söndag 11 april 2010

The Searchers (1956)


That'll be the day.


Sjutton år efter "Stagecoach" kom "The Searchers" ut. The dream team hade återförenats. John Ford regisserade och i huvudrollen John Wayne. Detta är ett epos och en av de mest kända filmerna från tidseran. Filmen anses vara en av de bästa filmerna genom tiderna. För att få en känsla för hur "viktig" filmen är, studera några meriter taget från imdb där filmen har betyget 8.0/10:

- American Film institute (2007) rankade den som den 12:e bästa filmen genom tiderna
- American Film institute (2008) rankade den som den bästa western genom tiderna
- Framröstades i Entertainment Weekly som den 13:e bästa filmen genom tiderna

Ok, så filmen anses vara en av de bästa genom tiderna, men betyder det med automatik att filmen är superbra? Nej, men det betyder att om man är nyfiken och intresserad av filmhistoria så vill man nog se filmen. Jag rekommenderar gärna folk att se den, men jag är tveksam till den.

The Duke spelar Uncle Ethan, en ärrad veteran från inbördeskriget och en stor, STOR, indianhatare. Uncle Ethan återkommer hem till sin brors ranch i Texas och broderns familj. Det antyds att Ethan och broderns fru har något form av förhållande. Kort tid efter hemkomsten anfalls ranchen av indianer och döttrarna kidnappas och brodern och frun mördas. Uncle Ethan ger sig iväg för att frita flickorna. Med på resan kommer brorsonen Martin som vill rädda sina systrar. Jakten pågår i fem år och med tiden blir det mer och mer troligt att den enda överlevande systern Debbie blivit assimilerad av indianstammen. Ethans motiv blir mer och mer grumliga. Död åt alla indianer. Martins vilja att rädda Debbie ställs på sin spets.

Som tidsdokument är filmen extremt intressant. Händelser i filmen är otroligt stygga, helt enkelt rasistiska och speciellt en scen i mitten som ska vara komisk blir faktiskt komisk men endast på grund av att den är så absurd. Här ställs den ständiga frågan om konst som beskriver hemska saker kan vara bra? Svaret på den frågan är ett rungande JA. Konst ska utmana och tänja på gränserna. Vad filmen vill säga med de rasistiska inslagen lämnar upp till var och en att tyda. Jag har inga svar att ge här. Vi har dock en mycket komplex historia och det finns flera lager att lyfta på innan man kommer till kärnan i historien.

Filmen är ett mästerverk då det gäller foto, skådespeleri (The Duke!) och bilderna över vidderna är makalösa. Som Debbie ser vi en mycket ung Natalie Wood från "Rebel without a cause" och "West Side Story". Totalt sett kan jag inte komma överrens med denna film. Den passar bra i skolsalen för filmstudier, men hemma i vardagsrummet?

Betyg 3/5

Trivia från imdb:
Reportedly this film was seen in a theater in Texas by Buddy Holly and his friends in the summer of 1956. They were so impressed with Ethan's (John Wayne) repeated use of the phrase "That'll be the day" that they used it as the title for their now standard R'n'R song that they composed soon after.

Natalie Wood was still a student in high school when this film was being made, and on several occasions both John Wayne and Jeffrey Hunter had to pick her up at school on days when she was required on the set. This caused a good deal of excitement among Wood's female classmates.


4 kommentarer:

  1. inte relaterat för vissa men en kul länk ändå: http://unrealitymag.com/index.php/2009/09/01/watching-15-movies-backwards/

    Hanna

    SvaraRadera
  2. Haha, många av dem var ju jätteroliga. Alien en favorit där också!

    SvaraRadera
  3. bestamde mig for att se klart denna efter att ha kampat med den i ett par veckor nu. Markligt var att under scenen i grottan mot slutet mindes jag plotsligt allt; har nog sett den som barn. Jag antar att det ar en parodi/satir/kritik riktad mot femtiotalets ensinniga attityd till historien. Alla karaktarer ar ju rena karikatyrerna, se t ex den overdrivet korkade nordstatssoldaten mot slutet eller den hysteriska brevlasningsscenen. Som sadan ar den ganska bra enligt min mening men saknar andock en hel del djup och det later som om du haller med. Om man istallet tar den ordagrant blir den fullkomligt absurd och det stammer knappast med fords/waynes andra filmer, i alla fall inte de jag sett. Jag sag den i hd och den kandes valdigt platt, som om allt var inspelat i studio mot tvadmiensionella kulisser men du antyder att den ar au naturell? Kanske som var van Anders sager att vissa filmer inte klarar alltfor hog upplosning?

    SvaraRadera
  4. Jag håller med Frans. Antingen är den mycket simpel och då absurd, eller så är den komplex och då har den kanske ett stort djup. Ett djup som jag bara kan ana. Dessutom måste man nog se den i kontexten i vilken tidsera den är producerad. Låt oss diskutera över en flaska rött!

    SvaraRadera