måndag 10 november 2014

Interstellar (2014)



Cooper: Murphy's law doesn't mean that something bad will happen. It means that whatever can happen, will happen.

Vissa filmer ska man se så tidigt som möjligt om man vill undvika att bli spoilad då alla filmnördar kommer prata om filmen i alla tänkbara kanaler. Interstellar är en sådan film, högt emotsedd av de flesta som följer film. Jag är jätteglad för att jag kunde se den på premiären i fredags och jag höll mig mer eller mindre helt okunnig om filmen, dess skådespelare, handling eller typ av film. Det enda jag visste före filmen var skådespelaren i huvudrollen (som också syns på postern).

Det känns totalt meningslöst att skriva om denna film utan att kunna gå in på just de ämnena som jag nämner ovan så därför ger jag dig en VARNING nu.

Detta kommer bli en revy med BIG ASS SPOILERS.





Detta var den i särklass största bioupplevelse jag haft sedan förra årets bästa film Gravity. På vissa sätt överträffar den till och med upplevelsen jag hade då. Gravity var intensivt spännande och en sjuhelsikes ride, men den känns som en mindre film helt enkelt, mindre storslagen, mindre tankeväckande och enklare att förstå.

Ibland kommer filmer som bryter ny mark och skapar nya grenar på filmträdet, filmer som The Matrix, Jurrasic Park eller 2001: a space odysseyInterstellar är inte lika nyskapande som de filmerna, men den spelar nästan i samma liga. Vad Interstellar istället gör är att referera till en massa filmer, den tar en drös kända element och sätter ihop dem till en ny enhet. Interstellar är makalös och en mycket seriös film utan att för den skull gå över gränsen och bli för seriös, tung eller pompös. Christopher Nolan har lyckats med att göra en film som både är ett tekniktungt epos och en fantastiskt mänsklig och berörande film. Både hjärnan och hjärtat får sitt. Magen får sitt i de mest intensiva scenerna då jag satt som på helspänn. Jag var på spänn under hela andra halvan av filmen, spänd som en båge.

Filmen kan delas in i tre distinkta delar och i dem en massa härliga filmreferenser.


Den första delen från den skadade och döende Jorden skulle kunna utspelas någonstans i tiden mellan handlingen i Take shelter och The road. Den är bister och inledningen av filmen är lite oväntad. Skulle detta inte vara en sci-fi? Intervjuerna med de gamla personerna som tänker tillbaka till sin barndom ger oss åskådare direkt en indikation att filmen är en tillbakablick. Scenerna med Cooper (Matthew McConaughey) och hans familj påminner mig mycket om känslan i delar av The tree of life också. Det finns en domedagskänsla i dessa scener som är mycket pressande.

Den andra delen är huvudparten av filmen, den med rymdfärden. Vi får träffa Professor Brand (Michael Caine - alltid med i Nolans filmer) och Dr Brand (Anne Hathaway). Wow, Hathaway är med i filmen! Jag gillar henne. Här kände jag mig mer och mer varm. Även om jag inte funderade på snacket om astrofysik och kvantteori ur ett tekniskt perspektiv kände jag mig hemma. Det var en typ av ämne och samtal som jag starkt kände igen mig i från min tid i Uppsala. Det var länge sedan jag fick använda min hjärna på så komplexa tankebanor. Suck.


Från och med att teamet ger sig iväg på resan till det svarta hålet är detta en fullständig fullpoängare. Jag har under de senaste dagarna tänkt på ett otal scener och ögonblick från filmen och det är som julafton för en sci-fi-nörd som jag. Några av favoriterna är resan genom maskhålet, vattenplaneten, förräderiet på isplaneten och den olidliga spänningen med den manuella dockningen vid den roterande Endurance. Bästa scenen var dock den då Cooper tittar ikapp på videomeddelandena från sina barn. Scenen innehåller otroligt skådespeleri av McConaughey och det är årets Captain Phillips-scen. Det var känslorna mellan far och dotter som tog denna film ett snäpp högre jämfört med en ordinär sci-fi. Det gjordes på ett så ärligt och känslomässigt förankrat sätt att de scenerna fungerade perfekt.


Jag älskade diskussionerna om tidsförskjutningen och insikten att när Cooper och Dr Brand kommer tillbaka från vattenplaneten har Romilly varit ensam på Endurance i 23 år gav mig rysningar. Men vid sidan av magknip, rysningar och hänförelse fick vi en hel del skratt också. En film som denna får inte, måste inte, vara humorlös. Det funkar bara inte och lyckligtvis har Nolan löst detta med två mycket underhållande robotar, TARS och CASE. Yay för dem.

Vilka filmreferenser har vi under denna del då? Där finns givetvis en hel del Gravity-influenser i denna del men också några instick från filmer som Aliens, Solaris och Sunshine.


Sen har vi den avslutande tredjedelen. Den som startar då Cooper faller in i det svarta hålet. Till att börja med är den sekvensen otroligt häftig. Vilken ride! Men jag hade givetvis väntat mig att han skulle bli till ett streck och sedan förintats under trycket. Istället får vi en 2001-liknande avslutning. Filmen går från att vara förankrad i en teknisk och matematisk värld till att bli något likt Contact, The abyss eller The fountain. Det är "fantastiskt", dvs sagolikt och sällsamt. Jag gillade inte alls det tredimensionella rummet bakom bokhyllan först. Filmen byter skepnad. Även om Murphy pratat om ett spöke i filmens inledning hade Nolan inte indikerat att det var så centralt för filmens slut. Jag trodde att hennes spöke bara var den där gravitationsförskjutningen... Men desto längre de tog sista delen, desto mer ok blev den. Filmen går över till att bli en saga och då ska man ha ett sagoslut. Önskar jag att filmen tagit slut ca 20 minuter tidigare? Jo, kanske det. Men hade vi lämnats med ett öppet svart slut vet jag inte om den hade känts helt bra då heller. Nu öppnade filmen upp sig som en blomma och erbjöd ännu mer att smälta och fundera på. Om något skulle jag hellre sett en scen till. En scen då Cooper landar hos Dr Brand.

På tal om filmreferenser så finns en tydlig sådan till Star Wars när Cooper spänner fast TARS i baksätet på Rangern och åker iväg i slutet. Interstellar omsluter halva min filmiska referensbank!


Jag såg någonstans en kommentar om skådespelarvalet. Skulle Christian Bale kunnat spela Cooper istället för Matthew McConaughey? Brr, usch. Verkligen inte! Bale är vår generations tråkigaste och "stiffaste" skådespelare. Han skulle inte kunna ge Cooper den värme som är helt nödvändig för att denna film ska bli så bra som den är.

Med den frågan i huvudet funderade jag vidare. Matt Damon (Matt Damon!!) dök ju upp som en onding. Skulle man velat ha någon annan i den rollen? Jag tror att Matt passar bra här just eftersom han är godheten personifierad i Hollywood idag. Därför är det ett bra val, kontrasten till hans persona blir kul, men i praktiken hade nog flera skådisar kunnat spela Dr Mann. Men jag kommer inte på någon just nu som skulle överraska oss lika mycket.

Den tredje switscharoon jag funderat på är att helt enkelt byta roller mellan Anne Hathaway och Jessica Chastain. Tänk efter en stund. Visst hade det funkat? Dels var Murphy som 10-åring otroligt lik Anne Hathaway och dels skulle jag inte ha några som helst problem att se Chastain uppe i Endurance och alla de äventyr de råkade ut för. Jag vet inte, jag älskar båda skådespelerskorna så egentligen är detta inte en svaghet som måste rättas, bara en kul idé.


Oj då, det blev visst en lång revy detta. Här skulle kanske en av den majestätiska musiken av Hans Zimmer kunnat passa in... Partier i musiken lät som en gud som uttrycker sin vrede.

Jag håller slutet av filmen som lite udda och jag brottas fortfarande med mig själv över hur mycket jag gillar det. Men då en majoritet av filmen var så ofantligt bra och då filmupplevelsen var så maxad att jag darrade i hela kroppen när filmen var slut så hamnar mitt betyg ändå på max. Med de känslorna blir det lite fjuttigt att inte ge den det betyg som den är värd för mig. Detta kommer med all sannolikhet bli årets film för mig.

Jag ger Interstellar fem dimensioner av elva möjliga (?).

Betyg: 5/5



36 kommentarer:

  1. 5/5! Happy times, som Borat skulle ha uttryckt det. :)

    Jag tyckte unga Murphy var väldigt lik Jessica Chastain, mer lik henne än Anne Hathaway. Men nåt jag funderade på var Chastains tänder. Den där vita "fläcken" på ena framtanden, den hade hon inte som ung och det var uppenbart inte hennes egna IRL-tänder. Tänkte du på den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha. Hennes tänder? Nej jag såg inte någon fläck. Är du säker på att det inte var en fläck på dina glasögon? LOL.

      Jag tyckte den tioåriga flickan hade samma mörka hår och "öppna" ansikte (också ett ansikte som antagligen kommer bli mycket vackert som vuxen). Chastain är rödhårig och har en alabasterlikande ton över hyn. Chastain har ett mer säreget utseende än vad flickan hade.

      Men hur fasen ska man veta vem hon utvecklas till att likna mest... LOL. Vilken knasig diskussion.

      Radera
    2. Men.... Chastain var väl brunhårig i filmen, inte så rödlätt som hon brukar vara? Och, haha, mycket gojs kan fastna på glasögonen fast nåt vitt var det inte, inte i fredags i alla fall. Det var en fullt synbar vit fläck på ena framtanden. Du kommer lägga märke till den när du ser om filmen :)

      Radera
    3. Jakten på den vita fläcken! Ska hålla spaning på det nästa gång jag ser den!

      Radera
  2. Bra summerat Henke! Jag hade en liknande upplevelse med filmen och mer eller mindre identiska högtidsstunder som dig. Var ordentligt länge sedan jag hoppade till som jag gjorde under dockningsscenen, huva.

    Det enda som drar ner både betyg och upplevelse för mig var sista kvarten. Hela upplösningen efter bokhylle-delen kändes i mitt tycke överflödig. Hade önskat att vi lämnat historien tidigare och inte fått varenda litet svar serverat på ett litet fat.

    Men på det stora hela en kanonfilm och årets tveklöst mustigaste filmupplevelse hittills. 4+/5

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Plox. Jag har förlikat mig med slutet och tycker inte att det drar ner så mycket att betyget ska rubbas. Även solen har sina fläckar. Den är solen ändå!

      Får vi läsa en mustig revy från dig på denna film? :-)

      Radera
    2. Instämmer med allt Plox skriver. Samma betyg p.g.a. sista 15-20 minuterna. Men jag ska försöka acceptera och uppskatta slutet vid nästa titt :)

      Radera
    3. Låter som en bra plan, M-N! :-)

      Radera
  3. Okej....brunröd *tittar på bilderna*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolla in andra och tredje bilden från filmen på Movies-Noir's revy så ser man likheten mellan flickan och Hathaway tydligare. Mina bilder, de översta två (förutom posters) visar snarare på en likhet mellan henne och Chastain. Jaja. Allt funkar. Allt är bra.

      Radera
  4. Ok, bra och informativ text! Känner igen mig i mycket av tankegångarna. Du tar upp en bra poäng där om Hathaway och Chastain hade bytt plats. Ja, jag kan faktiskt se det funka alldeles ypperligt. Hade nog skapat mer känslor hos mig faktiskt, speciellt med tanke på att ung/vuxen dotter hade känts mer "rätt". Men det är bara spekulation.

    Missade också fläcken på hennes tänder, haha. Kändes som man hade annat att tänka på än tänderna, men rolig iakttagelse ;)

    Håller annars med om att när rymdfärden sätter igång lyfter filmen mot en femma i betyg. Sista tjugo återkopplar ju bra till inledningen och gör att filmen får ett avslut. Tycker slutet på Inception funkade bättre och slutade precis i rätt stund. Måste dock bearbeta det lite mer och förhoppningsvis klickar det bättre när jag ser om den.

    Och jag håller absolut med dig om scenen när Cooper tittar igenom videomaterialet. Utan tvekan ett av de allra starkaste och känslosammaste ögonblicken i filmen.

    Finns så många sci-fi ögonblick som får det att vattnas i munnen. Och jag gillar de små referenserna till Star Wars, 2001 och Alien. Han har inte snott från dem, däremot blivit inspirerad till att få det att se ut som en kombination av dessa. Kollade in ett par trailers efter att ha sett filmen och märkte då tydligt att landningsstället är precis som i Star Wars.

    Har svårt att se någon annan film från året som kan passera Interstellar. Det är härligt när en film lever upp till förväntningarna och mer därtill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Jag känner igen mina egna tankar i din text också.

      Man kan verkligen lita på Nolan. Jag har svårt att se någon regissör av idag som utmanar honom på denna typ av storslagna megafilmer. Visst han är kanske inte den roligaste gubben i klassen, men han håller sig precis på rätt sida så att det inte blir pompöst och jobbigt. Den perfekte mannen för stora sci-fi äventyr. Detta var avsevärt mycket bättre än Prometheus och Elysium. I samma nivå som Gravity, de är likvärdiga men bidrar med tämligen olika saker.

      Radera
    2. Gravity var en skön filmupplevelse och gjorde sig riktigt bra på bio. Så jag håller den högre än Prometheus och Elysium. Men alla tre har manusproblem som jag inte tycker Interstellar har. Det är den stora skillnaden för mig, plus att Interstellar bjöd på en sjuhelsikes åktur, mer än jag kände under Gravity (även om den stundtals var riktigt lyckad).

      Radera
    3. Ok, du tyckte inte Gravity var tung nog! ;-)

      Jag gillade den mer. Vi får väl diskutera dess förtjänster når vi ses nästa gång.

      Prometheus var bläh jämfört med dessa två, Elysium var super-super-bläh.

      Radera
    4. Jag håller också Gravity och denna högst. De spelar liksom i en egen liga. Prometheus var en liten besvikelse men Elysium var synnerligen bra...dock inte lika omvälvande som denna eller Gravity. Och jag tjatar återigen om....Contact! Inte samma rymdraffel på långa vägar som här....men nästan samma utmaning för hjärnan!

      Radera
    5. Håller Elysium som den klart sämsta av de nämnda. Pretto-dravel.

      Contact var najs. Jag läste boken före filmen vilket inte alltid är så bra för filmupplevelsen...

      Prometheus hade ett uselt manus, men den är i alla fall snygg och lite åt det mäktiga hållet.

      Gravity och Interstellar högt över de övriga...

      Radera
    6. Gravity var bra, jag gillade den. Men, det var några saker i manuset jag störde mig på som sänkte upplevelsen för mig (båda gångerna jag såg den). Jag har svårt att släppa att Bullocks karaktär lyckas med allt gång på gång. Eller när de inte har något syre kvar så fortsätter de babbla på istället för att snabba på ;)

      Prometheus gillade jag till en början, men den tappade på vägen.

      Sen håller jag med om att Contact är klart trevlig, om än utan det riktiga sci-fi äventyret ute i rymden. Har bara sett den en gång så den ser jag gärna om.

      Radera
    7. Var det bara det faktum att Bullocks karaktär klarade sig ur svåra situationer flera gånger som du störde dig på, eller var det något annat också (förutom att de pratade trots att de hade lite syre kvar)?

      Radera
    8. Haha, det var några av störningsmomenten som jag tog upp som sänkte filmen, ja. Och de var återkommandee. Men ja, det var främst dessa två (Bullock klarade sig gång på gång OCH att hon klarade av att på egen hand fixa allt trots att hon inte skulle veta hur).

      Det var mer saker som gjorde att jag kände att det var ologiska saker som de inte hade gjort eller klarat sig ur på riktigt. Och kände samma sak båda gångerna jag såg filmen.

      Däremot var det en härlig upplevelse där ute i rymden. För man var verkligen där. Får se om jag kan bortse från filmens svagheter nästa gång jag ser den. Innan dess kan betyget inte bli mer än en stark trea/svag fyra i mina ögon.

      Så här skrev jag om Gravity.

      Radera
    9. Ok, då tror jag att jag förstår. Jag tog inte filmen som så verklighetstrogen. Men eftersom filmen var så annorlunda var jag dock inte säker på att hon skulle klara sig så det var spännande som tusan.

      Radera
  5. Hoppar ett tag till, noterar bara toppbetyget. Det känns som om jag får jobba lite på att hålla förväntningarna på en vettig nivå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli otroligt kul att läsa dina åsikter om filmen...

      Radera
    2. Nu är den sedd men ännu inte omskriven (onsdag). Intressant att det är så många som regerar känslomässigt, den biten missade jag till stora delar känner jag. Och rörde inte bröderna Nolan till det lite i den där sista tredjedelen? Samma problem som i Predestination, när startar liksom hela loopen? Och ska man tänka sig att det är mänskligheten som utvecklat sig ytterligare och därmed tillhandahållit bakom-bokhylle-rummet? Där drog det lite långt kände jag...

      Radera
    3. Hur gick det men managerandet av dina förväntningar? Tog de udden av filmen eller fick du uppleva filmen utan tyngden av förväntningarna?

      Sista tredjedelen är lika förståelig som sista delen av 2001. Det är en saga. Man behöver kanske inte dissekera hur det gick till? Hur skapades bokhyllerumemt? Hur kom Cooper tillbaka till vår galax? Hur klarade sig mänskligheten första gången (på annat sätt? mha av något högre väsen? genom slumpen?) och så vidare i oändligheten... Jag brottades också med slutet en hel del, som jag skriver ovan. Filmen ändrar ju helt klart karaktär, men eftersom den redan fått mig att känna mig som en liten pojke så var det inga problem att bara ta det fantastiska språnget in i fantasy-världen...

      Ska läsa din revy med stort intresse från Mexiko!

      Radera
    4. Mexiko -- najs! Då borde du dessutom kunna se lite fräschare perspektiv än jag eftersom du färdats snabbare än jag under några timmar. Visst var det så det funkade? ;)

      Radera
    5. Ahh kastanjetter och sombreros - bildbevis tack :)
      Skriver om filmen i morgon och jag har samma problem med den som Sofia verkar det som.

      Radera
    6. @Sofia, British Airways flyger så fort att det kommer kännas som en helt ny värld i Mexiko! :-)

      Radera
    7. @Filmitch, kul, då ska jag hoppa över och läsa din revy.

      Bildbevis? Nja det kommer kanske upp ett blogginlägg om resan vad det lider! :-)

      Radera
  6. Skit samma om en revy är lång, är den lika matig som denna är det ju mer en njutning att läsa!
    Och du, visst var det lite läbbigt det där med hur Murph påminde om en ung Anne H!? Jag tänkte på det direkt när hon kom i bild!

    Håller du denna som Nolans top notch? Jag gör det iaf. Såklart förresten, mitt betyg talar ju i klartext! Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske bara är vi män som ser likheten mellan Mackenzie Foy och en yngre version av Anne H??? LOL

      Japp, detta är nog den bästa från Nolan. Eller en av de tre bästa? Eller den bästa? Måste se om den!

      Radera
    2. Skriver under om likheten mellan unga Murph och Anne H. Kul att vi är fler som noterar det, men får motstånd av andra...

      Eftersom jag håller Memento som en femma hamnar Interstellar på en andra plats. Memento håller hela vägen för mig vilket Interstellar hade gjort om den slutat 20 minuter tidigare.

      Radera
    3. Vi har Jojje på vår sida också. Angående likheten mellan Mackenzie Foy och Anne H! Den finns där!

      Jag har bara sett Memento en enda gång och då tyckte jag bara att den var helt ok. Men det var hemma och kanske inte i perfekta förhållanden... Kommer inte ihåg! ;-)

      Radera
    4. Låter som det kan vara dags för omtitt av Memento. Jag såg den iofs på bio första gången och gillade den starkt redan då. Har blivit ett par omtittar efter det och den har varit minst lika bra då.

      Radera
    5. Japp, blir säkert en omtitt någon gång. Vet dock inte när.

      Radera
  7. Jag tyckte forsta delen var bast. Andra delen ocksa bra, besoken pa planeterna. Slutet var perfekt, alltsa det absoluta slutet, adam och eva med sina provrorsbarn. Eller fipplade matt damon bort dem? Jag hangde inte riktigt med ett tag dar; den ar ju ratt lang...

    Det blev lite rorigt i det svarta halet och i den femdimensionella varlden. Kunde de inte ha knutit ihop det pa nagot battre satt? Sen vaknade han plotsligt pa en rymdstation och fick traffa sin dotter; kandes som en san scen som hollywood tvingat dem att lagga till i efterhand. Sabbade filmen lite for mig.

    Jag horde nagra intressanta anekdoter om filmen ur vetenskapsperspektiv; var darfor jag sag den trots att det ar en science fiction!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att tredje akten är problematisk. Men jag blev överväldigad av hela spektaklet och lät det skölja över mig. Hade hellre sett mindre hokus-pokus och istället en längre sista scen när han kommer till henne där på planeten... Adam och Eva som du kallade dem.

      Mittendelen var min favorit, sci-fi-nörd som jag är.

      Radera