The Counselor (2013)

The Counselor har mycket som talar för att den skulle kunna vara bra. Cormac MCCarthy har skrivit manus och självaste Ridley Scott regisserar. Till detta har vi en drös av kända och mycket dugliga skådespelare som Michael Fassbender, Penelope Cruz, Cameron Diaz, Javier Bardem och Bra Pitt. Detta måste ju vara bra!

Men nej, det var mest frustrerande att titta på och försöka förstå filmen. Den är klippt på ett uselt eller om det är konstnärligt mycket besynnerligt sätt, ett sätt som i alla får mig att inte hänga med alls. Som jag kommenterade i Shinypodden när jag och Carl snackade om filmen är det viktigt de håller ordning på vad som sker och när det sker. Just som att i en actionscen är koreografin viktig, är det samma sak med en thriller men då är det tidslinje, location och aktörernas inbördes relationer som måste maka sense.

För mig känns det som att denna film är två olika idéer som samsas inom samma film. Hmmm... Upplagt för att bli rörigt, minst sagt.

Ridley Scott, Cameron Diaz, Javier Bardem (ibland) och Brad Pitt tänker sig en cool och kittlande heistfilm där man ska förtjusas över vem som lurar vem. Samtidigt spelar Michael Fassbender, Penelope Cruz och Javier Bardem (ibland) i en våldsam historia som det dryper Cormac McCarthy om. Det är deprimerande, otroligt våldsamt och fruktansvärt mörkt. Olidligt på många sätt. 

Dessa två känslolägen skär sig ganska rejält. Postern (och trailern för den delen) verkar fokusera på den coola heisten. Den andra storyn är som tagen från de bortklippta resterna efter Villeneuves Sicario. De delar som till och med var för starka för den filmen...

Det är svårt att uttala sig om skådespelarnas insatser då regin och produktionen är "all over the place". Men jag tyckte nog att Cameron Diaz som geopardkvinnan var mest intressant på många sätt.

Uppenbarligen har filmen vissa kvaliteter. Carl har sina favoritscener och gästbloggare Niklas gillade filmen en hel del enligt utsago. Tyvärr var jag inte speciellt förtjust direkt efter titten. Den är så hemsk att det nästan inte gick att kasta av sig känslan av filmen efter den tagit slut. Alltid något antar jag.

Tänkte först en tvåa men filmen har något... Galleriet av karaktärer är minst sagt minnesvärt... Det är kanske det Carl pratade om... Oklart.

Betyg: 3/5 

Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.

No Country for Old Men (2007)

Filmen håller än idag och känns lika välgjord och spännande som när jag såg den på filmfesten 2007. Därefter har jag sett den några gånger till och nu igen 2023.

Det första man tänker på är hur osannolikt bra den känns trots att den inte har någon känsloförstärkande filmmusik. Bröderna Coen har rejäla cajones som ens vågar sig på detta handgrepp.

Anledningen till att det ändå lyckas är att alla de övriga element som är centrala för hur en film blir sitter som en smäck; manus, dialog, casting, skådespeleriet, regin och fotot. Allt är top notch och man känner sig 100% säker i brödernas händer. Detta mina damer och herrar är en riktig "film-film".

Förutom avsaknaden av musik utmanar bröderna publiken med ännu ett trick, då de inte ens visar filmens crescendo. Tredje aktens shoot out visas inte i bild. Och ta mig tusan, det funkar! Man känner sig inte blåst på konfekten och filmen tappar inte i tempo eller känns sönderhackad. Kudos till Coens där.

Favoriter i filmen är Tommy Lee Jones, Josh Brolin och såklart en singulär insats av Javier Bardem. Detta är de tre huvudpersonerna; en protagonist, en antagonist och en neutral. Bland biroller står Kelly MacDonald och Woody Harrelson ut.

Filmen är briljant, spännande som få och otroligt välgjord. En solklar femma. Fortfarande.

Betyg: 5/5

Lyssna på Shinypodden där poddar finns, eller här.

Skyfall (2012)

M: What do you say about a man like that?

Förra helgen var Patrik på besök och vad passade bättre än att gå och se premiären av den nya Bond-filmen med honom, Bond-professor som han är? Det har tagit mig lite längre tid än vanligt att skriva denna revy. Jag har helt enkelt haft lite svårt att sammanfatta vad jag tyckte om filmen.

Detta är tredje filmen som Daniel Craig, han med de blå ögonen, spelar Bond, James Bond. Skyfall är mycket bättre än hans andra film Quantum of solace, det är klart, men hur står den sig mot Casino Royale? Det är svårt att skilja dem åt, men Casino Royale är nog strået vassare ändå.

Skyfall är en klassisk modern Bond. Actioninnehållet är top notch och svenske Ola Rapace spelar den förste skurken som Bond möter. Det var lite kul. Men dagens Bond är långt från den tidigare eran där snygga brudar, coola kommentarer och vackra miljöer på något sätt räckte för oss i publiken. På den tiden sket man både i handlingen och karaktärsutvecklingen. I och med Daniel Craig's intåg som Bond har Broccoli och company försökt sig på lite mer mörker och karaktärstudie. I Skyfall finns ju inte ens en "vanlig" Bond-brud med. Eve är inte en Bond-brud (obviously!) och Sévérine tycker jag inte heller uppfyller mina förväntningar i ämnet. Hon hamnar tillsammans med Teri Hatcher i gruppen underutnyttjade Bond-brudar.

Denna film fokuserar istället på dynamiken mellan Bond och M. Också den mycket underhållande skurken, förträffligt agerad av Javier Bardem, kommer med på ett hörn där. Min fundersamhet inför filmen gäller inte så mycket var jag hamnar på en "bra-dålig"-skala, mer om vad jag tycker om det mer filosofiska anslaget Bond-serien tagit. Jag välkomnar utveckling ty den är ofrånkomlig. Jag tillhör de som tror att Bourne-filmerna starkt påverkade och drev på beslutet att starta om Bond-serien i och med Casino Royale. Den nye Bond är ledsen och dödlig, men också hård och dödligt farlig. Nästa steg i utvecklingen är kanske att dra ner på actioninnehållet och göra en Bond-film som helt fokuserar på dramainnehållet. Därom kan man bli fundersam.

Nu, efter tre filmer med Craig, du vet, han med de superblå ögonen, väntar jag mig inte längre humor i Bond-filmerna. Den kvicka enlinje-dialogen är förbi, nu kör de bara på lite halvhjärtat för att blidka publiken. Bond är en mörk man nu för tiden. Eftersom det var 50 år sedan den första Bond-filmen kom ut slängde de in lite gammal nostalgi i denna film. Bland annat den klassiska Aston Martin Bond-bilen med ejektorknappen i växelspaken och allt.

Jag la märke till en kul detalj, kanske. Patrik kunde inte bekräfta min spaning, men var det inte så att de gjorde en homage till Hitchcock's The 39 steps i Skyfall. När Bond och M flyr norrut stannar de ute på heden vid en liten stenbro. Jag tyckte mig känna igen den exakta platsen för en liknande scen när Richard och Pamela stannar till på sin flykt. Kan någon hålla med?

Ok, jag behöver och kommer se om Skyfall flera gånger när den släpps på BR. Vidare analyser får vänta tills dess. Denna film kommer givetvis också ingå i mitt kommande Bond-projekt! Men för nu konstaterar jag att filmen är underhållande och fyller mina Bond-behov nästan helt och hållet.

Jag ger Skyfall fyra fallerade test av fem möjliga.

Betyg: 4/5


Bond: Youth is not a guarantee of innovation.

Biutiful (2010)

Are you ready to go? (översatt från spanskan)


Ah, Filmfestivalen är för skön. Här blandas högt och lågt, bra film med andra filmer. Glädjen ligger i variationen, och då kan du inte förvänta dig att älska alla filmer. Även om det vore trevligt det också. Javier Bardem är en intressant skådespelare och Inarritu är en välkänd regissör (Babel, 21 grams). Dessa två namn lockar säkert de flesta till denna film "Biutiful". Den handlar om en småfifflares sista veckor i livet. Han kämpar en förlorares kamp mot cancern, sin frus mentalsjukdom, polisens razzior och rädslan över hur det ska gå för hans två små barn när han dör.

Man måste ställa sig frågan: VARFÖR göra denna film? Vad var intressant i denna misär, mer än misären? Även Bergmans tyngsta dramer har oftast en gnutta hopp eller försoning eller upphöjd insikt. Här INGET.

Jag titta prövande på Vanessa efter filmen. Hur hade hon upplevt den? Hon hade kanske sett något som jag missat, men jag fick en min som sa; WTF???

Jag önskar att den vore bättre, men detta var inget för mig. Vill du se en riktigt bra dramafilm, se hellre förra årets stora överraskning - den japanska "Avsked", orginalnamn "Okuribito".

"Biutiful" får ett inkonsistensskydd av fem.

Betyg: 1/5