onsdag 13 april 2011

Babettes Gaestebud (1987)

 

En konstnär är aldrig fattig.

I onsdags förra veckan hade vi första träffen i Fripps Filmklubb. Jag, Vanessa, Florence och Johan-Josqen träffades hemma hos mig. Jag bjöd på fisksoppa, bröd och vin. Under måltiden presenterade jag de fyra nominerade filmerna för kvällens visning och vi valde gemensamt ut "Babettes gaestebud" som vår film för kvällen. Därefter var det godispåse till alla, nypoppade popcorn och drinkar till de som inte körde bil (du får ta T-banan nästa gång...).

"Babettes gaestebud" är den danska oscars-vinnaren för bästa utländska film från 1987. Den handlar om Babette som kommer som flykting från Paris till en liten fiskeby på den danska västkusten. Filmen utspelas på 1800-talet. Byn är strängt religiös och den lilla församlingen lever fortfarande i skuggan av den bortgångne pastorn. I denna värld får man inte dansa, spela musik eller njuta av maten. Babette börjar arbeta som huspiga hos prästens två ogifta och numera gamla döttrar. Systrarna har inte så mycket pengar så Babette arbetar för dem mot kost och logi. Kost och kost, den vanligaste rätten verkade vara ett grovt bröd som kokas i vatten och öl till en diarréliknande sörja.. I historien dyker också en fransk sångpedagog och en svensk yrkesmilitär upp.

Filmen är ganska långsam, men med charm och humor. Trots de fruktansvärt religiösa byborna ger filmen hopp om framtiden i form av att konsten är viktigare än allt. Filmen behandlar lågmält längtan och ofullbordade livsdrömmar.

Jag såg filmen på bio redan 1987 och tyckte då att den var väldigt, väldigt bra. Den börjar mycket trevande men tar sig allt mer eftersom, och slutet av filmen är fantastiskt. Mina tre gäster i filmklubben tyckte alla att detta var en mycket bra film. Jag var själv lite besviken. Filmen var inte riktigt som jag kom ihåg den, men det är ju trots allt 24 år sedan jag såg den! 

En sak som jag kom ihåg korrekt var Jarl Kulle i rollen som general Lorenz Löwenhielm. Han är mycket underhållande i denna film. Hans minspel under gästabudet är fortfarande filmens behållning. Ja, Babettes och församlingens minspel också för den delen. Något som jag inte kom ihåg så väl var att de sjöng så många besynnerliga sånger i församlingen. Jag gillade dem inte. Jag gillade inte sångerna heller.

För mig vann inte denna film på att ses om. 2011 ger jag "Babettes gaestebud" tre lotterivinster av fem möjliga.

Betyg: 3/5



2 kommentarer:

  1. Låter som en eminent trevlig filmklubb, synd bara att första filmen inte höll sig. Bättre lycka nästa gång?

    SvaraRadera
  2. Tack :-) Filmen var uppskattad av gästerna så det var bra. Jag hoppas på en pangfilm nästa gång.

    SvaraRadera