Visar inlägg med etikett Matthew Goode. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Matthew Goode. Visa alla inlägg

fredag 25 oktober 2019

Watchmen (2009)


Inför HBOs nya serie Watchmen kände jag att det var dags att se om långfilmen från 2009. Serien ska tydligen utspelas efter filmen och jag behövde en liten uppfriskning av minnet.

Efter lite efterforskningar valde jag att se den äckligt långa Ultimate Edition i en förhoppning att få så mycket bakgrundsinfo som möjligt inför seriestarten. Denna version som är hela 215 minuter lång innehåller bland annat den 26 minuter långa animerade comic book-storyn inom filmer "Tales of the Black Freighter". Denna addition kändes helt meningslös. Varför ta med detta? Visst jag förstår tanken att i en parallell värld där superhjältar inte är accepterade handlar serierna om sjörövare istället. Men kom igen.

Rent generellt sett är jag inget stort fan av DC-filmer. Watchmen lider av samma problem som de flesta från den världen. Pompösa, humorbefriade och högtravande skapelser som helt enkelt är tråkiga. Inga känslor och därmed inget engagemang från mig.

Watchmen är en rejält mörk film i tonaliteten. Det engelska ordet "bleak" beskriver världen bäst tycker jag. Det är lite kul med den alternativa världen, där Nixon fortfarande är president, där USA vann Vietnam-kriget och där det kalla kriget aldrig varit varmare. Miljön är ok och det är en hård värld vi får se. Filmen följer upp den tonaliteten med übervåld i vissa scener, inte för att det är mycket action i filmen, det är närmast en drama, men runt karaktären Rorschach flyger blod och benbitar hej vilt.

Filmen är överdrivet djup. Den tar upp frågor om Guds existens, människan värde och vad som är rätt och fel. Men det känns som att det är en yngre tonåring som skrivit manus. Det blir inte speciellt djupsinnigt att se denna film. Jag finner den ganska löjlig i allt det pompösa med Mr Manhattan.

På plussidan finns en hel del snygga scener, miljöerna generellt sett och ett mycket vasst soundtrack där tidsenliga låtar valts med finess.

Tyvärr är inte karaktärerna speciellt bra. Jag sitter och längtar tillbaka till MCU kanske, men för mig finns det bara en enda karaktär i hela filmen som jag känner för och det är såklart Rorschack. Han med superhjältenamnet som taget från ett psykologitest. Hans storyline är intressant och det är runt honom som de förtvivlat få bra scenerna kretsar. Sekvensen med honom i fängelset är filmens höjdpunkt.

The Comedian var också vagt underhållande medan skurken Adrian Veidt var supertrist. Supertrist!

Nu hoppas jag att tv-serien bjuder på nya spännande saker och framför allt att Damon Lindelof lyckas få till karaktärerna och deras relationer bra.

Filmen kommer jag inte se om igen i alla fall... and the Universe will not even notice.

Betyg: 2/5

måndag 2 februari 2015

The Imitation Game (2014)



"The imitation game" handlar om matematikerna Alan Turing och hans och hans team arbete med att knäcka tyskarnas krypteringsmaskin Enigma under andra världskriget. Detta är en otrolig historia och ett fantastiskt intressant ämne. Filmen är en av alla dessa BOATS som uppenbarligen sprutar ut på marknaden. "The Batch", hunken Benedict Cumberbatch spelar Turing och brittiska tösen Kiera Knightly gör inte alls bort sig som Turings väninna Joan Clarke.


Filmen är i bitar mycket förvirrande. Jag fattade aldrig hur Turings maskin fungerade, inte ens vad den förväntades göra exakt. Förutom då att hjälpa dem att knäcka den dagliga koden. Uppenbarligen löste de mysteriet genom att använda meddelanden där samma ordfölj användes om och om igen. I filmen verkar det som att det var "Heil Hitler" de knäckte koden med. Såvitt jag hört vad det i verkligheten vädermeddelanden de använde sig av. Något i stil med Wetterkurzschüssel.

Turings livsöde är smärtsamt och helt absurt. Man blir så ledsen. The Batch gör honom till den äran. I och för sig tycker jag att Sherlock anas under ytan lite då och då. Men hans insats var helt ok. Jag blev kanske ändå inte helt blown away.


Största problemet med denna film, denna BOATS, var att de hoppade mellan tre tidslinjer hela jävla tiden. Otroligt frustrerande. Nästan lite prettovarning på att så fort något som helst intressant hände skulle man hoppa tillbaka till barndomen (ja, vi fattar! Christopher!), eller till tiden efter kriget och polisen.

Jag hade velat få veta mer om hur de knäckte koden. Jag tror att man hade kunnat få med alla dramaturgiska vinklingar om Alans inre liv ändå. Eller ännu hellre följa Carls råd och helt enkelt göra en bra dokumentär om Alan Turin istället för BOATS:en. Vilken är den bästa dokumentären om Turin, Enigma och kodbryteriet? Tipsa gärna i kommentarerna!


Ändock, trots vissa svagheter var detta en stark och berörande film. Filmens styrka är historien. Man blir så förbannad på de brittiska... Det hade varit fel vem än som råkade ut för den behandlingen, men det blir ju inte direkt bättre med tanke på att det handlade om en person som bidrog så mycket i krigsefforten. Suck, sista scenerna, tungt.

Jag ger "The imitation game" två upprörande slut av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Filmen såg tillsammans med min mentor och idol, den store Frans. Han ger filmen betyget: "en stark trea... Fyra kanske? En fyra! ... 3,85734538."



söndag 21 november 2010

Cemetery Junction (2010)


Why does Noddy have a bell on his hat? 'Cause he's a cunt!

"Brassed off" möter "The full monty". Jag hade högt ställda förväntningar på denna film.

Ricky Gervais har beskrivit hans uppväxtmiljö. Filmen handlar om arbetarsonen Freddie Taylor som vill bryta sig ut ur sin klass och bli rik. Han söker jobb som försäkringsförsäljare hos hans stora idol, en man som gjort klassresan och nu äger en Rolls-Royce. Freddie upptäcker att det finns mer i livet än pengar. Det finns en negress som dansar disco, det finns intressanta fotografier, det finns en kvinna som är duktig på att servera te. Det finns en tågstation i Reading.

Bowie var och är den bästa artisten från 70-talet!

Västerländsk film är indelad i tre delar. "Cemetary Junction" var tråkig, tråkig, bra. Det räcker inte och den får två glasskålar av fem.

Betyg: 2/5



söndag 11 april 2010

Watchmen (2009)


Rorschach's Journal: October 12th, 1985. Tonight, a comedian died in New York.

Jag är inte en serietidningskille, än mindre en "graphical novel"-guy. Jag ser "Watchmen" utan referenser, utan koll på karaktärerna eller historien. Det är helt klart en mycket intressant film. Platsen är NYC 1985 i en värld där USA vann Vietnam-kriget och där Tricky Dicky Nixon fortfarande sitter kvar som president. USA och Sovjet står på branten inför kärnvapenkriget.

Jag är kluven efter första titten. Det finns scener i filmen som är mycket bra, men samtidigt var jag inte fullt ut övertygad hela vägen in. Vad är då bra? Den börjar i ett rasande tempo, och de inledande scenerna är mycket häftiga. Sedan får vi genom tillbakablickar och karaktärsintroduktioner möta våra "superhjältar" och de är allt annat än perfekta. Jag gillar att hjältarna i denna serie är både goda och onda, och man vet inte riktigt vad som driver dem. Som actionfilm så hade filmen mindre action än förväntat, men som action film hade den också mer brutalt våld än förväntat. Filmen behandlar en hel del filosofiska frågor. Frågan är bara hur djupt det var. Oklart för denna åskådare. Vi fick några sköna citat från Dr. Manhattan i alla fall:

In my opinion, the existence of life is a highly overrated phenomenon.

Och denna:

- Everyone will die!
- And the universe will not even notice.

Rorschach's historia var helt klart den mest intressanta och scenerna med honom i fängelset var de mest fängslande. Näst bäst var de om The Comedian. Svenska stjärnskottet Malin Åkerman spelade Laurie Jupiter. Det var kul, hoppas det går bra för henne i drömfabriken. Jag roades ganska mycket av "Watchmen" men den gjorde inget större intryck än så länge. Filmen får tre smiley-knappar av fem.

Betyg 3/5