Filmspanarna Tema #3: En filmupplevelse utöver det vanliga

Direkt efter det hade bestämts att nästa gemensamma tema för Filmspanarna skulle bli "En filmupplevelse utöver det vanliga" började mitt huvud snurra av filmupplevelser som stack ut på ett eller annat sätt. Eftersom jag är barnsligt förtjust i att skriva listor bestämde jag mig snabbt att jag skulle angripa detta tema med en lista, precis som jag gjorde med det förra temat "Knark".

Men först var jag tvungen att fundera en sekund på hur listan skulle formeras. Upplevelserna kunde ju spira ur var jag såg filmen, vem jag såg den med eller ur vilket mentalt eller fysiskt stadie jag befann mig i när jag upplevde filmen. Det var den enkla biten, men hur ranka dem, och hur lång skulle listan vara? Initialt var den bara en handfull filmer lång, men den växte och växte och till slut fann jag mig med en tio-i-topp-lista, the mother of al lists formats. Givetvis skulle listan mer reflektera upplevelsen än filmens betyg, men det visade sig snart att det blev en mix av dem två.



10. Battle Los Angeles i Shanghai, våren 2011

Aaron Eckhart som stenhård och mänsklig sergant fajtas mot utomjordingar i actionspäckade krigsfilmen Battle Los Angeles, som en blandning av Black Hawk Down och Independence Day. I slutet av en längre tjänsteresa till Nanjing (den södra huvudstaden) mellanlandade vi i Shanghai. Allra sista dagen åkte några kollegor för att shoppa det sista, men jag valde istället att pröva det nya biopalatset som låg i samma kvarter som hotellet. Jag och några kineser slog oss ner i den hypermoderna gigantiska salongen och kollade på traditionell amerikansk underhållningsvåld. En man i trettioårsåldern hade med sig en femårig son som inte kunde läsa den kinesiska textningen. Så filmen avnjöts med en kinesisk sufflör på ena sidan. Efter allt pang-pang vinglade jag bedövad ut i ett soligt Shanghai. Bisarr upplevelse. En filmupplevelse värd denna lista.


9. Jacob's ladder i Uppsala 1990

Adrian Lyne's thriller från 1990 om en vietnamnveteran i New York som får mardrömmar. Jag såg filmen på bio i Uppsala och filmupplevelsen hängde i mycket längre än bara under själva filmens speltid. "A gift that keeps on giving...". Den var så spännande att jag satt och spände magen under hela filmen med vitnande knogar runt armstöden. Jag hade träningsvärk i magen i två dagar efter filmen. Det var en fysisk filmupplevelse och en mycket bra film. Jag känner med Tim Robbins karaktär i filmen.


8. Nuns on the run vid Grand Canyon, Arizona, sommaren 1991

Eric Idle och Robbie Coltrane som småskurkarna Brian Hope och Charlie McManus som finner en fristad på ett nunnekloster på rymmen undan riktiga busar i hysterisk komedi från 1990. Om filmupplevelsen av Jacob's ladder fortsatte efter visningen var det tvärtom med Nuns on the run. Här var upplevelsen förstärkt på grund av det jag gjort på dagen som ledde fram till sagda upplevelse. Jag och kompisen Per W bilade i västra USA under sommaren 1991. Vi hade anlänt till Grand Canyon's södra kant sent kvällen före och sovit i bilen. Per studsade upp i ottan och härjade om att vi skulle vandra ner till Colorado River och upp samma dag. Jag hade huvudvärk. Vi kom iväg vid sjutiden och påbörjade vandringen längst Bright Angel Trail. Nedåt gick det ju riktigt bra! Man passerar Indian Gardens och till slut (13 km) kommer vi ner till det iskalla vattnet. Det är fortfarande förmiddag. Sen började vandringen uppåt. Först svagt motlut, sedan brantare och brantare. Just denna dag fanns inte ett moln på himlen och temperaturen var en bit över 100 grader Farenheit. När vi kom upp till kanten igen hade klockan blivit fem på eftermiddagen och jag var helt slut. Helt slut på energi. Vi övergav tanken på att sova ännu en natt i bilen och tog in på ett hotell med två stora ljuvliga Queen size beds med svala lakan. Efter en iskall coca-cola som bokstavligen sipprade ut i armarna på mig låg jag utslängd som ett X i sängen och kollade på Nuns on the run på filmkanalen. Vilken lycka, vilket äventyr. Älskar USA!


7. Fight club på Förrådsgatan, Solna våren 2000

David Finchers surrealistiska film om identitet med en lysande Edward Norton och en..., ehh, och Brad Bitt. Jag missade denna storfilm när den gick på bion, men jag köpte den snabbt när den kom ut på dvd, jag beställde den på region 1 till och med. När dvd'n kommit hem var det bara att vänta in rätt tillfälle för att se den. Så kom det sig att jag och några grannar såg filmen "på fyllan". Efter vi grillat och festat ett bra tag på en trevlig gårdsfest var vi några som blev sugna på att kolla film. Jag plockade fram Fight Club till allas förtjusning. Det var en sjusärdeles upplevelse att se filmen i det tillståndet. Det snurrade runt i huvudet på mig. "Do you wanna finish her off?" Hehe. Senare, i slutet fattade jag verkligen ingenting. Vadå? Menar du att...? Jag fattar inte? Vem? Va?


6. Mammoth på Starfury's Serenity 3 Convention på Heathrow, hösten 2006

Summer Glau från Firefly följer upp spektakulär roll i Serenity med att delta i den extremt sunkig lågbudgetmonsterfilmen Mammoth. Tösen borde skaffa sig en rådgivare då det gäller vilka filmprojekt hon ska hoppa på... Ett utomjordiskt väsen landar i ett museum och hittar där en frusen mammut som den bestämmer sig att bo i. Människorna springer, jagas men vinner till slut. Filmupplevelsen var precis som hela helgen - en berg och dalbana. En av de sämsta filmerna jag sett, men ändå en nästan euforisk känsla att vara där och träffa flera ur Firefly-casten. Under helgen hängde jag med Jill som är en av grundarna till podcasten The Signal, och JoeSweden från Gävle. En sekunden kändes det som "Vad gör jag här?", nästa sekund stod man och drack öl med Sean Maher och Mark Sheppard! Från att tvingas konfronteras med faktumet att jag är en fan-boy, till att stå och krama Jewel Staite på fotosessionen. En utomjordisk helg på många sätt...


5. Au revoir les enfants på Fyris, antagligen 1988

Louis Malles självbiografiska film om några pojkar på en internatskola i tyskockuperade Frankrike under andra världskriget. Jag och Sir Per skolkade från skolan en dag och slank in på den trevliga biografen Fyris i backen bredvid Universitet. Vi var helt ensamma i biosalongen. Detta är en fantastiskt bra och mycket stark film. Och om du inte får känslostormar i slutet av filmen har du antagligen ett hjärta av sten. Väl ute på kullerstenarna utanför biografen såg jag att Per hade lika rödsprängda ögon som jag själv. Vi tittade på varandra och båda utbrast samtidigt: "Fy fan!". Inget mer behövdes sägas. Jag såg att allt jag tänkte, tänkte Per också. Allt jag kände, kände han med. Vissa vänner känner man så väl att man inte behöver tala med för att kommunicera.


4. Terminator 2: Judgement Day i Los Angeles sommaren 1991

James Camerons maffiga uppföljare på hans kultförklarade lågbudgetsci-fi. På den stora bilresan i västra USA sommaren '91 hamnade jag och Per W i Los Angeles en kortare stund. Vi bodde på ett youth hostel någonstans i Santa Monica. En av dagarna när vi gick omkring på Venice Beach tänkte vi att det vore kul att se den nya Terminator-filmen. Den hade just haft premiär dagarna före. Vi kollade i någon tidning och hittade en lämplig biograf. Det var bara det att Los Angeles är en ganska stor stad. Nej, väldigt stor stad. Vi åkte på motorvägarna i nästan två timmar och då var det inga köer och vi åkte inte fel. Vi bara åkte och åkte. Det blev en av de senare visningarna och vi hann knappt att äta innan. Väl inne på visningen fick jag upp ögonen för högljudd och deltagande publik. Hemma i Sverige vill man ju helst att alla ska vara tysta och städade, inte smaska och absolut inte prata under filmen. Men här hojtade och applåderade folket under filmen mest hela tiden. En kille kastade sig till och med ner i gången och gjorde push ups efter någon extra exalterande scen från Arnold. Med den inramningen blev T2 en av mina häftigaste filmupplevelser jag haft. Sa jag att jag älskar USA?


3. Alien3 i Uppsala hösten 1992

Sigourney Weaver gör sin sista insats som Ripley, nu helt integrerad i alien-sagan. Efter Ridley Scotts Alien och James Camerons Aliens hade Alien3 ingen chans. Förväntningarna var för stora helt enkelt. Inför filmens premiär snackades det mycket om att den skulle vara så otroligt äcklig. Snacket gick i studentkorridoren i Flogsta. Korridorskompisen Tove var både skrämd och fascinerad av tanken på att gå och se filmen. När hon lägligt nog just fyllde år bjöd jag och Stefan henne på bio i födelsedagspresent. Vi skulle se Alien3. Tove såg skärrad ut när vi satt och tillrätta. Hon satt mellan oss två beskyddare. När filmen började blev den mörka biografen skrämmande och hon klamrade sig fast än i Stefans vänstra arm, än i min högra. Filmens inledning är ju lite suggestiv och när Ripley kräver att läkaren ska obducera Newts kropp kände jag att Tove började darra som ett löv. Det lustiga med den scenen är ju att man får inte se så mycket, men att ljuden av förskäraren i flickans döda kropp är suggestiva och äckliga. Och så ser man att läkarens händer blir mer och mer blodiga. Precis när Tove skulle börja ge upp och kräva att få gå hem reste sig en kille från raden framför oss och svimmade! Allmän uppståndelse, någon kallade på personal och efter ett kort tag kommer ambulanspersonal som fraktade iväg den olycklige. När de släckte ner i salongen igen var den olidliga spänningen bruten. Tove klarade av att se hela filmen men den blev nog aldrig en favoritfilm för henne.


2. Pink Panther i Sihanoukville, Kambodja, december 2006

Steve Martin gör inte alls bort sig som den fumlige men också finurlige Jacques Clouseau, en re-make av Peter Sellers klassiska franska detektiv. Med en månads förskottssemester som höll på att försvinna drog jag iväg till Vietnam och Kambodja vintern 2006. Efter en båtresa från Saigon in i Kambodja och där ett besök i Ankor Wat reste jag ner till Sihanoukville nära den Thailändska gränsen. Jag hyrde en bungalow för fem dollars per dygn och tog det lugnt några dagar. Tyskarna höll till i andra änden av staden. De jag träffade på i denna del av badorten var sköna, "groovy types". En konstnär från New York, en modell från Paris, en mekaniker (?) från Texas. Hotellet hade en utomhusbiograf, en välkommen bonus. När nattmörkret lagt sig visades film på en stor duk och man satt eller låg på de låga träbänkarna som var överfyllda med stora kuddar. Alla var givmilda och när filmen började låg röken som en dimma över oss. Det kändes som att jag flöt fram på en bred flod, stjärnorna glittrade precis ovanför huvudet på mig och Steve Martin var otroligt kul... "Hamburger"...


1. Safe house med Filmspanarna Stockholm, våren 2012

Den andra januari 2012 fick jag ett mail från Joel om en träff med filmbloggare i Stockholm. Jag visste det inte då, men en resa startade med det enkla mailet. Första träffen gick av stapeln lördagen den 14:e januari då jag träffade Joel, Fiffi, Jessica, Sofia, Julyssa, David och Gustav. Andra träffen bokades snabbt in och lördagen den 25:e februari gick hela gänget och såg en film tillsammans som inledning på träffen. Vi valde svenske Daniel Espinosas nya actionthriller Safe house med Denzel och Ryan Reynolds i huvudrollerna. Vi gillade Fares Fares som fåordig torped. Filmen var kanske mellanmjölk men Filmspanarna var stenhårt och formatet hade satt sig. Med Filmspanarna kom en hel hög med nya vänner! Trevliga sådana också. En av fördelarna med dem är att alla verkar vara superintresserade av film. Precis som jag. Vilket flyt! 

Första filmen med Filmspanarna, kan man få en bättre filmupplevelse? Nä.

Nu när du läst mitt temainlägg tycker jag att du ska kolla vad alla de andra i Filmspanarna tänker och skriver om filmupplevelser utöver det vanliga. Du hittar alla inläggen här.