifter olika bra. Emma Watsons Hermione försvann lite i denna film, men hon hade sin stund i solen i den sjunde filmen. Rupert Grint spelade Ron adekvat, men han kunde aldrig bryta igenom och bli riktigt bra i mina ögon. I denna film blir Hermione och Ron äntligen ihop, upplösningen på det kärlekstrassel som följt oss nästan hela serien. Men tyvärr har jag svårt att köpa att Hermione skulle falla för Ron. Det funkade helt klart i boken, men lika häftig som Hermione är i filmens värld, lika vek är Ron. Jag hade gärna sett lite mer från Ron, helt enkelt.

Denna film tillhör dock Daniel Radcliffe. Desto smutsigare han blev, desto mer äkta kändes han. Han har verkligen vuxit in i rollen som den gnällige, lätt korkade och ganska osympatiske trollkarlen Harry Potter. Den likaledes surmulne Snape är filmens andra stjärna. Alan Rickman som Snape har helt klart varit en av seriens bäst gestaltade karaktärer. Hade någon annan kunnat tala lika långsamt och........utdraget? I den så viktiga minnessekvensen med Snape fick jag något dammigt i ögonen och var tvungen att ta fram näsduken.

Nu är sagan över, slutet gott allting gott. Det är synd, jag saknar dem redan, men snart kommer samlingsboxar i Blu-ray med tusentals extra features. Tills dess nöjer jag mig att ge "Harry Potter and the deathly hallows: part 2" tre hallows av fem möjliga.

Betyg: 3/5


5 kommentarer:

  1. Fint skriven recension. Jag förstår saknigheten. Känner den också.

    Jag fastnade lite för det du skrev om Harry: "den gnällige, lätt korkade och ganska osympatiske trollkarlen" för det slog mig att jag inte ser honom som något av detta. Konstigt hur olika man kan se på karaktärer :)

    SvaraRadera
  2. Tack. Saknigheten är enôrme.

    Det är klart jag hejar på Harry, men han är ju inte den vassaste kniven i lådan alltid. Han är dumdristig och har kort stubin. Han riskerar både sitt eget liv och de andras många gånger. Han är självcentrerad, han säger om och om igen att ingen mer ska behöva dö för HANS skull. Som om de inte fajtas mot en gemensam fiende. Som om inte de andra också har flera goda skäl att fajtas mot Ni-vet-vem (Neville någon?)

    Men det är klart att vi gillar Harry, han är ändå Harry. :-)

    SvaraRadera
  3. Håller med Fiffi, bra skrivet.

    Min käre make slutade läsa serien för att han retade sig så mycket på Harry. Och jag instämmer i din invändning, här i slutet, när det är fullt krig gäller det ju bra mycket mer än bara Harry och Voldemort.

    SvaraRadera
  4. Sofia: Tackar! Men vad säger du, slutade din man att läsa böckerna? Ofattbart, det är ju omöjligt att lägga ner böckerna när man väl börjat läsa... :-O

    SvaraRadera
  5. Tycker jag med. Även om det nog var tur att jag själv köpte del 1-3 på en och samma gång och därför hann bli fast. Bara ettan är ingen bra reklam för serien som helhet, lite väl barnslig.

    SvaraRadera