No guns, no killing.
Förväntningarna på den tredje Batman-filmen från Christopher Nolan var givetvis skyhöga. Nolan har gjort de två bästa superhjältefilmerna som välden skådat, filmer som i dominansen av denna genre endast utmanas av Joss Whedon's mer lättsamma
The Avengers från i våras. Förväntningarna var så höga att en av vännerna i Filmspanarna till och med funderade på att åka till London för att se den nya Batman på IMAX. För höga förväntningar är ett välkänt gissel, och för att inte drabbas av dessa elaka förväntningar försökte jag undvika dem helt när jag gick in i biografen häromdan. Det enda jag hade var en vag vision, som en hägring i ökendiset, där konturer syns med inga detaljer träder fram.
Men nu, efter jag sett filmen, kan jag tillåta mig att formulera vilka förväntningar jag skulle haft på filmen. Jag skulle ha väntat mig tre saker. Först och främst hade jag trott att vi skulle få en mörk, spännande och episk avslutning på trilogin. Det skulle vara mer svärta än humor, med våld än nåd och ett ganska öppet och på något sätt sorgligt slut. Det andra jag hade väntat mig var en fruktansvärt bra motståndare till Batman, en fiende som till och med fått Heath Ledger's Joker att blekna. Jag hade väntat mig att få möta Batmans baneman, ett monster som skulle få blodet att isa på oss åskådare. Till sist skulle jag framför allt väntat mig att bli lika positivt överraskad av Nolan som jag redan blivit tvenne gånger med
Batman begins och
The Dark Knight.
The Dark Knight rises lyckades tyvärr inte resa sig över medelmåttans grå massa till de toppar som
Batman begins och
The Dark Knight befinner sig på. Första och tredje förväntningen blev inte alls uppfyllda, och den andra punkten blev endast delvis uppfylld. Den största överraskningen Nolan levererade var negativ då denna film var så mycket svagare än de tidigare två. Jämfört med alla andra filmer på repertoaren är
The Dark Knight rises mycket kapabel, men den är inte en femma. Känslan av att nyss fått se en "magisk" film infann sig inte alls när jag gick ut ur biosalongen.
Film upplevs med hjärna, hjärta och känslor i den runda magen. En magkänsla är att denna film inte är lika "realistisk" som de första två, som på något sätt befann sig i samma domän som Bourne-filmerna och den återstartade Bond-franschisen. Jag såg inte om
Batman Begins eller
The Dark Knight inför denna visning men var de lika mesiga verkligen? I
The Dark Knight rises möter både Batman och polisen skurkarnas automatvapen med batonger och boxning? Scenen då NYPD, förlåt GCPD, marcherar med batonger mot ett stor skara skurkar med automatvapen var rent ut sagt patetiskt. Jag kan inte minnas någon liknande scen i de tidigare filmerna. Som jag kommer ihåg det var en av styrkona med dem just att det mesta kände realistiskt, kanske inte trovärdigt, men möjligt ändå. Att jag önskar mer verkligt våld i denna film känns dock problematiskt efter skjutningen i Aurora, men det var så jag kände i alla fall.
Filmens ljusglimt var karaktären Bane. Hans bakgrundshistoria var intressant och han hade nästa fötjänat en egen film, men då som hjälten! Tom Hardy gör Bane väldigt bra, det lilla han kan göra, vilket är via ögonen. Han har en förställd röst och en mask över större delen av ansiktet, ju. Jag hade inte väntat mig att Batmans fiende skulle vara en figur som jag nästan kom att heja på innan filmen var slut. Fanns det ett budskap i detta från Nolan, eller har jag bara reagerad annorlunda än vad filmmakarna tänkt sig? Även Ra's Al Ghu's arvtagare var en positiv överraskning. Den tråden gillade jag en hel del.
 |
| Bane med anestesimasken och allt |
Som vanligt har Nolan en lysande skådespelarensamble med sig i denna film. De flesta fungerade bra i sina roller. Tom Hardy, Anne Hathaway, Marion Cotillard, Michael Caine och Gary Oldman var alla bra. Några andra lyckades inte lika bra. Även om jag normalt sätt gillar Joseph Gordon-Levitt tyckte jag att han är aningens för nätt i denna roll, precis som han var i sin roll i
Inception för övrigt. Men den svagaste länken då det gäller skådespelarprestationerna är enligt mig Christian Bale. Jag menar givetvis inte att han skulle bytts ut, det går inte, men han ger mig inget extra än det fåniga stirrandet och en allmänt träig karaktär.
Jag utgår från att Nolan har vävt in en massa budskap i sin film. Jag har inte på något sätt upptäckt allt, därtill krävs många timmars surfande på interwebben, men kopplingen till det senaste årets oro på Wall Street med protester och hat mot den rikaste procenten är tydlig. Frågan hur effektiv denna sammhällskritik är? Jag tycker att filmens andra hälft, inklusive scenerna med de lustiga straffutmätningarna, påminner mest om den gamla klassikern
Escape from New York. Gatans lag och människans depravering då alla strukturer förvinner och var och en får klara sig själv känns varken modern eller unik.
Denna film påminner mig av och till om fler gamla klassikers. Bane påminner mig till exempel om The Humungus från
Mad Max 2: The road warrior. Fängelsehålet med den blinda läkaren påminner mig om den överkattade
Midnight Express.
Fripp funderar: vilka fängelseinterner är goda och vilka är goda? Fångarna i fängelset i Gotham City var uppenbarligen ganska vidriga. Medan fångarna i helveteshålet förtjänade tydligen att få fly, eftersom Bruce Wayne slängde ner ett rep för dem att klättra upp med.
Till sist måste jag nämna några ord om slutet. Indirekta spoilers varnas härmed för. Mina eventuella förhoppningar eller visioner om svärta fick ju helt kastas till marken. Filmen var kanske redan rökt, men hade inte ett "äkta slut", som de prata om i
The Player, varit underbart i denna film? Nu blev det inte så. Men då kunde de väl i alla fall låtit slutet vara lite öppet, dvs tagit bort de sista scenerna? Men nej, Nolan var tvungen att visa åskådarna med en skrikig övertydlighet exakt vad som hände. Och nu kan vi en gång för alla kasta förhoppningen att bli positivt överraskad av Nolan i denna film. Kan man hoppas på ett "europeiskt slut" på någon framtida dvd utgåva tro?
Även om denna revy andas en viss negativism tyckte jag faktiskt att filmen var fräsig och bitvis riktigt underhållande. Det fanns trådar i historien som var mycket bra till och med. Betyget blir långt under vad de tidigare två Batman-filmerna erhållit, men på en skala som gäller alla filmer tror jag nog att den segar sig upp till en svag fyra i alla fall.
Jag ger den milda
The Dark Knight rises fyra svaga Batmansignaler av fem möjliga.
Betyg: 4/5
