Zero Dark Thirty (2012)

Maya: I'm the motherfucker who found this place.

Vissa filmer är man bara så djäkla sugen på när de kommer ut. Eller hur, va, du vet vad jag menar? Kathryn Bigelow's Zero Dark Thirty var en sådan film. Jag tyckte hennes senaste film The hurt locker var mycket bra. Hon vann välförtjänt en oscar för bästa regi för den filmen, och Bigelow blev därmed den första kvinnan att vinna den prestigefyllda kategorin.

I denna film har hon än en gång slagit sig ihop med manusförfattaren Mark Boal. Och i huvudrollen som CIA agenten Maya kör Bigelow med en av de hetaste skådespelerskorna just nu, Jessica Chastain. Tala om girl power!

Jag tror inte att jag behöver orda så mycket om handlingen i filmen. Eller? Den handlar helt enkelt om den tioåriga jakten på Osama Bin Laden och avslutas med operationen då Delta Team Six avrättade OBL i hans hem i Abbottabad, Pakistan. Jag brukar ju som sagt ha lite svårt med procedurfilmer som beskriver verkliga händelser då jag kan finna dem lite tråkiga. Men denna gång känner jag inget problem av det slaget. Filmen är otroligt spännande och den beskriver en fantastiskt intressant nutidshistoria.

Detta är en lång film. Mycket lång, men tiden flyger fram och jag blev nästan förvånad när själva attacken mot OBL startade till slut. Hade redan stora delar av filmen passerat.? Damn! Scenen med SEAL Team 6 i slutet är majestätisk. Den är på en drygt 25 minuter, vilket är nästan lika länge som insatsen tog i verkligheten. Den actiontörstige filmentusiasten borde få sin mage välfylld med denna scen.

Precis som med en av de bästa krigsfilmerna i mitt bibliotek, Black Hawk Down, får denna typ av filmatiseringar en extra krydda av att man vet att de bygger på verkliga händelser. Självklart kan man diskutera huruvida filmerna återspeglar händelserna mer eller mindre bra, men i båda dessa fall tror jag att filmerna är tillräckligt autentiska för att det ska vara ok (för mig i alla fall).

Zero Dark Thirty har debatterats angående de tortyrscener som visas i början av filmen (vilken start förresten!). Kritik har framförts för att filmen inte tydligt tar avstånd från tortyren, och att den istället motiverar densamma genom att information som behövdes i jakten kom fram genom den numera olagliga hanteringen av fångarna. Jag tycker en sådan debatt är helt malplacerad. Antingen hände det eller så hände det inte. Och jag tror att det är tämligen vedertaget att det verkligen hände, så då ska det vara med i en film som denna. Skitdebatt!

Kathryn Bigelow's regi är helt enkelt suverän. Det är otroligt, nästan oförlåtligt, att hon inte nominerats i den kategorin i år. Jag kan bara anta att den politiska debatten i kölvattnet till filmens release inte direkt föll Akademin på läpparna och Bigelow på något sätt straffas för hennes val (i filmen). Filmen som sådan är dock i alla fall bland de nio nominerade till bästa film. Fast jag tror ju inte att den kommer vinna, just på grund av att den är så kontroversiell.

Skådespeleriet var överlag ypperligt. Jag ser med glädje att allas vår favorit Coach Taylor (Kyle Chandler) får mer och mer roller. Det var också mycket kul att se svenske Fares Fares i en inte helt obetydlig roll, och på amerikanarnas sida dessutom. Vem hade kunnat gissa det?

Filmen stjärna är dock givetvis Jessica Chastain. Hon är otroligt bra här. Också. Hon var bra i Lawless och grym i Take shelter. Nu kan hon snart inte bli bättre! Jag älskade i alla fall hennes tolkning av den smarta men tyvärr oförklarat maniska CIA-agenten Maya. Jessica har en svår uppgift i denna film. Karaktären Maya gör en resa, en obemärkt sådan från en ung ambitiös agent till den ärrade veteran som vi lämnar när filmen är slut. Nyanserna i Jessicas skådespeleri är väl värt att studera, filmen måste ses igen.

Vad ska man ge en film som denna för betyg då? Jag var länge inne på att ge den en stark fyra. Jag har ju en preferens för de lite mer personliga filmerna, och även om Maya var fascinerande som karaktär var hon kall på något sätt. Detta var sagt före jag såg sista scenen vill jag då genast förtydliga. Oh my god! Vilken avslutningsscen! Jag får rysningar bara att tänka på den. Den scenen gör hela filmen tyngre, mer tänkvärd och samtidigt grymmare. Scenen hänger kvar i åskådaren långt efter projektorn släckts ner och salongen städats ur. Vill se den igen!

Med tanke på hela filmen blir valet till slut att ge den full pott, det vill säga jag ger Zero Dark Thirty fem snurr på hämndkarusellen av fem möjliga.

Betyg: 5/5