The AristoCats (1970)

The butler did it!

Decennier? Vad handlar det om? Kommer du ihåg? Jo, det är resan genom gångna decenniers film då jag ser sådana filmer som jag någon gång tänkt att den filmen "måste" jag se. Ofta handlar det om rekommendationer från filmintresserade kompisar, eller något jag läst på internet. Tredje källan kan vara filmtips som jag snappat upp på någon av de podcast om film jag prenumererar på, mest troligt Filmspotting. I vilket fall vet jag i de allra flesta fallen var jag hörde om filmerna i frågan för detta projekt.

Disney-filmen The Aristocats däremot. Här var det lite annorlunda. Jag kände på mig att jag ville se filmen, men jag kom inte riktigt ihåg varför. Vad sjutton var det nu igen. Varför kände jag ända in i benmärgen att jag bara måste se filmen om de glada katterna? Detta redde ut sig helt och hållet under filmens sista del, den bra delen. Häng med ned längst minnenas aveny...

Filmen påminner lite om Disneys Lady and the Tramp fast nu är det katter i huvudrollen. Det första jag lägger märke till är att animationen är annorlunda, både enklare och mer avancerad jämför med andra Disneyfilmer som vi sett under Decennier. Djuren är ofta ganska enkelt tecknade. Speciellt den lilla lustiga husmusen Roquefort har helt svarta "bollar" som ögon. Inte speciellt dynamiskt direkt. Däremot är madammen som Duchess och kattungarna bor hos tecknad på ett realistiskt sätt. Det ser lite mer franskt ut i stilen.

Handlingen är enkel. Butlern försöker bli av med katterna eftersom madammen planerar att testamentera bort alla sina pengar till dem. The butler did it! Efter att blivit utkastade på landet en bra bit utanför Paris försöker Duchess och hennes kittens, Marie, Berlioz och Toulouse ta sig hem. Till sin hjälp får de gamängen Thomas O'Malley, en street smart "alley cat". Filmen puttrar på och är på sin höjd lite gullig.

Men sedan när de kommer hem till O'Malleys kvart under takåsarna i ett av Paris sämre kvarter spärrar jag upp öronen. Jamenvisst! Det var ju därför! O'Malleys kompisar består av ett underbart gladjazzband och de spelar den likaledes underbara Everybody wants to be a cat! Den framförs i filmen i en härligt psykadelisk scen! I like, alot.



Denna låt hörde jag många gånger på fyllan under min studietid i Uppsala. Jag var nära kompis med flera av deltagarna i teknologernas studentband Tupplurarna. Ja, jag agerade till och med deras manager under en kort men intensiv period. Bland många jazzpärlor spelade de just denna låt, Everybody wants to be a cat. Det var ju därifrån jag fått instinkten att jag ville se hela filmen där den bra låten kommer från! Vilka nostalgiska känslor jag får. Koma på trumpeten! Ljuvligt. Han måste ha varit en av Sveriges bästa trumpetare, speciellt när han fått en eller tio pilsner Urquell innanför västen och på det lite rå kall ravioli. Det finns olika vägar in i projekt Decennier, sannerligen!

Med detta filmslut som både svänger och blev lite spännande blir slutbetyget för denna film helt klart positivt. Jag gillade filmen lite mer än Robin Hood till och med så detta är numera den bästa Disney-filmen under Decennier.

Jag ger The AristoCats tre nya pappor av fem möjliga.

Betyg: 3+/5