tisdag 5 augusti 2014

Neil Young and Crazy Horse, Stockholm (2014)



Neil Young and Crazy Horse, Stockholm Music & Arts Festival, Skeppsholmen, söndagen den tredje augusti 2014.


Detta var den elfte gången jag såg Neilan live. Inför konserten var jag som vanligt lite nervös över hur konserten skulle bli. Mina förväntningar hölls i schack. Nu för tiden brukar hans konserter vara bra men om än för mig som "veteran" inte omvälvande. Denna gång blev jag positivt överraskad. Detta var helt klart minst en topp 5 av alla de jag sett med honom.

Kvällen var underbar i Stockholm även om det var så varmt att jag var svettig och klibbig hela kvällen. Efter debacklet förra året då jag snopet fick vända vid grindarna till Way Out West och den inställda konserten skulle jag nu för första gången sedan 2009 se de gamla rock'n'roll-gubbarna igen.

Neil äntar scenen och vinkar lite nonchalant mot publiken. Han kränger på sig Old Black och drar igång Love and only love från plattan Ragged Glory. Och det är precis vad det är - ragged glory i 17 minuter. Bara där var konserten och biljettpriset "hemma". Kvällen konsert kom att innehålla en masa klassiker i långa versioner blandat med några nya och unga låtar som jag knappt kände igen. Kvällens tema var tydliga då Neil är en mycket engagerad miljökämpe (ner med "big oil") och empatisk krigsmotståndare. Det är lätt att hålla med honom i båda frågorna.


Kvällens höjdpunkter var en lustfylld och showig Barstool blues, en extremt långsam och fantastisk Cortez the Killer, den som alltid så filmiske Powderfinger (har ingen gjort film inspirerad av den låten än?), en rykande Rockin in the free world och en sagolik 21 minuter lång Love to burn. Sen spelade han Heart of gold och Dylans Blowin' in the wind på akustisk gitarr också. Äsch, får inte glömma att nämna Days that used to be med bra stöd från de två körtjejerna och en cover av sin egna CSN&Y låt Name of love men då i elektrisk tappning..

Inför sista låten erbjöd Neil oss i publiken att välja mellan Rockin in the free world och favoritlåten Down by the river (från andra skivan EKTIN 1969). Den "korkade" publiken ropade och skrek mest för Rockin in the free world och jag blev hastigt nedstämd. Nu var det iofs en otroligt bra version av låten med en del nya textrader samt ett slut där alla strängar på Old Black slets av. Den sista delen spelade han på gitarren utan strängar. Mycket lustigt men passande ljud undslapp den gamle trotjänaren...


Det var en varm och mysig kosnert mycket beroende på Neils uppenbart glada humör och hans lekfulla dialog med publiken. När någon skrek "I love you Neil" kom ett lustig svar där Neil förklarade att han älskade sin familj på ett personligt plan och att vi i publiken älskade han som grupp (eller något sådant). Neil  var också över några gånger och konverserade med trästatyn av indianhövdingen Crazy Horse som alltid finns på scenen. Good times.

Ganska sent in i konserten fick vi den obligatoriska hälsningen "How ya doin'?"

En superskön konsert som jag sent kommer glömma.

Låtlistan
1. Love and Only Love (17 mins)
2. Powderfinger
3. Standing in the Light of Love
4. Days That Used to Be
5. Living With War
6. Love to Burn (21 mins)
7. Name of Love (Crosby, Stills, Nash & Young song) (Wow, elektrisk version!)
8. Blowin' in the Wind  (Bob Dylan cover) (akustisk)
9. Heart of Gold (akustisk)
10. Barstool Blues
11. Psychedelic Pill
12. Cortez the Killer
13. Rockin' in the Free World
Encore:
14. Who's Gonna Stand Up and Save the Earth


PS, när vi rumlade in på festivalområdet kom vi in mitt i det svenska bandet Goat's framträdande. Wow. Wow! Vilket ös, vilket band, vilken show. Jag föll som en fura för dem. Och två kvinnliga sångerskor bakom maskerna. Tyvärr såg vi bara fyra låtar men det är ett band jag måste kolla upp! De kallar sig för Goat. You heard it here...



PPS, de konserter jag sett med Neilan i kronologisk ordning:

1990-04-16 Nelson Mandela-galan, WembleyStadium, London (2 låtar: Rockin in the free world / Mother Earth)

1993-06-28 Sjöhistoriska Muséet, Stockholm, med Booker T and the MG's (bl a: Love to burn, Powderfinger, Down by the river (det började brinna i högtalarna) och Rockin in the free world (med Pearl Jam)

1995-08-12 Sjöhistoriska Muséet, Stockholm, med Pearl Jam, turnépremiären (bl a: Cortez the Killer, Powdefinger och I'm the ocean)

1996-06-25 Sjöhistoriska Muséet, Stockholm, med Crazy Horse, 9 låtar i main set och 12 låtar som extranummer (bl a: Fuckin up, Cortez the Killer, Hey hey, my my, Powderfinger, Rockin in the free world och Roll another number)

1996-07-03 Ahoy Rotterdam, med Crazy Horse (bl a: Fuckin up, Cortez the Killer, Hey hey, my my, Powderfinger, Rockin in the free world

1996-07-04 Paris, med Crazy Horse (bl a: Down by the river, Powderfinger, Cortez the Killer)

2001-07-03 Globen, Stockholm, med Crazy Horse (bl a: Lov and only love, Powderfinger)

2003-04-22 Cirkus, Stockholm, solo, världspremiär av nya skivan Greendale

2008-08-09 Way Out West, Göteborg. (de sex första låtarna var: Love and Only Love, Hey Hey, My My, Powderfinger, Fuckin' Up, Cortez the Killer samt Cinnamon Girl. Wow)

2009-06-12 Where the action is, Stora Skuggan, Stockholm (spelade både Down by the river och Cowgirl in the sand i fulla elektriska versioner. Himmelriket)

2013-08-08 Way Out West, Göteborg. Inställd då Frank "Poncho" Sampedro skadat handen i en bildörr.



4 kommentarer:

  1. Konserten blev verkligen en wow-upplevelse för mig trots att det inte var en synth så långt ögat nådde på scen. Det var dessutom första gången i min världshistoria som jag blev sugen på att kunna spela gitarr, han var verkligen GRYM! Tack för att du kom på idén att "släpa med" mig :)

    Jag letade upp Goat på Spotify igår. Dom är bra sköna men efter att ha sett dom live blev det lite beige:t att "bara" lyssna, dom gör sig verkligen på scen som ett liveband.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade konserten! Wow för ditt wow. Vet inte jag om jag direkt "släpade" med dig, men i vilket fall... Det var kul att du hänkade på! :-)

      Bra spaning du har om Neils gitarrspel. Det är verkligen suveränt att se honom "in action". Det ser "organiskt" ut, dvs helt naturligt. Jag har sett det genom åren men inte satt ord på det som du nu gjorde!

      Jag lyssnade också på Goat igår och de är bra på skivan också, men deras liveplatta var ännu bättre och den påminde en hel del om det vi såg på scenen. Jag såg medlemmarna från Goat ute i kulisserna under Neils konsert. De stod och tittade på nästan hela showen, tog kort osv. Det var lite kul att se dem utan masker. De såg helt normala ut!!!

      Radera
  2. Alltid underbart med Neil. Lite lustigt att man är så nervös innan, man vet ju hur bra det kan bli ...

    Cortez the Killer var ju helt grym, även Love to Burn tycker jag.

    Tack för sällskapet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för ypperligt sällskap. Nu har vi sett Neilan ihop en 4-5 gånger va?

      Jag brukar inte vara nervös inför konserter, men jag är det alltid inför Neil. Det känns som att varje gång man får chansen att se honom är så speciell. Och då önskar man innerligt att det ska bli bra.

      Radera