Top Gun: Maverick (2022)

Jag hade förväntningar på denna film, men inte extremt höga som vissa verkade ha. Men tusan vad denna film levererade. Detta var väldigt trevligt, och det var helt klart värt att se om den gamla filmen före denna.

Filmen inleds i nostalgins tecken med flera scener i rad som påminde oss om den gamla filmen, nu fräscht i minnet. Risken är givetvis att överdriva att dra i nostalgikänslorna men regissören Joseph Kosinski höll sig själv i schack. 

Handlingen i filmen var också överraskande bra. Det hade jag inte väntat mig. Mavericks karriär kändes väldigt rimlig, samma sak med Ice Man. Det var bra helt enkelt. Jag ömmade speciellt för Val Kilmer och hans scener, speciellt efter att jag såg den mycket gripande dokumentären "Val" förra året. Stark rekommendation att se den, kan gå som ett komplement till de två Top Gun-filmerna.

Actionscenerna var också över förväntan. Först hade vi provflygningar som påminde om klassiker som "The Right Stuff", till träningen med de unga hetsporrarna. Mavericks tänkande utanför boxen älskade jag. Även uppdraget och fajter mot både robotar och femte generationen var mycket bra! Damnest, det hade jag inte vågat hoppas på.

Karaktärerna och deras relationer då? Tompa är som alltid bra. Jag gillade också hans relation med Jennifer Connellys Penny. Den funkade. Däremot var jag inte helt impad av Miles Tellers Rooster, sån av Goose. Jag kan inte komma på något bättre sätt att skapa den nödvändiga friktionen som filmen behöver, men jag älskade inte det de nu gjorde. Annars var manus överlag bra, lite Mission Impossible-känsla faktiskt. Tompas vapendragare i MI-skrivarrummet var ju med här, Christopher McQuarrie.

Ja! Jag gillar't. Bra skit helt enkelt.

Betyg: 4/5

Beirut (2018)

Den politiska thrillern Beirut gick nog aldrig upp på bio i Sverige och det känns som att den glömts bort lite. Efter att jag hade sett den ypperliga miniserien The little drummer girl var jag sugen på mera politisk thriller från Mellanöstern och då passade Beirut in. Manus är skrivet av ingen mindre än Tony Gilroy (Bourne-filmerna bland annat) och regisserad av The machinist-regissören Brad Anderson.

Huvudrollerna spelas av Jon Hamm och Rosamund Pike där Pike är den mer intressanta av de två. Filmen är helt klart godkänd och underhållande så länge det varar. Det är ganska spännande mest hela tiden, men filmen lyfter aldrig riktigt ändå. Detta är en dussin-film som har en bra bit upp till de bästa i genren.

Filmen har en hel del förvecklingar, det är diplomater och CIA-agenter huller om buller. De blandas med olika terroristorganisationer och alla verkar blåsa alla hej vilt. Det Beirut saknar är dock både en riktigt stark huvudkaraktär och en historia som höjer sig över mängden. Därmed blir det ganska lättglömt trots att filmen var underhållande under titten.

Jag ger Beirut två före detta fina städer av fem möjliga.

Betyg: 2+/5 

Bad Times at the El Royale (2018)

Bad times at the El Royale verkar ha blivit bortglömd. Jag har i alla fall inte hört så mycket om den i mina kanaler. Det är jättetråkigt för detta är en otroligt underhållande och bra film. Filmen är gjord av Drew Goddard och han har helt klart sneglat en hel del på hur Quentin Tarantino gör film. Vad han adderar är dock ett varmt hjärta och denna film är trots en hel del blodiga våldsscener mycket varmare än en film som Hateful 8 till exempel.

Strukturen påminner om Pulp fiction. Vi får följa en brokig samling karaktärer som alla hamnar på hotellet El Royale på delstatsgränsen mellan Nevada och Kalifornien. Först ser vi inte hur deras historier hör ihop, men via flashbacks och scener som spelas om med nya perspektiv växer helheten långsamt fram framför våra ögon. Det är en stil som jag älskar när det görs bra och här görs det väldigt bra.

Men filmen hade inte varit något utan bra manus, karaktärer och skådespelare och det har denna film i överflöd av. Det är en njutning att skådespeleriet från välkända ansikten som Jeff Bridges, Dakota Johnson och Jon Hamm. Men de tre som stack ut mest var Lewis Pullman som receptionisten, Chris Hemsworth som sexig sektledare (den bästa Chris!) och filmens klarast lysande stjärna Cynthia Erivo, som är fantastisk. Hon är en ny uppenbarelse för mig, jag vill se mer av henne!

Filmen är ganska lång, drygt två timmar och tio minuter men den blir bara bättre och bättre ju längre in i filmen man kommer. Filmen stegras hela tiden därför att man förstår mer och mer av handlingen och helheten. I inledningsscenerna, ungefär den första timmen, förstår man helt enkelt inte vad man ser!

Detta är Drew Goddards andra film efter The cabin in the woods, så han är två av två med lyckade filmer nu! Drew har tidigare arbetat med Joss på både Buffy och Angel. Jag känner igen stilen och välkomnar den. Det ligger mycket tanke bakom det han gör och han gör allt med ett stort hjärta. Mycket bra gubbe det där.

Jag ger Bad times at the El Royale fyra Limbo av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Baby Driver (2017)

Edgar Wright har gjort en del roliga filmer och då tänker jag speciellt på Scott Pilgrim. Därför var jag mycket nyfiken på hans senaste film Baby driver. Jag visste inte så mycket om filmen när jag satt mig ner med den. Det visade sig att det var en lite simplare, lite mer lättsam och lite sämre kopia av Drive.



Ansel Elgot spelar Baby, en ung men briljant räserförare som arbetar som "get away driver" för att betala av en skuld till gangsterbossen Doc (Kevin Spacey). I andra roller ser vi b-kändisar från Hollywood som Jon Hamm, Jon Bernthal och Lily James. Filmens klara ljuspunkt är Jamie Foxx i rollen som den labile boven Bats. Klasskillnad på Foxx mot vissa av hans motspelare...

Wright har i denna film lånat hej friskt från Drive, men också den gamla The Getaway med Steve McQueen och Ali MacGraw, Michael Mann's Heat och Pulp fiction. Det finns många blinkningar och rena stölder från mästaren av actionkomedier Quentin Tarantino. Men det krävs mer än att byta ut pappas klocka mot mammas sångröst på en kassett för att göra denna typ av svåra genrefilm till perfektion.

Tyvärr känns det som att Baby driver är mindre unik och helt enkelt sämre än alla dess förlagor. Det är lagom spännande, lagom roligt och lagom romantisk. Totalsumman blir ganska blekt, en film som är "helt ok". Jag längtar plötsligt efter att se om "the cornetto trilogy" och Scott Pilgrim.

Jag ger Baby driver två "shoot outs" av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Minioner (2015)

Jag hade en liten tjuvstart på årets semester förra veckan då jag var nere på västkusten. En av kvällarna skulle jag gå på bio med systerbarn på 9 respektive 12 år. Vi valde noggrant ut filmen Minioner. Urvalet var filmen Minioner. Barnen var mycket förväntansfulla då vi anlände till bion på Folkets Hus i Hunnebostrand. Efter biljettköp satt vi i entrésalen och väntade på insläpp. Barnen fick i uppdrag att berätta handlingen i de tidigare filmerna. Minioner är ju en spin off från Dumma mej och Dumma mej 2.

Filmen visades i 3D och man fick låna glasögon av bion. Salen var hel ok med bra lutning mellan raderna. En stor en satt sig framför den lilla men vi kunde snabbt byta plats och alla blev glada. Filmen visades bara med svenska röster. Jag hade mycket hellre sett den med de amerikanska rösterna, men det alternativet fanns inte. Systerbarnen pratar amerikanska plus att de kan läsa så det hade inte varit något problem för dem heller. Det är lite synd att det ska vara så svårt att få se animerade filmer med originalröster.

Detta var dock en renodlad barnfilm så det där med "alla talar svenska" är lite mer rimligt då det gäller denna film än vissa andra animerade filmer som uppenbarligen vänder sig till en vuxen publik också. Filmen var gullig och på sina platser ganska underhållande. De små gula minionerna var ok, inte speciellt speciella om du frågar mig. Vi fick en snabbrepetition av människans historia i denna film. Största delen utspelades dock i slutet av sextiotalet och då fick vi en del "Forrest Gump"-scener med minioner som deltagare i viktiga händelser. De fick med både månlandningen, Queen Elizabeth II och the Beatles.

Handlingen var nog tunn. Jag har i alla fall glömt vad den handlade om Det var mer än en vecka sedan jag såg filmen! Efter en timme frågade första barnet om hur mycket som var kvar. Jag undrade om de behövde gå på toaletten men det var lugnt! Puh.

Efter filmen var alla tre miniatyrerna mycket nöjda, jo en kompis till den lilla följde med på filmen. Tolvåringen gav den betyg 4/5. Jag ljög och sa att jag skulle ge den en trea. Men nej, detta var helt ok för stunden. Det bästa med filmen var just att vi gick på bio ihop. DET var mycket trevligt och barnens mormor fick vila sig en stund också. Men det ges inga frisedlar på Fripps Filmrevyer så jag måste rösta med hjärtat. Jag ger Minioner två bananer av fem möjliga.

Betyg: 2/5

The Town (2010)

If we get jammed up, we're holding court on the street.

"The Town" är en actionfilm som utspelas i Charlestown, Boston, USA. Charlestown kallas för "the Town" av lokalisarna. Filmen är skriven och regisserad av Ben Affleck. Han är själv från Boston och han känner till miljön och människorna där väl.

Filmen handlar om ett ett gäng bankrånare som jagas av ett gäng poliser. Bankrånarna är ett sammansvetsat gäng som utfört flera brott. Poliserna leds av en tuffing som inte väjer för något för att komma åt brottslingarna. Under filmens gång börjar bankrånarnas ledare att ifrågasätta sina livsval och han blir förälskad i en kvinna som inte vet något om hans verkliga yrke. Han vill lämna sitt liv bakom sig och fly iväg till varmare breddgrader med sin nyfunna kärlek. Givetvis tvingas han dock till en magnifik sista stöt. Gänget ska råna Bostons "katedral" - Fenway Park. Allt går bra tills de blir förrådda av en person nära gänget och polisen dyker upp utanför arenan just när rånet pågår. Det blir skjutande av. Folk dör. Slut.

Detta är som ni ser en unik och nydanande historia. Vilken fräschör! Trots det sitter jag med en vag känsla av "deja vu" under hela filmen. Jag vet inte varför! Egentligen är det ju skrämmande med helt nya idéer som i denna film. Det vore bättre om de hade filmat en historia som berättats förut. Då hade jag kunnat känna mig helt trygg med resultatet. Även om det inte varit så bra hade jag i alla fall vetat vad jag kunde förvänta mig.

Var filmen bra? Jovars, detta är en exalterande pang-pang-underhållning, och jag känner mig generös så att "The town" får tre "kvinnor som tvingas av polisen att förråda sin man, men ger hemligt tecken så att han varnas" av fem.

Betyg: 3/5