Lykke Li live på Kägelbanan måndagen den 8 november 2010.
En av de största positiva överraskningar jag fått på mycket länge när det gäller live-musik var då jag och Lars-Ola såg Lykke Li på Popaganda i Stockholm förra sommaren. För en gammal ärrad konsertbesökare som mig var det mycket uppiggande med en ny artist som fick blodet att svalla.
Li Lykke Timotej, kul namn, håller som bäst på att arbeta med sitt andra album. Mitt under inspelningen har hon just gjort fem spelningar; New York, London, Paris, Berlin och Stockholm. Jag hade haft turen att få tag på några av de unika biljetterna för spelningen i Stockholm. Hon spelade i den lilla, lilla lokalen Kägelbanan som hör till Södra Teatern på Mosebacke.
Jag, Lars-Ola och novisen i sammanhanget Sveko var således på Lykke Li förra måndagen. Det var en höjdarkonsert. Jag tycker nog att konserten förra sommaren var snäppet vassare. Dels var det en helt galen publik, dels spelade hon mest låtar som folk hade hört tidigare. Denna kväll var det hälften nytt material. En del av det nya var upp-tempo och lät mycket lovande, medan andra lugnare låtar kanske behöver några lyssningar för att sätta sig.
Efter några glas i baren gick vi in i rummet där spelningen skulle hållas och tog plats längst fram. Lokalen rymde ca 500 personer och det var snart helt fullt. Det var mycket speciellt att stå så långt fram. Vi var nästa för nära. Var går gränsen för den personliga sfären för en artist, mitt under konsert dessutom? När hon lutade sig ut över publiken svävade hennes händer över och förbi mitt huvud. Där, längst fram var ljudet kasst, svårt att höra texterna, och man såg ju inte så mycket av ljusshowen. Men gudars vilken närvarokänsla! Man såg allt. På riktigt.
Hon körde några av de vanliga live-favoriterna:
"Breaking it up"
"Little bit"
"Dance, dance, dance"
"I'm good, I'm gone"
Här är en annan bra version av "I'm good, I'm gone".
En hel del av det nya materialet var riktigt spännande. Den nya singeln "Get some" är sensationell. Se själv. You're gonna get some...Hon spelade också den omtalade låten från New Moon "Possibility" och andra lugna bitar som "Hanging high".
I slutet av konserten fångade jag en av trumpinnarna som Lykke kastade ut med avsevärd kraft. Lars-Ola lyfte på ena ögonbrynet åt mina kvicka reflexer. Jag stod ju bara en meter bort, mind you. Pinnen kunde blivit en prominent memorabilia i musik- och filmrummet, men en ung mörk skönhet som stod precis framför mig ville köpa den. Köpa! Nja, hon fick den i alla fall.
Konserten var nästan fulländad, och hade man hört och sett mer kanske den fått full poäng! Nu väntar vi på nästa konsert med den fantastiska Lykke. Världsturné 2011. Cirkus, Stockholm. Andra maj. See you there!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar