Visar inlägg med etikett Josh Radnor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Josh Radnor. Visa alla inlägg

söndag 17 november 2013

Afternoon Delight (2013)



Första söndagen på festivalen bjöd på tre filmer, tre American independents, tre kvinnliga regissörer. Först ut var Afternoon delight. Rachel (Kathryn Hahn) och Jeff (Josh Radnor) är drygt trettio och glöden har slocknat. De lever sitt förortsliv i utförsbacke. Rachels spralliga kompis Stephanie (en förtjusande Jessica St. Clair) föreslår att de ska ta med sig sina män och gå på "nudie bar". Väl där dricks det lika mycket som kinderna flammar på de ovana besökarna. Jeff bjuder sin fru på en lap dance och Rachel får tjugoåriga McKenna (Juno Temple) i knät. En gnista och något börjar glöda i Rachels ögon. Dagarna efter söker Rachel upp McKenna och en oväntad vänskap inleds. McKenna är "emellan boenden" och Rachel vill rädda henne från gatan och det onda livet. Nu startar filmen... McKenna bjuds in till hemmet under täckmantel som Rachels nya "nanny" till den lille sonen. Jeff som oroligt undrar vad strippan gör i deras gästrum. McKenna som frankt berättar för Rachel och Stephanie att hon inte bara dansar, hon är en "sex worker " också.  LOL. Tala om kulturkrock.


Juno Temple är en väldigt intressant skådespelerska. Hon är absolut inte ful, men jag finner henne heller inte speciellt attraktiv. Men hon har något som nästan är obeskrivbart, något häxartat. Och då tänker jag inte på att hon varit naken i två av de filmer jag sett henne i (Killer Joe och denna). Visst hon har visat sig vara modig i sina val. Men hon har något där bakom fasaden som jag skulle vilja lära känna mer.

Jag fann denna film bitvis mycket bra. Den hade en ton och stämning som var lite underlig. Mer hotfull än vad jag väntat mig. Var det ens meningen? Är detta en svart drama eller en komedi? Båda genrerna bubblar upp till ytan vid olika tillfällen. Komplext. Mycket av filmens humoristiska inslag ges av Rachels psykoterapeut Lenore, fantastiskt spelad av humoristen Jane Lynch.


Filmens bästa scen är då McKenna kommer hem och finner Rachel i säng. Hon kände sig lite vissen. Den unga amazonen övertalar den äldre att få ta hand om henne. Hon inleder med att smörja in fötterna i någon kräm och sedan går det över till en sensuell massage av mage och framsidan. Spänningen byggs upp i scenen tills den är så påtaglig att den skulle kunna skäras med kniv, tills Rachel med ett ryck kastar sig upp i sittande ställning och skjuter iväg McKenna som en projektil år sidan. Dunk, huvudet slår i väggen. Ingen av kvinnorna säger ett ord om vad som hänt. Vad hände? Inget och allt. Efter den scenen vill Rachel följa med och titta på när McKenna besöker en av sina reguljära kunder...


Filmens upplösning kommer efter ett ganska brutalt svek av Rachel mot McKenna som underspelas fantastiskt väl i filmen. En så viktig sekvens hade aldrig tillåtits göras så obemärkt i en film med större budget. Kudos.

Afternoon delight var sannerligen en intressant film, men den tände inte på alla cylindrar till slut. Mycket bra trots att en del saknades. Men den kan rekommenderas.

Jag ger Afternoon delight tre koscher-Amandas av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag såg filmen med Vanessa, Johan Sq, hans bror Henrik samt Johan. Visningen var inte slutsåld men ganska mycket folk var där. En lustig detalj var att en tjej bakom oss skrattade så att hon gjorde snarkljud, precis som filmens huvudperson. Blev lite extra krydda med den effekten.

måndag 5 november 2012

How I Met Your Mother - Season 4 (2008-2009)


Wait for it...

Under hösten har jag återupptagit mitt tittande på denna roliga lilla serie. Under S4 händer en hel del. Ted och Stellas ska gifta sig, Ted ska komma över Stella, Teds stora uppdrag att rita det nya kontoret åt Goliath National Bank, Barney är kär i Robin, Robin är arbetslös med mera.

Som tidigare är Barney den roligaste figuren, men även Robin blir roligare och roligare under säsongen och mycket av humorn berör henne och hennes kanadensiska arv. Hon blev min favorit från S4 helt klart.

Ted är som vanligt i mitten, kul ibland men inte alltid. Tyvärr har Marshall och Lily som par blivit tämligen trista. De är fortfarande individuellt mycket väl målade karaktärer med tydliga personligheter, men tillsammans som ett gift par är de inte så upphetsande.

Höjdpunkter under säsongen var The naked man-routine (2 av 3 lyckas!), Teds konkurrenter från den svenska arkitektfirman Sven, The best burger in town samt Woooo-tjejerna.

Betyg: 3/5


torsdag 25 november 2010

Happythankyoumoreplease (2010)


"Happythankyoumoreplease" är skriven och regisserad av Josh Radnor från "How I met your mother". Detta är Radnors "Garden state" så att säga. Den kan jämföras med den filmen på flera sätt. De båda handlar om 30-åringar som söker sig själva, kärleken, meningen med livet.

"Happythankyoupleasemore" är en typisk amerikan independent-film av bästa sort. Man finner allt som oftast dessa guldkorn på filmfesten. Tidigare år har det varit filmer som redan omnämnda "Garden state" men också "The station agent" och "Juno". "Happythankyoupleasemore" utspelas i New York och kretsar kring tre och ett halvt par. Radnor spelar Sam som uppvaktar sångerskan/servitrisen Mississippi samtidigt som han råkat ta hand om en liten pojke som tappat bort sig på tunnelbanan. Sams bästa väninna, spelad av svenska Malin Åkerman, blir i sin tur uppvaktad av den nördiga kollegan, och hans kompis Charlie vill att sambon Mary Chaterine ska flytta med honom till Los Angeles.

Filmens behållning är dialogen, skådespeleriet och en allmänt skön känsla. Man kan kanske inte utnämna Josh Radnor som den nya Woody Allen efter denna film, men de delar en kärlek till New York och en de båda har en blick för vad som definierar "New York", allt som gör staden så mycket mer än bara en geografisk plats. Mary Chaterine argumenterar på ett mycket tillfredsställande sätt om varför hon inte vill flytta till LA. Humorn i filmen är stillsam men underhållande.

Filmens röda tråd är Sams "problem" med den lille svarta pojken och det är en hjärtvärmande och livsbejakande historia. Den är välkommen bland de allra bästa jag sett på årets festival och den får fyra teckningar av fem.

Betyg: 4/5