tisdag 30 november 2021

Shinypodden S11E04, The Wheel of Time: The Dragon Reborn


Fjärde avsnittet från The Wheel of Time The Dragon Reborn, hittas här.

Välkomna att kommentera poddavsnittet och tv-serieavsnittet via detta inlägg.

Ni hittar Shinypodden via alla vanliga podd-appar, eller via Anchor.fm.















fredag 26 november 2021

Red Notice (2021)


Jag gillar dem alla tre, The Rock, Gal Gadot och inte minst Ryan Reynolds. Och därmed hade jag ganska höga förväntningar på denna film. Jag trodde kanske inte att den skulle kunna komma upp i nivå med Deadpool-filmerna men kanske i närheten?

Men nej, detta var "bara" en skön ride, underhållande för stunden, men inte en film som kommer beskrivas som årets stora film direkt. Som actionkomedi är den fine, lite spoof på James Bond med flera utsökta inspelningsplatser (som om filmens stjärnor ville åka på semester medan de spelade in filmen), lite som en blandning av The Rocks charmiga djungeläventyr med Karen Gillan och Indiana Jones till tonalitet, och lite som "Rivierans guldgossar" med två män och en kvinna som luras och stjäl dyrgripar.

Rawson Marshall Thurber har tidigare regisserat en handfull filmer där en av de senaste årens bästa komedier, "We're the Millers" står ut. Men anledningen att jag ser denna film är ändå på grund av de tre stora namnen på postern.

Alla tre har charm men det bränner inte till riktigt för mig. Ryan Reynolds är ännu bättre i mer hejdlösa filmer där hans "over the top"-persona får än mer fritt spelrum, tänker på filmer som "Deadpool", "6 Underground" och "The Hitman's bodyguard".

Gal Gadot är som alltid förtjusande i allt hon gör. Hon dominerar rummet, gör sina roller mer intressanta och spelar allt som oftast med glimten i ögat. Överlag mycket begåvad skådis. Vad hon gjorde i "Wonder Woman 1984" vete katten, låt oss skylla på manus och regissör där.

Dwayne Johnson är ytterligare en favorit. Här spelar han "the straight guy" som Ryan Reynolds får studsa sina skämt emot. Senare i filmen har han en romantisk fling med Gal och det är ok, även om vi F&F-tittare kanske kan tycka att det känns lite fel.

En kul rulle med charmiga och snygga skådespelare, plus humor, action och vackra locations. Nöjd ändå!

Betyg: 3/5

måndag 22 november 2021

Shinypodden S11E03, The Wheel of Time: A Place of Safety


Tredje avsnittet från The Wheel of Time A place of safety, hittas här.

Välkomna att kommentera poddavsnittet och tv-serieavsnittet via detta inlägg.

Ni hittar Shinypodden via alla vanliga podd-appar, eller via Anchor.fm.






söndag 21 november 2021

Shinypodden S11E02, The Wheel of Time: Shadow's Waiting



Andra avsnittet från The Wheel of Time Shadow's waiting, hittas här.

Välkomna att kommentera poddavsnittet och tv-serieavsnittet via detta inlägg.

Ni hittar Shinypodden via alla vanliga podd-appar, eller via Anchor.fm.







Shinypodden S11E01, The Wheel of Time: Leavetaking


Nu har vi släppt första poddavsnittet för The Wheel of Time

Första avsnittet av tv-serien heter Leavetaking och nu är vi igång! Vi kommer göra ett poddavsnitt per tv-serieavsnitt.

Eftersom vi har bytt plattform för Shinypodden, från "Harduintesettden.se" till "Anchor.fm" blir det en uppdatering om var man kan skriva kommentarer för poddavsnitten. På Anchor finns inte möjligheten att kommentera i skriven form så därför får ni, alla kära lyssnare, göra det här på min filmblogg.

Välkomna att kommentera på vad vi fick rätt eller fel, synpunkter ni har funderat på som vi kanske missade, eller vad som helst ni vill för in i diskussionen!

Ni hittar Shinypodden i de flesta podd-apparna och Spotify. Eller på Anchor, länken ovan.

PS, kort spoiler-snack efter outro-scenen för de av er som läst böckerna.





fredag 19 november 2021

Stillwater (2021)


Tom McCarthy är en bra regissör, ibland briljant till och med. Min favorit från honom är dramat Spotlight. Dramakomedin The Station agent är nästan lika bra men i en helt annan genre. De båda bygger på mycket välskrivna manus. 

Stillwater å sin sida är helt klart gedigen men den lider av ett svagt manus utan tydlig inriktning. Filmen skrapar på ytan på flera intressanta frågeställningar utan att egentligen bryta igenom. Mer fokus generellt sett och en mustigare andra halva hade behövts. 

Matt Damon spelar Bill, en oljearbetare från Texas som beger sig till Marseille för att försöka rentvå sin dotter som sitter i fängelse. 

Bill är en enkel och rent ut sagt tämligen ointelligent "blue collar red neck MAGA screamin' Trump lovin'"-supporter. Intressant val som huvudperson i sig kanske. Historien om den lille mannen mot den stora maskinen? Men i detta fall en bättre idé på pappret än i slutresultatet. 

Vad han saknar inom för uppdraget relevanta områden som att kunna tala och förstå det franska språket, förstå det franska rättsväsendet, eller Liam Neesons Taken-skills för den delen, väger han upp med en otrolig envishet. Han tar sig an sin uppgift som en gruvarbetare en särdeles stor sten, genom att enträget hacka med sin hacka om och om igen. 

Filmen berör många områden; chansen till en andra chans, brusten relation till dottern, begynnande relation till nya dottern, relationen med modern och som lök på laxen en eventuell rättslig skandal. Tittaren utmanas att sy ihop filmens handling, budskap och moral. Slutet tes vara ganska stängt men trots det känns filmen allt annat än komplett. 

Regin är tajt och Matt Damon är kompetent utan att göra det där lilla extra. Filmen är okeyish till bra men den är långt från så bra som McCarthys bästa. 

Tyvärr har jag på några få veckor nästan helt glömt denna film. Det hände sannerligen inte med Spotlight. 

Betyg: 2/5 

PS, det slår mig att Jesse Plemons antagligen hade spelat denna roll bättre än Matt...

onsdag 17 november 2021

Timmy Failure: Mistakes Were Made (2020)

När Tom McCarthy regisserar en ny film blir jag automatiskt nyfiken. Because ”Spotlight”.

Här har han filmatiserat en av Stephan Pastis barnböcker, och de har skrivit manus tillsammans. Detta är en quirky, rolig och bedårande familjefilm. Den handlar om en liten pojke med en livlig fantasi som har någon form av diagnos, oväsentligt vilken. Filmen har ett smygande djup som just bra berättelser för barn ofta har. I filmen konstateras bara att Timmy inte är normal och sedan utmanar filmen premissen att alla måste vara normala och ”rätta sig in ledet” som läraren Mr. Crocus (Wallace Shawn) hävdar.

Detta är en i högsta grad snäll film, och då menas snäll i positiva ordalag. Eter många år av mer och mer syniska filmer (och tv-serier) har ju ”Ted Lasso” firat stora triumfer just för att den är snäll. Och vilken överraskning det var förresten...

Men ”Timmy Failure” skulle lika gärna kunnat platsa på Stockholms Filmfestival i genren ”American Independent”. Filmen skulle också kunnat varit regisserad av Taika Waititi då dess weirdness påminner om en del av hans världar. Andra filmer jag kom att tänka på nu när jag sammanfattar filmen är James Stewarts ”Harvey”, ”Where the wild things are”, ”Juno” och ”Moonrise Kingdom”.

Filmens inledning är riktigt bra och jag njöt länge av filmens stil, dialog, humor och värme. Tyvärr blev det dock lite monotont mot slutet. Jag saknade en tredje akt som skruvade upp allt (på ett bra sätt), istället fortsatte filmen i obruten takt och plötsligt var den slut. Men jag vill ändock hylla den ovanliga, nästan unika, stajlen och ge den en gedigen trea.

Betyg: 3/5

måndag 15 november 2021

Shinypodden: The Wheel of Time trailer 2


Ny trailer inför kommande poddsäsongen ute nu. 

Vi pratar om vad vi ser fram emot och vad vi är rädda för inför säsongspremiären av tv-serien.

Denna gång erbjuder vi trist nog kasst ljud på grund av felhantering av resemikrofonen.

Nya säsongen drar igång till helgen, så snart vi kan efter premiären av tv-serien.

Kommentera gärna nedan vad du ser fram emot respektive är rädd för inför starten av Wheel of Time.


fredag 12 november 2021

Eternals (2021)

 

Oj oj, Phase 4 har inte startat med en positiv trend direkt, snarare tvärtom. 

Det tog ett tag innan The Infinity Saga tog form och planen från Feige blev tydlig. Nu är jag mycket nyfiken på vad de ska ta sig an med Phase 4 och framåt. Men starten har blivit vinglig.

Black Widow var mycket bra och en film som jag tänkt en hel del på och den växer. Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings var mysig och gullig men den har tyvärr tappat lite sedan jag såg den. Nu kommer Eternals och trots, eller på grund av, att den känns som en "stor" MCU-film var den en  besvikelse trots svala förväntningar.

Filmen är lång och till bredden fylld med olika saker. Den öser obarmhärtigt  på och hoppar runt i tid och rum. Tolv nya karaktärer introduceras där ingen riktigt etableras eller förgylls med något djup. Allianser och förräderi flyger förbi. Humanism, kärlek, svartsjuka slåss om tiden med frågor om förintelse, folkmord och gudstro. Allt trycks in i en och samma film, och jag bryr mig inte om något i hela filmen. Karaktärerna är platta och manus är som skrivet av en trånande tonåring som sett ljuset.

Eternals har totalt fel energi och feeling för att ens vara en MCU. Har någon illasinnad agent från DC smugit sig in hos Marvel? Nej, det är regissören och manusförfattaren Chloé Chao som är ansvarig. Jag börjar inse att jag inte gillar hennes stil alls, och inom MCU är detta under all kritik.

Jag gissar att Marvel-cheferna var belåtna över att ha håvat in en Oscarsvinnare som regissör.  Filmen levererar mäktiga actionscener och en hel del häftiga miljöer och "locations", men jag har sedan länge nästan helt slutat bry mig om de obligatoriska actionscenerna i MCU-filmer, och jag är som läsare av denna blogg vet mer intresserad av "pratscener" där karaktärerna och deras relationer byggs, frodas och utmanas.

Marvel investerade ett tjugotal filmer för att få maximal payoff i slutet av Phase 3 med avseende på  relationerna mellan Tony, Steve, Bruce, Nat, Thor och alla de andra. Vi fick under resan se hur de lärde känna varandra, hur de splittrades och gick emot varandra och hur de till slut återförenades och samarbetade.

I denna film får vi lära känna tio nya mytologiska karaktärer flyktigt, för att senare se hur de bokstavligen sticker kniven i ryggen på varandra och karaktärer dör till och med. Men jag känner inget för dessa karaktärer. Där fanns någon form av "stakes" men utan engagemang faller även dem. Den enda figuren som känns tillräckligt etablerad är filmens fåniga "comic relief" och det endast för att sådana figurer inte behöver etableras nämnvärt.

Eternals är episk och storslagen men manus är gymnasialt och rent ut sagt patetiskt. Om man skulle gjort en spoof-film på MCU med en massa nya karaktärer skulle mycket av de som finns i filmen idag kunnat vara med i spoofen. 

När filmen är så svag hamnar man lätt i att notera petitesser. Ta detta med diversitet. Här har man gått "all in". Inget fel med skådisar från olika etniska grupper men det känns påklistrat och som att någon (filmens regissör?) vill göra en poäng och uppfostra publiken lite. Sånt älskar vi ju alltid! (Sarkasm)

Låt oss rekapitulera; några vita, några afroamerikaner, en mexikanska, en med Hong Kong-kinsesiskt ursprung, en med sydkoreanskt ursprung, en med indiskt, ett homosexuellt par där ena partnern är en arabisk man samt en handikappad superhjälte (för övrigt favoriten bland de nya). Ett slag på käften på det vita Hollywood, eller ett syniskt sätt att täcka in så många marknader som möjligt för maximal försäljning? 

En annan komisk detalj, på det dåliga sättet, var att ha med både Kit Harrington och Richard Madden från Game of Thrones i så stora roller. Det går inte att inte tänka på något annat när man ser dem ihop. Att sedan låta filmens huvudperson och tillika båda herrarnas kärleksintresse heta Cersei är närmast chockerande aningslöst. Jovisst, de stavar Cersei lite annorlunda, Sersi, men vem försöker de lura?

Ett tag trodde jag att Kit Harrington bröt den fjärde muren i slutet med sin kommentar om sin röriga familjehistorik, men tyvärr var det bara en tease för något annat.

Där finns ett romantiskt montage med Gemma Chan och Richard Madden som är på skämskuddenivå. Låtvalet till montaget är horribelt. 

På tal om låtval var utnyttjandet av Pink Floyds låt Time i inledningen en av få ljuspunkter i filmen.

Eternals är lång så in i helvete, och den längden kändes rejält i rumpan. De har tryckt in en massa handling vilken till stor del känns meningslös. Filmen hade vunnit på att fokuseras på några få frågor. I slutet blir det religiöst till och med, då undersåtar vill döda sin gud. Även detta mynnar ut i en halvmesyr där guden varken straffar eller belönar sina undersåtarna. Den enda som gjorde något oförlåtligt fick lomma iväg (flyga iväg) och ta livet av sig. Och jag brydde mig inte för fem öre... Vilken soppa.

En film som hade fått mig att bry mig om karaktärerna och erbjudit stakes som engagerar hade inte lämnat det öppet till denna typ av detaljerad analys. Mycket av svagheterna skulle inte ens ses om filmen vore bra. Men när filmen är dålig blir analysen om detaljer likt ovan. Så blir det.

Betyget är inte svårt att sätta, och jag funderar på om denna film inte är den svagaste i hela MCU. Än så länge!

Betyg: 1/5

onsdag 10 november 2021

Tumbledown (2015)


Tumbledown är en romantisk dramakomedi med Jason Sudeikis som jag gav en chans när jag led av ett särdeles svårt Ted Lasso-sug. Detta var dock inte en romantisk komedi med tyngvikten mot komedi utan snarare ett romantiskt drama.

Sudeikis spelar en musikjournalist som besöker änkan till en avliden musiker. Änkan spelas av den lite aviga Rebecca Hall. Jag gillar henne, men det är något som skaver ändå.

Det går inte att komma ifrån att denna film påminner mig en hel del om Juliet, naked från 2018. Ni vet filmen som bygger på Nick Hornbys bok? Båda handlar om en motvillig kvinna som blir romantiskt involverad med en man i kontexten av en försvunnen/död musiker.

Juliet, naked är dock den överlägsna filmen med bättre manus, regi och skådespelare. Bättre slut också. 

Tumbledown är dock en varm och småputtrig film utspelad i mysig miljö. Tyvärr slår det inte gnistor om vårt kärlekspar. Sudeikis är stabil men jag gillar honom mer i komedier än romanser antar jag.

Betyg: 2/5

tisdag 9 november 2021

Shinypodden: The Wheel of Time trailer 1


Nästa säsong av Shinypodden kommer handla om den nya tv-serien The Wheel of Time.

Lyssna på trailern här, eller sök efter Shinypodden i en podspelare.

Den nya säsongen inleds under helgen 20-21 november.

Vi har också bytt plattform, så skrivna kommentarer på Shinypoddens avsnitt välkomnas här på bloggen.


fredag 5 november 2021

The Tomorrow War (2021)

Man kan bli lite trött på när Hollywood allt för ofta gör sequels eller er-makes. Det är mer intressant när nya idéer kommer fram och ofta har de bästa av dem en fräschör som en sequel ofta saknar. Med undantag såklart… Se nederst i inlägget!

En variation på sequel eller re-makes är den filmiska pytt i pannan. Att ta lite rester ur kylskåpet och fräsa upp allt i en salig blandning. Dagens film är en sådan. The tomorrow war har inte en enda egen idé utan har istället stulit och byggt ihop en ”ny” film av delarna. En filmens Frankensteins monster.

Först tog de delar av Terminator för aspekten med tidsresan och att vi kommer förintas av en fiende i framtiden. Någon måste åka tillbaka i tiden för att förhindra att kriget bryter ut... Japp vi har sett det förut.

Sedan la de till en del från Starship Troopers för fajt mot space bugs som är svåra att besegra, och människan slaktas i massor. Det kastades också in lite Worl War Z med space bugs istället för zombiearmé, åter igen för att visa att människan inte har en chans. Scenerna där vid högkvarteret ute till havs, Deepswell, var som kopierade från scenerna från Jerusalem.

Ta till slut några centrala aspekter från Alien-serien med en farlig och elak drottning som kläcker fram en herrans massa soldater av sin art, samt springande i gångar, skrikande, skjutande och stora explosioner.

Jo, men detta var väl ganska underhållande ändå! 

Hehe, vem behöver nya idéer om de stjäl från idel höjdarfilmer?

Nåväl nu ska vi kanske inte överdriva. Detta var inte bra, men det var i alla fall underhållande ett tag. Filmen hade mig i ett gott grepp under inledningen och så länge Star Lord var på uppdrag i framtiden. Det var när han kom tillbaka till nutiden som filmen derailade för mig. 

Man kan "suspend your disbelief" ett tag, men det helt orimligt att den lilla gruppen av civilister skulle attackera rymdskeppet uppe i isen, i alla fall i en film som redan sålt in att alla länders arméer slogs mot en gemensam fiende... Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Ologiskt inom filmen logiska ramverk!

Jag blev då dessutom varse att filmmakarnas tyvärr stulit från den hejdlöst orimliga 2012 också. Skaffa ett plan och göra shit and stuff... Därmed blev slutsekvensen varken gripande eller engagerande. Trist på en ganska lovande första del. 

Där vid punkten när han kom åter till nutiden hade de kunnat ta filmen till en ganska mörk plats, men ack det hade ju varit som att skapa något nytt, och det är kanske att riskera för mycket.

Betyg: 2+/5

Lista på bra uppföljare:
Aliens (Alien)
Blade Runner 2049 (Blade Runner)
The Bourne Supremacy/Ultimatum (The Bourne Identity)
Civil War (The Winter Soldier)
Desperado (El Mariachi)
The Empire Strikes Back (Star Wars)
Endgame (Infinity War)
From Russia with love (Dr. No)
Logan (The Wolverine)
The Road Warrior (Mad Max)
Silence of the lambs (Manhunter)
Terminator 2: Judgement Day (Terminator)

onsdag 3 november 2021

After Life - Season 2 (2020)

Andra säsongen tar vid där den första slutade och man kan ju vänta sig mer av samma sak. Och det stämmer ganska väl. Nyhetens behag är dock över och Ricky Gervais Tony är lite mildare mot sin omgivning.

Istället bjuder andra serien på vansinniga birollskaraktärer där den lokale terapeuten tar priset, men den tjocke praktikanten på kontoret och den flamboyante revy-regissören som goda tvåor.

Språket blir grövre under säsongen och jag undrar lite om Ricky Gervais manusförfattaren har tröttnat och tar till enkla simpla ”under bältet”-skämt för att chocka sin publik.

Men kärnan i serien är densamma som under den första säsongen. Tony och hans oändliga sorg. Det känns som att han ett tag långsamt fann sig tillbaka till en slags vardag, inte minst med hans fina relationer med hans unga kvinnliga kollega, brevbäraren och sexarbetaren.

Men i slutet kommer det ju fram att han bara spelat teater, han har imiterat hur han var före sorgen. Nu är frågan om serien ens kan överleva om Tony skulle bli fri från sin depression...

I slutet av säsongen dör Tonys gamle far. Han dör en naturlig död vid en hög ålder, och då han dessutom en längre tid inte varit helt klar i huvudet så dödsfallet känns inte så hemskt. 

Däremot är min spaning att serien kanske kommer ha ett dödsfall per säsong. Inför säsong 3 tror jag att Tonys älskade hund kommer ligga risigt till. Hundar lever ju inte så länge. Good girl.

Betyg: 3/5

måndag 1 november 2021

Only Murders in the Building - Season 1 (2021)


Jag var ett stort fan av Steve Martin under uppväxten. Jag älskar hans humor och värme, men nu var det länge sedan jag hört något från honom. Döm om min förvåning då en ny serie av honom dök upp på Disney+. Klart jag var sugen att ge den chansen.

Detta är en komediserie om tre främlingar som slår sig samman och göra en podcast om ett mord som skett i det lägenhetskomplex på Manhattan de alla bor i. Det går inte att undvika att tänka på den allra första podden i den genren, Serial. Hur har det gått, vet man om Adnan var oskyldig eller ej??

Serien är som en blandning av Martins tidigare verk, Woody Allens Manhattan Murder Mystery och Agatha Christie. Men med ett hjärta. Steve Martin, Martin Short och Selena Gomez spelar huvudpersonerna Charles-Haden Savage, Oliver Outnam och Mabel Mora. Vilken trio, vilka hjältar!

Det finns flera trevliga birollskaraktärer där Jane Lynch, Tina Fey, Sting och Michael Cyril Creighton sticker ut.

Mordet vår mysiga trio utreder är av sekundär betydelse och det gör inget. Givetvis finns det en massa trådar i historien som de försöker nysta upp. Det är mysigt att de gör en podd, vilket känns bekant och relevant på något sätt.

När jag sett klart serien kom det upp ett förslag på en annan serie jag skulle hoppa över till… Castle! Japp, den har jag redan sett allt av, och jag slogs av vilket bra förslag det var. Serierna har båda samma mysiga känsla med en mix av värme och humor. Som en gigantisk snuttefilt. Så för alla fana av Castle kan jag med varm hand rekommendera denna serie.

Säsong 2 är på gång och jag väntar ivrigt på fortsättningen.

Betyg: 3/5


10 tips på Steve Martin-filmer:
L. A. Story
Dirty rotten scoundrels (Rivierans guldgossar)
Three amigos!
Dead men don’t wear plaid
The Big Year
Planes, trains and automobiles 
HouseSitter
Father of the bride (Brudens far)
The Pink Panther
The Jerk

3 tips på Martin Short-filmer:
Three amigos!
Inner space (24-timmars jakten)
Father of the bride (Brudens far)

3 tips på Selena Gomes-filmer:
Spring breakers
The big short
The dead don’t die