Ibland diskuterar jag och filmvännerna vem som är den bästa regissören just nu. Åsikterna flödar i alla riktningar och min egen åsikt beror på många svårbegripliga och flyktiga faktorer. Nu har jag sett den fjärde filmen i rad av den kanadensiske regissören Denis Villeneuve som jag blivit mäkta imponerad av. Denis är min favoritregissör just nu!Arrival är en makalös film. Den är helt underbar! Tyvärr kan jag vara slarvig och i onödan förbruka superlativ om film, men denna gång gäller de verkligen. Detta var en magisk filmupplevelse. Jag älskar denna typ av idédrivna science fiction-filmer. Filmens manus bygger på en novell av den amerikanske författaren Ted Chiang. Jag beställde boken där novellen ingår det första jag gjorde efter jag sett filmen. Boken var slutsåld på de tre första butikerna jag surfade in på men fjärde gången gillt blev bra.
För två år sedan blev jag blown away av Christopher Nolans Interstellar. Nu ger Arrival mig samma känslor som jag hade från den. Var ska man börja? Ljuddesignen var spektakulär. Den övergripande handlingen och manus var fantastiskt. Och Amy Adams! Hon är i ett kreativt stim just nu. Jag såg Arrival dagen efter jag såg Nocturnal animals. En överdos av Amy! Hon är grymt bra.
Helt plötsligt anländer tolv rymdskepp till olika platser på jorden. Aliens, utomjordingar! Alla vill men ingen förstår dem. Vad vill de? Är de ett hot eller en möjlighet? Dr Louise Banks (Amy Adams) är lingvistikexpert och hon får i uppdrag att lära oss att kommunicera med utomjordingarna. Mänsklighetens rädslor och beteenden i fokus. Politik, upplopp, religiösa sekter. Louise bjuds på en resa hon aldrig kunnat förespå. Är tiden linjär?
Filmen bygger på Sapir-Whorf hypotesen om lingvistisk relativitet. Otroligt spännande saker som de (Ted Chiang) gjort till en fantastisk historia.
Mot slutet av filmen satt jag med tårar i ögonen och ett brett fånigt leende över hela ansiktet. Snart är filmen slut och jag tillåter mig sluta tänka. Tiden kryper fram långsammare och långsammare och jag ser slutet komma som om jag kommer ihåg det från en senare omtitt.
Jag ville att den aldrig skulle ta slut. Och jag som i vanliga fall alltid måste få sova på saken innan jag vet hur jag egentligen, djupt där inne, känner om en film visste direkt att detta kommer bli årets film för mig. Betygsskalan räcker inte till.
Jag ger Arrival fem presens av fem möjliga.
Betyg: 5/5
Filmen sågs tillsammans med Christian och min kompis Danne. Johan, Erik och Markus var också där. Länkar till andra bloggares skrifter:
Movies-Noir
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Damn, jag ville också känna det du kände ;) Denis Villeneuve är/var min topp tre regissör innan filmen och jag visste att detta skulle vara en film för mig. Ändå kände jag inte det jag borde och ville känna under filmens gång. Det var småsaker som tillsammans blev för stora för att det skulle gå hem hos mig.
SvaraRaderaJag kommer dock säkerligen se om den inom en snar framtid och tror och hoppas på att den då höjs i mina ögon, men främst är det magkänslan jag vill ska finnas där. Det är trots allt det jag känner i magen under filmens gång som saknades... Det gjorde det definitivt inte under Interstellar som var så många gånger mäktigare på alla sätt och vis (mer om det i min text).
Tack för sällskapet förresten! Synd att godismannen till höger om mig inte bjöd på ett lika trevligt sällskap ;)
Ja det var synd och lite överraskande. Men man vet aldrig hur man kommer känna. Det var något i handlingen i filmen som tilltalade mig mer än dig helt enkelt. Jag blev otroligt engagerad i Amy Adams Susan och vad som hände med henne.
RaderaTack för trevligt sällskap och att du utgjorde en mur mot asätarmannen!
Hahaha, "asätarmannen". Ja, jag fick ta den tyngsta smällen där, helt klart ;)
RaderaJo, jag gillade storyn runt henne också, men som sagt fick den mig inte att känna tillräckligt mycket. Tyckte både Renners och Whitakers karaktärer var för slätstrukna också.
Helt klart fokus på Amy Adams Louise. Tycker Renner och Whitaker var bra, men de hade inte så mycket att göra i filmen...
RaderaHärligt att läsa din text nu när jag till slut har fått ut min egen. Det är en underbar film. Själv blev jag mer blown away av Arrival än av Interstellar (där fanns det delar i handlingen mot slutet som jag inte köpte helt).
SvaraRaderaDäremot blev jag inte så berörd att jag kände tårar komma. Det var mer mitt sinne som blev blown away snarare än hjärtat om du förstår vad jag menar.
Förstår helt. Mina tårar var Joel-tårar dvs tårar av lycka för att det var så bra.
RaderaInterstellar var också fantastisk även om den sista halvtimmen var en utmaning för mig också. Arrival är en helt annan sorts film, mycket mindre i sitts cope, men ändå fantastisk i det lilla. En "what if"-science fiction av bästa sort.