Frasses sidor

Här finns korta revyer för den late, klicka på länkarna för mer ingående analyser från fripp själv.

The Thomas Crown affair (1999). Från bortom mänskliga ord och betygsskalor. 6.

Support your local gunfighter. Mindre rolig. 1.

Support your local sheriff. Ganska rolig. 2.

Local hero. Sådan är kapitalismen. 4.

Big trouble. Kaotisk thrillerkomedi med många favoriter. 4.

The big easy. Cajunengelska utan textning, oklart vad som hände men bra musik. 2.

Love or money (1993). En man, en dröm, ett hotell med mera. 4.

Joe somebody. Jag kan inte sympatisera med budskapet att om han hade åkt kommunalt hade han inte upplevt allt detta men TA är alltid lustig. 2.

Crazy on the outside. Crazy. 1.

Moneyball. Just enjoy the show. 5.

The hunger games. En komplimang till författaren eller hollywood för att ha fått till ett lyckligt slut på denna miserabla historia. 1.

Forrest gump. Springig. 4.

Six days seven nights. Vem skulle du ta med dig till en öde ö? Knappast någon av dessa men smaken är ju delad. 2.

Darling companion. Förutsägbart charmig och rolig. 3.

Bobby Fischer against the world. Matt. 5.

The double. Dubbelt så tråkig? 2.

Il capo dei capi. Gudfadern pa riktigt och givetvis överträffar verkligheten dikten. 5.

ID: A. Olidligt spännande men hon klarar sig. 3.

The dictator. En slags remake. Man skrattar ganska mycket maste erkannas. 1.

4.50 from Paddington. Av alla tolkningar ar denna (med McEwan) den basta trots att den inte ar sa trogen originalberattelsen i alla detaljer men historien bygger kanske nagot lite pa ett antingen felaktigt eller inte langre giltigt antagande? 4.

Birthday girl. Favorit med favorit. 5.

Her alibi. Mycket rolig men tyvärr tar den slut mitt i när de av hollywood utmätta nittiofem minutrarna ar utgångna. 4.

The best exotic Marigold hotel. Typisk myskomedi som bara britterna kan åstadkomma. 4.

Men in black 3. Tog ett par veckor att ta sig igenom nagra minuter i taget. Det hander samma saker som i de tva forsta. 1.

Safety not guaranteed. San filmning, musik och manus som gor att man ska tycka den ar annorlunda och darfor bra men den ar enbart langtrakig. 1.

Sherlock Holmes: A game of shadows. Sherlock ar en skugga av sitt egentliga jag i denna film. 2.

Notorious. Okand. 5.

The amazing spiderman. Fick vi inte se en exakt likadan film helt nyligen? Kanske slutar denna annorlunda; det kommer jag aldrig att fa veta. 1.

National lampoon's Christmas vacation. Lysande. 3.

Journey 2 the mysterious island. Ett fiffigt satt att skriva "resa till" eller en indikation att det finns en till liknande film? Man far verkligen hoppas att det inte ar det senare. 1.

The bourne legacy. Tafatt forsok att tjana lite mer pengar pa denna historia som till och med huvudpersonen har trottnat pa for lange sedan (han ar inte ens med). Filmen far en pluspoang for ganska bra scener fran Alaska i borjan. 1.

Ted. Trams. 1.

Jack & Jill. Suck. 0.

Moonrise kingdom. Lite pippilangstrumplik, mycket sevard. 4.

Modern family. Rolig med Al Bundy men vissa par saknar lite kemi tycker jag. 3.

After the sunset. Heistfilm. Rolig. 4.

RED. Mycket lustig. 4.

Doc Hollywood. Charmig. 4.

Laws of attraction. Inte sarskilt attraktiv. 2.

Looper. Usel. 1.

Goon. Lite tandlos pa sina stallen. 4.

Rise of the planet of the apes. Smart. 4.

Justice. Intetsagande. 2.

33 postcards. Fangslande. 4.

Puss in boots. Bryter troligen mot Genevekonventionen. 0.

Bowfinger. Mycket rolig. 4.

Colombiana. Luc + Lonnmorderska = 5.

Mr Potter's penguins. Det varsta av Hollywood. 1.

Panic button. Inte en ny the net. 1.

The change-up. Betydligt battre an alla sina foregangare. 2.

Larry Crowne. Tom joinar moppegang. Fanig men oematstandlig och mycket rolig. 4.

Family plot. Briljant Hitchcockkomedi. 4.

Road trip. Rolig ett tag men en haltvimme rackte for mig. 1.

Martha Marcy May Marlene. Kultig. 4.

Cowboys & aliens. Mycket lustig. 3.

Friends with benefits. Oforutsagbar, sarskilt slutet. 1.

Another earth. Jag kanner mig lite tudelad infor denna. 4.

Mission impossible: Ghost protocol. Cruise gor tonarskomedier igen, funkar inte. 1.

The green lantern. Obegripligt nonsens. 0.

Dave. Med Kevin Kline, inte den dar andra. En av mina vad Henke skulle kalla guilty pleasures. 5.

Towards zero. Fler och fler fysiska pecularities uppdagas. Olidligt spannande! 4.

Quantum of solace. Konstigt filmad, omojligt att hanga med i slagsmalsscenerna. 2.

The mexican. Suverana huvudroller och hygglig story. 3.

Eurotrip. Lustig. 3.

Red riding hood. Spannande. Manga scener jag inte minns fran sagan, tex i halmen. 2.

Everything must go. Oandligt langtrakig. Ferrell ar verkligen talanglos som filmskapare. 1.

Transformers, dark of the moon. Orealistisk. 1.

Kung fu panda 2. Komplicerad, svart att hanga med. 2.

Jesus henry christ. Underbart marklig nastan hela tiden men nagra kassa hollywoodkorrigerade sekunder drar ner betyget. 4.

The smurfs. Smurfigare an vantat. 3.

The girl with the dragon tattoo. Superb, for mer detaljer se min kommentar har. Efter tva nollor maste jag fa ge ett hogstabetyg aven om den kanske inte riktigt fortjanar det. 5.

Captain america: the first avenger: Trams. 0.

Cepar rapids. Ofantligt kass. 0.

Water for elephants. En ung arnold, en evigt ung reese och en intressant historia men anda mycket trakig. 2.

Rope. Mycket bra hitchcock forutom kanske slutmonologen. 3.

Mystery, Alaska. En av de basta sportfilmerna men man saknar costner fast inte i huvudrollen. 4.

Hall pass. Suck. 1.

Laura. Light noir med humor och en ganska ofatal femme fatale. 4.

Thor. Asdalig. 1.

Super. Eh? 1.

Midnight in paris. Hysteriskt rolig men jag kan inte forma mig att ge allen hogsta betyg. 4.

Senna. Fartfylld. 5.

Hereafter. Dravel, men perfekt gjort sadant. 3.

Fifty ships. Hafsig. 3.

8 mile. Knappt 13 kilometer. 4.

After the funeral. Äntligen var det betjänten som gjorde det. 3.

The hounds of baskerville. Ater igen lysande, nu pa mer an ett satt. 5.

A scandal in Belgravia. Lysande. Watson bloggar, holmes loser dodsfall via videosamtal och irene adler ar, ja, se sjalv. 5.

Murder is easy. Vem är det som så framgångsrikt decimerar byns befolkning? Lättsam och humoristisk men som alltid med en underton av samhällskritik. 4.

The green hornet. Outsagligt tramsig, varfor vill diaz vara med i en san har skitfilm? Nagra bra latar i borjan hojer betyget. 1.

Men in black. Utomjordisk. 2.

O brother, where art thou? Jag har sett den och räknat till tre, nej fyra. 4.

Three act tragedy. Voila, the approach classique. 5.

The conversation. Pratig, dålig kvalitet på ljudet dock. 4.

The clocks. Spioner och förstört gods, mycket spännande. 3.

The third girl. Spännande men jag har nog läst den en gång. 3.

Sanctum. Kass klaustrofobisk katastroffilm. Cameron? Knappast. Kommersiellt knep. 1.

Sleeping murder. En av de basta, med knark och incest plus allt det andra som alltid är där. 4.

Hickory dickory dock. Jag gillar inte att de ovidkommande barnkammarramsorna i dessa filmer har vävts in i filmen. Nu får man följa en mus som klättrar upp och ner helt i onödan. 3.

The godfather: part II. Fortsättning och början. 5.

You've got mail. Chick flick on oestrogen, frågan är om hanks eller ryan har bästa kvinnliga huvudroll. 2.

The godfather. Tja, varför inte? 5.

By the pricking of my thumbs. En legend, en häxa, humor, spänning, lysande överklassparodier, med andra ord en klassisk agatha. 4.

The hot chick. Jag måste erkänna att jag stundom vred mig i skratt. 2.

ABC murders. En klassiker men om man minns ernst-hugos små lässtunder på svt löste man denna mordgåta långt innan hercule. 3.

Megamind. Jag såg hela filmen (nästan)!. 2.

Peril at end house. Fina miljöer men sådär intrig. 2.

Tomorrow never dies. Jag ar ingen stor bondfan men den har tycker jag ar en av de battre, halohoppet ar magnifikt. 3.

To catch a thief. Lattsam hitchcock men med alla ingredienser pa plats, en juvel. Filmen var nara att inte fa bli gjord da censurorganet som dafortiden forhandsgranskade alla manus inte uppskattade bikinis pa rivierans strander for att inte tala om all innuendo i dialogen. 5.

Dave. Statlig. 4.

Enter the dragon. Aventyrssemester pa o, langtrakig men de har i alla fall ihjal varandra sa slang dig i vaggen karate kid. 2.

One, two, buckle my shoe. For enkel. 2.

State and main. Go you huskies. 5.

Dead man's folly. Ett hafsverk med bra skadespelare och saklart en bra story. 2.

Bleak midwinter. Inte en av de bättre men lägstanivån är mycket hög. 3.

Rallybrudar. Fartfylld och nostalgisk och givetvis är det bra att komma tvåa, bättre än att vinna eller hur. Dansbandslåttexterna står för komiken, det faktum att de förmodligen är autentiska för tragedin. 4.

Women in trouble. Många historier samtidigt, några av dem mycket roliga och till slut är det ju bara enkel trig. 3.

Betrayed. Funkar inte, trots dw. 2.

Where the truth lies. Stilren; huvudpersonen pratar och ser ut som amy adams men det är inte hon, tyvärr. 2.

Murder ahoy. Cinematiskt guld med legendarisk fäktscen, en måste-se. Inlednindsscenen, bakom förtexterna är värd inträdet. 4.

The man with one red shoe. Ok som influensafilm, identisk handling med frankst original som inte är bättre. 2.

The long kiss goodnight. Statlig lönnmördare tappar minnet som i många andra filmer men detta är för mig i alla fall den ursprungliga. 4.

Groundhog day. Repetetiv. 5.

Frozen river. Miljon mycket lik den i en annan film - jag vill inte beratta vilken - men dar den filmen berattar en historia med intressanta karaktarer berattar denna historien om karaktarerna och det gor att det blir en mer genuin film. 5.

Little fockers. Inte ens en bakfull sondagmorgon. 1.

Unknown. Olidligt spannande och forvanansvart hallbar story. Ett litet klagomal: vissa karaktarer som man ska tro vara perifiera ar kanda skadespelare sa det blir lite forutsagbart pa sina hall. Lustigt ar att de stjal hela scener och stora delar av storyn fran tre andra storfilmer men det blir bra anda eller kanske darfor. 4.

Slap shot. Cinderella story. 3.

Morning glory. Sag jag den inte alldeles nyss? Lika bra igen. 5.

No reservations. You bring in a sous-chef from an Italian restaurant and I'm the one in therapy? 5.

The mechanic. Stilig men trakig efter ett tag. 2.

Assassins. Bara ett sista jobb sedan pensionering och Stallone dessutom, suck. Forvanansvart nog var den riktigt spannande och sevard. 3.

Payback. Nej, det blir inte noir bara for att det ar daligt vader och huvudpersonen berattar vad som hander med hes rost men det ar ganska spannande anda. 3.

Love and other drugs. Skakad inte rord, till en borjan i alla fall. 4.

Caddyshack. Inte den basta golffilmen som gjorts men formodligen den fanigaste. 1.

Made in Dagenham. Lysande skildring av lyckligtvis svunnen (kanske) tid, men allt ar inte battre nu: de visste att cykla till jobbet minsann. 4.

Foyle's war - war games. Oetiskt margarin i blickpunkten. 4.

Så som i himmelen. Rena sodom och gomorra. Slutet är som i de flesta bra svenska filmer. 5.

告白. Mysig komedi, mycket vackert filmad. 4.

White bits. Inte lång men mycket lustig. 4.

Guess who's coming to dinner. Detta skulle aldrig handa nufortiden; man maste vara pa flygplatsen minst tva timmar innan avgang. 2.

$5 a day. Kanske inte allas kopp te men icke desto mindre genial. 5.

Vicky, Cristina, Barcelona. Sag den pa jobbet sa missade ganska mycket av bilderna men det ar en film att se framst for musiken, annars mest hysteriska fruntimmer a la almedovar. 3.

Murder by numbers. SB som katig kommisarie. 2.

London boulevard. Elegant och valgjord men man har sett och hort allt forut. Handlingen ar fran en gammal pacinofilm och dialogen bestar mest av svordomar a la tarrantino. 3.

The horse whisperer. Vacker natur, hangde inte med sa mycket i handlingen. 2.

Broadcast news. Holly Hunter har häftiga humörsvängningar. Francis Cabrel i soffan; respekt. Larvigt slut. 4.

Как я провёл этим летом. Psykologisk thriller i frusen miljö; en dag lång men hur lång? 5.

Good will hunting. Solid, men ar den bra? Egentligen? 3.

World's greatest dad. Makaber och lite lustig har och dar. Svar att betygsatta. 2.

We're no angels. Helt ok med hansyn till laga forvantningar. Alla spelar mycket bra. 3.

The bourne supremacy. Kass story, oandlig rad trottsamma slagsmals- och jaktscener; detta at riktigt, riktigt uselt. 1.

The bourne identity. Inte langre spannande. 3.

Due date. Bedrovlig remake av usel stevemartinfilm. Varfor gor rdjr en san har film? Han maste ha forlorat ett vad. 1.

The tourist. Vacker och langsam men vem som var vem var sannerligen inte svart att rakna ut. 3.

Chernobyl. Intressant och storande (pa mer an ett satt). Lite hafsigt gjord med mycket upprepningar och loften om astonishing results som aldrig materaliserades. 4.

Eraser. Ofattbart langtrakig, somnade (pluspoang for det). 1.

Eagle day. Spannande och mysig och lite hemsk. 4.

The rescuers down under. Kass crocodiledundeeinspirerad uppfoljare. 2.

Wild target. Marklig men trivsam. 4.

The three caballeros. Disney saljer sig till turistnaringen, eller kanske nagot varre. Skrammande och samtidigt ofantligt daligt gjort, formodligen det samsta jag nagonsin sett. 0.

The illusionist. Kaptiverande trots bara tecknade bilder och musik. 4.

The aristocats. Rolig. 4.

The rescuers. B&B i halsbrytande eskapader a la Bond. Del tre i vad som verkar bli ett ofrivilligt maraton. 3.

Foyle's war - the white feather. Vardagsmord i komplicerade miljoer. Tack till Hasse som tipsat om dessa! 5.

Dumbo. Man kanske ska saga att den ar bra for sin tid men det haller inte for det finns ett antal fantastiska produktioner fran samma firma fran samma tid. 1.

Listen to your heart. Gullig i början men manlige huvudrollen är ingen ny mcgonogolloly och sista timmen inte så munter. 2.

Incendiary. Sån film om en individ som drabbas av ondskan, bra för sin genre men lite oklart vad som hände men det var kanske meningen. 3.

Robin hood. Den som berattar hur det egentligen hande. Oodelally! 4.

You will meet a tall dark stranger. Lång, tråkig, främmande. 1.

The accidental tourist. Superb. 4.

The town. Affleck är en versatil filmmakare som gör filmer både om män som tar sig ur det hårda livet i bostons förorter och om män som hittar tillbaka till sitt ursprung i bostons förorter efter att ha tagit sig ur det hårda livet i bostons förorter. 2.

サマーウォーズ. Jag vet inte varför de skickar mig sådana filmer, chansen att jag ska tycka om dem är mycket liten. 1.

The social network. Lite kul, men bortglömd nu. 3.

Wall street: money never sleeps. Mångt risad av en enad publik men jag tycker det är lite överdrivet; visst är historien kanske inte så tät och visst är inhoppet från CS ofantligt fånigt men den är välgjord och underhållande och man måste in se allt den regissören gör så himla allvarligt, eller hur? 3.

Morning glory. HF är suverän. Komiken ökar långsamt; i början småler man lite och mot slutet vrider man sig i skratt. 5.
_______________________________________________________________________

Bloggfadern gav mig ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till: att haka på den senaste trenden bland filmbloggare så välkommen till en blandning filmer jag minns av en eller annan anledning. Det finns många förteckningar över bra filmer från valfritt år och jag har inget att tillföra så kvalitet, hållbarhet med mera var inget kriterium för mig, bara att jag minns något kring dem eller att de betytt någonting för mig.

  • 1968. Den första filmen är den jag ska skriva mest om. I efterkrigstidens Italien var allt amerikanskt omåttligt populärt och inget var mer efterfrågat än westernfilmer. När tillgången sinade, inget folk kan sluka biofilmer som detta, fick man en genial ide: varför inte göra våra egna? Två studiekamrater - en musiker och en dramatiker - tog sig an uppgiften; man hyrde in en blandning av unga okända och gamla utgångna eller nedsupna hollywoodskådisar och letade upp billiga platser i södra Italien och Spanien att filma på. Resultatet blev en ny konstart, en mäktig symbios av bild, poesi och musik, en serie konstverk som aldrig kommer att överträffas, en antivåldsdeklaration i de våldsammaste av miljöer. Musiken är disharmonisk, plågsam, vacker och till stora delar framförd på diverse rekvisita; hur många "instrument" hör du här till exempel? När man spelade in filmerna la man inte musik på efteråt utan tvärtom, man spelade musiken och lät kameran rulla; skådespelarna fick agera till ljudet som i en balett. En utmärkt illustration är öppningsscenen nedan - ackompanjerad av en vindsnurra, insektsläten med mera - från 1968 års film, deras fjärde, denna gång med etablerade skådespelare. Handligen är enkel och dialogen obeskrivbar, som en duva målad av Picasso.
    (Once upon a time in the west)

  • 1969. Två svenska epos skapades detta år men mest minns jag ljuva Catherine, en andlöst vacker aktris i en lika vacker och mystiskt stavad film. Hennes mest kända såg jag så småningom; om man ville se något fick man vänta tills det kom på TV och helst skulle den gå på samma kanal man tittat på sist så pappa slapp gå upp på taket och vrida antennen. Att få veta vilka filmer någon var med i, eller ens vad skådespelarna hette, var förresten ett projekt som krävde uppfinningsrikedom och hårt arbete.
    (La sirène du Mississipi)

  • 1970En fantastisk historia i en svindlande inramning; att allt detta som hände i tidernas begynnelse hände för inte alls länge sen var svårt att övergripa. Flera fraser från filmen finns för alltid i min vokabulär och framförallt öppnade den mina ögon för det onaturliga i monogami.
    (Little big man)
  • 1971. Mitt första (och sista) streetcred, på slutet utbrast jag att "det var ju det han gjorde!", satte en potatis i avgasröret vill säga, till mäkta imponerade grannungar; kvarterets hjärntrust i flera veckor efter det, synd att man inte hade vett att utnyttja det. I plugget var man antingen Columbo eller Baretta. Om du är en fan kan detta vara lite kul.
    (Death lends a hand)
  • 1972. Av de två filmhistoriska giganterna från detta år har jag ingen relation till gudfadern och den andra har jag inte sett och om jag hade sett den skulle jag aldrig erkänna det; den handlar om nixonskandalen tror jag. Jag minns istället en nätt reseskildring, jag kommer ihåg hur lycklig jag var över inledningsscenen - en frejdig musikduell när de resande först stiftar bekantskap med lokalbefolkningen - och över att Burt Reyonlds var med, de biljaktsfilmerna med omåttligt korkade sheriffer var höjden av filmkonst i den åldern så jag såg fram emot ytterligare en störtskön Smokeyfilm. Så småningom avtog den inledande entusiasmen när de lärde känna de inhemska lite bättre, mycket bättre, alltför väl...
    (Deliverance)
  • 1973. En riktig road movie i Twainstil och Steinbeckmiljöer, långsam med underbar dialog och full av karaktärer, en sådan typ av film jag alltid slukat. Förutom en makalös skildring av amerika för länge sen har den ett förtrollande samspel mellan de två huvudpersonerna; far och dotter i verkligheten men hur är det i filmen?
    (Paper moon)
  • 1974. Det är hett, svettigt, känslosamt, det är det vackraste som finns, det varar i några minuter på sin höjd. För oss, inte för dem: hjältarna. Vi är tusentals som har vandrat sedan gryningen. Nu väntar vi, först på det avlägsna ljudet av den första helikoptern, sedan ropen nerifrån, följt av det rytmiska rasslandet. Har vi tur får vi se blicken, den som föregår det avgörande rycket. Hemma igen ser vi på TV någon schweizare jogga några hundra meter på fyra timmar exklusive regnavbrott och bli fullkomligt utmattad. Vi fnyser föraktfullt för vi har sett den enda sporten. Se hela filmen, på egen risk.
    (Stjernerne og vandbærerne)
  • 1975. En passion i tonåren var kioskdeckare, där hårda otursförföljda hjältar kämpade mot ondska, orättvisa och kärlekssvultna kvinnor, där det regnade dygnet om och där de usla metaforerna haglade. I New York fanns Mike Hammer i en aldrig sinande serie böcker som alla började i still med "Det var en kall och regnig natt. Den isande stormen spelade danny boy i kulhålet genom min arm, det lät falskt". Mina favoriter var dock Chandlers böcker om Philip Marlowe, de fanns inbundna på biblioteket så det måste ju vara riktig litteratur. Hans hemvist var Los Angeles där det rimligen inte kan ha regnat hela tiden men det kändes ändå så. I årets film ser han ut och pratar precis som jag tänkte mig i böckerna, kanske är det en temporal villa; måhända såg jag filmen innan jag läste böckerna. Se den online, åtminstone den underbara monologen i början.
    (Farewell, my lovely)
  • 1976. Den här filmen visades frekvent på TV och jag har sett den ett otal gånger; jag minns särskilt första gången jag begrep frasen "gonna time yourself in the shower?". Den var lika olidligt spännande när jag såg den igen häromåret. Olivier är underbar i denna film, det måste ha varit en rolig roll att spela efter alla Shakespearedramer. Om du aldrig sett den, gärna vill se den och är hyperkänslig för spoilrar så titta inte på min favoritscen.
    (Marathon man)
  • 1977. Underhållning för hela familjen med bröderna Hansson, filmen som la grunden till min livslånga kärlek till övervåld. Jag såg den nog på högstadiet; det fanns en bio i ett mötesrum i stadshuset som visade en film i månaden ungefär. Där visades de allra senaste fräcka filmerna från hollywood, det vill säga fem år gamla sönderspelade rullar som operatören förmodligen fått från någon biograf i närmaste stan.
    (Slap shot)
  • 1978. Ett av problemen med att vara emigrant är att omgivningen inte kan relatera när man utbrister caramba, sacré cœur, paavo nurmi med flera exklamationer fast rotade i den svenska sextitalistvernakulären. Génial är en jag ejakulerar i stort sett dagligen. Filmen är mycket märklig, milt uttryckt. En av nittonhundratalets största geniers liv har förvrängts till oigenkännlighet och vävts in i en samling världshistoriska händelser i en lekfull och bortom rim och reson anakronistisk röra.
    (Picassos äventyr)
  • 1979. Någon dag efter att jag sett denna film för första gången hade vi omröstning på svenskan om bästa film och tyvärr förlorade den med typ 27-1 mot polisskolan 2, eller kanske 3 och klasskamraterna döpte strax om den till Johnny Ekström klev av i Empoli. Ack hur grymma barn kan vara. Det var en av de vackraste filmer jag sett och än idag blir jag oändligt glad bara av att tänka på den. Boken som filmatiserats förändrade världen något litet och är skriven av Carlo Levi, googla honom! Den handlar om Levis exil i södra Italien på trettiotalet och om den enorma fattigdom - i stort sett okänd för resten av landet - han möttes av. Det låter kanske inte så upplyftande men det är sannerligen ingen tung eller politiskt laddad film utan en berättelse om människor, fylld av värme, kärlek, humor och självinsikt. Ja, jag kan skriva sida efter sida men se den hellre själv.
    (Cristo si è fermato a Eboli)
  • 1980. Inga särskilda minnen eller kopplingar till någon film från detta år, men denna tyckte vi i alla fall var kul för vi hade eget rockband ("Seduction"). Vi hade en konsert arrangerad av KFUM som också stod för instrumenthyran via något studiecirkelsystem som fanns på den tiden; om man möttes två gånger i veckan och utövade en hobby tillsammans fick man pengar till det. Efter vårt framträdande möttes vi av en chockad kursledare, kritvit i ansiktet: "men ni har ju ändå hållit på i fyra år".
    (Blues brothers)
  • 1981. En film jag har för mig Henke introducerade i duplexlägenheten i Uppsala. Ljuv musik, copyrightkamp (således ännu aktuell), tjuvar och poliser, spännande! Dessutom en av mina favoritlåtar som huvudtema, den handlar om att åka långt bort. Jag blir sugen på att se den igen nu när jag skriver detta.
    (Diva)
  • 1982. Efter kioskdeckarna kom en period när jag var uppslukad av Steinbecks böcker om livet kring konservfabrikerna i Monterey under depressionen. Tortilla flat, Cannery row och Sweet Thursday heter böckerna och filmen bygger på de två sista. Den fångar vissa aspekter av böckerna superbt och andra mindre bra så om man tycker om den eller inte beror nog främst på vad man uppskattar i böckerna. Jag såg den första gången långt efter jag läste dem och det var givetvis stor nostalgi. För tio år sen ungefär gjorde en kompis och jag en resa genom Kalifornien och jag lyckades tjata till mig ett stopp i Monterey och allting var precis som jag föreställt mig.
    (Cannery row)
  • 1983. Ett familjeepos med sting i form av Jack Nicholsons smått bindgalne pensionerade astronaut och vemod i Debra Wingers karaktär som aldrig riktigt vågar ta steget ut att leva livet som hon vill och en dag är det plötsligt försent. Allt hålls samman - eller hur man nu vill se det - av Shirley MacLaine; kanske minns jag filmen för att jag läste hennes självbiografier runt tiden när jag såg den för första gången. De kan eventuellt få en att inse att det finns de som lever långt utanför ens egna referensramar och är lyckliga utan 6-8 skivor bröd om dan.
    (Terms of endearment)
  • 1984. Andra gången den gick var jag beredd med bandspelaren intill tv-högtalaren; den kasetten lyssnade jag på till allt tentaläsande tills den gick sönder en dag under en session linjär algebra. Närhelst jag hör toreadorarean eller kärleken är en upprorisk fågel får jag en oemotsåndlig lust att multiplicera matriser men jag har glömt hur man gör.
    (Carmen)
  • 1985. En härlig återkomst efter en radda meningslösa komedier med nån blondin. Jag var i den åldern där det var obegripligt att han inte tog vad som erbjöds men jag kan aldrig komma ihåg om han hade vit kavaj i början och svart i slutet eller tvärtom, jag kan inte ens lista ut vad som är mest logiskt.
    (Pale rider)
  • 1986. Bildningsnivån var inte hög på den sörmländska landsbygden långt innan internet (den är paradoxalt kanske ännu lägre nuförtiden) men vi gjorde vårt bästa för att lista ut vad titeln betydde. Köpingens tuffing visste, vis av erfarenhet: de var smått febriga på morgonen av all älskog natten innan (på sätt och vis i förlängningen en korrekt tolkning). Jag minns inte hur den slutade; förmodligen inte så trivsamt.(37˚2 le matin)
  • 1987. En av de första filmerna jag såg med Henke och gänget i Uppsala, vi var trollbundna, i alla fall somliga av oss; jag var nog mest nöjd med att Columbo var med. Många år senare slaktade Hollywood denna film i en även för dem osedvanligt brutal massaker.
    (Der Himmel über Berlin)
  • 1988. En av världen bortglömd film men under en sommar i Uppsala var detta exestentialistiska sladdbarn ett fenomen; varhelst man skådade satt tungsinta studenter och läste boken, unga kvinnor slog sig ner ensamma i caféernas hörn och såg intellektuella ut i väntan på mondäna fönsterputsare, de mest enkelspåriga teknokrater fick något letargiskt över sig och somliga slutade och blev landskapsarkitekter.
    (The unbearable lightness of being)
  • 1989. Jag hade manövrerat mig igenom en synligen ogenomträngbar snårskog av byråkrati, skaffat alla behövliga intyg och rekommendationsbrev från vederbörliga auktoriteter, argumenterat i timmar med obevekliga tjänstemän, men nu hade jag det äntligen busskortet i min hand. De jag delade lägenhet med skrattade bara och sa grattis mo sei italiano. På kvällen såg vi denna film på TV och den var helt fantastisk men jag vet inte om det var filmen eller bara att vara på rätt plats vid rätt tid.
    (Che ora è?)
  • 1990. Det sägs att de bästa jobben inte annonseras utan man trillar på dem. Som liten var mitt drömyrke yrkesmördare och med den här filmen väcktes de drömmarna åter till liv. Förutom detta tycker jag det är en superb film, full av positiv energi och små vackra och roliga detaljer som gör att man kan se den om och om igen. Det är något med filmen som bara fransmän kan åstadkomma vilket demostrerades några år senare i ett av de mer cyniska av alla remakefiason
    (Nikita)
  • 1991. Filmhistoriens mest perfekta bröst, jag kan fortfarande se dem framför mig. brb.
    (La douple vie de Véronique)
  • 1992. Jag minns mest andra gången jag såg den och efter några minuter insåg att detta var den där fantastiska filmen jag glömt bort vad den hette och aldrig skulle kunna hitta igen. Tyvärr är den ett undantagsfall, jag glömmer ofta bort vad filmer heter (och vad de handlar om) och minns bara att de var bra men hittar dem aldrig igen.
    (Como agua para chocolate)
  • 1993. Jag blev förvarnad att den skulle vara lite sorglig, det var en underdrift. I dagar, veckor gick jag omkring med något dött inom mig. Jag har aldrig sett om den och jag minns inte vad den handlar om så jag vet inte vad det var som var sorgligt; att läsa om den nu känns alltför riskabelt.
    (Fiorile)
  • 1994. Ett svårt val, men det är nog den här jag minns mest. Mycket våld och mycket Michelle. Jag hade redan sett crouching tiger, hidden dragon innan jag såg denna och den var ju bra såklart, förmodligen bättre än denna, men ändå kändes årets film som en mer överväldigande introduktion till en blodig värld, kanske för att den är simplare, kanske för att intrycken var alltför många första gången.
    (Wing chun)
  • 1995. Jag minns den som den första sciencefictionfilm jag tyckte var bra tills jag senare fick veta att den faller på brist på fiktion (jag håller mig inte alltid så välunderättad), vilket var svårt att acceptera för historien är alldeles för osannolik. I slutet av nittiotalet var houstonsimulering ett modeord på arbetsplatserna, i alla fall inom tekniksektorn. Ett annat exempel är "silver bullet" som dök upp för något år sedan i samband med alla vampyrfilmer. Kan du komma på mer jobbjargong från filmernas värld?
    (Apollo 13)
  • 1996. Årets film har allt, till exempel härlig musik, sprudlande dialog och tre av mina favoritskådespelare. Mest av allt har den en härlig drive. Constner är lika suverän i dessa små alster som han är missförstådd (av mig inklusive) i sina bisarra apokalypsepos.
    (Tin cup)
  • 1997. En kompis och jag firade jul och nyår på Mallorca, varför minns jag inte. En dag på promenaden fick vi se att den här filmen hade premiär och den ultimata raggningsplanen smiddes raskt. Målgruppen för filmen antog vi var tonårstjejer, men nej, innan du ringer polisen, det var inte dem vi var ute efter. Antagandet var istället att i ett katolskt land går inte unga tjejer på bio ensamma utan givetvis eskorterade av sina tjugotreåriga storasystrar. Ofattbart nog var vår teori helt korrekt, förutom på en punkt: vi hade överskattat åldrarna på de inblandade med åtta år ungefär. Som tur var hade vi medhavd förtäring att trösta oss med men det hjälpte inte helt: jag finner mig alltför ofta ofrivilligt trallande if you wanna be my lover you gotta get with my friends...
    (Spice world)
  • 1998. Filmen som betalat mitt hus. Trots att spelet den handlar om har växt lavinartat i popularitet de senaste tio åren har ingen ännu lyckats göra en bättre film om det. Den har ett litet budskap också faktiskt, att man skall vara den man är och leva det liv man vill och inte rätta sig efter vad andra har för planer för en.
    (Rounders)
  • 1999. När man formgivits på det svenska socialistlutheranska sjuttiotalet är det en hög barriär att ta sig över att erkänna att det vi alla strävar mot, var och på vårt eget vis är ett liv i harmoni med vår natur. Jag vet ingen annan film där allas våra drömmar beskrivits mer övertygande än här, allt är problemfritt, allt kan göras, det perfekta brottet har inga offer, peripetin är en bagatell som inte på allvar kan hota drömmen. Nina Simone som jag lyssnade mycket på när jag var yngre ackompanjerar förträffligt.
    (The Thomas Crown affair)
  • 2000. Årets film såg jag ganska nyligen men 2000 är ju inte så länge sedan så det är OK. Det är en mycket mysig film och Michael Douglas rollfigur är störtskön; skulle kunna blivit något av en förebild för mig om jag sett den som yngre. Robert Downey Jr har en hysteriskt rolig roll
    (Wonder boys)
  • 2001. En av de första filmerna jag såg i kungadömet och en introduktion till en dominant kultur jag inte sett mycket av tidigare men lärt mig uppskatta (på visst avstånd).
    (Monsoon wedding)
  • 2002. För ett tag sen läste jag i en sammanfattning av Storbritanniens historia: "Ireland remained a deeply troubled country". Då kom jag att tänka på den här fruktansvärda filmen som bannlystes av Vatikanen; jag visste inte ens att de hade biografer där. Den har - av de som upplevt det hela i verkligheten - kritiserats för att vara alltför snäll. Smakprov.
    (The Magdalene sisters)
  • 2003. Jag har plinkat på gitarren i stort sett varje dag i över trettio år. Här är en underbar film om en som gjort det betydligt längre och oändligt mycket bättre och dessutom har en hel del härliga anekdoter att förtälja.
    (Julian Bream: my life in music)
  • 2004. Jag döpte min gula bianchi till "La Poderosa". Den blev sedemera stulen av någon som förmodligen kallar den "cykeln".
    (Diarios de motocicleta)
  • 2005. Jag insåg det inte förrän nu men det blir två motorcykelfilmer i rad. Jag har ingen relation till sådana, man kanske en undertryckt längtan? Nej, det tror jag inte. Anledningen till att jag valt den här filmen är en episod i den: huvudpersonen har gjort en halsbrytande resa för att göra det han drömt om men stöter på patrull i form av byråkrati och det är hur han hanterar det jag tycker är inspirerande. Inget pretentiöst "hinder är till för att övervinnas", inget högtravande "världen är orättvis", ingen tjurskallig envishet, utan bara charm och en blind tro på sunt förnuft. Hur går det? Du får se själv.
    (The world's fastest indian)
  • 2006. Den här filmen hade jag inte tänkt se. Naturromantik av Mel Gibson på utdött språk: löjligt. En dag råkade jag i alla fall få in den på tvn, nånstans mitt i, vilken resa! Dagen efter köpte jag den på väg hem från jobbet. Se den på bluray.
    (Apocalypto)
  • 2007. De flesta kan väl hennes sånger utantill, men jag visste ingenting om henne innan jag såg den här filmen. Det var en chock minst sagt, vilket otroligt liv.
    (La môme)
  • 2008. Egentligen är detta årets film. Den tog sexton år att göra och slutet är fantastiskt, i dubbel mening. Man kanske måste välja en spelfilm dock och i så fall blir det en som handlar om några jag nätt och jämnt minns. Den visar vad de gjorde utan eufemismer men också hur det kunde gå så snett vilket väl är viktigt för så går det fortfarande, eller också är det meningslöst av samma skäl.
    (Der Baader Meinhof Komplex)
  • 2009. Där var ingen för denna kolumn relevant film detta år så jag försökte förhandla bort det men bloggfadern var obeveklig. En gång i tiden läste jag allt som gick att läsa om en märklig herre med ofattbar slutledningsförmåga som bodde på Baker Street. I år kom vad som väl får sägas är ett av de bättre försöken att såtta denna karaktär på film. Vad jag tycker är bra och mindre bra med den finns att läsa någonstans i närheten.
    (Sherlock Holmes)
  • 2010. Mot slutet av 2010 hände ett antal saker som fick mig och flera kollegor att misstänka att vår arbetsplats inte skulle existera länge till, vilket kom att bekräftas senare; efter 2012 kommer den inte längre att finnas. Med det i åtanke är årets filmval självklart, jag kan bara hoppas att jag inte kommer att bli lika envis som Afflecks karaktär. Förutom den personliga relevansen är det en bra film, fylld av härliga skådespelarinsatser, till exempel från Kevin Costner, Chris Cooper och Tommy Lee Jones och som alltid finner Affleck att byggnadsarbete i Bostons förorter är meningen med livet.
    (The company men)




FINE
_______________________________________________________________________

A lot like love. Borde varit bara ok men var snudd på spektakulär. Slutscenen fånig men hollywood's gonna hollywood. 4.

Forget paris. Borde varit spektakulär men var bara ok på grund av bc. 2.

Echelon conspiracy. Ganska spännande, med damon i huvudrollen hade det säkert blivit en blockbuster. Han som spelar nu är visserligen bättre men jag ska ändå följa strömmen och såga den. 2.

Solitary man. Är detta mds svar på the rebound? Han är lysande och räddar en annars medelmåttig film. Befriande skönt att han inte... nä ska inte spoila. 3.

近松物語Gammal och sliten film, teatralisk men ändå en kaptiverande version av en historia som berättats i alla tider och kulturer och som alltid är lika otäckt aktuell. Man måste köpa att det är mycket man inte kan förstå av på grund av kulturella och tidsmässig glapp, annars blir det lätt fånigt till exempel när de ska tala ostört och därför går in och stänger dörren av balsaträ och fraspapper. Musiken är perfekt. 4.

The rebound. Fager kvinna i basta alder byter kobe mot lebron och det blir inte alls som man kan tro utan en njutbar film med czj i hogform. 4.

Furry vengeance. En tung film som jag nog kommer att bara inom mig en lang tid framover. 1.

Blonde ambition. Lite, inte mycket, rolig. 2.

Ne le dis à personne. Outhardligt fruktansvart olidligt spannande och mycket vackert gjord. 5.

Charade. Frejdig klassiker med intakta stereotyper. 4.

The hot spot. Paradroll for suverane dj, det ar hett, svettigt, klibbigt och breda sydstatsdialekter. En av mina favoriter alla kategorier. 5.

Legally blonde 2Mycket gullig, rosa och doftad. 4.

Legally blonde. En av forra artiondets basta filmer, ett existentiellt sciencefictiondrama som tar steget ut dar andra aspiranter forblir tveksamt fumlande. 5.

Shampoo. Mycket nostalgi i betyget men det ar bra aven for den olankade om an lite tragisk. 4.

The tooth fairy. The rock gar fran klarhet till klarhet i familjekomedigenren; med ratt niva av somnbrist kan du fa en rajal dos skratt av denna gulliga lilla historia. 3.

Jumanji. Alea jacta est. 3.

Keeping mum. En av de mysigaste komedierna pa marknaden trots att ra har en av har huvudrollerna; han spelar en lugn och sansad roll. 5.

Mojave moon. Kanske lite for farsartad for experterna men stortskon oforarglig fredagsunderhallning for en annan klapare. 4.

Étude in black. Alltfor simpelt fall och usla musikscener men lustigt att skurken ar extremt lik kevin costner, kanske hans far i ett utomaktenskapligt forhallande? 2.

The 6th dayForegangaren till hannah montana, fylld av enradare ("i might be back"), djupa filosfiska fragestallningar och vardagsprylar som ar anvandingsbara och torde vara mojliga att tillverka sa varfor finns de inte? 2.

Prescription: murder. Filmen som la grunden for en av de mest framstaende serierna i tv-historien. Har ar rocken oveckad och haret valkammat. En liten historik: pjasen som filmen ar baserad pa ar fran 1961, filmen fran 1968, tv-serien gick med flera avbrott 1971-2003 och som en billig cigarr blir den bara samre med aren; det ar bara de sju forsta sasongerna som ar sevarda och dar ar allt som i denna film, genial dialog och underbart samspel mellan huvudaktorerna. Objektivt sett ar den har filmen inte vard mer an en fyra men det finns ingen anledning att vara det. 5.

The american. Vackert filmad och olidligt spannande, en modern hitchcock. Tyvarr kanns den sonderklippt, forsok hitta en dc eller ec om du ska se denna. 4.

Gilda. Karlek, hat och statistik, ett glamorost sydamerika, efterkrigsplundrare och adla bartendrar, den mest perfekta av alla i denna hardkokta genre och allt ar mames fel. 5.

Salt. Fartfylld och valgjord, bondliknande med sina overdrivna stereotyper men hade garna sett lite mer av aj. 3.

The blind side. Den har filmen ar lite svar att ta sig igenom for man maste stada tv-rummet var femte minut. 5.

Greenberg. Bitter och giftig som en omogift gammal lagstadielararinna fangar ung kvinna. En intressant film satillvida att regissoren forsoker manipulera askadaren, dels genom val av skadespelare dels genom att skildra den psykologiska nedbrytningen ur tyrannens perspktiv men pa det stora hela inte sarskilt givande. 1.

Robocop. Mycket mycket dalig. 1.

Old fashioned murder. Omotiverad panik leder till fall; lysknappen hade inte rackt som bevis. 3.

Extract. Utdragen. 2.

Ronin. En tysk, en amerikan och en irlandare sitter pa en pub. 3.

To sir with love. En tidig sadan dar ung larare tar sig an ett gang busungar (efter datidens matt) med hapnadsvackande eller rattare sagt forutsagbart resultat. 2.

おくりびと. Ljuvlig. 5.

Robin hood. Mot sherwoodsko... kanske i nasta. 3.

A matter of life and death. Komplicerat psykedeliskt drama om lite allt mojligt, till exempel krigets vansinne, manniskans inskrankthet, karlek vid forsta ogonkastet och schack. Jag ar kluven, a ena sidan ar den nog ratt bra objektivt sett (till exempel otroligt valgjord in i minsta detalj), a andra sidan har jag lite svart att uppskatta denna typ av absurdfilm (typ brazil), a tredje sidan ar bade philidor och aljechin med! 3.

Total recall. Dromsemester? Arnolds dallrande muskler i narbild (ofta) ar i alla fall o sa verkliga. 2.

By dawn's early light. Ack, om det inte hade varit for den cidern. 4.

Old dogs. En timme sen den var slut nu och har annu inte slutat skratta. 4.

The burning plain. Vilket lyckokast att denna rakade borja precis nar jag satte pa tvn, underbar film. En sak, och jag menar allvar: las inte om den forst, inte ens en liten synopsis pa imdb, utan lita pa mig nu. Du kommer att tacka mig om du ser denna utan att veta vad den handlar om. 5.

Winter's bone. Banjo, matlagning, vedhuggning och vacker natur, vad mer kan man begara? 5.

Beautiful Joe. En av dessa supermysiga filmer ingen berattar for dig om, forran nu da. 4.

The illusionist. En ar magisk i denna film men jb forsvinner lite mot slutet. 4.

Minority report. Denna film tillhor en minoritet av tcfilmer som jag inte gillar, min revy ar alltsa en minoritetsrapport, fattar du skamtet? Forbrott ar temat. 1.

Planes, trains and automobiles. Trottsam. 1.

How to train your dragon. Eldig. 3.

Negative reaction. "You mean you're working.... undercover?" En av de battre med dvd och superb ditsattning. 4.

A time to kill. jg, sb, sj, mm & kkk i typiskt rattegangsdrama. 3.

A good man in africa. En marklig rora av arrogans och korruption utan borjan, slut eller mitten. Kanske ar detta en bra film men det tror jag inte. 2.

Elektra luxx. Fin och finurlig film, inte direkt en komedi som den saljs in som - se aven fripps senaste ahrevy - fast man ler hela tiden. 4.

Any old port in a storm. Inte den basta i denna serie filmer men andock en hygglig kvallsfilm som inte kraver sa mycket koncentration. Som alltid i de tidiga harlig interaktion mellan var tankspridde hjalte och missdadaren. 3.

A guide to recognizing your saints. En fin film, klart sevard, men ocksa lite jobbig med en hel del kivande. 3.

Evil under the sun. Mycket valplanerat men de borde ha bestamt sig for att skjuta pa detta mord nar det visade sig att hercule poirot semestrade pa samma stalle. De far faktiskt skylla sig sjalva att de akte fast, precis som alla korkade mordare i los angeles pa sjuttiotalet. Vad giller filmen sjalv ar agathas underbara lagmalda drift med overklassen alltid en njutning och har ar den perfekt fangad. 4.

Ali g indahouse. Restecp. 3.

Born yesterday. En san film som hollywood gor ibland pa bestallning for att undervisa folket i hur bra det amerikanska systemet ar, pinsamt trots att dj och mg ar stora favoriter och gor en bra insats. 2.

Bedazzled. Den originala med dudley, engelsk sextiotalsbuskis, inte jattesevart om man sager sa. 1.

The royal tenenbaums. Mycket marklig, oklart vad jag tycker om den men imponerande hur manga ungar som ser ut som ben stiller de lyckats hitta. 2.

When harry met sally. Lite lustig, battre an de flesta av dessa. 3.

Any which way you can. Fortsattning, med smalustig asfaltsscen. 2.

Every which way but loose. Clintan i reynoldsk barsarkagang med ett stort antal rallarslagsmal, ett otursamt motorcykelgang och bada typerna av musik. 2.

Smultronstallet. Bra. 5.

Batman begins. I denna har jattelanga filmen far man se hur det gick till nar batman blev laderlappen och folja honom pa ett par aventyr som alla slutar med att han klarar biffen. Laderlappen har en betjant som heter alfred som hjalper honom ur knipan ibland och ibland skaller han pa laderlappen men egentligen ar han snall. Laderlappen ar osams med polisen men jag tycker att han ar en reko snubbe. 2.

In america. Ett antal kritiker bemotte denna film med attacker som "inte trovardigt att nagon skulle vilja emigrera fran irland till usa". Forutom att det ar som att klaga pa att van gogh var orakad vill vi rekommendera en hermodskurs i historia samt en i sprak, den senare med fokus pa lite langre och svarare ord till exempel "sjalvbiografisk". 5.

Armored. Ett starkt inlagg i den plagsamt utdragna kampen mellan dillon och hawke om vem som kan se mest lidande ut under en hel film. An mer smartsam ar dock filmen sjalv. 1.

Hawaii five-0, pilotavsnitt. Jag minns inte i vilket sammanhang jag hort om denna men efter nagra minuter stod det i alla fall klart att det inte kan ha varit i nagon konversation kring bra tv-serier; fy farao vilket veritabelt skrap, fullkomligt osebart forutom en alltfor kort och innehallslos bikiniscen. 1.

Sherlock. Den andra delen, forutom det nedanstaende dessutom olidligt spannande! 4.

Sherlock. Del ett av okant antal, lekfull och rolig med harliga gliringar till de beromda originalen, en succe i vardande? 4.

Dinner for schmucks. Outhardlig. 0.

Machete. En orgie i blod och vald bak aldre typsnitt. 4.

Bringing up baby. The one and only. 5.

Double indemnity. Rapp dialog och monolog, fatala kvinnor och hardkokta men hopplost forlorade man; en forebild men inte heller denna lika bra som gilda. 4.

Red. Charmig och fartfylld med flera vassa pensionarer. 4.

Irene Huss - Glasdjavulen. Ar det satanisterna eller kanske den skygga kantorskan? Irene jonglerar skickligt ledtradarna med familjelivet medan kurt olsson haller i reskassan. 2.

Mannen som slutade roka. Mycket rolig om man formar ta det for vad det ar. 3.

Predator. I djungeln vilket talar emot pingvinteorin. 2.

Ninja assassin. Borstips: om du hor rykten om en uppfoljare, investera i dulux, sarskilt deras djuproda sortiment. En solid prestation inom en underskattad (mahanda med viss ratt) genre. 3.

My winnipeg. Pretentiost trams av varsta sorten, den typ som talar till en och sager "om du inte forstar mig ar du intellektuellt och artistiskt handikappad". 0.

Invictus. Vad jag forstar ar t o m de mesta hollywoodskt tillrattalagda scenerna, de mest slagkraftiga replikerna ("no, ..., thank you for what you did...") och de mest targripande ogonblicken hundra procent autentiska; clintan har faktiskt tonat ner en del men de fick val slut pa pappersnasdukar. 5.

Sleuth. Den yngre dar den yngre ar den aldre. Bast av tre. 4.

Jungle 2 jungle. typ crocodile dundee. Nagra extremt lustiga scener i ovrigt intet. 1.

East of eden. Baserad pa slutet av steinbecks epos och helt klart mer lyckat an nar de komprimerade hela vredens druvor i en film men andock saknar man bakgrunden, hela familjehistorien med mera aven om en hel del har vavts in via antydningar i dialogen. En tv-serie hade varit finemang! James plagade tonarspersona ar lite jobbigt i langden men det ar kanske mer relevant hur man stallde sig till den nar man sjalv var i malgruppen sa att saga sa det blir ett medelbetyg over de senaste tjugofem arens tittningar. 4.

End of days. Arnold maste cockblocka satan fram till midnatt men ar det eastern time? 1.

Paycheck. Sannerligen spannande, har nog sett den ett antal ganger men det ligger i dess natur att man inte kommer ihag vad som hander. 3.

The whole nine yards. Foregangaren och som sagt betydligt roligare. 4.

van wilder: party liaison. Rejalt kass och infantil (och lite lustig). 1.

Suburban girl. Langtrakig och ointressant. 1.

The whole ten yards. Mycket lustig men langt ifran lika bra som den forsta. 3.

The a-team. Stackarna. 2.

The switch. Jg - mycket rolig vilket jag inte tror jag sett honom som tidigare - och ds vem det nu ar i liten roll pa omslag och i tv star for underhallningen, resten ar en semester i saffle. 2.

The express. Ett varligt tag om handen, du vet vad som kommer att handa, det har hant forut, du kan sta emot, du vet att du kan, men du kan inte, du ar besegrad, annu en gang men dq ar dar sa allt ar val. 4.

Intermezzo: den har borjat, den fjarde. hur manga nya ord far man kara sig denna gang. Ingen vet. Dar ar en advokat som spelas av nagon man kanner igen fran nagon annanstans sa det blir formodligen en tete-a-tete vad det lider. Olidligt spannande.

Hannah montana: the movie. Vackra naturbilder men handlingen alltfor overklig och komplicerad; en person ar tva personer varav en ar skadespelaren sjalv och sen blir en tredje person en av dessa. Jag tvivlar pa att ens nolan skulle klara av att reda ut denna osannolika harva. 1.

Six feet under, sasong ett. Handerna ner den basta tv-serie jag sett - vilket i och for sig inte sager sa mycket - men jag tanker inte titta mer pa den. Den handlar om en familj som driver en begravningsbyra. I varje avsnitt dor nagon och blir sedan vederborligen balsamerad, restaurerad och begravd, men det ar inte detta den handlar om. Kanske handlar den om manniskor som stalls oga mot oga med det obevekliga slutet? Nej, denna del star om nagot for komiken. Det den handlar om ar manniskor som stalls oga mot oga med livet. Karaktarerna ar olidligt verkliga. Till skillnad fran normala serier dar man som tittare skall hallas kvar med hjalp av mer och mer overkliga handelseforlopp, cliffhangers, inforandet av nya karaktarer, lyckliga vandningar, spannande biintriger och sa vidare minskas har handlingen gradvis, omarkligt och man navigeras skickligt langre och langre in i karaktarerna och i sig sjalv tills man helt enkelt inte klarar mer. Cliffnotes: inte en komediserie. 5.

The other man. Ointressant; sag klart for trodde den skulle ta sig, oklart varfor, men det gjorde den inte. 1.

High noon. Antligen en brollopsscen dar brudgummen inser vad han ger sig in i tankte jag tills jag plotsligt mindes fripps revy och observationen om GCs blodande magsar. Filmen paminner om tolv arga man satillvida att alla konflikter och stallningstaganden skall forklaras och dramatiseras i all oandlighet. Kanske behovdes det i femtiotalets amerika men numera kanns det overflodigt och dessutom ar konflikten i sig ganska intetsagande. Tillsatt en rejal nypa fullkomligt absurd filmmusik och jag formar tyvarr inte ge denna klassiker ens godkant. 1.

Decpetion. Olidligt spannande. 3.

Toy story 3. Valgjord, genomtankt med manga harliga detaljer och saklart valdigt rolig. 4.

Two weeks notice. Extremt typisk hgfilm men sb ar ju alltid bra. 3.

Kate & leopold. Dussinkomedi med dessas drottning, mycket rolig forsta timmen som alltid. 2.

Smart people. Dq och sjp gor sallan en dalig film sa i en och samma blir det saklart bra, men hu vilka besvar de har; nara dra av en poang for allt elande man tvingas ta del av. 4.

Post grad. Jag sag den for ett par timmar sen men har redan glomt vad den handlade om. 1.

What's the worst that could happen? Smalustig men ML som alltid outhardlig och har har han huvudrollen. 1.

Hardball. Historia som hollywood berattat hundratals ganger och den har filmen har inget att tillfora, men den ar bra anda. 4.

Lara croft tomb raider: the cradle of life. Styv uppfoljare till den yppiga forsta filmen. Lite for manga scener i kallt klimat for att vara riktigt upphetsande. 2.

Dedication. Otroligt bra skadespel, kanske lite tunn har och dar men pa det stora hela vard att se. 3

The thomas crown affair. Alla mansklighetens drommar, all var njutning, all var langtan inramade i en underbar blandning av musik och bild som stimulerar alla sinnen och nagra till. En av mannsikans mest framstaende konstnarliga prestationer nagonsin. 6.

Some girls. Njutbar. 3.

All about steve. SB som korsordskontruktor, jag var tvungen att nypa mig! Pluspoang for iden. Stundtals hysteriskt rolig och med ett enkelt budskap levererat utan sedvalig overdriven pompa och (tror jag) utan att bli alltfor patetisk. Sevard. 4.

Staten island. Obegriplig handling + ethan hawke + djupa kanslor + tidsomkastningar = suck. 0.

Ocean's twelve. Kupp, komplicerad. 2.

Funny face. AH som intellektuell emfatikalist som strax lar sig att kvinnor ska vara fagra och villiga och inte sysselsatta sig med att tanka och sant. Full av pinsamt usla sang- och dansnummer. 1.

The faculty. Transmogrifikativt drama om alieneringen av dagens lararkar. 3.

Codename: the cleaner. Bournespoof, obegriplig handdling men ll ar ju sot. 1.

Speechless. Stormig, pluspoang for sa lange sen man sag underbara gd. 4.

My girl 2. Kriminellt charmig. 4.

The player. Pa ytan langsam historia men varje scen en guldgruva och man kan se den hur manga ganger som helst och alltid hitta nagot nytt. 5.

The pink panther. Nastan 50 ar gammal men fortfarande en av de roligaste. 5.

Avatar. Endimensionell. 1.

Up in the air. GC kampar sig ur tillfallig sinnesforvirring i form av kurvig blondin och hittar eventuellt tillbaka till sitt idealiska liv. Religios propaganda forstor lite. 3.

Fantastic mr fox. Exentialistiskt drama. 2.

The beguiled. Charmig duperande clintan ur askan i elden. 4.

The godfather5 ldo.

Taking sides. Skarsgard som legendarisk konduktor, keitel som interrogator, bada stralande. En svindlande mardromsfard i personligt ansvar och mansklig svaghet och naivitet. Ingen komedi direkt. 5.

Me and orson welles. Charmant. 5.

The other end of the line. Efter fem minuter kunde jag forutsaga hela handlingen in i minsta detalj samt 95% av alla repliker. Ovriga fem procent var ganska roliga. 2.

Knight & day. Underbar actionkomedi med tjurfaktning pa motorcykel och mycket annat. Berattartekniken med narratorn nedsovd stora delar av filmen ar helt klart innovativ men kanske inte sa genomtankt. 4.

Lola rennt. Stroboskopisk multiplechoicetechnotriller, ganska kass. 1.

Inception. Fartfylld. Likt memento mest ett pussel for tittaren och pa samma vis blir den formodligen ointressant  nar man val listat ut hur det hanger ihop. Uppgiften for oss blir saledes att komma fram till vad som pagar i denna film, som att losa korsord, kul!

Jag sag den forsta gangen en sen sondagkvall och pa natten fann jag mig vakna upp ur en drom mig befinnandes i en annan drom. Det har dock hant forut (typ en gang) sa inte sa spektakulart men lite lustigt.

American dreamz. Favorit, makalost rolig och dq som mr p ar bast av alla. 5.

City island. Bedarande. 5.

Hors de prix. The french...3.

OSS 177: Le caire, nid d'espions. Har inte mycket till overs for sana spooffilmer, men denna ar stundtals hysterisk och val vard att offra nagra timmar pa. Utan att kunna mycket franska inser man latt att ett par hundra daliga ordvitsar gar forlorade i oversattningen vilket ar trist, eller kanske bra. 3.

Failure to launch. En tidig bechamel och en biten macconogogolol later ju lovande och den ar charmig ett tag men alltfor fanig pa slutet for att vara uthardlig. 2.

How to steal a million. Ibland forsoker de gora sana har filmer numera men de kan det inte. Inga kanalborrar eller avancerade elapparater, blott en trabumerang och en skurhink. 5.

Surrogates. Historia som berattats manga ganger i varierande miljoer, denna varken battre eller samre an ovriga. Det ar lite spannande ett tag, lite otackt ett slag men pa det stora hela ar det mest komiskt. I borjan tankte jag att detta ar alltfor orealistiskt; vem vill leva pa detta vis? Sedan kom jag att tanka pa att mangen ungdom idag redan gor det. 1.

The education of charlie banks. Kanns som en tretti ar gammal film. Lovande, bitvis spannade men saknar "det" aven om huvudpersonen fran fiaskot the event ar lysande som sparrlos manniskokannare. 2.

Beverly hills chihuahua. Vilket aventyr, spektakular! 4.

North by northwest. Det borjar med en skrikande spygron mgm-logo, och da vet man... Sensmoralen ar mahanda att man inte bor vifta at kypare, dels ar det oartigt och dels kan man bli misstagen for en icke-existerande hemlig agent. Slutscenen ar en av de mest geniala i sin enkelhet, en frisk fullkomligt ovantad vandning som tar blott en sekund och sen ar det over. Daremellan ar allt som vanligt: langa vackra detaljrika scener dar man drivs till fortvivlan, ar det den bilen? eller lastbilen? nej maste va han som latsas vanta pa bussen. Alltid nagot ovantat, alltid lika lekfullt och elegant. 5.

Kiss kiss bang bang. Noirkomedi som helt ovantat blev fullkomligt olidligt spannande, alltfor spannande for att betinga ett hogt betyg trots att rdjr ar suveran som grammatiskt och matematiskt begransad privatdetektivwannabe. 3.

Zoolander. Nar den kom var den nog rolig men nu nar man har sett ett par hundra tusen identiska filmer med samma skadespelare, samma parodiska karaktarer, samma skamt, samma "roliga" miner etc ar denna ett enda langt fasansfullt lidande. 0.

Ocean's thirteen. En kupp till. 3.

Ocean's eleven. Kupp. Rolig. 3

Zombieland. Mycket lustig. 3. En liten undran: anda sedan femtiotalet kan man med litet god vilja folja samhallet i filmerna som gjordes, exempel:
- 50-talet: postkrig:, nobelt att do for sitt land och sin livsstil (westerns, krigsfilmer)
- 70-talet: backlash fran sextiotalet, hardkokta poliser jagar knarklangare och rensar upp i allmanhet
o s v. Man kan atminstone finna relevans och nutidskoppling i manga av filmerna.
Nu zombies, vampyrer och superhjaltar. Vad betyder detta?

Alien vs predator. Forbryllande. Blandar trovardighet - t ex plausibel forklaring till det plotsliga forsvinnandet av diverse kulturer - med ren rappakalja. Handlingen ar formodligen autentisk; enligt amiral piri ibn haji memmed fanns det stora serpenter pa antarktis och dessa dodades av pingviner. Ar dagens pingviner kvarvarande attlingar till forna tiders predatorer? Inte otankbart! 2.

The good witch's wedding. Sa gullig och godhjartad och alla ar sa lyckliga att jag inte formar ge den det betyg den fortjanar aven om den ofrivilliga komiken star hogt i tak. 1.

Iron man 2. Oandligt langtrakig. Det kunde ha varit en intressant film om de fokuserat pa byggandet av partikelacceleratorn men istallet den ena tontiga slagsmalsscenen efter den andra uppblandad med hopplos "rapp dialog". 1.

Did you hear about the morgans. Nu i hd och med movie iq. Tricket for att verkligen uppskatta denna film ar att mentalt ersatta grant med cusack. Lyckas man med det ar detta en toppenkomedi. 4.

Get him to the greek. Ingenting for mig, forstar inte riktigt denna humorn och huvudpersonen (den orakade inte artisten) var en redig snorvalp, sangarens mamma var rolig i alla fall, would you like a biscuit. jag tyckte latarna var bra maste jag dock erkanna. 1.

Coming to america. Ganska rolig. 3.

A lovely way to die. En parla i den mahanda snava och otacksamma genren lattsam hardkokt kriminaldramakomedi. Klart sevard en tidig helgdagsmorgon om man har en sadan tillovers. 3.

Meet joe black. Vacker i 163 av 167 minuter och AH ar lika suveran som BPs tander ar vita. Jag fann mig funderande pa vad sf gav denna film for namn pa svenska, kanske "Doden tar semester", kom med forslag. 3.

La double vie de veronique. Kanske ar man bara en person i en dockteater. Finns det sa stora hotellrum i Paris? Jag tror det inte. Njutbar arty-farty. och justa rattar, verkligen superba. 4.

The hustler. Racker det att vara bast for att vinna? Na, tydligen inte. Manga ar senare har eddie lart sig detta och ger sig pa att utbilda en ung TC men det ar en annan historia. Bra film i alla fall. 4.

Serenity. Smalustig rymdvastern med tydliga referenser till jonssonligan och harry potter. Extrapoang for att inte bli av med bloggrattigheterna! 3.

The goods, live hard sell hard. En av de samsta mest meningslosa filmer jag nagonsin sett. Det drojde ett tag innan will ferell dok upp men det var aldrig nagon tvekan om att han lag bakom detta fiasko. 0.

Copying beethoven. Rolig, mustig, oronbedavande. Bara den tamligen dammiga premiaren av nian ar vard hogsta betyg. Filmen behandlar skonhet och konst i en smutisg skabros stundom ilsk miljo. Till sist i slutscenen, enegmatisk och vacker, nastan frikopplad fran resten av filmen, ges svaret, en rost, en ensam svag rost, ovan musiken, antligen fri.... 5

Amelia. Superb med flygplan. 5.

Looking for eric. Vard att se klar aven om det inte ar helt latt att ta sig igenom mittpartiet. 3.

Tin cup. RR, KC o DJ, skalan borjar pa fem med andra ord. Underbart soundtrack, sprudlande dialog, komik, agg, romans, harlig westernstamning. Det kanns som om det femgradiga betygssystemet ar pa vag att brista. 5+.

The out of towners. Originalet fran 1970. Jack Lemon, skriker och svar i nittio minuter. Tror jag. Den var sa outhardlig att jag var tvungen att ta till gamla ffw och varje scen jag slumpmassigt stannade pa var identisk. Var detta verkligen roligt pa sjuttiotalet? 1.

Wonder boys. Fylld av kanda skadespelare som alla ar i hogform och synligen njuter av manuskriptet och miljon. En slags falling down men utan vald och skarpa kanter. Superb! 5.

Up. Gubbe maste vanta pa att ofruktbar hustru dor sa han kan gora dromresa. Spannande men trakig. 2.

Killers. Lustig men forutsagbar. 3.

The ev3nt, pilot. The greatest cover up in us history and could change the fate of human kind men tyvarr har de misslyckats med klippningen sa scenerna kommer i fel ordning; valdigt slarvigt men det ar val lagbudget. Han som kor ikapp med flygplanet ar en av dem, vilka de nu ar. Det listar man med latthet ut om man haft cusackmaraton. Betyg formodligen 1 men vi avvaktar val nagra ar tills detta blivit en ny dallas.

I love you beth cooper. Oforarglig. 2.

Away we go. Pendlande mellan hysterisk humor och oandlig skonhet, ett guldkorn. 5.

Mr & mrs smithAngelina jolie sags vara anledningen till att man uppfann hd, tva poang var. 4.

For love of the gameDet ar sasong for basebollfilmer och detta ar nog den basta. Klassisk kc med storlsagen filmmusik, patetiska hero walks och allt det andra, men anda, en perfekt film. 5.

The legend of bagger vance. Ganska bra golffilm fran nar damon gjorde bra roller, betyg sjalvklart: fore! 4.

The mask
Introducing cameron diaz, kan ju vara vart en tvaa. 2.

The jonesesLas INGENTING om den innan du ser. 4.

Cloudy with a chance of meat ballsMama mia 4.

The time travellers wifebizarre! 4.

Miss congeniality. describe your perfect date. hm, that's a tough one,...i'd have to say april 25th. Hysterisk. 4.

Repo men
. Gullig komedi for hela familjen. Upprepa bara inte misstag att borja titta till middagen. ?.

Last chance harvey
. Charmant. 5.

12 angry men
Perhaps the world's greatest courtroom drama. Tja, perhaps. Ganska tunn och mest propaganda. 3.

17 september 2010:  
District 9Mycket bra. Sarskilt ett par saker som jag inte vill namna for vill inte spoila nat. 4.

King of california
Underbar! 5.

5 september 2010:  Lite filmer jag sett pa sistone men glomt rapportera:
The soloistMycket bra. Hade varit en perfekt roll for cusack, fast rdjr ar bra ocksa. Lite jobbigt  med rappt journalistprat for sig sjalv. 4.

Leap year
. Kass men aa saklart superb som alltid. 2.

Mister 880
Mycket marklig historia som jag forst trodde var nan slags spencer tracyisk amerikanskasystemetpropaganda men som tydligen lar skall vara sann. Lancaster alltid lika bra. 4.

Pretty woman
Omojlig att inte borja titta pa till frukost nar den finns inspelad, big mistake. Huge. 5.

Gentlemen prefer blondes
. En av manga hur-man-gifter-sig-rikt-filmer med marilyn. Tiden ar nog for alltid forbi for dessa filmer tyvarr. Sa otroligt bra nar man var liten men helt bisarr numera. Markligt hur mycket samhallet forandras fast man inte riktigt marker det. 2.

1 september 2010:
Hunt for red octoberInte alls min genre men sa javla bra. 5.

30 augusti 2010:
MarnieSom en drom att fa se den i hd, en virvlande hypnotisk mara i blodrod åskstorm. En stor konstnars masterverk och en av de basta alla kategorier. Kring en banal brottshistoria spinns en vav av motiv runt sokandet efter forsoning med sig sjalv. Dialogen pendlar mellan lekfullhet och djupa undertoner i allt tatare mardromslika cirklar och nar man antligen tror man ska fa ro ar allting genast mycket varre an man nagonsin kunde forestalla sig; om och om igen. Filmatiseringen ar genial, fylld av detaljer och poanger, i ena ogonblicket hysteriska zoomningar, i nasta en vacker naturscen, allt medan tippis svettparlor blir fler och fler och hennes ogon blir kallare och kallare och bara sean star som en pelare nar lekfull jakt och nyfikenhet vands till stort ansvar. Som connerys pappa har mr hitchcock till och med lyckats hitta en som har samma tjocka accent; perfektion in i minsta detalj. Betyg? Gissa!

26 augusti 2010:
Det ar over. Som vantat blev det hart, mycket hart, sarsklit mot slutet, Till slut blev det 32 filmer av totalt 53. Nagra av de missade ar sana som inte kommit hit an (Shanghai), troligen alltfor ackliga (1408), tecknade filmer och sadana dar han bara ar med i enstaka scener sa man kanske kan uppskatta att jag tagit mig igenom 70% eller sa av denna skatt. Filmer jag sett tidigare som jag inte hann se om men som ar obligatoriska: max, bullets over broadway & being john malkovich.

Dar var faktiskt en film till men jag klarade inte att se klart den for mr allen var hysterikst nervos till max upphojt till max och det gick mig alltfor mycket pa nerverna. Jag tror han (woody) var mordaren i alla fall och for att inte spoila avstar jag fran att ge titeln.

Sa, 32 filmer pa en manad; sla det!

27 juli 2010:
Challenge. Har funderat länge och jag tror inte det går men man måste skjuta månen eller hur. utmaningen ar att se många cusackfilmer under en månad. jag är beredd att göra allt, till och med fejka skador för att lyckas. om du är redo att anta detta, minns att det är på egen risk.
Hastighet: 1.07 film/dag (30 dagar)
Medelbetyg: 3.19
Filmer:
2 Serendipity. Ingen logisk forklaring till hogt betyg, maste vara odet. Och forresten; varldsrekord i kast med liten handske? 4.
3 Say anything. Sag fram emot att genomlida en fanig tonarskomedi forbannandes denna utmaning. Rolig, vacker, lysande filmad och skriven och fantastiska skadespelare inklusive en ung ari av vilka jag inte kanner igen manga men gissa vem som spelar hans syster och det mesta tvartemot hur det borde vara. 4.
Grosse pointe Blank. Gick pa tv ikvall, en slump? Annu battre i hd. 5.
Better off dead. Ung, oklar genre, inte rolig, ingen handling, inge bra. 1.
The grifters. Obegriplig hogljudd filmmusik forstor allt. 2.
7 Money for nothing. Cusack lysande som stenkorkad finnare fast filmen sjalv mindre sa. 3.
Fat man and little boy. Kanske intressant man manga onodiga "forbattringar" av hollywood. Bilden bakom eftertexterna bast. 2.
Midnight in the garden of good and evil. Aldrig hort talas om men harlig harlig och t o m spacey dominerar. jag vet att man inte bor ge femma direkt enligt betygsdirektiven men detta ar bra nara. 4.
10 The journey of natty gann. Harlig roadmovie i basta hucklberry finnstil. vacker natur sa bor nog ses pa bluray. 4.
12 Martian child. Inga intriger eller vandpunkter, inget slut, inte ens en nakenscen! 5.
13 Map of the human heart. Holy boy. Femma trots att kanns som om halva historien saknas; filmatiserad bok? 5.
14 Tapeheads. Lysande portratt av den stenharda rockvideobranchen komplett med karateinslag. 1.
15 Eight men out. Svikna strumpor smutsnar strax. 3.
16 City hall. A, B & J stralande i ointressant drama med rappa metaforer och nyborjarkurs i yiddish. 3.
17 Runaway jury. Slarvigt forarbete leder till fortidspension; annorlunda vinkel pa uttjatad genre. 3.
18 The contract. Kass, men justa campingvyer. 2.
19 The jack bull. Klassisk western i eastwoodstil, mycket stark. 4.
20 Con air. Cusack & Cage far jackpot pa enarmad bandit (i dubbel mening forresten; kan du se det?). Bortsett fran utdragen ofantligt lojlig vegasscen spannande och stundtals hysteriskt rolig. 3.
21 Class. Hans allra forsta! Extrabetyg for det saklart. I borjan ar han nara att krossas av en koffert; millimetrar fran att en filmskatt aldrig blivit till. En slags allvarlig komedi som inte ar sarskilt bra men formodligen var sevard som tonaring 1983. 2.
23 The road to wellville. Buskis on crack. En av de mest absurda filmer jag sett. Cusack spelar over sa mycket att det maste vara avsiktligt och darmed ma betraktas som genialt eller hur. Kan man ens satta betyg pa en san har film? Jag maste dock erkanna att jag stundtals vred mig i skratt - plus att hopkins ar fullkomligt superb i huvudrollen for att inte tala om broderick som oavsiktlig forste alskare - sa darfor tre lavemang av fem om dan for att anvanda en frippsk betygsillustration. 3.
24 The sure thing. Ouppskattat litterart geni aker pa roadtrip for att finna sin musa. En film man sett manga ganger i olika skepnader. Hogljudd absurd musik och gralla titeltexter som dagens parodimakare bara kan dromma om. Tamligen rolig och manga valgjorda perifera scener gor en trea trots brist pa egentligt innehall. 3.
25 High fidelity. Fripps favorit sa kande trycket, men det funkar tyvarr inte for mig; alltfor mycket ilska och for manga sarkastiska punchlines. Pluspoang for CZJ & blonde on blonde dock. 2.
26 Must love dogs. Livsbejakande rolig njutbar som en nybakt croissant en sondagmorgon i helylle med doktor zhivago i bakgrunden. 5.
27 One crazy summer. I samma stil som no 5, och lika dalig; markligt hur han blandar usla tonarskomedier med bra dessa ar. 1.
28 Grace is gone. Hans basta skadespelarinsats av alla jag sett hittills och valdigt fin film ocksa om an lite smatt sorglig. 5.
29 Identity. Maktkamp i regn och snabba klipp och tidsomkastningar, mer for teknikens skull an for konsten? Det kanns sa. Sista tredjedelen agnas at att forklara allting om och om, vilket i stort sett fordarvar en annars kul ide. Varfor gor de nastan alltid sa? For att den mest korkade ouppmarksamma tittaren skall forsta? Hm, jag passar nog in pa den beskrivningen... Cusack suveran liksom alla andra men racker inte. 2.
30 Pushing tin. Waketurbulencescen for femma, resten ar bonus: komedi, angelina sager hej till barnen, tuppfaktning, filosofi, apparent subtil hamnd pa hog niva, sammanbrott, forsoning, bombhot, japanska gameshower, bonding (male) och branda fingrar. That kind of thing. 5.
31 War inc. Marklig men underbar cynisk satir som stundtals balanserar pa den farliga leslienielsengransen utan att overtrada den. 4.
32 True colours. Betydligt battre an jag tror man skulle tro om nagon berattade om den for en sa darfor tanker jag inte beratta nagot om den forutom att cusack ar mycket ung och spelar starkt i vad jag formodar ar hans forsta stora icketonarskomediroll. 3.

Frans sa 25 juli 2010:
brothers bloom. lustig men strax forgaten. plotslig motorsagsjonglering storsta behallningen. 2.
chinatown. som jacks for varje scen nya kostymer, flackfri. bast ar titeln, inget med filmen att gora men anspelas hela tiden, suspens, vad hande dar? gilda m fl foregangare trots allt battre. 4.
the spy next door. ok for ipod på tågresa, som alltid massa lustiga scener och oförarglig handling. 3.
the losers. kunde inte avgöra om detta var en komedi, action eller möjligen actionkomedispoof. Oavsett genre var den outsägligt dålig. ok grundhandling sa med annat manus och bra skådisar kanske kunde ha varit en bra actionfilm, däröor ska jag vara generös och ge den en nolla. 0.

Frans sa 23 juli 2010:
Know1ng. Bra for typ av film o for att mr Cage ar ganska bra vilket ar ovanligt nufortiden sa det ar ju kul, också en specifik aspekt som man kunde forvanta sig vara fånig var det inte. 3.

Valentines day. Hollywoodkopia av Love actually. Den var kul men blir nog dålig typ tredje gangen man ser. 3.
Did you hear about the Morgans. Hugh Grant slut som skådis, trist, ända kul film. 3.

Frans sa 8 juli 2010:
Star trek. Djup, vacker, tankvard, realistisk, livsforandrande, man kan verkligen forsta att det har bildats en global subkultur kring denna berattelse. 0.
Management. quirky. 2.

Frans sa 5 juli 2010:
Fired up. Outharlig. Klarade tio minuter. Kan du sla det? 0.
Thick as thieves. Sana filmer de gjorde pa sextiotalet men synes formagan gatt forlorad. 1.
The frighteners. Bizarre! 2.
Gran torino. Génial! 4.
Taken. Vilken barsarkagang! 3.
Amadeus. Stang av TVn o ha bara ljudet pa. 3.
Wall street. Orovackande. 3.
2 days in paris. lustig. woody allen meets eurotrip? 3.

49 kommentarer:

  1. Thick as thieves? Vilken film med det namnet? Den från 2009 med Morgan Freeman, eller den från 1999 med Alec Baldwin, eller annan?

    SvaraRadera
  2. 2009.
    - 2 days in paris. lustig. woody allen meets eurotrip?

    SvaraRadera
  3. - Star trek. Djup, vacker, tankvard, realistisk, livsforandrande, man kan verkligen forsta att det har bildats en global subkultur kring denna berattelse.
    - Management. quirky.

    SvaraRadera
  4. Underbart med micro-revyer, men jag saknar betygen. Ge betyg så att vi sökande kan finna...

    SvaraRadera
  5. aight.
    - Star trek. 0
    - Management. 2
    - Fired up. 0
    - Thick as thieves. 1
    - The frighteners. 2
    - Gran torino. 4
    - Taken. 3
    - Amadeus. 3
    - Wall street. 3
    - 2 days in paris. 3

    SvaraRadera
  6. Know1ng. bra for typ av film o for att mr cage ar ganska bra vilket ar ovanligt nufortiden sa det ar ju kul, ocksa en specifik aspekt som man kunde forvanta sig vara fanig var det inte. 3.

    SvaraRadera
  7. - valentines day. hollywoodkopia av love actually. den var kul men blir nog dalig typ tredje gangen man ser. 3.
    - did you hear about the morgans. hugh grant slut som skadis, trist anda kul film. 3.

    SvaraRadera
  8. pa taget:
    - the spy next door. ok for ipod pa tagresa, som alltid massa lustiga scener och oforgarglig handling. 3.
    - the losers. kunde inte avgora om detta var en komedi, action eller mojligen actionkomedispoof. Oavsett genre var den outsagligt dalig. ok grundhandling sa med annat manus och bra skadisar kanske kunde ha varit en bra actionfilm, darfor ska jag vara generos och ge den en nolla. 0.

    SvaraRadera
  9. - brothers bloom. lustig men strax forgaten. plotslig motorsagsjonglering storsta behallningen. 2.
    - chinatown. som jacks for varje scen nya kostymer, flackfri. bast ar titeln, inget med filmen att gora men anspelas hela tiden, suspens, vad hande dar? gilda m fl foregangare trots allt battre. 4.

    SvaraRadera
  10. "Read from the third line"
    "I-L-O-V-E-Y-Oooohhhhh"

    SvaraRadera
  11. "Con air" trea?! Olidligt lågt!

    SvaraRadera
  12. jo, var en stark fyra hela tiden tills spekaklet i vegas, ofattbart daligt i sig men dessutom kompromiserade det ju cusacks karaktars omdome. jag tror att det var en hel del parodi i denna film, alla hero walks, det nagot forlangda ogonblick nar de sitter pa motorcyklarna med flera moment som knappast (eller forhoppningsvis) inte var allvarligt menade.

    SvaraRadera
  13. mindes jag fel menar du? ar det sasha and the optometrist?

    SvaraRadera
  14. Kolla in trailern i revyn!

    SvaraRadera
  15. aha! och du lankar dina revyer, genialt!

    SvaraRadera
  16. The road to wellville måste uppenbarligen ses efter en sådan kortrvy!

    SvaraRadera
  17. Referenser till Jönssonligan? Harry Potter? Förklara!

    SvaraRadera
  18. Shiny = Lysande. Portratt dar folk ror pa sig. Tydliga influenser.

    SvaraRadera
  19. Kul att du gillade Zombieland. Den är rolig. Gillar speciellt den speciella "cameon" som görs av en av de största komikerna i vår tid.

    SvaraRadera
  20. Faktum 1: tiden går långsammare i drömmen. Gäller oavsett från vilken "nivå" man startar... En dröm inom en dröm inom en dröm...

    SvaraRadera
  21. Impressive, most impressive. Måste ses om! Kanske en uppvärmning inför SB? Med tillhörande levande commentary.

    SvaraRadera
  22. Så impressive att jag inte ens vet om jag sover när jag läser analysen eller ej. Vakna! Nä, kanske redan vaken, eller i alla fall uppe på högsta nivån jag kan komma till. Är jag död?

    SvaraRadera
  23. min senaste teori som jag tror ar korrekt ar att han helt enkelt bestamt sig for att driva varldens samlade filmpublik till vansinne.

    SvaraRadera
  24. Vad som talar emot teori 2 är att den förutsätter att Nolan har självinsikt och att han kan skoja med sig själv, påvisa någon form av humor. Knappast troligt!

    SvaraRadera
  25. lol, ar han kand for att vara sa humorlos? Forresten kanske det bara gor teorin annu battre? Han kanske har insett att han tar sig sjalv och sitt skapande for pa stort allvar och har gjort denna film for att beskriva sin vag ur detta?

    SvaraRadera
  26. Kanske inte humorlös. Men den massmediala bild jag har av honom är att han är intill absurditet torrt seriös.

    SvaraRadera
  27. Jag tyckte Run Lola run var ganska bra.

    SvaraRadera
  28. Revya den! Jag missade val nagot i den men tyckte mest den var rorig pa gransen till epilepsiframkallande och den alternativasluttekniken har man sett sa manga ganger nu. Den var val ganska gammal for hon ar ung sa kanske var den revolutionar nar den kom?

    SvaraRadera
  29. Avatar är väl i alla fall tvådimensionell? :-)

    SvaraRadera
  30. Spectaculaire! Jag visste inte att du också gillade The Player. En av de bästa filmer jag någonsin sett!

    SvaraRadera
  31. Allt jag kan om mineralvatten har jag lart mig av griffin.

    SvaraRadera
  32. En trea för The faculty??? Orimligt. Har du druckit av jul punchen nu igen? Måste vara för att Elijah Wood är med i filmen, du höjer ju ofta hans filmer... Hehe.

    SvaraRadera
  33. Dar ar ocksa jh, fj & sh, samtliga favoriter. jag tyckte den var klart underhallande, bara slutet var lite orent. lararrumsscenerna ar perfekta och karaktarerna ar direkt fran frukostklubben. Se om den!

    SvaraRadera
  34. Jag gillar din kortrevy över East of Eden!
    :-)

    SvaraRadera
  35. Berättelse från Chikamatsu?

    SvaraRadera
  36. Har ingen aning vilken film det är. :D

    SvaraRadera
  37. http://www.imdb.com/title/tt0046851/

    SvaraRadera
  38. ALIM 1968: en skön start på listan. Bra skrivet! "Som en duva målad av Picasso" Hehe

    SvaraRadera
  39. ALIM 1969: Spännande läsning, men vad är det för eposar du omnämner? En tydlig oklarhet skönjes!

    SvaraRadera
  40. Ja, det var kanske lite overdrivet subtilt. Svenska eposar fran 1969: http://www.imdb.com/search/title?countries=se&release_date=1969-01-01,1969-12-31&role=nm0927090,nm0839090&title_type=feature,tv_series&user_rating=7.1
    Den ena ar enligt min erfarenhet den overlagset mest kanda svenska (aven om inte sa manga vet att den ar just svensk, eller var sverige ligger) och den andra gick ju pa tv hela tiden, sarskilt nar det nara val, nar vi var barn.

    SvaraRadera
  41. Vilken underbar mitt-liv-i-filmer-lista! Kul att se val som är så annorlunda, trots att vi är på ett ungefär lika gamla. Och ändå mycket igenkänning. Rolig läsning!

    SvaraRadera
  42. "...unga kvinnor slog sig ner ensamma i caféernas hörn och såg intellektuella ut i väntan på mondäna fönsterputsare". Hahahahahaha, kan inte sluta skratta. Klockren formulering och en superkul lista. Massor med godbitar ingen jäkel sett förutom du ;)

    SvaraRadera
  43. Jessica & Fiffi, tack för de vänliga orden! Imponerande att ni lyckades ta er igenom denna smått förvirrade sammanställning ;)

    SvaraRadera
  44. Jag tycker den var mer personlig än förvirrande :)

    SvaraRadera
  45. Såg filmen Drive igår. Grymt bra!!!

    mvh
    Erik Toll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen Erik. Drive är ju jättebra. Både snygg, våldsam, långsam och snygg.

      Radera