tag:blogger.com,1999:blog-53716305204135963122024-03-18T09:40:48.076+01:00Fripps filmrevyerHenkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.comBlogger2722125tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-51489745290680599382024-03-17T01:00:00.131+01:002024-03-17T01:00:00.138+01:00Veckans låt<p>Veckans låt är <b>Cowgirl in the sand</b> av Neil Young. </p><p>Under veckan har nyheten om att Neil Young bestämt sig för att återkomma till Spotify spridits. Det betyder att det kommer bli ok att spela hans musik i podden igen. Något som kanske kommer till pass redan till nästa albumår. Härligt.</p><p>Det var via <b>Cowgirl in the sand </b>som jag upptäckte Neil Young, närmare bestämt via den akustiska versionen från liveplattan "4 Way Street" med Crosby, Stills, Nash & Young som kom ut på LP 1971. </p><p>Jag har sedan dess älskat hans musik och jag kommer älska hans musik... alltid. </p><p>Neil är lustig på det sättet att han gör sina låtar i drastiskt olika versioner mellan album och live, korta akustiska blir långa elektriska och vice versa. Han hoppar från solo och akustiskt till gitarrgnissel med Crazy Horse, stämsång med CS&N till magnifik countryrock med The Stray Gators, från The International Harvesters till Promise of the Real på senare år och en massa andra kompband däremellan där de alla erbjuder sin egen känsla och stajl.</p><p><b>Cowgirl in the sand</b> avslutar hans fantastiska andra album "Everybody Knows This Is Nowhere" från 1969. Där körs originalversionen med Crazy Horse, fullt ös, och den klockar in på drygt 10 minuter. Under inledningen plockar Neil lite förstrött på strängarna men efter några stunders eftertänksamhet kickar Crazy Horse in... trummor, bas och den andra gitarren. Låt Neils och Danny Whittens gitarrdueller ta dig på en trip... Det är magiskt.</p><p>På livealbumet "4 Way Street" får vi Neil ensam på scenen med en akustisk gitarr. I det formatet är låten inte ens fyra minuter lång, men med fokus på den enigmatiska sångtexten som fans har spekulerat om i över femtio år nu. </p><p><br /></p><p><b>Cowgirl in the sand</b>, live från "4 Way Street":</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="408" src="https://www.youtube.com/embed/cIPcoy81xNY" width="490" youtube-src-id="cIPcoy81xNY"></iframe><br /><br /></div><p><b>Cowgirl in the Sand</b>, originalversionen från "Everybody Knows This Is Nowhere":</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="406" src="https://www.youtube.com/embed/SNl13t9ZtmA" width="490" youtube-src-id="SNl13t9ZtmA"></iframe><br /><div style="text-align: center;"><br /></div></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-23304146361832300172024-03-15T01:00:00.126+01:002024-03-15T01:00:00.140+01:00Dune: Part Two (2024)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8NM0PW2-PZ0pXQHasCOMEZgMduZTFg7f50qjbLhF14OZmkiGmpgSq3-FhGmgpGMwvQadPXzPnGVqBbLhtsSXumiZpXtL-KwXGivtjxjAyw78aj2bgcOJE1t24ArsacNQ5nmS2yE1oBMfC3ZTA_9MNm68GOVZWEDPohLOoWzIIhGyp-VcyI4FYtzbNSPsM/s4096/01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="4096" data-original-width="2764" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8NM0PW2-PZ0pXQHasCOMEZgMduZTFg7f50qjbLhF14OZmkiGmpgSq3-FhGmgpGMwvQadPXzPnGVqBbLhtsSXumiZpXtL-KwXGivtjxjAyw78aj2bgcOJE1t24ArsacNQ5nmS2yE1oBMfC3ZTA_9MNm68GOVZWEDPohLOoWzIIhGyp-VcyI4FYtzbNSPsM/w432-h640/01.jpg" width="432" /></a><br /><br /></div><p>Denis Villeneuve har gjort det igen. Han har till och med överträffat sin första Dune-film med denna magnifika uppföljare. Världsbygget är otroligt bra och det är en häftig upplevelse att få följa med till Arrakis på äventyr igen. Foto, <i>production design</i>, kostymer och framför allt ljuddesign är rent ut sagt makalöst. Detta är en typ av filmskapande som endast ett fåtal filmmakare lyckas med.</p><p>Om styrkan i filmen ligger i världsbygget gäller mina reservationer rollfigurerna och deras relationer. Båda filmerna är så otroligt snyggt gjorda att de får ett högt betyg per automatik, men jag saknar ett starkt engagemang för någon av rollfigurerna i filmen. Konstigt, ingen favorit!</p><p>Jag kände exakt samma sak i den första filmen. Då tänkte jag att det nog berodde på att den nästan uteslutande sysslade med att etablera världen och sagans handling. Men när jag nu såg om den häromveckan tyckte jag att den funkade mycket bättre. Jag gissar att på grund av att filmen var så massiv och gav så många intryck behövde jag se om den för att till fullo uppskatta den. Och jag tror att det blir exakt likadant med denna film. Jag ser fram emot att se om den.</p><p>Rollfigurerna är uppenbarligen lite mindre prioriterade än politiken i dessa filmer och det är absolut på minussidan. Man får väl ändå anta att Paul är huvudpersonen, men jag får trots det inte riktigt grepp på honom. Han är som bäst när han umgås med sina vänner i armén som Duncan och Gurney men det blir mycket svagare när denna film helt plötsligt ger en vajb av <i>YA romance</i> med Paul och Chani som två hormonstinna tonåringar ute i öknen. Jag förstår handlingen i filmens, men jag känner inte deras kärlek i magen. </p><p>I slutet av filmen uppfattar jag det som att Paul blir mörkare, dystrare och framför allt farligare. Tyvärr tycker jag inte att Timothée Chalamet riktigt klarar av den biten av rollen. När han använder "the voice" mot Reverend Mother Mohaim känns det mer som att det är "the vocie" som är mäktigt än att det är Paul själv. Det är gimmicken, inte hans personlighet som är hotfull. Jag klurar lite på Jessica också, är hon ond, god eller mitt emellan? Det är lite oklart vad Bene Gesserit egentligen är ute efter, men jag antar att det visar sig i tredje filmen...</p><p>Filmens <i>villains</i> är däremot bra presenterade. Här står psykopaten Feyd-Rautha ut. Jag trodde först att han spelades av Bill Skarsgård men det var tydligen Austin Butler. Han gjorde det bra i vilket fall. Stellan är ungefär som han var i första filmen, tyvärr får vi inte se så mycket av honom. Javier Bardem som den religiösa fanatikern Stilgar var underhållande och stod för den lilla gnuttan humor som filmen bjuder på. </p><p>Generellt sett skulle filmen mått bra av några långsamma och lugna scener där rollfigurerna bara hängde med varandra och på så sätt byggde relationerna från grunden. Denis skulle lagt in några "Joss"-scener helt enkelt.</p><p>Filmens actionscener var genomgående bra och barmhärtigt korta. Här visar Denis finess i att inte dra ut dem så förbannat mycket som tex i valfri superhjältefilm. Betyget blir högt och samma som jag gav Dune efter första titten, men jag tror som sagt att denna kan växa vid omtitt.</p><p><b>Betyg: 4/5</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBiiZmokS5x388pwaq9K7l5ZOsqnCk4oYGepM6xcs8LZE36sAuBwxbigAf6wkxIo3NnWiZ4hpg1cUar3y3b1T6_xgWTrs6HUXQy7CGIAAGqAmH0OGBSVJUXl9ttm5FyG0tjAWJkuYnaDRbtkx3KTqyOBt36Z3hF8HTjAzgebdmZ5jkEy7jrhYKc1baNLVH/s1280/03.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBiiZmokS5x388pwaq9K7l5ZOsqnCk4oYGepM6xcs8LZE36sAuBwxbigAf6wkxIo3NnWiZ4hpg1cUar3y3b1T6_xgWTrs6HUXQy7CGIAAGqAmH0OGBSVJUXl9ttm5FyG0tjAWJkuYnaDRbtkx3KTqyOBt36Z3hF8HTjAzgebdmZ5jkEy7jrhYKc1baNLVH/w640-h360/03.jpg" width="640" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HJfBXq-54uQBc2JW_nuxZe1g-7SveaJXjbSuefuUmoYu7CvMgn_172S5W1XN0UlVSF4fexjQHLVBP6Fdw4l1Hp_aiLpOIr8ZOulpZh4A5AWk4HNRjnkP3L2IV0ZQfBRqc6LXaPq9ETe2PQlBn1U2VNNdjDmfmkMiwhqnU4N6wNSqyjzB-SW_XMUXkvbt/s640/04.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="640" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3HJfBXq-54uQBc2JW_nuxZe1g-7SveaJXjbSuefuUmoYu7CvMgn_172S5W1XN0UlVSF4fexjQHLVBP6Fdw4l1Hp_aiLpOIr8ZOulpZh4A5AWk4HNRjnkP3L2IV0ZQfBRqc6LXaPq9ETe2PQlBn1U2VNNdjDmfmkMiwhqnU4N6wNSqyjzB-SW_XMUXkvbt/w640-h360/04.jpg" width="640" /></a></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-28036876411373503082024-03-13T01:00:00.011+01:002024-03-15T08:43:23.706+01:00The Beekeeper (2024)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTxGvDB1ep-cIkt2ULLphL3vjhar34wmTPg88b3Evul8AWDdLNmViHBxwskWJG9hYwICXQBKslPJVAC-Ky4elKnuNeWSEfbdNF8iXiALe-IzaDEkLhpslDtJkddssl7gojB5j_2dLxc_960NMhKtzZ5sQaL40x5gwbokrlx87kLAgqVLK85CZPHcU4_50F/s2389/02.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2389" data-original-width="1625" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTxGvDB1ep-cIkt2ULLphL3vjhar34wmTPg88b3Evul8AWDdLNmViHBxwskWJG9hYwICXQBKslPJVAC-Ky4elKnuNeWSEfbdNF8iXiALe-IzaDEkLhpslDtJkddssl7gojB5j_2dLxc_960NMhKtzZ5sQaL40x5gwbokrlx87kLAgqVLK85CZPHcU4_50F/w436-h640/02.jpg" width="436" /></a><br /><br /></div><p>The Beekeeper var tämligen given att ses. Jag gillar Jason Statham och det betyder ofta en helt klart duglig actionfilm. Och det är precis vad vi får här.</p><p>Statham gör aldrig bort sig, han är underhållande. I denna film spelar han en pensionerad agent som vänder sig mot systemet då han ser att det håller på att ruttna inifrån. Lite som när bisamhället dödar sin drottning när hon inte längre producerar nya ägg för att odla upp en ny drottning. Det är hårda bud.</p><p>Som ofta med dessa ensamma män emot en herrans massa poliser och andra agenter är det som bäst under första halvan då det fortfarande finns spänning kvar vad det är för fiende han ställts inför. Detta klarnar långsamt under filmens gång. Tyvärr är det som med hajen i Hajen där det är mer skrämmande innan man får möta monstret. Det är som mest skrämmande när det är vår egen fantasi som sätter gränserna för hur ond det kan vara. När vi får se hajen är den bara ett vanligt odjur. I detta fall blir fienden, hotet som skulle kunna sätta stakes i filmen, mindre och mindre ju längre in i filmen vi kommer och det får ändock ses som en klar miss i manus.</p><p>Statham bra. Jeremy Irons som del av the villains var bra men orimligt underutnyttjad. Spolingen som spelade spolingen och kvinnan som spelade hans mamma var svaga kort och lättglömda. Redan glömt dem. Och vad tusan gjorde Minnie Driver i denna film. I GoldenEye fick hon sjunga lite i alla fall...</p><p>Poliskvinnan och hennes lustige partner var underhållande. Något av en "angry cop, funny cop"-routine.</p><p>Allt som allt underhållning för stunden med lite plus på några mycket innovativa sätt som Statham tog sina fiender av daga. Blir en trea ändå.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p>Kolla gärna in vad herr <a href="https://filmitch.wordpress.com/2024/03/06/the-beekeeper-2024-usa/" target="_blank">Filmitch</a> hade att säga om favoriten Statham. <br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhilt9TvlhGQeF64r31tZgOh2v3CBdoLd-6dQ-AFKxyrBWGAduRl9ta1hAQOJdvcjfuLXcD7H30HSipXwhI7jBuloY2LXG1ALkDzbYP_0KogmwPI1w_D0ZC9p10OObDWWC_Y74JQjYb5chH1_HLCEPrKqkHKkpxLjf87IzG7YDcKd9mng1k-wo0tose35z4/s4500/03.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1885" data-original-width="4500" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhilt9TvlhGQeF64r31tZgOh2v3CBdoLd-6dQ-AFKxyrBWGAduRl9ta1hAQOJdvcjfuLXcD7H30HSipXwhI7jBuloY2LXG1ALkDzbYP_0KogmwPI1w_D0ZC9p10OObDWWC_Y74JQjYb5chH1_HLCEPrKqkHKkpxLjf87IzG7YDcKd9mng1k-wo0tose35z4/w640-h268/03.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-69816393821067951892024-03-10T01:00:00.014+01:002024-03-10T01:00:00.137+01:00Veckans låtOk så har vi kommit till albumåret 1990. Vad har vi på detta sällsamma år egentligen?<div><br /></div><div>Inleder med det mest självklara. Efter uppbrottet från Marillion släppte Fish sin första soloplatta <b>Vigil in a Wilderness of Mirrors</b>. Sista låten på albumet får nog fortfarande anses som en av hans allra bästa erbjudande. Väldigt bra lyrics.</div><div><br /></div><div>Och till hösten drar han ut på sin avskedsturné efter cirka 45 års kämpande. Dags för den gamle att till slut få vila. Han och frun Simone kommer flytta ut till en ö i de Yttre Hebriderna. Coolt tycker jag.</div><div><br /></div><div>Låten heter <b>Cliché.</b></div><div><br /></div><div style="text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="415" src="https://www.youtube.com/embed/fC_POxv5wnw" width="500" youtube-src-id="fC_POxv5wnw"></iframe></div></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-55767361704668010892024-03-03T01:00:00.004+01:002024-03-03T01:00:00.131+01:00Veckans låt<p>Vi är klara med musikåret 1985 och fokus är nu på 1990. Vi kommer åter med Specialen om bästa albumen 1990 någon gång i april. Men före dess kommer Specialen handla om de bästa filmerna från förra året, det ljuvliga filmåret 2023.</p><p>Veckans låt spelades över sista scenen och in över eftertexterna i en av årets intressanta filmer.</p><p>Det är jazz, japp så är det. Från 1958. Jag lånar med stolthet från en av kommentarerna för veckans video:</p><p><i>"As soon as that trumpet comes in, you know it is Miles Davis........such a masterful piece of Jazz, so understated and so balanced. If you can't love this music, I really feel sorry for you."</i></p><p><b>Artist: Cannonball Adderley<br />Album: Somethin' Else<br />Låt: Autumn Leaves<br /><br /></b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="423" src="https://www.youtube.com/embed/CpB7-8SGlJ0" width="509" youtube-src-id="CpB7-8SGlJ0"></iframe></div><br /><p style="text-align: center;"><br /></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-43338642387452228812024-03-01T01:00:00.050+01:002024-03-01T01:00:00.141+01:00Golda (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbwRtMgJnZ5Jk6roj1HyXb7n56YBsBvMr2Ua1VZDafxCbNOoXOE4gIvJbrTUUlj-zJ3bPwjCAOTqbDOIAvvdtckcXRw24v-CbXTq9EmEHH85SMxl4CHAvhZZBkyAeTHowhcGHQWZBf6_NIROIOtbu7XZKPclW6pLlYoA1VhLbzrgodFv6SWG5dxq_B4rIz/s1506/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1506" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbwRtMgJnZ5Jk6roj1HyXb7n56YBsBvMr2Ua1VZDafxCbNOoXOE4gIvJbrTUUlj-zJ3bPwjCAOTqbDOIAvvdtckcXRw24v-CbXTq9EmEHH85SMxl4CHAvhZZBkyAeTHowhcGHQWZBf6_NIROIOtbu7XZKPclW6pLlYoA1VhLbzrgodFv6SWG5dxq_B4rIz/w424-h640/11.jpg" width="424" /></a><br /><br /></div><p>Morgonen den 6:e oktober 1973, på Yom Kippur som är den heligaste dagen i judendomen, anfölls Israel från söder och norr av flertalet arabiska stater under ledning av Egypten och Syrien. Målet var att förinta Israel. Yom Kippur-kriget pågick drygt 2 veckor, Israel vann och detta ledde indirekt till att Egypten skrev på ett fredsavtal med Israel på Camp David 1978.</p><p>Jag var mycket nyfiken på om filmen om Golda Meir kunde komma upp i samma nivå som <a href="https://fripp21.blogspot.com/2018/03/darkest-hour-2017.html" target="_blank">Darkest hour</a> om Winston Churchill under ett avgörande skeende under WWII. Svaret är tyvärr nej. Denna biografi är bra gjord och Helen Mirren i rollen som Golda är som förväntat delikat, men hon matchar förstås inte mästaren Gary Oldman. Filmerna är båda tajta och beskriver några nervpirrande dagar under ett intensivt skeende. De fokuserar dessutom mest på personerna bakom de kända namnen samt de interna samtalen i respektive ledningsgrupper.</p><p>Tyvärr når inte Golda upp till Darkest Hour och jag får fundera lite på varför den inte bli lika spännande även om den är engagerande nog. Jag tror att det handlar om filmhantverket och om filmernas "stakes". Insatserna var minst lika höga för Israel som det var för England när tyskarna pressade på. Klart högre till och med, men trots det kommer detta inte fram lika tydligt i filmen.</p><p>Ingen av filmerna visar något från striderna. I Darkest Hour behövdes det inte, men i Golda hade filmen antagligen höjts rejält om åskådaren hade fått klarhet i den taktiska situationen bättre. Här faller Golda på hantverket "tydlighet" i berättandet. Beskrivningen av inringandet av den egyptiska armén i Sinaiöknen fanns där men spänningen infann sig inte.</p><p>Tyvärr gör inte filmskaparna det tillräckligt tydligt vad som stod på spel heller för israelerna, total förintelse vid förlust. Tex tar de knappt upp hur nära Israel var att förlora mot syrierna i slaget om Golanhöjderna, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Valley_of_Tears" target="_blank">Valley of Tears</a>.</p><p>En annan sak som filmen inte löser lika bra som i Darkest Hour är tydligheten runt falanger och de olika åsikterna hos nyckelspelare i respektive War Room. I Darkest Hour har Churchill inte bara tyskarna att kämpa mot, han hade en intern fiende i Chamberlain och hans förslag att försöka få Hitler att sluta anfalla genom att lägga ner vapnen.</p><p>En sådan tydlig konflikt saknades i Golda. Jag kan tänka mig att det beror på att i verkligheten var det inte mycket att bråka om. Det fanns inga alternativ... Antingen vinna kriget, eller bli utplånade. En av filmens starkaste scener är när Golda ber sin assistent att skjuta henne om Tel Aviv faller, innan fienden kommer fram. Det nyktra och rättframma sättet hon ber om denna tjänst är allt annat än högtravande och pompöst, det är en enkel order baserad på mycket praktiska faktorer. Chilling... Det var en av få scener som de osade stakes om i filmen.</p><p>Jag hade också hoppats att filmen skulle handla lite mer om <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Zvika_Greengold" target="_blank">hjältarna</a> som försvarade Golanhöjderna mot till synes orimliga odds. Men jag antar att det är en helt annan typ av film... Finns visst en israelisk tv-serie om detta som kom ut för några få år sedan.</p><p>Golda var ändå bra och den var intressant för dess historiska betydelse. Men inte så nervpirrande som en film om att balansera på knivens egg kunde ha varit.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p style="text-align: center;"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6-6wHhJMzQdAWSgX-gbXp6kUN5DZk9ZXxIiEdFt2_4lTF3t3hpFY_84GrWbcmtvceMDMXoxwjOaIKEFN7kdGCIUSTH3OB7vmZbxUmfC8XoHc4Um8bVgZnWEwYK0TIntdwvoPQbm6JUDZA7zRnka-kTJhI0gBLiHEZ05Xi2S-SVaFOANR30Sv4JraI8WQX/s1024/14.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="587" data-original-width="1024" height="366" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6-6wHhJMzQdAWSgX-gbXp6kUN5DZk9ZXxIiEdFt2_4lTF3t3hpFY_84GrWbcmtvceMDMXoxwjOaIKEFN7kdGCIUSTH3OB7vmZbxUmfC8XoHc4Um8bVgZnWEwYK0TIntdwvoPQbm6JUDZA7zRnka-kTJhI0gBLiHEZ05Xi2S-SVaFOANR30Sv4JraI8WQX/w640-h366/14.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbgXOaB9CVwj2ZhDA2zEMd3bNtYOEm3Fo-zX7Go0S7L2RSCP8qnYmK9wy7dJlJrHrajs-rBGDqLrXeBqdbJsRkVFhjrdPGLt8PKu2Bzun-OGqu42YWjKXnD3OO5v__NJlNPQNP0iPSZ-EBXkBZ7FjKiB9YGtVvPhazc_LCkT2sHfQ-M0zu20rDaBPNl3lX/s3000/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1688" data-original-width="3000" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbgXOaB9CVwj2ZhDA2zEMd3bNtYOEm3Fo-zX7Go0S7L2RSCP8qnYmK9wy7dJlJrHrajs-rBGDqLrXeBqdbJsRkVFhjrdPGLt8PKu2Bzun-OGqu42YWjKXnD3OO5v__NJlNPQNP0iPSZ-EBXkBZ7FjKiB9YGtVvPhazc_LCkT2sHfQ-M0zu20rDaBPNl3lX/w640-h360/12.jpg" width="640" /></a></div><p></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-36418818026685883092024-02-28T01:00:00.061+01:002024-02-28T01:00:00.131+01:00Dream Scenario (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDEobWEmf4pb0aPdrsRJ9FA8jMyrFQJgjciJKSN4YIEvZ03cJrf-hNGZ6woAc2WnGR9Egs5HOZbR0A4naygN47v8sjrgUsd2_KV5NWMuSDjzarYQr4DFLdsF8vndiIeG8chIbUerOf0z9X7_rn85tx-4z8mTz5nE4p0PKDE_9jQkzM979zZjMkFg3Bg3ja/s1499/01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1499" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDEobWEmf4pb0aPdrsRJ9FA8jMyrFQJgjciJKSN4YIEvZ03cJrf-hNGZ6woAc2WnGR9Egs5HOZbR0A4naygN47v8sjrgUsd2_KV5NWMuSDjzarYQr4DFLdsF8vndiIeG8chIbUerOf0z9X7_rn85tx-4z8mTz5nE4p0PKDE_9jQkzM979zZjMkFg3Bg3ja/w426-h640/01.jpg" width="426" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Dream scenario är en ganska intressant film som är ganska underhållande. Nic Cage spelar en man som börjar dyka upp i folks drömmar. Han är en halvtaskig forskare som jobbar som lärare på ett universitet och till en början blir han igenkänd, berömd och populär. Sedan börjar drömmarna förändras då han blir våldsam i drömmarna. Och över en nattsömn blir hans många fans världen över inte lika glada längre. Skiten träffar fläkten.</p><p>Nic Cages Paul är en ordinär man, en helt vanlig människa med svagheter som vi människor ofta har. Han är lite fåfäng och lapar därmed i sig av berömmelsen när den dimper ner i hans knä. Han har också ambitioner inom sin forskning men han prokrastinerar och idéer rinner ofta ut i sanden. Istället känner han sig bestulen på hans bästa idé av en forskarkollega och detta kränker honom svårt. Som hjälte i en film är han något av en anti.</p><p>Ja, men detta var ju lite intressant. Men tyvärr skrapade filmen bara lite på ytan om detta spännande drömfenomen. Filmen verkar egentligen endast vara intresserad av detta som en liknelse till att bli berömd på sociala medier och vad som händer när det omvända händer och monstret vänder sig emot dig - cancelled! Den frågan är också intressant, men jag kände aldrig att filmen var speciellt lämpad för att problematisera just den frågan. Då filmen blandade något magiskt eller sci-fi med ett verkligt problem som finns här och nu blev det varken hackat eller malet. Trots att sci-fi är väl lämpat för allegorier funkade det inte i detta manus.</p><p>Däremot hade det varit kul om den brytt sig mer om drömmandet och allt vad det betyder. Men icke. Det finns många bra filmer om Drömmen och det närbesläktade Minnet. Två ting som hjärnan kan göra lustiga saker med. Vi har Blade runner och dess uppföljare som ofta kommer upp så snart det handlar om intellektuellt intressanta filmer om drömmar, medvetande och själen. Sen har vi förstås <i>crème de la crème</i> av filmer i denna genre, Eternal sunshine of the spotless mind. Det är dags att se om den rackaren snart. </p><p>Vår gamle vän Hitch har flera filmer om drömmar eller minnet. Jag minns särskilt Spellbound eller varför inte Vertigo! Tarsem Singh erbjuder lite modernare alster i The Fall och The Cell. Båda ljuvliga filmer om vad som kan hända i hjärnan hos oss människor.</p><p>Dream scenario blir en sådan där film som bara nästan når fram till mig. Likt en dröm förfaller den vag och utom räckhåll för mig hur jag än försöker nå fram till den...</p><p>Jag var inte helt betagen av filmen men jag hade kul när jag såg den och jag var hela tiden ganska nyfiken. Tyvärr var tredje akten filmens klart svagaste, något som många idédrivna sci-fi-filmer lider av, och den avslutningen talar emot filmen. Såvitt jag minns det i alla fall.</p><p>Nic Cage var helt ok, precis som alla övriga skådespelare, men endast Michael Cera stod ut i en liten roll. Allt annat var ljummet. Betyget blir helt ok.</p><p><b>Betyg: 2+/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvhgRzFgHCfEo7sswmxrFa3axIUII30s2OYgngdQD-EWxoTGxm4FISvPFqeOW7r6Jw347EExgeHXqfTn_cnr9XnHSuD2JJXCylBHVpsPJIlGWtoS-uuFEbEBLucyU1I1mdV6zhRdxh-0_C3NJoeEDB-pYM7Z6VPPvWgWSuOmfVLlYhsaPyePPp_YNoDclQ/s500/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="500" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvhgRzFgHCfEo7sswmxrFa3axIUII30s2OYgngdQD-EWxoTGxm4FISvPFqeOW7r6Jw347EExgeHXqfTn_cnr9XnHSuD2JJXCylBHVpsPJIlGWtoS-uuFEbEBLucyU1I1mdV6zhRdxh-0_C3NJoeEDB-pYM7Z6VPPvWgWSuOmfVLlYhsaPyePPp_YNoDclQ/w640-h360/02.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-60552970926003469222024-02-26T04:30:00.064+01:002024-02-26T04:30:00.473+01:00Shinypodden Special: Best Albums of 1985, part 2<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrhJODSRI-StEZLpeUEUt3cNhJpTa0lYG8obUyucdmH-YRW97l02zkkXjhoAr21f-9y-i9P2U-ZuO6MuZqGIgIzzJOIZXruNyyUJA3BcR1QFr6eZVkHq50nPM69hQREOIl4_cphlAr0zuT59AwEKfaHnujlTwLZC09WBlktW-oCS6v6Lvijq-hAjRx0hAf/s1400/Best%20of%201985%20a.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="787" data-original-width="1400" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrhJODSRI-StEZLpeUEUt3cNhJpTa0lYG8obUyucdmH-YRW97l02zkkXjhoAr21f-9y-i9P2U-ZuO6MuZqGIgIzzJOIZXruNyyUJA3BcR1QFr6eZVkHq50nPM69hQREOIl4_cphlAr0zuT59AwEKfaHnujlTwLZC09WBlktW-oCS6v6Lvijq-hAjRx0hAf/w640-h360/Best%20of%201985%20a.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Idag släpps andra delen av Shinypodden Special om de bästa albumen från 1985. Nu kommer vi äntligen få veta vilka album som var de mest minnesvärda från året. Och nej, det är inte The Smiths.</p><p>Länk till <a href="https://youtu.be/fXQm2H8ygxA?si=8Njvh2m5iBKPlhve" target="_blank">intervjun med Fish</a> om Kay, kvinnan han skrev Misplaced Childhood om.</p><p>Niklas nämner ett liveframträdande från 1987 där Kate Bush har med sig David Gilmour. Ni hittar länk till det klippet i inlägget <a href="https://fripp21.blogspot.com/2024/02/veckans-lat_0451842438.html" target="_blank">Veckans låt</a> som publicerades igår.</p><p>Poddavsnittet hittar du där poddar finns, eller via <a href="https://podcasters.spotify.com/pod/show/shinypodden/episodes/Shinypodden-Special-Best-albums-of-1985--part-2-e2g7b7o" target="_blank">länken här</a>.</p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCLSu91FhPvKOvlSRaX6mtR89JYmd5fxB5XIaaVEKBILO_DqrrrWtG8s-yARbIxNAm1Gr2-272KvO2PfKY3mRH2KMhdumBcyNOiNgG7hwOGRK1guRARWxmLrik0Zho3D91FKN3ul9ToN35Ht150Y_iSGY0UYbgOtcKYdZpWsTgYquL7x6Ig70A3lgRB3wV/s800/Shinypodden%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiCLSu91FhPvKOvlSRaX6mtR89JYmd5fxB5XIaaVEKBILO_DqrrrWtG8s-yARbIxNAm1Gr2-272KvO2PfKY3mRH2KMhdumBcyNOiNgG7hwOGRK1guRARWxmLrik0Zho3D91FKN3ul9ToN35Ht150Y_iSGY0UYbgOtcKYdZpWsTgYquL7x6Ig70A3lgRB3wV/w200-h200/Shinypodden%20logo.jpg" width="200" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-49073711691663080642024-02-25T01:00:00.103+01:002024-02-25T01:00:00.135+01:00Veckans låt<p>Shinypodden Special intresserar sig just nu för albumåret 1985. Det andra avsnittet med top 5 kommer ut imorgon! </p><p>En av 1985 års låtar fick bli <b>Veckans låt</b> nämligen <b>Running up that hill</b> av gudinnan Kate Bush.</p><p>Här har vi låten i dess puraste form, den officiella musikvideon dessutom, sedärja:</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="401" src="https://www.youtube.com/embed/wp43OdtAAkM" width="481" youtube-src-id="wp43OdtAAkM"></iframe></div><br /><div style="text-align: center;"><br /></div><p>Under podden pratar Niklas om liveversionen då Kate spelar med sin välgörare David Gilmour. Jag fascineras av frisyren på bassisten.<i> Quelle spectaculaire!</i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="393" src="https://www.youtube.com/embed/Lk7AVm0Ome0" width="473" youtube-src-id="Lk7AVm0Ome0"></iframe></div><p style="text-align: center;"><br /></p><p><br /></p><p><span style="color: red;"><b>SPOILER ALERT Niklas!</b></span></p><p>Under 2022 seglade låten upp till topp på listorna på grund av dess flitiga användande i Stranger Things, season 4. Över 35 år efter dess release! Jag lämnar er med <i>that</i> <i>scene</i>...</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="389" src="https://www.youtube.com/embed/bV0RAcuG2Ao" width="469" youtube-src-id="bV0RAcuG2Ao"></iframe></div><br /><p style="text-align: left;">Det är för övrigt något liknande detta The Wheel of Time skulle sett ut som när vi möter Ba'alzamon under inledningen av sagan. Dårarna som gör tv-serien är tyvärr så usla man kan vara...</p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-81348538391070648592024-02-23T01:00:00.032+01:002024-02-23T11:15:33.270+01:00Moonage Daydream (2022)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheEhyphenhyphengN77exmlDfF1O9tkm270e_vbVVcvkHPa77i_LHx46_W_K4lOX6Le79N1edAwr52ZW5wAPQu7731ANzFSfPDERNzAPcQuIvMApvm1_KKNOvUDcbGPufyCD9C4m4YCvOSo9oYmqM-EvWhoxn29kIbwdKgytan1Kqj1QtUQDw5PGh1erp-nWR6sP1CZa/s2304/11.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2304" data-original-width="1495" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheEhyphenhyphengN77exmlDfF1O9tkm270e_vbVVcvkHPa77i_LHx46_W_K4lOX6Le79N1edAwr52ZW5wAPQu7731ANzFSfPDERNzAPcQuIvMApvm1_KKNOvUDcbGPufyCD9C4m4YCvOSo9oYmqM-EvWhoxn29kIbwdKgytan1Kqj1QtUQDw5PGh1erp-nWR6sP1CZa/w416-h640/11.jpg" width="416" /></a><br /><br /></div><p>Som ett gammal Bowie-fan måste jag säga att Moonage Daydream var helt fantastisk. Jag har alltid gillat Bowie och min fascination för hans karriär och liv har bara ökat sedan han gick ur tiden 2016. När jag ser denna film blir det så tydligt att hans musik har sökt sig in i mitt innersta.</p><p>Filmen kan med fördel ses med hörlurar på och slå av textningen för bövelen så du inte blir spoilad på vilken sång som spelas. Det är ljuvligt att bara dras med och överraskas av låt efter låt som sköljer över en. Hela upplevelsen blir som en psykedelisk resa som om den vore regisserad av Salvador Dali.</p><p>Brett Morgens dokumentärfilm är egentligen inte en dokumentär utan snarare ett kollage där han låter Mr Bowie tala till oss från graven. Filmen är som en dröm man drömmer som vaken. Morgen ger oss ingen historisk kontext, berättarröst eller några nyinspelade intervjuer. Den består endast av arkivmaterial från livekonserter, tv-framträdanden, musikvideor och intervjuer med Mr Bowie.</p><p>Fokus ligger på 70-talet, de två stora turnéerna under 80-talet och de sista åren. Musiken hoppar fram och tillbaka lite men detta är framför allt en kronologisk berättelse. Morgen har fått tag på fantastiskt material för sin film. Vi får se den mytomspunna bortklippta sekvensen där Bowie gör en cover på <i>Love me do</i> under avskedskonserten 1973. Vi får se outgivet material från London under hans Isolar II-turné 1978. Filmen innehåller givetvis också en hel del från Let's dance och Glass Spider turenérna och det blir ett kärt återseende. </p><p>Allkonstnären Brett Morgen har också mixat om flertalet låtar, strippade ner dem som <i>Modern love,</i> eller mixat ihop olika låtar som <i>Memory of a free festival</i> med <i>Station to station</i>. Generellt sett är det mycket bra mixat ljud och flera av live-upptagningarna låter bättre än tidigare släppta skivor. <i>Quelle spectaculaire!</i></p><p>Mr Bowie var en filosof och han delar med sig av en hel del visdom i materialet vi får se, jag blir varm i kroppen och yr i huvudet mot slutet av den långa filmen. Bowie var en fin människa som hade insikter om många saker. Filmen avslutas fantastiskt och vi får två av hans allra mest ikoniska låtar över slutsekvensen av filmen. Dammigt i rummet så att det förslår...</p><p>En stark rekommendation till alla musikälskare i allmänhet och fans av Bowie i synnerhet. Betyget är givet.</p><p><b>Betyg: 5/5</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh03B-j679nKNNR5p1sEcR-EpI9K3GVwAp2F3CjaOwNY1L4WYI9aS_KfnHf0NrxAfoBD0UUbAGfaNCCuMJWmyf9XC6P0NMp_jDIr4sWdq2OP1CrLUu_DEViVuLaC2N-FgIhkhuk5Il-CipV7UMjo7gJ-vejdw8liq_O3ck5ahJqisstgc4Ia-NU_f3EC-PA/s1000/12.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="539" data-original-width="1000" height="344" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh03B-j679nKNNR5p1sEcR-EpI9K3GVwAp2F3CjaOwNY1L4WYI9aS_KfnHf0NrxAfoBD0UUbAGfaNCCuMJWmyf9XC6P0NMp_jDIr4sWdq2OP1CrLUu_DEViVuLaC2N-FgIhkhuk5Il-CipV7UMjo7gJ-vejdw8liq_O3ck5ahJqisstgc4Ia-NU_f3EC-PA/w640-h344/12.jpg" width="640" /></a></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-53889328873065480082024-02-21T01:00:00.011+01:002024-02-21T01:00:00.238+01:00Kimi (2022)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE16Amg3nwYOD_J60tOv3U4xVVak6wte_Ud9CNjMpH8FQy2Rk0A5tX5Yf52aeed12et12DoigpYsMELwYUaZbAKfbn-40kp7RDue_gVR7Ea5Q0J-wuULVmLt5ioJVaUE7SOg7Jh6rEWBCHztBYtTY2MAhaz0ZiThdwnZnvDYWcagYpFKNbmQgaF4y4Y_dW/s1500/01.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1012" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE16Amg3nwYOD_J60tOv3U4xVVak6wte_Ud9CNjMpH8FQy2Rk0A5tX5Yf52aeed12et12DoigpYsMELwYUaZbAKfbn-40kp7RDue_gVR7Ea5Q0J-wuULVmLt5ioJVaUE7SOg7Jh6rEWBCHztBYtTY2MAhaz0ZiThdwnZnvDYWcagYpFKNbmQgaF4y4Y_dW/w432-h640/01.jpg" width="432" /></a><br /><br /></div><p>Kimi är en hich-tech thriller av Steven Soderbergh som blandar och ger med referenser till gamla godingar.</p><p>Zoë Kravitz spelar Angela som arbetar för ett teknikföretag. Hon analyserar dataströmmar från Kimi-prylar hos företagets kunder. Kimi är en Alexa-pryl. En dag hör Angela hur ett brott begås och hon börjar misstänka att hon hört ett mord på en kvinna. När hon anmäler detta till företaget blir det konstigheter och hon finner sig snart på flykt.</p><p>Pitchen för filmen skulle kunna vara att blanda Sandra Bullocks The Net med Hitchcocks Rear Window. Dessutom har de valt att Angela är en enstöring som knappt vågar gå ut från sin stora lägenhet, ett resultat av ett tidigare överfall samt att det är så folk lever under och efter covid-pandemin.</p><p>Detta är en trevlig liten science fiction-thriller som var underhållande och lite spännande under titten, men som senare var ganska lättglömd. Skådespeleriet är överlag helt ok från mestadels okända ansikten för mig. Jag vet inte om jag är så imponerad av Zoë Kravitz men hon är inte dålig, helt ok helt enkel.</p><p>Filmen kan vara ett alternativ om man gillar filmer om risker med teknikutveckling i en nära framtid. Angela arbetar i ett stort företag inom IT likt ett Google, Apple eller något av Elons alla projekt. Nöjd för stunden...</p><p><b>Betyg: 2/5<br /></b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihEsurZHSF_fydUPd__E2CwLQoAYOYtVaiDHRMmZqMTA-zXx5TnMILhwvAFlV8aYAhQhgGJ6AeJkTxbQRE2wBTCqsl_bjdcbX8eR5Io3Gzl0BO0rEaZYHlNcB5aKiGrZFzaW00BNxkNFolyWvxqBpjsT_nUM-90eDQRNzH2z-gckdfOnHlEoNmVG_BdV75/s2400/02.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1597" data-original-width="2400" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihEsurZHSF_fydUPd__E2CwLQoAYOYtVaiDHRMmZqMTA-zXx5TnMILhwvAFlV8aYAhQhgGJ6AeJkTxbQRE2wBTCqsl_bjdcbX8eR5Io3Gzl0BO0rEaZYHlNcB5aKiGrZFzaW00BNxkNFolyWvxqBpjsT_nUM-90eDQRNzH2z-gckdfOnHlEoNmVG_BdV75/w640-h426/02.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-15401121639630414822024-02-19T04:30:00.028+01:002024-02-19T04:30:00.271+01:00Shinypodden Special: Best Albums of 1985, part 1<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3wzsjRO0dkzGrxMmtt8R55Iez3MPXp7zk4_jfOaUdKL0MsLILLce5xFW_eXSe0D09V2yCvitU3zsQiqsZ9T0lxb33sFz5rnZMpUN2viTaVHTc1eYTKAd_-y1m4Tobgiz5k1Cyin_Va33stXRJqqQ4RlYSV2XPleikD_Q-9S1G2NXscztNOdM5Ji9_1o1e/s1400/Best%20of%201985%20a.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="787" data-original-width="1400" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3wzsjRO0dkzGrxMmtt8R55Iez3MPXp7zk4_jfOaUdKL0MsLILLce5xFW_eXSe0D09V2yCvitU3zsQiqsZ9T0lxb33sFz5rnZMpUN2viTaVHTc1eYTKAd_-y1m4Tobgiz5k1Cyin_Va33stXRJqqQ4RlYSV2XPleikD_Q-9S1G2NXscztNOdM5Ji9_1o1e/w640-h360/Best%20of%201985%20a.jpg" width="640" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Shinypodden Special är åter i luften. Äntligen!</p><p>Nu tar vi oss an de bästa albumen från 1985. Detta blir en härligt nostalgisk resa. Vi har också utvecklat programformatet med ett par förbättringar vilka en kommer direkt under inledningen av detta första avsnitt. Andra programmet kommer om en vecka.</p><p>Poddavsnittet hittar du där poddar finns, eller via <a href="https://podcasters.spotify.com/pod/show/shinypodden/episodes/Shinypodden-Special-Best-albums-of-1985--part-1-e2fuf4b" target="_blank">länken här</a>.</p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAlsZRxeHBtUnBQFMaTYdsfmxnjGoESmadZPGPnAZUNfs03l2sZUewPJdKzh7REhfaXZSvCdydQ7Hr69BlFodr3PF5FekG3UfMUDrz_lUUfruS4EyOxeZHc0FHNanwh9rwHlssA3FN2_ItZSkzs_lJ8c0zYw400Z3B4YJpZAOF9Z317Ggb_XvvzhPpRizI/s800/Shinypodden%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAlsZRxeHBtUnBQFMaTYdsfmxnjGoESmadZPGPnAZUNfs03l2sZUewPJdKzh7REhfaXZSvCdydQ7Hr69BlFodr3PF5FekG3UfMUDrz_lUUfruS4EyOxeZHc0FHNanwh9rwHlssA3FN2_ItZSkzs_lJ8c0zYw400Z3B4YJpZAOF9Z317Ggb_XvvzhPpRizI/w200-h200/Shinypodden%20logo.jpg" width="200" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-32462764703476094752024-02-18T01:00:00.019+01:002024-02-18T01:00:00.142+01:00Veckans låt<p>Imorgon kommer första avsnittet av Shinypodden Special om bästa albumen från 1985 ut. Neil Youngs countryskiva Old Ways skulle ha platsat på min top 10, men eftersom jag inte vill spela hans låtar i podden (och därmed på Spotifys platform) erbjuder jag er chansen att lyssna på hans album här via länkar till Youtube.</p><p>Neil har många album där han blandar mjuk rock med country i en ljuvliga combo. Old Ways är däremot hans enda renodlade countryskiva med låtar som <a href="https://youtu.be/DGEks2yzR48?si=MG52Kp0wnt4uQK02" target="_blank">Get back to the country</a>, <a href="https://youtu.be/r_oIrKBmNi0?si=-TqPJsvkrhw1LYoQ" target="_blank">California sunset</a> och <a href="https://youtu.be/RC0h4riGx6w?si=RwbrnuAFgHn005Fr" target="_blank">Where Is the Highway Tonight?</a></p><p>Bästa låten från albumet är Bound for glory som också är en duett med en av countrymusikens bästa röster Waylon Jennings. Mycket nöje!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="385" src="https://www.youtube.com/embed/aS2pq7oO7HU" width="462" youtube-src-id="aS2pq7oO7HU"></iframe></div><br /><p style="text-align: center;"><br /></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-80188229461243828952024-02-16T01:00:00.008+01:002024-02-16T08:01:35.764+01:00Saltburn (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy5cD8SWYgpYtvsVICDcoinJ2h5yjHzsNcFW4C7XqaoKBQoqueLSHPNbZMf2A7xu1rQLlO9vOa4cxlMqXBHvk4WMEsKXT4LEY75n6LaTR8QNSYA4C0MqIXZ8TaYjip7iZ1ooO9gCidccSMQDy6BYsBPiy6Itm0YvrrD-OpywbUb1up2jdSV07n-YYDW7-V/s2880/41.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2880" data-original-width="1944" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhy5cD8SWYgpYtvsVICDcoinJ2h5yjHzsNcFW4C7XqaoKBQoqueLSHPNbZMf2A7xu1rQLlO9vOa4cxlMqXBHvk4WMEsKXT4LEY75n6LaTR8QNSYA4C0MqIXZ8TaYjip7iZ1ooO9gCidccSMQDy6BYsBPiy6Itm0YvrrD-OpywbUb1up2jdSV07n-YYDW7-V/w432-h640/41.jpg" width="432" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Jag var ganska pepp på Saltburn. Detta är en mysteriefilm som delvis utspelades i universitetsmiljö och det är en genre som jag ofta gillar. Dessutom var det en buzz om filmen bland filmnördar så jag såg fram emot den. Spänningen!</p><p>Filmens första halva är helt klart intressant och jag gillar stämningen. Handlingen är ordinär om en fattig stipendiat som börjar umgås med de rika och populära slynglarna på campus. Sommarlovet närmar sig och vår huvudperson blir inbjuden av skolans populäraste kille att följa med på sommarlov på hans familjs slott - Saltburn.</p><p>Vår huvudperson Oliver spelas av Barry Keoghan. Detta är en skådespelare som jag aldrig riktigt gillat. Det är lite synd för jag tror att en varmare skådespelare med mer charm hade gjort filmen mycket starkare. Med Keoghan i filmen blir twisten inte lika effektiv.</p><p>Vid sidan av Oliver står familjen Catton i centrum som presenteras med en illa dolt avsky av Emerald Fennell. Pappan spelas av Richard E Grant som knappt står att känna igen. Han är inte bra i denna film, så synd på en annars utomordentlig skådis. Den extremt spåniga mamman spelas av Rosamund Pike och hon är ännu sämre (än Grant), men det är kanske inte mer än vad man räknar med från henne. Däremot gillade jag alla tre skådespelarna som gjorde syskonen Felix och Venetia Catton samt deras kusin Farleigh. De gör sina karaktärer rätta. Jacob Elordi som Felix är otroligt snygg och charmig som få. Ingen tvekan om att han gör Felix närvarande och levande. Archie Madekwe är suverän som den motsträvige kusinen Farleigh. Han är briljant som ömsom arrogant och elak, ömsom sårbar och undflyende. Till sist har vi Alison Oliver som systern Venetia. Hon är likaledes riktigt bra som fragil och på förhand dömd till olycka.</p><p>Det är när filmens stora twist kommer som filmen faller pladask som korthuset som byggts för högt och rämnat. Hela premissen vi köpt under filmens första del kastas undan då det visar sig att Oliver planerat och utfört en ondskefull plan. Han är en psykopat och förgörare av världar.</p><p>Hela filmen bygger på twisten, utan en effektiv twist är det inget kvar förutom regissörens förakt mot överklassen. Jag älskar smarta manus som lockar åskådaren att se om filmen, att fundera på teman och sanningar i filmens mylla, att tillsammans med andra filmnördar diskutera och försöka förstå. Denna film har inget av detta, inget i filmens första halva sätter upp twisten eller avslutningen på ett bra sätt. Oavsett hur fans av filmen försöker skohorna in "bevis" under inledningen.</p><p>Och anledningen till detta har att göra med "unreliable narrator"-problematiken. Ofta i mysteriefilmer har vi en "point of view" från en neutral person som försöker förstå vad som händer/hänt. Ibland råkar vi ut för en "unreliable narrator" som ett vittne och då skapas lager på lager av lögner och villspår. Rätt utfört kan det addera mycket till en mysteriefilm.</p><p>Men här har vi Oliver (Barry Keoghan) som inte bara spelar ett spel och föreställer sig när han umgås med Felix, Farleigh och deras gäng. Oliver spelar detta spel också när han är ensam med kameran!! Vi ser alltså Oliver i scener då han inte har någon i filmens värld att lura, de enda som ska bli lurade är vi åskådare via Olivers agerande. Filmen för åskådaren bakom ljuset på ett "oärligt" sätt och då faller hela mystiken med en mysteriefilm. Detta är "sloppy writing" och det gör twisten ganska uddlös, "lame" som de skulle sagt på engelska.</p><p>I mina ögon blev filmen inte speciellt spännande. Ganska intetsägande under första delen, det kändes som om vi satt och väntade på något, för att sedan bli meningslöst efter twisten. Ondskan Oliver visade upp var inte spektakulär och sättet han utförde sin plan var menlös, eftersom allt var tillrättalagt av regissören och inte byggdes upp organiskt.</p><p>Jag lämnas med en akut känsla av att jag verkligen vill se en filmatisering av The Secret History. En filmatisering har potentialen att kunna bli en fantastisk adaption, inte enkelt såklart men med rätt manus och rätt regissör så...</p><p><b>Betyg: 2/5 </b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsNFna-iD9wJMAVrW7ZUaBTxG9C1ntgII4_Lt2cCaigAKSH13Q0UwrsLEX6jJE1nk3Qn45EFPDMtP8npMwkCLzeM5X2n8gDqKYX8NG_C03T2R16YBwlXSK3KVN0-mDy0VeFo3x88dK2YX4n6EQvCQT6BioSWy69d5tInsvlrYmjZ7sKXTJfHurYKYx9fUw/s1280/42.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsNFna-iD9wJMAVrW7ZUaBTxG9C1ntgII4_Lt2cCaigAKSH13Q0UwrsLEX6jJE1nk3Qn45EFPDMtP8npMwkCLzeM5X2n8gDqKYX8NG_C03T2R16YBwlXSK3KVN0-mDy0VeFo3x88dK2YX4n6EQvCQT6BioSWy69d5tInsvlrYmjZ7sKXTJfHurYKYx9fUw/w640-h360/42.jpeg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-78086581680019956462024-02-13T01:00:00.012+01:002024-02-13T01:00:00.122+01:00Plane (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEialjEee8FPVPDn10vAjfuOToEWAUTyX1lC6Z8Xhs1IsWLmCyc1VEpUMHFPrSTIjCu7Csp4C1RlbWgkx0dNlf1g6FiPPCwi78T6CY4qFDsaqhUS5G1JqSSCtoiM6iXjxLcjuNiHT3iAeTli12zNACmr9OPticVicR20i8Io0rW6WEwK0Iq5j5rGVK7iSsUx/s1500/31.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="1013" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEialjEee8FPVPDn10vAjfuOToEWAUTyX1lC6Z8Xhs1IsWLmCyc1VEpUMHFPrSTIjCu7Csp4C1RlbWgkx0dNlf1g6FiPPCwi78T6CY4qFDsaqhUS5G1JqSSCtoiM6iXjxLcjuNiHT3iAeTli12zNACmr9OPticVicR20i8Io0rW6WEwK0Iq5j5rGVK7iSsUx/w432-h640/31.jpg" width="432" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Plane är en generisk actionrulle med Gerard Butler och Mike Colter i huvudrollerna som hjältepiloten och den mystiske våldsmannen som råkar komma med på flighten. Butler spelar huvudrollen men han blir blåst av banan av Mike Colter. Så kan det gå när huvudnissen är från b-laget. Regissören är den för mig okända fransosen Jean-Francois Richet och han gör väl ett dugligt jobb men inget som direkt höjer pulsen på oss åskådare.</p><p>Handlingen är som taget från en sunkig 90-talsrulle. Filmen utspelas i den verkliga världen men allt är hela tiden på fel sida om det trovärdiga. Saker som jag kan köpa i en Avengers-, Mission Impossible- eller John Wick-rulle duger inte när filmen utspelas i vår riktiga världs ramar.</p><p>Tyvärr är varken handlingen eller en majoritet av karaktärerna så intressanta att filmen lyfter till flygbara höjder. Gerard Butler är en osedvanligt torr och trist skådespelare och hans Brodie står sig slätt mot Robert McCall, Jack Reacher eller Jason Bourne och andra favoriter från actiongenren. Däremot var Mike Coulters Louis Gaspere spännande som karaktär och bättre spelad men tyvärr fick vi knappt lära känna honom. Här finns utrymme för en trevlig spin-off där vi får se hur det gick för Gaspere.</p><p>Filmen är perfekt underhållning för stunden men den är lättglömd och en typisk "13 på dussinet" dvs helt ok, men inget att hetsa upp sig allt för mycket för.</p><p><b>Betyg: 2/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCnu9yQK9RL0fktItCH7vHx8N_CQbQbJxfM5HWv8Kl6hmk548rnRmJcd7WrETU2ftX-pPBrKz7-ugaKfuo5TUZrZI3HDiv2Wqi_GMFjrsMKyZSTo_IyT-gOMy-XWqEN02TOvoUzs61T1UYhzQv20k1rr7GCf8t6YvEFcq6fR517uy_Mptramh-YyZDKF8x/s3600/33.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2400" data-original-width="3600" height="426" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhCnu9yQK9RL0fktItCH7vHx8N_CQbQbJxfM5HWv8Kl6hmk548rnRmJcd7WrETU2ftX-pPBrKz7-ugaKfuo5TUZrZI3HDiv2Wqi_GMFjrsMKyZSTo_IyT-gOMy-XWqEN02TOvoUzs61T1UYhzQv20k1rr7GCf8t6YvEFcq6fR517uy_Mptramh-YyZDKF8x/w640-h426/33.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-52825578157412184032024-02-11T01:00:00.035+01:002024-02-11T01:00:00.131+01:00Veckans låt<p>Förberedelserna inför Shinypoddens Special om musikåret 1985 pågår som bäst, första avsnittet publiceras natten till måndag om en vecka, och det är ett album jag blivit förälskad i... Albumet är Love av orkestern The Cult. </p><p>Wow, vilket album. Supernajs. Detta är annars ett år som är överfullt av nostalgiska favoriter. Det är svårt att slå sig in bland album jag lyssnat på en hel massa genom åren. </p><p>The Cult hade jag hört lite i periferin ända sedan det begav sig, men jag har aldrig på riktigt tagit åt mig dem. Men nu har jag funnit denna juvel. Låten som sticker ut från albumet är låten <b>She Sells Sanctury</b>.</p><p> Mycket nöje!</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="397" src="https://www.youtube.com/embed/ZCOSPtyZAPA" width="477" youtube-src-id="ZCOSPtyZAPA"></iframe></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-89059042992523412472024-02-09T01:00:00.063+01:002024-02-09T01:00:00.245+01:00Anatomy of a Fall (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9idsXy_C80_2tNPMLom_bb9xAXiCKqDOjQ9MenLarwBfLPA1kf01J0UBwwZ89CPeBB7Maf9hXJZ3AW016ji69QxARQjFGm529c-HIiMzdw9jxi-GmFPVpwIoD-2t3mMh_jz1dTFX5ylo2t7-ctFe5gvT6JeHu6CzI5HBw6YSYJS9MoknGXvfrd-m7PSs1/s1467/21.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1467" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9idsXy_C80_2tNPMLom_bb9xAXiCKqDOjQ9MenLarwBfLPA1kf01J0UBwwZ89CPeBB7Maf9hXJZ3AW016ji69QxARQjFGm529c-HIiMzdw9jxi-GmFPVpwIoD-2t3mMh_jz1dTFX5ylo2t7-ctFe5gvT6JeHu6CzI5HBw6YSYJS9MoknGXvfrd-m7PSs1/w436-h640/21.jpg" width="436" /></a><br /><br /></div><p>Anatomy of a fall är ett rättegångsdrama och en fransk "pratfilm". Den har blivit hyllad och jag såg fram emot filmen och förväntade mig ett vasst manus. </p><p>Filmen är intellektuellt sett mycket stimulerande och den har mycket bra skådespelarinsatser med huvudrollsinnehavaren Sandra Hüller i spetsen. Men den var också ganska tråkig att se och mitt betyg direkt efter titten startade på en låg nivå. Nu har betyget hämtat sig en del under efterbehandlingen. Det var dock väldigt trist att den såg så ful ut, look and feel är närmast som om det vore ett inslag på Aktuellt eller någon lågbudgetdokumentär.</p><p>Filmen är ganska bra men jag skulle vilja gilla filmen mer än vad jag gör ändå. Vi får en sällsam betraktelse över hur svårt det kan vara att avgöra vad som hänt när vi saknar vittnen. Sonen Daniel är gravt synskadad och han var dessutom ute på promenad med hunden när fallet skedde. Den enda som vet svaret är Sandra. Hela filmen blir en nedbrytning av ett äktenskap i dess smutsiga kaos och ett etablissemang som ställer Sandras personlighet, etik och moral inför rätta.</p><p>Filmen är inte en "Rashomon" där olika vittnesmål ställs emot varandra. Den handlar heller inte om hur minnet fungerar hos vittnen. Vi vet helt enkelt inte om Sandra är ett vittne eller den skyldige som skulle ljuga och förvränga sanningen för att komma undan straff.</p><p>Filmen missar medvetet chansen att behandla de intressanta aspekterna ovan. Istället blir det ett drama mellan aktörerna i rättegången och Sandra samt, som jag upplever det, ett drama mellan Sandra och sonen Daniel.</p><p>Regissören Justine Triets val av namn på filmen, Anatomy of a fall, är en blinkning till Otto Premingers mästerliga Anatomy of a murder. Detta ledde mig att tro att fokus skulle ligga på rättegångsdramat. Och på ett sätt är det det, men med ett ganska trist resultat. Manuset är inte bra här. </p><p>För att ett rättegångsdrama ska bli riktigt spännande och engagerande bör man som åskådare kastas mellan ytterligheterna, tro på den ena sidan och sen den andra och tillbaka. Vad är rätt och vad är fel? I denna film är den anklagande sidan för ensidig och överdrivet framförd. Åklagaren är överdrivet "elak", han tar det som en tävling och han förvränger allt som sägs eller kommer fram. Båda hans stora vittnen, dels polismannen som utredde fallet och Samuels terapeut var olidligt oprofessionella. Deras vittnesmål kändes inte verkliga eller seriösa, snarare som att de sa det som filmen behövde för att föra det svaga manuset framåt. Filmen hade vunnit på att ha mer mångfacetterade historier från vittnena och att ha en åklagare som inte är så absurt enformig.</p><p>Styrkan i filmen ligger istället i relationen mellan mor och son. Speciellt efter scenen mellan domstolens "barnpassare" Marge och Daniel, där Marge, mer eller mindre utanför sitt uppdrag, förklarar för Daniel att ibland när man inte kan veta vad som hänt, måste man till slut bara bestämma sig för det man tror mest på. Detta möte sätter upp slutet av filmen och jag fann det utomordentligt spännande vilken situation Daniel försatte sig i. Är hans mamma en oskyldigt anklagad eller är hon sin makes och hans pappas mördare? Inte en kul fråga att ha hängandes kvar i huvudet för sonen.</p><p>Som helhet är filmen mer intressant och tankeväckande än riktigt bra, men den har ett eget id och den utmanar de små grå cellerna som Hercule brukade säga och det är inte fy skam det heller.</p><p><b>Betyg: 3/5 </b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpDEDqnntkkcz-8q-uOgYCp76vwq_GjjGE5uUzscQ5HwUYJ4BIkJ2x0BH_YCHttF73M66N0rJyYwbytdRQU7g6-44pyHB-gTpci1gQQOxE1v_B-AMK1Nmm48JS4EUyK3Pa8QESgbVztuS-wzHy2PfgwekkYMqkJHIUgaWNeyr36HVDlO80-AwK6UIrRGIx/s1200/22.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="674" data-original-width="1200" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpDEDqnntkkcz-8q-uOgYCp76vwq_GjjGE5uUzscQ5HwUYJ4BIkJ2x0BH_YCHttF73M66N0rJyYwbytdRQU7g6-44pyHB-gTpci1gQQOxE1v_B-AMK1Nmm48JS4EUyK3Pa8QESgbVztuS-wzHy2PfgwekkYMqkJHIUgaWNeyr36HVDlO80-AwK6UIrRGIx/w640-h360/22.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-27564353325375155532024-02-06T01:00:00.197+01:002024-02-06T01:00:00.148+01:00The Creator (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikVir_PNbY8ND-lp6rntDrM2M6cAuIStOB-HbnW00crV7fiH4-noFIlWNj7YAmUtGgLw-PJojmI300Ewcv7QWoyoNn3NS54CAtfSdQTulfO-x9BXCASdr3MNMVS6GMUv5B_9gNMOFfWtxNm0RkR9s3c1DFe8FSgGeBEHlHxrXxyAcGQ-9h06IKhboOO2KC/s2048/11.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1382" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikVir_PNbY8ND-lp6rntDrM2M6cAuIStOB-HbnW00crV7fiH4-noFIlWNj7YAmUtGgLw-PJojmI300Ewcv7QWoyoNn3NS54CAtfSdQTulfO-x9BXCASdr3MNMVS6GMUv5B_9gNMOFfWtxNm0RkR9s3c1DFe8FSgGeBEHlHxrXxyAcGQ-9h06IKhboOO2KC/w432-h640/11.jpg" width="432" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Vad som kunde ha blivit en tankeväckande science fiction om farorna med AI blev en av årets besvikelser. Tala om "missed opportunities"!</p><p>Ett av de största potentiella problemen med sci-fi är dåligt underbyggda "logiska regler" i den påhittade världen. Det är en otroligt viktig del av världsbygget i sci-fi. För att världen ska kännas trovärdig måste dess interna logik etableras och författare och filmmakare måste sedan hålla sig till den. De får inte bryta dess regler, då rasar illusionen. Denna film faller i bitar när det gäller just de byggstenar som den borde stått trygg på. Man kan säga att denna film om AI är så långt ifrån Isaac Asimovs tre lagar om robotics det går att komma... </p><p>Det lilla jag visste var att den handlade om ett krig mellan människor och AI och jakten på ett farligt vapen som AI byggt. Synopsisen drar tankarna till The Terminator-universat med elaka, brutala, nästan oövervinnliga AI som saknar empati. Men icke. Detta är inte alls en sådan film, nej långt därifrån. I kontrast är den olustigt nog mer närbesläktad med James Camerons Avatar.</p><p>Jag hade svårt under filmen att förstå varför AI i denna framtidsvision var farligt. Var var den otäcka fienden som tvingade mänskligheten ("USA") att kriga? Jag har fortfarande efter titten svårt att förstå vad hotet som filmens hela premiss byggde på egentligen bestod i. Sci-fi som byggs upp på så svaga grunder som denna kommer obönhörligen sakna stakes och så blev det också med denna eländiga film.</p><p>Istället är de flesta AI vi träffar milda, ljuvliga varelser som närmast kan jämföras med buddistiska munkar. De AI som vi ser strida mot "USA" beskrivs snarast som fattiga bönder i "Vietnam". Alla militärer från "USA" (förutom huvudpersonen) var överdrivna, karikatyrer av "Den onde soldaten". Scenen i slutet när det onda "USA" besegrats och de goda AI springer över risfälten med röda fanor gjorde att jag kräktes lite i munnen. Det är inte annat än att man kan bli trött på Hollywood och deras tekniker att lura in publiken i biograferna...</p><p>Japp, detta är alltså en allegori över Vietnamkriget, likt District 9 var en dito över apartheid i Sydafrika, vilket skulle varit helt ok om den saluförts som det. Fast i så fall hade jag inte varit speciellt sugen på att se filmen.</p><p>Jag kan inte undgå att tycka att det är synd att filmen inte behandlade den <i>mycket</i> aktuella frågeställningen huruvida utvecklingen inom AI är ett hot mot mänskligheten eller ej. Det hotet skulle ju i så fall gälla både USA, Sverige och hela mänskligheten inklusive små länder i Asien! Det blir tröttsamt med en oinbjuden tillbakablick på ett drygt 50 år gammalt krig.</p><p>En annan aspekt som filmen kunde intresserat sig för, men nu endast skrapade ytan på, är om en AI kan utvecklas mot att bli som om den vore mänsklig. När får en AI en själ helt enkelt. Även här är "de logiska reglerna" så nedprioriterade att de inte ens existerar. Filmer som Blade Runner, Blade Runner 2049 och kanske framför allt Steven Spielbergs A.I. Artificial Intelligence utforskar den frågan mycket bättre.</p><p>Sedan kan man kanske undra om filmen endast hade ambitionen att vara en häftig ambitionslös actionfilm, men tyvärr gav den inte så mycket i den genren heller. Vill man ha cool action utan några intellektuella funderingar kan man plocka upp Rebel Moon istället.</p><p>Nej, detta var inte kul. Usel film. Inte bra på att utforska om AI är ett hot. Inte bra som antikrigsfilm. Inte bra som filosofisk betraktelse över en teknikutveckling vi bara sett början på... Usel!</p><p><b>Betyg: 1/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidtZGvOfTf0YHYd58PawsANl_pYwgk5CXOQEAPKAwTQerK7wC3Y5IZ4R6JYd6EUoQGMgbmIMmHgUHIpZ77IjwVHRovM4wB90Ff5Y6gmwZRdRQEIWzlYreZbeCijeLT-_7pO2gF_em3qvMChxrqfTW3Eh5thP1jR5KMBpBrvSaRGtR1Dv8sLFnCG_Amuxvp/s1600/12.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidtZGvOfTf0YHYd58PawsANl_pYwgk5CXOQEAPKAwTQerK7wC3Y5IZ4R6JYd6EUoQGMgbmIMmHgUHIpZ77IjwVHRovM4wB90Ff5Y6gmwZRdRQEIWzlYreZbeCijeLT-_7pO2gF_em3qvMChxrqfTW3Eh5thP1jR5KMBpBrvSaRGtR1Dv8sLFnCG_Amuxvp/w640-h360/12.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-19178857748137668502024-02-04T01:00:00.034+01:002024-02-04T01:00:00.247+01:00Veckans låt<p>Låt oss hoppa över Specialen om <a href="https://fripp21.blogspot.com/2023/09/shinypodden-special-best-albums-of-1983.html" target="_blank">1983</a> och gå direkt på <a href="https://fripp21.blogspot.com/2023/11/shinypodden-special-best-albums-of-1993.html" target="_blank">1993</a>. </p><p>Den ljuvliga känslan att upptäcka ett fantastiskt album som man inte hört förr...</p><p>Under researchen dök det upp en alldeles bedårande låt som jag föll handlöst för. Japp, det är ju "Dreams" av The Cranberries. </p><p>Jag missade tåget när de 1993 dök upp med sitt debutalbum. Jag hade inte koll på dem alls. Deras debutalbum är bländande och låten som rumlade runt i mitt huvud var denna och ingen annan.</p><p>The Cranberries, <i>Everybody Else Is Doing It, So Why Can't We?</i> (1993): <b>Dreams</b></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="398" src="https://www.youtube.com/embed/Yam5uK6e-bQ" width="479" youtube-src-id="Yam5uK6e-bQ"></iframe></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-27702979510858410032024-02-02T01:00:00.027+01:002024-02-05T12:22:16.577+01:00Cocaine Bear (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX0sSbuiEiDst7PN7gG_wH9XW5WjLeFmpGRP-XGKqpHR1Mz6uwUYkhEQzTaL8LdFQkO7JcS-xCpNM_-P_I-zoUvbhIrhz0LWXovBq2z6cGuy3UOXpgP2mExay_HjdMlfYdij_TcRGVil-bjlXgUzT1BbS6IIGfX_TgqpHnKifm2LFEwibda3aERzMJSfUc/s1477/01.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1477" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhX0sSbuiEiDst7PN7gG_wH9XW5WjLeFmpGRP-XGKqpHR1Mz6uwUYkhEQzTaL8LdFQkO7JcS-xCpNM_-P_I-zoUvbhIrhz0LWXovBq2z6cGuy3UOXpgP2mExay_HjdMlfYdij_TcRGVil-bjlXgUzT1BbS6IIGfX_TgqpHnKifm2LFEwibda3aERzMJSfUc/w434-h640/01.jpg" width="434" /></a><br /><br /></div><p>Tusan också. När såg jag Cocaine Bear egentligen? Jag påmindes om den via Speccats MOTY podd. När Speccat-Tommy pratade om den gick det upp ett ljus för mig. Detta är en film som jag såg i april förra året, men som jag inte skrivit om på bloggen än! Jag brukar verkligen inte glömma att skriva om filmer på min blogg... <i>Quelle tristess!</i></p><p>Nåväl, jag ska göra ett försök att sammanfatta mina tankar om filmen. Detta är en komedi i första hand, en komedi som blandar komedi med överdrivet våld för komisk effekt, kontrasterna gör det roligt helt enkelt. Andra filmer som jag tycker passar in i denna genremix är Tucker and Dale vs. Evil, The Hunt och The Cabin in the Woods kanske.</p><p>Cocaine Bear är regisserad av skådespelerskan Elizabeth Banks. Det är inte alltid sådana karriärbyten är lyckade men hon gör det bra. Banks har också regisserat några komedier före denna bland andra Pitch Perfect 2 och ett segment i antologin Movie 43.</p><p>Handlingen innehåller några ungdomar fast i skogen, en orolig mamma, skogsvårdare av olika slag, gangstrar på jakt efter sitt knark, poliser på jakt efter gangstrarna och en björn som ätit upp ett paket kokain. Det låter galet och det blir det.</p><p>Filmen är rolig på flera sätt, dels för överraskningar i hur långt Banks är villig att gå, dels för att det ändå är ganska kul med en björn som löper amok på grund av hög på kokain. Filmen skryter om att den bygger på verkliga händelser men det är att överdriva lika mycket som filmen självt. I det verkliga fallet dog björnen knallfall efter att den ätit kokainet. Men ändå, kul idé.</p><p>Vi ser Keri Russell, Ray Liotta, Brooklyn Prince, Kristofer Hivju, Margo Martindale, O'Shea Jackson Jr. med flera välkända ansikten som överraskas, skriker och springer...</p><p>Ok, ok, ok, filmen är inte bra med klassiska mått mätt, den lär inte vinna några Oscars direkt, men den är underhållande, ibland lite överraskande och förbaskat rolig och det kommer man långt med.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcDNwySnT-H645bXj0OlV2TQiyiaKnqN6rWKLpugaMPfC1YPQfu2S8BcVj_kJy3MXP2d-VSmL3JrC1nr1uMLnTgWzA3vJ0aOQXEDFYfc5cQTy6mkXfdCe4rqGRi5PCJ6Xib40-3SqNEAzKhPoKqGGFfUgARD6lgJ_2uKlaNkMzDQVJHN1NKLxaxR4oFTXI/s1632/02.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="918" data-original-width="1632" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcDNwySnT-H645bXj0OlV2TQiyiaKnqN6rWKLpugaMPfC1YPQfu2S8BcVj_kJy3MXP2d-VSmL3JrC1nr1uMLnTgWzA3vJ0aOQXEDFYfc5cQTy6mkXfdCe4rqGRi5PCJ6Xib40-3SqNEAzKhPoKqGGFfUgARD6lgJ_2uKlaNkMzDQVJHN1NKLxaxR4oFTXI/w640-h360/02.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-54390187804408549962024-01-30T01:00:00.038+01:002024-01-30T01:00:00.138+01:00Comedians In Cars Getting Coffee - Season 1 (2012)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg43-4IZHubgQnd6DZSSg70Bflqzo_dNA7sJuqbG8XSqBXWMlIENxxp00uZJJhBqM-QUpu8ugAxL0nuTrpPTY5Dt7XadtgqAly2WSw87XDjeVT_b-_Kyc_xDmEJKEpfmelknPgFhkW4psgkhB6bZdcYByRqLQPJvC_6Gti5f7ss1KcYktJAx-nwEhK0GDB4/s966/01.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="966" data-original-width="660" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg43-4IZHubgQnd6DZSSg70Bflqzo_dNA7sJuqbG8XSqBXWMlIENxxp00uZJJhBqM-QUpu8ugAxL0nuTrpPTY5Dt7XadtgqAly2WSw87XDjeVT_b-_Kyc_xDmEJKEpfmelknPgFhkW4psgkhB6bZdcYByRqLQPJvC_6Gti5f7ss1KcYktJAx-nwEhK0GDB4/w438-h640/01.jpg" width="438" /></a><br /><br /></div><p>Comedians In Cars Getting Coffee hade premiär 2012 och avslutades elva säsonger senare 2019. Som jag gissar att alla vet är detta en talk show i fritt format av och med Jerry Seinfeld. Han hämtar upp gästerna i gamla coola bilar och så åker de och fikar.</p><p>Avsnitten är små mumsbitar som är över i en handvändning. Säsongerna är varierande långa men mest korta på runt sex avsnitt per säsong. Några är dubbelt så långa, eller någonstans däremellan. En säsong är endast fem avsnitt. Det varierar.</p><p>Första säsongen då? Hela tio avsnitt och jag gissar att formatet och stilen mesjslades ut här, men den levererade ändå några riktigt bra avsnitt. Jag väljer ut mina fyra favoriter.</p><p>I debuten fikar Jerry med Larry David, medskaparen av Seinfeld. Allmänt trevligt, kanske till och med lite mysigt. Det pratades mest om inget. Tematiskt!</p><p>Andra avsnittet jackade upp nivån när Jerry tar Ricky Gervais på en vansinnesfärd i en liten brittisk sportbil. Gervais levde ut sin äkta eller spelade dödsskräck över att dö i en bilkrasch. Mycket njutbart. Ricky skrattar ju på ett charmigt sätt.</p><p>Sedan får vi hoppa fram till det näst sista nionde avsnittet där fikastunden leder upp till att Jerry hänger med Carl Reiner och Mel Brooks på kvällen. De äter sandwiches och kollar (inte) på tv. Mysigt med tanke på vilka giganter i branschen vi får hänga med via Jerry.</p><p>Säsongens klart bästa avsnitt som både är roligt och nostalgiskt är det tionde och sista avsnittet. Jerry hämtar upp Michael Richards, ni vet han som spelade Kramer. Det syns tydligt hur väl de känner varandra, på det sättet där man avslutar varandras meningar och skämt och annat nästan inte behöver uttalas för att den andre ska förstå. Trots avsnittets överlag humoristiska ton får vi en otroligt fin scen dem emellan när Michael öppnar upp om hans stora misstag då han gjorde bort sig på scen och sa dumma saker i ilska. Det var speciellt att känna hur tonaliteten ändrades på ett ögonblick... Så fint att se att gammal vänskap håller. En så öm scen hade jag sannerligen inte väntat mig.</p><p>Bra "bite size"-serie som kan avnjutas närsomhelst du har en liten stund över. Ser fram emot andra säsongen.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0tpI0P4nK3FdmyCDOxLiufHf5fJXGJRQ3pz9SbBRZi_K6T329xGbUnENkodX9Tdbue4wlxTnCDOXsXPmlnDzSQvPG6r5aZZQhcLhyphenhyphenETSNdLgZdhYMg4fORf5r90DDlb9aZZlU2pjvPiCR4K5Jj_EuJ4-HoUlCBehOVrYEuJdUmMTZURDBoCWiyIOJRVEl/s1280/02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0tpI0P4nK3FdmyCDOxLiufHf5fJXGJRQ3pz9SbBRZi_K6T329xGbUnENkodX9Tdbue4wlxTnCDOXsXPmlnDzSQvPG6r5aZZQhcLhyphenhyphenETSNdLgZdhYMg4fORf5r90DDlb9aZZlU2pjvPiCR4K5Jj_EuJ4-HoUlCBehOVrYEuJdUmMTZURDBoCWiyIOJRVEl/w640-h360/02.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-81655969362331755432024-01-28T01:00:00.070+01:002024-01-28T11:14:18.983+01:00Veckans låt<p>Veckans låt är ett trivsamt koncept. Så, jag återstartar nu min egen version. </p><p>Sista dagen i veckan känns bra. Kommer sammanfatta vilken låt jag blivit mest förälskad i under veckan som gått. Detta kommer extra väl till pass när jag förbereder mig för Shinypodden Special albumåren. Jag har upptäckt att det ofta poppar upp något oväntat som fångar mitt intresse. </p><p>Men det kan också handla om en ny skiva jag köpt, en ljuvlig vinyl eller kanske en Super Deluxe box av någon av mina favoritartister. Eller så är det bara en låt som krupit in i huvudet och vägrar att lämna plats! Tja, ni förstår nog vad jag menar.</p><p>Jag inleder med att blicka tillbaka på de fyra Specialerna vi redan publicerat. Vi inledde med ett femtioårsårsjubileum - <a href="https://podcasters.spotify.com/pod/show/shinypodden/episodes/Shinypodden-Special-Best-albums-of-1973-e25ih0t" target="_blank">de bästa albumen från 1973</a>. I efterforskningarna "fann" jag tidiga Roxy Music. Jag kände givetvis till dem väl men jag hade aldrig lyssnat så värst dedikerat på deras album. </p><p>Till råga på allt släppte de två album det året. Det starkaste är For Your Pleasure, men låten som kröp in i huvudet på mig på ett sällsamt sätt kommer från Stranded.</p><p>Veckans låt är från 1973, Roxy Music och albumet Stranded: <b>A Song For Europe</b></p><p>Det är långsam och melankolisk, men pianot, saxofonen, Ferrys känsla... Wow, när han mot slutet sjunger på franska är det fanimej magiskt.</p><p><i>Tous ces moments<br />Perdus dans l'enchantement<br />Qui ne reviendront<br />Jamais</i></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="368" src="https://www.youtube.com/embed/nQNw53a6-0s" width="442" youtube-src-id="nQNw53a6-0s"></iframe></div>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-10646380531279987932024-01-26T01:00:00.025+01:002024-01-28T11:14:28.110+01:00Reacher - Season 2 (2023-2024)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEduMXqbz1gUbbeJYv-3ZRHYuCer_BGmRjQts_KfOv20zjfigwSSGBVJk2tY8b8BFpYSGPDOB4fw-f3uOUe_8aXpv6N3VDTg3PODQP28KK3XoCbUUmleMuouN0zEV-PW1AFv3Z1QMtXXwRVAXlj8FTpx7Df5ocNT6xbrR3ifz8dFl2_Q9KyZBzi07GtGfB/s2880/01.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2880" data-original-width="2160" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgEduMXqbz1gUbbeJYv-3ZRHYuCer_BGmRjQts_KfOv20zjfigwSSGBVJk2tY8b8BFpYSGPDOB4fw-f3uOUe_8aXpv6N3VDTg3PODQP28KK3XoCbUUmleMuouN0zEV-PW1AFv3Z1QMtXXwRVAXlj8FTpx7Df5ocNT6xbrR3ifz8dFl2_Q9KyZBzi07GtGfB/w480-h640/01.jpg" width="480" /></a><br /><br /></div><p>En ny säsong av Reacher var såklart välkommen. Jag drog igenom hela säsongen i ett svep förra veckan. Det är en kul, spännande och lättsedd serie, mysig att titta på helt enkelt. </p><p>Jag gillar den gigantiske Alan Ritchson i huvudrollen. Han har kanske inte samma stjärnstatus som Tom Cruise men Ritchson's fysiska närvaro plus hans slutna karaktär passar väl in för rollen. Lustigt nog loggar imdb "One-Person Army" som en genre. Övriga genren som listas är "Police Procedural", "Action", "Crime", "Drama" och "Thriller". Den imponerande långa lista beskriver serien ganska väl.</p><p>Den första säsongen var lite starkare än denna, mest för att de verkligen höll sig till "One-Person Army" konceptet. Under säsong 1 fick vi ett bra samspel mellan Reacher och Roscoe men mest var Reacher egentligen utlämnad åt sitt eget öde. </p><p>Här i andra säsongen bryts detta lyckade koncept då Reacher och några ur hans team från armén samarbetar fullt ut. Reacher är ledaren men ibland blir han nästan lite bortglömd. Egentligen hade jag inget emot de nya ansiktena men de kommer inte upp i samma nivå av badasseri som huvudpersonen, och då blev det helt enkelt en uttunning av brahet då de övriga fick mer tid.</p><p>Säsongen var ändå njutbar och jag tog mig igenom den på några få dagar. De första avsnitten var dock bättre än de sista så en skärva av besvikelse fanns där. Set-upen av mysteriet med de försvunna teammedlemmarna var bättre än hur det löste sig. Som exempel var scenen där Reacher på egen hand rädda kvinnan som blivit car jacked coolare än den stora shoot outen i slutet med en massa olika typer inblandade...</p><p>Ser dock fram emot säsong tre som enligt the internets planeras komma ut i slutet av året.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT9wVDYVhyphenhyphenui6jMB9fjNvr2JFU1HHVwdMncIGfYH8HhxRZa8ChrGZk5u90-WaVYT8WawcQzBR6i0mC2YJh_3YTwiUjCioYtJyjvcEeCgLhCTG2hQT3vO6q4SIFNKMVrjrMbUt0BIoAUTo3BCpo5Z2v0sl5uGtiJxGStGn8slSsimw6gNBmdFjHxn9NF1UU/s980/02.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="654" data-original-width="980" height="428" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT9wVDYVhyphenhyphenui6jMB9fjNvr2JFU1HHVwdMncIGfYH8HhxRZa8ChrGZk5u90-WaVYT8WawcQzBR6i0mC2YJh_3YTwiUjCioYtJyjvcEeCgLhCTG2hQT3vO6q4SIFNKMVrjrMbUt0BIoAUTo3BCpo5Z2v0sl5uGtiJxGStGn8slSsimw6gNBmdFjHxn9NF1UU/w640-h428/02.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-55874889122168573132024-01-23T01:00:00.040+01:002024-01-23T01:00:00.264+01:00The Holdovers (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg92d490VjKb70ivzZc-50L6yUAUEcemqfLI68z5g7pOM7NM0ORmST_suIlF_t3tlEhgeiqFsq-YxZUBesHIs5qEAgrLvI-ejNwbFoUPGjowPPXESWpYl7xkZ5V75B6I1hjgcTczyIHTZyHUpSLqwbQHvTh7Il2i5sQ4ONwFrDPafL5gh5RsbOpH4FqiBDS/s1481/21.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1481" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg92d490VjKb70ivzZc-50L6yUAUEcemqfLI68z5g7pOM7NM0ORmST_suIlF_t3tlEhgeiqFsq-YxZUBesHIs5qEAgrLvI-ejNwbFoUPGjowPPXESWpYl7xkZ5V75B6I1hjgcTczyIHTZyHUpSLqwbQHvTh7Il2i5sQ4ONwFrDPafL5gh5RsbOpH4FqiBDS/w432-h640/21.jpg" width="432" /></a><br /><br /></div><p>The Holdovers är en bit över två timmar men det känns inte så. Den är berättad i ett friskt tempo utan några stora svackor. Här har vi en dramakomedin om en lärare på internatskolan för pojkar som stannar kvar över julen för att sitta barnvakt för de få stackare som inte fick åka hem till sina familjer. Den buttra och "elaka" läraren spelas förträffligt av Paul Giamatti.</p><p>Filmen är gjord av Alexander Payne, som är en opålitlig jävel. Det är sedan gammalt. Han har gjort någon bra film som den lysande The Descendants, men har också gjort urusla filmer som Downsizing och framför allt Nebraska. Hans filmer är ibland kalla och elaka i tonaliteten. Han är en trist jävel som antagligen tror att han är vass och utmanande när han håller på sådär.</p><p>Nåväl. Här är det mer neutralt. Jag gillar hans vrånga lärare som av olika anledningar måste samsas med en elev och skolans bambatant över julhelgen. Jag gillar givetvis miljön. En del gillar snöfilmer eller filmer som utspelas på tåg. Det gör jag också. Dessutom gillar jag filmer (och böcker) som utspelas i skolmiljöer, typ internat eller gärna på universitet. Nu är det inte "college-komedier" jag tänker på, för det är en helt annan sub-genre. Nej, detta är film som utspelas i universitetsmiljö eller på internat. Favoriter är Donna Tartts roman The Secret History och Curtis Hansons Wonder Boys för att nämna några.</p><p>The Holdovers puttrar på och är lagom mysig och lagom tänkvärd mest hela tiden. Den är nära briljansens upphöjda väsen ibland vilket vore rimligt för den har rätt element för att kunna bli något, men men... Jag tror att med en mänsklig regissör hade filmen kunnat blivit ljuvligt bra.</p><p><b>Betyg: 3/5<br /><br /></b></p><p style="text-align: center;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPHiF9t8U6LsbW-2OP_hGtEDKxfOdGZ8cleXFPfaG-ipZuOYmZTZzofnIAXd4YaC7RyJX1Tp7VE-3JNNK6oYE-qL0xgkoJ2Qss5pxbwESlOygwjK1hPgwYXBx5nl0Zwr68KMG2NdBsd-LMeYcin6uqR5SlhMPkj-aDkkS3Q7chHBn-7aUNBFjZ3nLcGswg/s2400/22.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1442" data-original-width="2400" height="384" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPHiF9t8U6LsbW-2OP_hGtEDKxfOdGZ8cleXFPfaG-ipZuOYmZTZzofnIAXd4YaC7RyJX1Tp7VE-3JNNK6oYE-qL0xgkoJ2Qss5pxbwESlOygwjK1hPgwYXBx5nl0Zwr68KMG2NdBsd-LMeYcin6uqR5SlhMPkj-aDkkS3Q7chHBn-7aUNBFjZ3nLcGswg/w640-h384/22.jpg" width="640" /></a></div><p></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5371630520413596312.post-4018962871750426752024-01-19T01:00:00.073+01:002024-01-19T01:00:00.252+01:00Rebel Moon - Part One: A Child of Fire (2023)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM04KE0F9GgTUemkf_moaAwK_4QRuTJoChX2QBi6Wg0aRk9pLOzHUQ-Ir0dqOTzqTTZf7RgKvpfbHeFeV9GmIVzNKL7MV2H23Peqno6J-f_nMWuouEtOLb6_ypmOP4WtTtPJ-Jbi5AvkczorHSToQ4REAkot_02RZ_rg-73uvdvz22B49FfWvj3_-RDL-f/s1481/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1481" data-original-width="1000" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhM04KE0F9GgTUemkf_moaAwK_4QRuTJoChX2QBi6Wg0aRk9pLOzHUQ-Ir0dqOTzqTTZf7RgKvpfbHeFeV9GmIVzNKL7MV2H23Peqno6J-f_nMWuouEtOLb6_ypmOP4WtTtPJ-Jbi5AvkczorHSToQ4REAkot_02RZ_rg-73uvdvz22B49FfWvj3_-RDL-f/w432-h640/11.jpg" width="432" /></a><br /><br /></div><p>Rebel Moon - Part One: A Child On Fire är Zack Snyders fusk-Star Wars. I en galax nära dig där det mesta som släpps ut av Kathleen Kennedy är mer eller mindre uselt kommer alltså den älskade/hatade filmskaparen Zack Snyder ut med den första filmen i ett eget Star Wars-universa. <i>Quelle spectaculaire!</i></p><p>Jag såg en recensent som siade om att alla som hatar Snyder kommer att hata Rebel Moon av samma anledningar, och på samma sätt, att alla som älskar Snyder kommer älska Rebel Moon av samma anledningar. Det är en intressant spaning tycker jag och den kan mycket väl stämma.</p><p>Jag har gillat en del av hans tidigare verk som "300", remaken av Dawn of the Dead, Watchmen och Sucker Punch. De är kanske inte direkt fyllda av djupa karaktärer och sylvass dialog men de är i alla fall snygga och väldigt underhållande. Jag har däremot inte varit förtjust i hans DCEU projekt. Så jag visste inte inom vilken grupp jag skulle hamna, hata eller älska?</p><p>Nåja, varken eller, såklart. Jag hatar sannerligen inte filmen utan fann den mycket underhållande under titten. Sen kan jag inte med gott samvete säga att den är jättebra inom många klassiska mått mätt som story, karaktärer, dialog och sådant. Men den är njutbar på något lustigt sätt. Jag tror att jag direkt "tunade in" på att detta är en kärleksfull lek med genren i stort och Star Wars specifikt. Vi får oss tillgodo en massa kärleksfulla blinkningar och homager till alla möjliga serier och filmer i genren. Sci-fi and fantasy that is!</p><p>Storyn är simpel. Snyder gör De Sju Samurajerna fast i space. Det funkar! Under titten fick jag en massa positiva impulser då jag blev påmind om The Expanse, Firefly, Asimovs Foundation och Rogue One. Det är som att Zack har stjälpt i allt möjligt gott i en bytta och rört om. Jag såg också likheter med Gladiator, The Witcher och Inglourious Basterds. Tänk vilken underbar soppa! </p><p>Bra film då? På samma sätt som Martin Scorsese gör sina filmer? Nej, sannerligen inte, och det är ok i min bok. Jag hade en himla kul stund framför duken. Det är en fantasieggande värld med en massa coola miljöer och häftiga figurer, och när jag såg designen på ett rymdskepp som såg precis ut som en Firefly Series 3, fast fullt bestyckad med vapen, blev jag lite varm om hjärtat.</p><p><b>Betyg: 3/5</b></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX3jL32-2fhomRpibn0n0dHoTXMSDEICIksbNiZFZ9qdgDyt4srW02iKd6XaIzmS3fGET0RgU0skIrqToO9qXyUCYg1gUM2uoUjKDKhQ_X60C75vNPMFGt1wsJB5e7yUTsKZ8RYT2YCtvB-sbNP_WuledeZ69dUCqht3yh9UAvfz8JN-QAOGHIZ6j2-WgU/s640/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="359" data-original-width="640" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX3jL32-2fhomRpibn0n0dHoTXMSDEICIksbNiZFZ9qdgDyt4srW02iKd6XaIzmS3fGET0RgU0skIrqToO9qXyUCYg1gUM2uoUjKDKhQ_X60C75vNPMFGt1wsJB5e7yUTsKZ8RYT2YCtvB-sbNP_WuledeZ69dUCqht3yh9UAvfz8JN-QAOGHIZ6j2-WgU/w640-h360/12.jpg" width="640" /></a></p>Henkehttp://www.blogger.com/profile/09420054027064446745noreply@blogger.com4