A Matter Of Life And Death (1946)

Yes, Mr. Farlan, nothing is stronger than The Law in the Universe, but on Earth nothing is stronger than Love.

The Archers - den legendariska brittiska filmduon från 40- och 50-talen: Michael Powell och Emeric Pressburger. De gjorde filmer som var före sin tid, lekfulla, charmiga och utmanande. Filmspotting gjorde just en filmmarathon på flera av deras mest kända filmer och jag blev nyfiken.

"A matter of life and death" är en mycket romantisk saga. Filmen handlar om vad kärlek är, hur bevisar man den? Vad är vårt liv på jorden, vad händer efter? Vad är engelskt, vad är franskt och vad är amerikanskt?

En ung och "dashing" David Niven spelar Peter Carter, en flygare under slutet av andra världskriget. På vägen hem från bombuppdrag över Tyskland skjuts hans plan sönder och med det även hans fallskärm. Han ringer in till flygkontrollen hemma i England och får prata med June, en ung amerikanska. Inledningen av filmen, deras samtal är filmiskt guld. Den orubbliga brittiska torra humorn firar triumfer. Peter har förlikats med sitt öde. Hans plan brinner och hans fallskärm är förstörd av kulregnet. Han ska hoppa. June blir såklart bestört. Vad menar han?

Yes June, I'm bailing out. I'm bailing out but there's a catch, I've got no parachute.

Filmen klipper till när Peter sköljs upp på en engelsk strand. Han har överlevt (?). Det visar sig att "Conductor 71", den franske adelsmannen från 1700-talet missat att hämta in Peter till den andra sidan. Conductor 71 står för filmens komediinslag, och han är otroligt fransk, "quelle fantastique" skulle man kunna säga. Mycket underhållande.

Peter träffar sin June och de faller pladask för varandra. När Conductor 71 kommer för att hämta Peter, för att rätta till sitt misstag, vill Peter inte förja med. Resten av filmen handlar om dragkampen om Peters liv, och den efterföljande rättegången på andra sidan. På Peters sida står hans June och doktor Reeves som behandlar Peter för hans hallucinationer och huvudvärk i verkligheten. Åklagare är ingen mindre än Abraham Farlan - den förste amerikan som dödades av engelsmännen i det amerikanska frihetskriget.

Detta är en fantasieggande och romantisk film. Specielaeffekterna är givetvis gammalmodiga, men det gör inget. Allt passar in i sagan. Till skillnad från "The wizard from Oz" är verkligheten i färg och den andra sidan i svart vitt. Filmens inledning är jättebra och slutet är så fantastiskt ett slut bara kan vara 1946, året efter ett världskrig avslutats. Hoppfullt.

I've fallen in love with her. Her accent is foreign, but it sounds sweet to me. We were born thousands of miles apart, but we were made for each other.

"A matter of life and death" får fyra röda rosor av fem.

Betyg: 4/5

Harry Potter And The Deathly Hallows, Part 1 (2010)

Protego Totalum.

Jag såg äntligen den nya Harry Potter-filmen igår. Detta är ju som alla vet den första av två filmer som beskriver den sjunde och sista boken om Harry Potter. Detta kan mycket väl vara den bästa filmen hittills. Den är mörk, karaktärsdriven och en fantastisk inledning till slutet av sagan. Harry fyller sjutton år och den sjunde filmen är inte en barnfilm, det är en äventyrs-thriller-skräckis. Jag läste nog den sjunde boken för snabbt, för jag kom inte ihåg en hel del detaljer som fanns med i filmen. Jag behöver kanske läsa om boken, serien, vid lämpligt tillfälle...

Ända sedan den fjärde boken har det varit problematiskt med överföring av böckerna till film. Böckerna är så tjocka och därmed komplexa och med mycket karaktärsutveckling. Filmerna har varit mycket underhållande, och väldigt bra gjorda, men de har inte nått ända fram. Någon film (HP4) har varit fokuserad på actionscener, men helt glömt den intressanta utvecklingen av karaktärer och introduktion av nya. En annan film (HP6) har varit fragmenterad, som en samling mycket bra scener som kastats ihop, men saknat flytet och känslan av "magisk saga".

Tack vare det visa beslutet att dela upp den magnifika sjunde boken i två filmer slipper vi att den sista filmen blir en genomstressad historia. Handlingen i den första halvan är långsam och nästan kontemplativ. Mörkret har sänkt sig över världen där Lord Voldemort regerar. Harry, Hermione och Ron ger sig ut i den engelska ödemarken för att fly undan fienden och samtidigt försöker de lista ut hur de ska hitta och förstöra de återstående "horcruxes". Vänskapsbanden sätts på prov och tvivlet faller som en tjock våt dagg över våra hjältar.

"Hermione": Who could look at you next to the famous Harry Potter?

Filmen är dock inte utan actionscener, det fajtas både i luften, inne i London och ute på landet. The Order of the Phoenix decimeras. Folk och fä dör. Det ser bistert ut.

Gräddan av engelsk skådespelarelit fyller ut birollerna och de allra flesta är lysande. Det enda jag kan klaga på är att Snape är med alldeles för lite, men det blir nog mer av honom i den sista filmen... I denna film "tvingas" de tre huvudpersonerna stiga fram. De får mer "screen time" än normalt, och nu har de växt in i sina roller på ett förträffligt sätt. Jag tycker att de är bra som skådespelare, alla på sitt eget vis. Ron är stor och bufflig, men nu mer rolig än irriterande. Harry är Harry, det är bra att han är så svårmodig som han är här, det passar bra. Filmens stjärna är nog ändå Hermione, både i handling och i skådespel. Scenen då hon och Harry dansar i tältet var fin.

Nu ska vi se fram emot sista filmen som släpps till sommaren. Om denna del var mörk och långsam, kommer avslutningen bli än mer mörk men allt annat än långsam. Jag lämnar över med en "teaser"-poster som ger en föraning om slutet...

Harry: I thought you knew what you had signed up for!

"Harry Potter and the Deathly Hallows, part 1" får fyra vänner som aldrig lämnar din sida av fem.

Betyg: 4/5

The West Wing - Season 6 (2004-2005)

Oh my. Ännu en säsong över i denna suveräna serie. Det är julledigt just nu och en av de bästa sakerna med ledigheter som denna är att man kan ligga i sängen och "se ett avsnitt till" utan att det påverkar jobbet dagen efter, för det är ju inget jobb dagen efter!

Säsong sex av The West Wing började inte så bra, de första avsnitten var bland det svagaste av hela serien än så länge. Det började med fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier på Camp David. Tämligen tråkigt, alldeles för mycket "handling" på bekostnad av det som är seriens styrka, det karaktärsdrivna dramat.

Samtidgt snubblade vi in i bytet av Chief of Staff från Leo till C. J. I och för sig lite oväntat då jag hade gissat på Will Bailey. Sedan kom dock Alan Alda och Jimmy Smits in i serien och räddade säsongen. När både demokraterna och republikanerna börja ordna sig inför det kommande presidentvalet tog säsongen fart. Alan Alda som den mycket sympatiske och moderate republikanen är otroligt bra. Spänningen under andra halvan av säsongen var dock vem som skulle bli demokraternas kandidat, fast då Josh valde sin "guy" var det över. Josh klarar allt.

Säsongen hade ett särskilt spännande slut. Nu är jag mycket sugen på säsong sju, seriens sista. Kortsiktigt undrar man ju vem läckan i Vista Huset är (Wikileaks-föraning?). Det verkar ju som att det skulle vara C. J. så hon är det säkert inte. Tänk istället på vem som är allra minst misstänkt, så kan man kanske hamna på Charlie?

Det allra mest spännande är dock vem som vinner valet och efterträder Bartlet. Det vore ganska coolt om de avslutar serien med att republikanerna vinner... Jag är och hoppas förbli ospoilad.

Säsongens vinnare? Lika enkelt som valet av VP för den demokratiske kandidaten var, måste priset gå till säsongens gigant Josh Lyman. Grattis till andra utmärkelsen. Ett hedersomnämnande går till den frejdiga korta blondinen Annabeth, hon var en uppfriskande fläkt i samma anda som Ainsley Hayes och Ryan Pierce.

Säsong sex avslutades otroligt bra och nu är det omöjligt att inte hasta vidare med den avslutande säsngon sju omedelbart. Dexter får vänta lite till...

Betyg: 4/5

Säsong 7 finner du här.

Toy Story 3 (2010)

Where's your kid now, Sheriff?

1995 släppte ett okänt litet bolag vid namn Pixar sin första långfilm "Toy Story". Femton år senare har vi här den tredje och avslutande filmen om Woody, Buzz och gänget.

Detta är filmkonst på högsta nivå. Det gör inget att det är animerat, den formen av film har sedan länge kommit för att stanna. Pixar lägger ner så otroligt mycket på handling, karaktärer, detaljer, dialog och kulturella referenser. Allt det som behövs för en bra film. Manuset tog 2,5 år att skriva! Trötta filmmakare som James Cameron borde ta sig en funderare nästa gång de ska göra världens dyraste film. Det kanske kan vara värt att fundera lite, lite, lite, lite på handling och karaktärer också.

"Toy Story 3" är en mycket värdig avslutning på denna trilogi. Andy ska åka till college och alla leksakerna ska läggas i förvaring på vinden, kastas eller skänkas bort. Kris hos våra vänner. Filmen är spännande, rolig och rörande. Det blev till och med lite dammigt i vardagsrummet där ett tag. Klassiska värden ställs på prov som trofasthet, ärlighet och vänskap. Hela filmen är helt underbaaar.

"Toy Story 3" får fyra livslånga vänskapsband av fem.

Betyg: 4/5

So long... partner.

Iron Man 2 (2010)

What's the point of owning a race car if you can't drive it?

"Iron man 2" är en del av "Avengers"-världen, precis som förra veckans "The incredible Hulk". Jag gillar Robert Downey Jr skarpt och trots mycket negativa recensioner laddade jag videon med denna rulle. Plymen var med och tittade på filmen och vi stortrivdes till denna adrenalinkick. Tvåan är kanske inte lika bra som ettan, men den är helt ok.


Scarlett Johanssen fyllde ut sin läderdräkt med råge, hon skulle passa på Kinks and Queens. Man ser både lite Angelina Jolie's Tomb Raider och Catherine Zeta Jones Entrapment i henne här. Samuel L Jackson i rollen som Nick Fury var bara med lite lite. Vi får säkert se mer av honom i den kommande storfilmen. Filmens skurkar i form av Mickey Rourke och som alltid utmärkte Sam Rockwell var filmens behållning tillsammans med järnmannen.


"Iron Man 2" får två elpiskor av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Sorcerer's Apprentice (2010)

What happened to 'don't touch anything'?

Istället för Florida-resan blev det filmkväll hemma hos mig. Plymen dök upp och då var komedi uteslutet. Valet föll på "The sorcerers apprentice". Jag hoppades på ett fantasifullt äventyr, kanske likt "Stardust" som jag såg på julen för några år sedan. Nu blev det inte riktigt så. Istället fick vi se denna Harry Potter rip-off.

"The sorcerers apprentice" är inget annat än skräp. Jerry Bruckheimer och Disney Studios har försökt rida på Harry Potter-vågen. Här finns en ung kille, som är "the one". Han ska förgöra den hemska trollkarlen som vill förslava världen. Här finns en gammal superduktig trollkarl som ska lära upp ynglingen, och som till slut ger sitt liv i kampen, fast detta är Hollywood så han överlever ändå.

Är Hollywood så svältfödd på idéer att de måste återanvända redan gjorda filmer? Det är väl en sak att de gör engelskspråkiga versioner av "internationell" film. Är den nya filmen bra så ok för mig, men detta är endast en blek kopia av originalidén. Det är för fattigt.

Jag är ingen stor fan av Nick Cage, men han gör en del "intressanta" skådespelarval. Se honom till exempel spela över i "Bad lieutenant - Port of call New Orleans". Den unge spelas av Jay Baruchel. Honom gillar jag inte alls, denna roll hade krävt en charmig aktör.

Filmen förtrollar mig icke och den får en saknad originell idé av fem.

Betyg: 1/5

The Philadelphia Story (1940)

Tracy: Hey, you.

Showtime ger oss gamla actionfilmer och TV6 ger oss de lite nyare actionfilmerna. TCM ger oss dock de gamla klassikerna. "The Philadelphia story" är en romantisk komedi från 1940. Detta är en komplex historia förklädd till komedi. Manligt och kvinnligt, att födas rik eller arbeta sig upp ur fattigdom, förutfattade meningar eller en djupare förståelse och meningen med livet. Allt behandlas i denna film som bygger på en teaterpjäs.

Den utspelas dagen och natten före huvudpersonen Tracy ska gifta om sig med en trist ny fästman. Hennes exmake Dexter dyker upp i familjens mansion för att se om han kan förhindra katastrofen. Med sig har han två motvilliga kändisreportrar i Mike och Elizabeth. En eller annan champagnedrink för mycket senare flyger sanningarna genom luften och vi åskådare får åka med på en härlig tur.

Tracy: Hello Dexter. Hello George. Hello Mike...

Tracy är den bångstyriga överklassbruden, Katharine Hepburn-lik i sin persona, en magnifik rödhårig gudinna. En drottning över simpla män! Hon spelas av Katharine Hepburn (oscarsnominerad).

Tracy's exmake Dexter är karismatisk, självsäker och lite distanserad lik en Cary Grant-figur. Han spelas av Cary Grant.

Journalisten Mike är mycket riktigt lysande. Mike spelas av James Stewart, och han tog hem oscarsstatyetten för bästa manliga huvudroll. Filmen vann priset för bästa manus också.

Hollywood kunde verkligen göra romatiska komedier på den gamla goda tiden. I detta fall var det verkligen bättre förr. Här blandas humorn med ganska allvarliga, ibland påträngande ärliga scener.

Tracy: The time to make up your mind about people is never...

Filmen är trots sin genre inte alls sockersöt, som det så ofta blir idag. På den tiden var både regissörer och skådespelare anställda på de stora filmbolagen och jag tror att de kände en större frihet och ett större mod då det gäller vilka risker som kunde tas. Idag när en films framgång mäts i hur många dollar den dragit in första helgen lämnas mindre utrymme för risktagande och udda historier eller karaktärer.

"The Philadelphia Story" får efter första titten fyra gudinnor av fem möjliga, men med en bullet!

Betyg: 4/5

My, she was yar...

The Incredible Hulk (2008)

Don't make me hungry. You wouldn't like me when I'm hungry.

TV6 visade "The incredible Hulk" häromdan och var lite nyfiken på dem. Dels tycker jag om Edward Norton, dels är detta en av filmerna som kommer följas upp av Joss Whedons film "The Avengers". Om några år kommer nämligen en "samlingsfilm" där Iron Man (RDJ), Hulken (Edward Norton), Captain America, Nick Fury och andra serietidningshjältar alla deltar. Firefly-skaparen Whedon står bakom rodret när denna revy skrivs.

Vad kan man då säga om "The Incredible Hulk"? Den har nog så mycket action, men det var inte speciellt mycket som stack ut där. Edward Norton är oftast en mycket stabil skådespelare och här gör han väl ett bra jobb, eller? Nja, han sticker inte ut jättemycket i alla fall. Hans älskade Elisabeth Ross spelas av den som vanligt trista Liv Tyler. Nåväl, filmen var lite underhållande för stunden, men den kommer snart vara glömd.

Den får två hulkar av fem möjliga (Lou Ferrigno är den andre i filmen!)

Tony Stark: What would you say if I told you we're putting a team together?

Betyg: 2/5

The West Wing - Season 5 (2003-2004)

Så, då var jag klar med säsong 5 av "The West Wing". Vi får följa president Bartlet och hans senior staff genom det sjätte året vid makten, i Vita Huset. Efter en överdos av film på årets filmfestival var det gôtt att åter sjunka in i tv-seriernas underbara värld.

"The West Wing" håller fortfarande en otroligt hög klass. Den intellektuella nivån på dialogen är förträfflig och samspelet mellan karaktärerna har djupnat än mer. Intressanta eller humoristiska scener utspelas där karaktärerna endast kommunicerar via ögonkast. Manusförfattarna, skådespelarna och vi, publiken, spelar tillsammans som vi vore en välrepeterad symfoniorkester!

Precis som för den sittande president Obama, i denna version av verkligheten, har president Bartlet problem med att få igenom budget och lagförslag då kongressen har en republikansk majoritet. Så sent som idag fick Obama igenom sitt stimulanspaketet trots motstånd både från demokrater och republikaner. Tillräckligt många röstade dock till slut för presidentens förslag. Detta efter okänt många timmars förhandlingar av "Josh". Precis som i serien alltså!

Ett av säsongens bästa avsnitt måste vara "The Supremes" där gänget letar efter en ny Supreme court justice. Säsongens mest annorlunda men tyvärr också svagaste är avsnittet "Access" som visar en "bakom nyheterna"-dokumentär om allas vår C. J. Cregg. Kul idé men inte så bra.

Säsongens vinnare undrar du nu. Jag tycker att det är dags att hylla de förträffliga bi-rollerna i "The West Wing". Vinsten delas av tre bifigurer som både för fram handlingen, men också allt som oftast är inblandade i de mest humoristiska sekvenserna. Vi har rikemanssonen Ryan Pierce som driver Josh till vansinne men som också har dolda förmågor. Den andra vinnaren är denna säsongs motsvarighet till Ainsley Hayes - Joe Quincey (Matthew Perry), ännu en supersmart republikan som börjar arbeta för administrationen. Även här får vi en del roliga stand-offs med Josh. Den allra lustigaste bifiguren är dock Tobys nya assistent Rina, charmig, kurvig, oftast klädd i korta kjolar och mycket smink. Det ska bli mycket kul att följa henne i senare säsonger, för jag hoppas att hon är kvar i serien. Fast som Plymen så riktigt sa: "Josh är din favorit". Korrekt!

Betyg: 4/5

Säsong 6 finner du här.

Stone Cold (1991)

Imagine the future, Chains, 'cause you're not in it.

Här kommer en kort revy från en sen natt med tv-kanalen Showtime. Om man är på jakt efter lite skön action i b-filmgenren så är Showtime perfekt. Jag såg "Stone Cold" från 1991 med den förre detta professionella fotbollsspelaren Brian Bosworth i huvudrollen. Han spelar en hård snut som går under cover i ett fruktat motorcykelgäng i sunny California. Den bisarre gängledaren spelas av Lance Henriksen, känd från Alien-filmerna.

"Stone Cold" är en helt ok action, men några coola frisyrer, kurviga damer och slafsiga slagsmål. Filmen får två stabila motorcyklar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Ransom (1996)

It shouldn't be a problem.

"Ransom" är en tät kriminalthriller om en kidnappning av en rik familjs son. I huvudrollerna ser vi Mel Gibson och Rene Russo som paret Mullen. Mels karaktär Tom är en skrupelfri företagsman. I filmens inledning blir sonen kidnappad och bovarna vill ha två miljoner dollar för att lämna tillbaka pojken. FBI kopplas in och snart är en spännande "katt och råtta"-lek igång. Tom är hård och boven är hård. En större del av filmen består av en viljornas kamp mellan antagonisterna. Jag skulle vilja jämföra envigen med en heads-up high stakes cash game. Förutse, analysera tendenser, höja insatserna och vinn!

"Ransom" är inte en jättebra thriller, det finns mer intressanta filmer i genren, men den underhåller dig i några timmar. Den får två dödshot av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Black Hawk Down (2001)

Super 6-1 is down. We've got a bird down in the city.

"Black Hawk Down" är den bästa krigsfilm jag sett! Närvarokänslan är otrolig och det gör filmen ännu mer dramatisk. När filmen dessutom beskriver en verklig händelse blir anspänningen total.

Jag hade läst boken med samma namn före jag såg filmen för första gången. Boken är också helt otroligt spännande och intressant. Författaren Mark Bowen har genom intervjuer och militärt material återskapat så bra det går vad som hände i Mogadishu det ödesdigra dygnet hösten 1993. Journalisten Bowen har bland annat fått lyssna på all radiotrafik mellan de amerikanska enheterna under hela slaget.

Filmen visar slaget ur de amerikanska soldaternas synvinkel. Filmen behandlar medvetet inte de politiska, sociala eller geografiska aspekterna av konflikten. Kultursnobbarna på DN gav filmen dålig kritik för att den inte tog upp detta ämnet. Hur besynnerligt! Bowen behandlar frågorna lite mer i sin bok och han spekulerar i om vad som hände i Somalia under tidigt 90-tal kan ha en direkt koppling till Al Qaida och terrordåden under 90-talet som kulminerade i 9/11 och USAs intåg i Afghanistan.

Filmen är regisserad av mästaren Ridley Scott. Detta är ett av hans lyckade projekt. Filmens foto är spektakulärt, speciellt inledningsscenerna i en kall blå ton. Under slaget lyser filmen av en febrigt varm gul ton. Filmens cinematograf är mycket riktigt Kieslowski's gamle fotograf Slawomir Idziak. Till slut tycker jag att filmmusiken också är "top-notch". Den är komponerad av Hollywood-veteranen Hans Zimmer.

Skådespeleriet är inte det primära i en film av detta slag, som spelas som om den vore dokumentär. Ridley Scott har dock samlat ett stjärnspäckat gäng; Eric Bana, Tom Sizemore, Ewan McGregor, Orlando Bloom, Josh Hartnett, Sam Shepard, William Fichtner med flera.

Filmen får betyg fem!

Betyg: 5/5

The Romantics (2010)

Tomorrow is going to be fantastic. That is if they even make it to the altar. Cheers to that, huh.

Sista filmen för mig på årets festival var "The Romantics", vilket är en romantisk komedi som påminner lite om den gamla filmfestfavoriten "The Anniversary Party". De kändaste skådespelarna är Katie Holmes (fru Tom Cruise), Anna Paquin (X-Men, True Blood), Malin Åkerman (The "Cock me" girl), Josh Duhamel (Transformers), Candice Bergen (Boston Legal) och lille Frodo.

"The Romantics" utspelas under Lila och Tom's bröllopshelg. Alla kompisarna i gänget "The Romatics" återträffas för första gången på ett längre tag.

We called ourselves the Romantics, because of our obsession of dating history.

Gamla ouppklarade relationer och ofulländade livsdrömmar gör sig påminda. Alkohol och droger driver på och sanningarna flyger i luften. Filmen är bitvis väldigt rolig, och den har en skön stämning. Tyvärr är det en grund film som inte sätter några djupa spår. I slutet av filmfestivalen, efter många filmer på kort tid, kan en viss trötthet sätta in. I det perspektivet var "The Romantics" en perfekt avslutning. En oförarglig kul liten film.

"The Romantics" får två snabbtorkande kostymer av fem.

Betyg: 2/5

The Town (2010)

If we get jammed up, we're holding court on the street.

"The Town" är en actionfilm som utspelas i Charlestown, Boston, USA. Charlestown kallas för "the Town" av lokalisarna. Filmen är skriven och regisserad av Ben Affleck. Han är själv från Boston och han känner till miljön och människorna där väl.

Filmen handlar om ett ett gäng bankrånare som jagas av ett gäng poliser. Bankrånarna är ett sammansvetsat gäng som utfört flera brott. Poliserna leds av en tuffing som inte väjer för något för att komma åt brottslingarna. Under filmens gång börjar bankrånarnas ledare att ifrågasätta sina livsval och han blir förälskad i en kvinna som inte vet något om hans verkliga yrke. Han vill lämna sitt liv bakom sig och fly iväg till varmare breddgrader med sin nyfunna kärlek. Givetvis tvingas han dock till en magnifik sista stöt. Gänget ska råna Bostons "katedral" - Fenway Park. Allt går bra tills de blir förrådda av en person nära gänget och polisen dyker upp utanför arenan just när rånet pågår. Det blir skjutande av. Folk dör. Slut.

Detta är som ni ser en unik och nydanande historia. Vilken fräschör! Trots det sitter jag med en vag känsla av "deja vu" under hela filmen. Jag vet inte varför! Egentligen är det ju skrämmande med helt nya idéer som i denna film. Det vore bättre om de hade filmat en historia som berättats förut. Då hade jag kunnat känna mig helt trygg med resultatet. Även om det inte varit så bra hade jag i alla fall vetat vad jag kunde förvänta mig.

Var filmen bra? Jovars, detta är en exalterande pang-pang-underhållning, och jag känner mig generös så att "The town" får tre "kvinnor som tvingas av polisen att förråda sin man, men ger hemligt tecken så att han varnas" av fem.

Betyg: 3/5

Shanghai (2010)

Nästa film som revyas är också en modern "film noir". Det är svenske Mikael Håfströms kostymdrama "Shanghai" med John Cusack i huvudrollen. När jag såg Cusacks namn bestämde jag mig direkt för att se filmen. Speciellt efter Frasses magnifika Cusack-marathon ville jag se denna film före experten!

Cusack spelar en amerikansk agent under andra världskriget. Han anländer till Shanghai för att utreda mordet på sin vän och kollega. Shanghai är vid denna tid en neutral zon. Året är 1941, USA har inte involverats i kriget än, och alla nationer av intresse möts i zonen, amerikanare, kineser, japanare och nazister. Alla spionerar på alla.

"Film noir" var det ja. "Shanghai" har en släpig berättarröst (Cusacks), utspelas på rökiga kasinon, har en "femme fatale" som lurar alla, och till slut får vi en "shoot out". Filmen har en imponerande rollbesättning. Förutom John Cusack (Grosse Point Blank) ser vi Ken Watanabe (Inception), Yun-Fat Chow (Crouching Tiger, Hidden Dragon) och Li Gong (2046).

Filmen är en fröjd för ögat, den är varm och Shanghai är mycket inbjudande. De har lyckats mycket bra med miljöerna, klädstilen och annat för att ta dig till 40-talets och Österns Paris, pärla och hora.

Cusack är som vanligt bra. Har jag nämnt att han är en av mina favoritskådespelare? Tyvärr tycker jag inte att Li Gong bär upp sin roll till fullo. Som filmens medelpunkt och nav borde hon varit mer förhäxande. När hennes karaktär skrider in i ett fullsatt rum ska minst tio av männen på plats tro att hon är där endast för dem. Jag köpte inte till fullo att hon hade den makt över männen i sitt liv som manus förtäljer.

"Shanghai" var i alla fall en bra och underhållande lördagsmatiné och den får tre lönnmördade spioner av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Pete Smalls Is Dead (2010)

Pete Smalls is a genius.

"Pete Smalls is dead" är en film noir-komedi i ett degenererat Los Angeles, en pastisch på en klassisk film genre. Vi får alla välkända element; den släpiga berättarrösten, sjaskiga barer, en "femme fatale" och ett mysterium med en död kändis. Detta påminner lite om Steve Martins lysande "Döda män klär inte i rutigt", men den har en helt annan typ av humor.

Suveräne Peter Dinklage (The station agent) spelar K.C som åker till LA på sin vän Pete Smalls begravning. Han gör det för att den andra vännen Jack, spelad av Mark Boone Junior (Batman begins), har lovat att det finns pengar att hämta. Storyn handlar om hur Pete Smalls stulit ett manus från K.C. och hur detta manus stjäls, tappas bort, förstörs och förstör. Allt medan Jack skjutsar omkring K.C på en moped iklädd en gammal "Easy Rider"-hjälm.

Tim Roth (Reservoir dogs, Pulp fiction) och Steve Buscemi (Con Air, Armageddon, Fargo) förgyller filmen med några få scener.

Detta är en komedi som var väldigt festlig ett tag. Allt efter film fortskred blev jag dock mer och mer okoncentrerad och till slut satt jag och nickade till mest hela tiden. Diana såg dock road ut efter filmen och verkade gillat den en hel del. Denna kväll hade hon väl mer humor än mig.

"Pete Smalls is dead" får två bortrövade hundar av fem.

Betyg: 2/5

Let Me In (2010)

You have to invite me in.

Filmfestivalen kör varje år en surprisefilm. Det är alltid väldigt spännande vilken film de har valt ut, oftast en kommande film som det kommer snackas om. Ett år var det första "Twilight"-filmen. Kanske inte världens bästa vampyrfilm, men nog så omtalad. Ett år var det den ryska "Night watch" som också handlar om vampyrer. Med tanke på dessa två föregångare skulle kanske årets val varit självklart? Nåväl Diana gissade på "The tourist" med Depp och Jolie. Jag hoppades på bröderna Coens nya "True grit".

Nu blev det alltså den amerikanska remaken av "Låt den rätte komma in". Nedan kommer jag ge vissa spoilers angående val som de gjort i den amerikanska filmen så om du vill förbli helt ospoilad så sluta läs nu och kom åter en annan dag.

Den svenska originalversionen är otroligt bra, den bästa svenska filmen på mycket, mycket länge. Jag blev därmed mycket nöjd då jag insåg att vi skulle få se en förhandstitt av "Let me in". Jag ville se hur regissören Matt Reeves (Cloverfield) hade lyckats. Dessutom spelar Chloe Moretz från "Kick-Ass" Eli, fast här har de döpt henne till flicknamnet Abby.

Vad kan man säga då? Filmen är bra, men inte lika bra som den svenska. Jag hade nog gillat denna lite mer om jag sett dem i omvänd ordning. Det har behållit en hel del bra saker, 80-talsstämmningen, den hemska mobbingen och den romantiska tonen. Tyvärr lider filmen av en hel del amerikanisering ändå. Musiken är enerverande påträngande. Spänningsscenerna lämnas inte ifred utan det är hög och "ledande" musik. Denna är mer blodig än den svenska, vilket inte höjer spänningen, det blir bara blodigare. Dessutom är det mer "action", och de har tyvärr lagt in att Abby visar sitt vampyransikte lite för tydligt. Där var den svenska mycket bättre, och mer äcklig. Till sist kan sägas att den amerikanska versionen följer den svenska nästa scen för scen (trots helt nyskrivet manus efter boken) men att de lämnat ute "den där" scenen. Det funkar väl inte i USA...

Skådespeleriet är mycket bra. Båda barnen gör mycket starka insatser. Pojken Oskar/Qwen görs av pojken från "The road". The Father spelas av den alltid underhållande Richard Jenkins.

Jag ger "Let me in" tre starka 12-åringar av fem.

Betyg: 3/5

Happythankyoumoreplease (2010)

"Happythankyoumoreplease" är skriven och regisserad av Josh Radnor från "How I met your mother". Detta är Radnors "Garden state" så att säga. Den kan jämföras med den filmen på flera sätt. De båda handlar om 30-åringar som söker sig själva, kärleken, meningen med livet.

"Happythankyoupleasemore" är en typisk amerikan independent-film av bästa sort. Man finner allt som oftast dessa guldkorn på filmfesten. Tidigare år har det varit filmer som redan omnämnda "Garden state" men också "The station agent" och "Juno". "Happythankyoupleasemore" utspelas i New York och kretsar kring tre och ett halvt par. Radnor spelar Sam som uppvaktar sångerskan/servitrisen Mississippi samtidigt som han råkat ta hand om en liten pojke som tappat bort sig på tunnelbanan. Sams bästa väninna, spelad av svenska Malin Åkerman, blir i sin tur uppvaktad av den nördiga kollegan, och hans kompis Charlie vill att sambon Mary Chaterine ska flytta med honom till Los Angeles.

Filmens behållning är dialogen, skådespeleriet och en allmänt skön känsla. Man kan kanske inte utnämna Josh Radnor som den nya Woody Allen efter denna film, men de delar en kärlek till New York och en de båda har en blick för vad som definierar "New York", allt som gör staden så mycket mer än bara en geografisk plats. Mary Chaterine argumenterar på ett mycket tillfredsställande sätt om varför hon inte vill flytta till LA. Humorn i filmen är stillsam men underhållande.

Filmens röda tråd är Sams "problem" med den lille svarta pojken och det är en hjärtvärmande och livsbejakande historia. Den är välkommen bland de allra bästa jag sett på årets festival och den får fyra teckningar av fem.

Betyg: 4/5

Biutiful (2010)

Are you ready to go? (översatt från spanskan)


Ah, Filmfestivalen är för skön. Här blandas högt och lågt, bra film med andra filmer. Glädjen ligger i variationen, och då kan du inte förvänta dig att älska alla filmer. Även om det vore trevligt det också. Javier Bardem är en intressant skådespelare och Inarritu är en välkänd regissör (Babel, 21 grams). Dessa två namn lockar säkert de flesta till denna film "Biutiful". Den handlar om en småfifflares sista veckor i livet. Han kämpar en förlorares kamp mot cancern, sin frus mentalsjukdom, polisens razzior och rädslan över hur det ska gå för hans två små barn när han dör.

Man måste ställa sig frågan: VARFÖR göra denna film? Vad var intressant i denna misär, mer än misären? Även Bergmans tyngsta dramer har oftast en gnutta hopp eller försoning eller upphöjd insikt. Här INGET.

Jag titta prövande på Vanessa efter filmen. Hur hade hon upplevt den? Hon hade kanske sett något som jag missat, men jag fick en min som sa; WTF???

Jag önskar att den vore bättre, men detta var inget för mig. Vill du se en riktigt bra dramafilm, se hellre förra årets stora överraskning - den japanska "Avsked", orginalnamn "Okuribito".

"Biutiful" får ett inkonsistensskydd av fem.

Betyg: 1/5

Winter's Bone (2010)

I said, I'll find him!

Äntligen en riktigt bra film! En mustig thriller. Anspänningen. Anspänningen! "Winter's bone" handlar om 17-åriga Ree som söker efter sin far för att rädda familjens gård. Ree tar hand om sin katatoniska mor och två yngre syskon. Fadern har pantsatt gården för sin "bail bond" och sedan tagit till flykten.

Filmen utspelas och spelades in i Ozark Mountains i Missouri. Det är en otillgänglig miljö. Och då talar vi inte om geografin. Folket här kan kanske kallas "hillbillies", "red necks" eller "white trash". De är vita, fattiga, outbildade och var och varannan familj producerar och säljer "crystal meth". Samtidigt lever de i en kultur med en mycket sträng men tydlig hederskodex. Går man över gränsen lever man inte många dagar till. I dessa trakter lever vendettor i generationer inte år.

Ree är helt underbar. Hon ryggar inte tillbaka en centimeter i hela filmen, förutom kanske i en enda scen. Ree spelas av en ny förmåga vid namn Jennifer Lawrence. Filmteamet har använt lokala skådespelare och lokalbor i en blandning. Miss Lawrence kommer från grannstaten och hon känner helt klart till kulturen och miljön. Det känns inte som att hon spelar alls, mycket naturalistiskt. Hennes farbror den brutale Teardrop spelas av John Hawkes och han är stenhård. Hans "stand off" mot den lokale sheriffen är en tung scen. Mums. John Hawkes känner vi igen från filmfestivalfilmer som "Me and you and everyone we know" och "Wristcutters: a love story". Han var också med i "Deadwood" (som jag inte sett). Tidigare har han spelat svagare karaktärer på gränsen till töntiga. Här har han jackat upp sitt spel betydligt. Han är hård som Clintan i denna.

Jag kan inte avslöja något mer om handlingen. Manus bygger på en bok som jag är väldigt sugen på att läsa nu. Efter visningen var det "face to face" med filmens regissör tillika manusförfattare Debra Granik. Kul.

Nu när jag sovit på saken var betyget givet...

"Winter's bone" får fem nyfödda kycklingar av fem möjliga.

Betyg: 5/5

Biblioteque Pascal (2010)

Under inledningsscenerna av denna film tänkte jag genast på Kusturica och en allmän burlesk svulstighet. Mot mitten av filmen nickade jag till några gånger. Andra halvan var lättare att följa, trots att detta är en fantasifull mardrömsskildring. Filmen har uppenbarligen ett skarpt politiskt budskap (trots att producenten svarade nej på den frågan). Jag tyckte mest att den var förvirrande, inte speciellt effektiv, oroväckande eller stötande, fast lite av det ändå.

Hela historien är en fantasi i huvudet på huvudpersonen, skapad för att förklara och motivera hennes egna (tveksamma) val. Kopplingen mellan mor och dotters projicerande av sina drömmar/mardrömmar gjordes väldigt otydligt.

En rolig detalj var den smått hysteriska intervjun som en liten fnittrande blondin i övre tonåren gjorde med en av filmens producenter i ett "face to face" efter visningen. Jag har aldrig sett något liknande. Varje fråga relaterades till hennes egen åsikt eller upplevelse, och frågorna bestod i långa utläggningar. När producenten försökte bryta in för att svara på en ännu ej färdiga utläggning avbröt hon honom för att fortsätta sin utläggning. Efter en annan särdeles lång sådan lät hon honom inte ens svara själv, utan ropade ut "I guess yes" och gick vidare med nästa fråga. Innovativ intervjuteknik.

Ok, ok, ok. Jag glömde skriva några ord om handlingen. Filmens hjältinna Mona sitter på socialen för att försöka få tillbaka vårdnaden av sin dotter. Hon har lämnat dottern hos sin faster och tillbringat en tid i England. När den snälle mannen på andra sidan bordet frågar vad hon gjort och varför hon lämnade dottern i fasterns vård får vi höra en fantastisk fantasi om allt från dotterns far, till att hon blev såld till sexindustrin och hur hon hamnade på en bordell i Liverpool som specialiserat sig på rollspel från klassisk litteratur. Hon beskriver också hur hennes döde (!) far kommit och räddat henne ur en extraordinär knipa. Socialtjänstemannen har lite svårt att tro på hennes historia och då berättar hon att hon helt enkelt lämnat dottern för att åka till England och tjäna pengar som prostituerad, men att när inkomsterna var för låga valde hon att åka hem igen. Nåt sånt...

"Biblioteque Pascal" får två litterära verk av fem.

Betyg: 2/5

Restrepo (2010)

Detta är en hyllad och prisad amerikansk dokumentärfilm om en pluton under 15 månader i Korengal-dalen i Afghanistan. Vi får följa en liten grupp unga killar genom eldstrider, väntan, lek, sorg och än mer eldstrider.

Filmmakarna har gjort ett medvetet val att inte behandla den geopolitiska situationen eller intervjua generaler eller lokalbor. De vill visa hur krig är ur pojkarnas perspektiv. Detta är dokumentärfilmarens rätt - att välja synvinkel för filmen.

Hela upplägget är fragmentariskt, på samma sätt som kriget säkert upplevs. Det finns inte en "historia" som följs. En del dokumentärer byggs ju upp dramaturgiskt för att "sälja" sin poäng, se tex "The cove" eller "An inconvenient truth".

Filmen är berörande och spännande. Jag rekommenderar den starkt. "Restrepo" får fyra fallna kamrater av fem.

Betyg: 4/5



För mer info om filmen.

Cemetery Junction (2010)

Why does Noddy have a bell on his hat? 'Cause he's a cunt!

"Brassed off" möter "The full monty". Jag hade högt ställda förväntningar på denna film.

Ricky Gervais har beskrivit hans uppväxtmiljö. Filmen handlar om arbetarsonen Freddie Taylor som vill bryta sig ut ur sin klass och bli rik. Han söker jobb som försäkringsförsäljare hos hans stora idol, en man som gjort klassresan och nu äger en Rolls-Royce. Freddie upptäcker att det finns mer i livet än pengar. Det finns en negress som dansar disco, det finns intressanta fotografier, det finns en kvinna som är duktig på att servera te. Det finns en tågstation i Reading.

Bowie var och är den bästa artisten från 70-talet!

Västerländsk film är indelad i tre delar. "Cemetary Junction" var tråkig, tråkig, bra. Det räcker inte och den får två glasskålar av fem.

Betyg: 2/5

Beverly Hills Cop (1984)

This is the cleanest and nicest police car I've ever been in in my life. This thing's nicer than my apartment.

Efter tre filmer på festivalen på lördagskvällen behövde Patrik och jag grogg och lite avkoppling. Valet föll på 80-talsklassikern Snuten i Hollywood. Jag hade inte sett den på många år och jag var nyfiken på hur den hade klarat sig. Var den fortfarande lika bra? Svaret är att den faktiskt är ganska risig. Den är dock perfekt för vårt ändamål, en fond för en eller annan sängfösare i goda vänners lag.

Eddie Murphy var ju ganska bra på 80-talet, men tiden har runnit ifrån honom. Detta är första delen i trilogin och jag har för mig att Tony Scotts andra del är långt bättre. Serge är rolig i alla delar, för han är väl med i del tre? Oklart minne.

Beverly Hills Cop får två bananer i röret av fem möjliga.

Betyg: 2/5