lördag 1 februari 2014

Obliviate !



Första halvåret av sjunde året: Titel Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1

Utgivningsår: 2010
Regissör: David Yates
Längd 2:26 h

Akta dig för spoilers nedan...

Plot: Harry, Hermione och Ron letar efter och förstör horcruxes. Voldemort har gömt delar av sin själ i dem och innan alla är förstörda kan man inte döda honom.


Revy
Vilken ofantligt bra film detta är. Jag älskar det lite långsammare tempot och att filmen inte fokuserar på en massa actionscener. Vi får karaktärsutveckling som aldrig förr i en HP-film. Jag tycker att detta är den film som bäst återspeglar känslan man får av att läsa böckerna där karaktärer och dialog står framför pompösa actionscener, även om det givetvis finns en hel del action i böckerna också.


Serien hjältinna träder fram i denna film. Jo, det är ju inte helt oväntat lilla Hermione som vuxit upp till att bli seriens största hjälte, även om Harry i nästa film kommer ta åt sig allt av äran. Hermione är den enda bundsförvanten Harry har kvar ett tag i mitten av filmen. Alla andra har till slut dött eller av andra anledningar lämnat hans sida. Bara Hermione är kvar och en av filmens bästa och lugnaste scener är just mellan Harry och Hermione i ett tält på den engelska landsbygden.



Halvårets spell

Obliviate. Formeln som Hermione använder för att göra så att hennes föräldrar glömmer att de har en dotter. Detta görs för att skydda dem. Hermione tårögd, jag likaså. Inledningsscenerna i filmen är magiskt bra.



Nya karaktärer

Den nye Minister of Magic Rufus Scrimgeour är med i inledningen och han träffar de tre i The Burrows och överlämnar till dem de saker de ärvt från Dumbledore. Scenen påminner mycket om Galadriels gåvor i Lord of the rings. Det finns givetvis fler likheter, inte minst mörkret som kommer över de som bär Slytherins locket på samma sätt som mörkret som kommer över de som bär ringen.


Bland skurkarna gör Yaxley entré. Det är han som nästan fångar Harry, Ron och Hermione i scenen på The Ministry of Magic. Vi träffar också ledaren av The Snatchers Scabior som mest ser ut som en glamrockare.

En på de godas sida, om än svagsint sådan, är Lunas pappa Xenophilius Lovegood.



Halvårets Professor of the Dark arts:

Not applicable. Filmen utspelas inte alls på Hogwarts. Snape är ny headmaster men vem som är Defence against the Dark Arts Professor nämns inte (tror jag).




Halvårets magiska djur

Inget nytt magiskt djur introduceras såvitt jag kommer ihåg.

Hedwig avslöjar Harry
Och sen tar hon en för laget...

Halvårets döing

Att Mad-Eye Moody dör är eländigt. Att Hedwig tar en för Harry är förebådande. Men att Dobby blir mördar av Bellatrix är filmens sorgligaste scen. Denna lille figur är charmig och han blev inte alls misslyckad som han kunde blivit. Han kunde blivit seriens Jar Jar Binks. I böckerna har the house elfs en större roll, inte minst i sista delen där de hjälper Harry på Hogwarts.



Halvårets actionscen

Som nämnts ovan är det inte fokus på stora actionscener i denna del, men den inleds med några frejdiga scener och filmen avslutas med en intensiv actionscen i Malfoys residens. Den scen jag gillar mest på grund av dess signifikans i historien, dessa humor och dess actioninnehåll är då The Order of the Phoenix transporterar Harry från Privet Drive till the Burrows. Scenen när the Death Eaters anfaller bröllopet är också en bra actionscen. Bilden nedan är från den inledande jaktscenen när de transporterar Harry till säkerhet. Hedwig avslöjar vilken som är den riktige Harry och sedan blir det en stand off mitt i alla flygning mellan Harry och Voldemort.



Halvårets humor

Ingen scen sticker ut som speciellt humoristisk. Detta är en underbart mörk och härlig film, men tvillingarna Weasley har givetvis några roliga repliker i filmens inledning:
Fred Weasley, George Weasley: [after the Seven Potters transformation] Wow, we're identical!


Bonus (som är roligare om man läst boken och förstår hur underskön Fleur ska vara)
[after being transformed into Harry]
Fleur Delacour: Look away, I'm hideous!


Halvårets känslosammet

Scenen med Harry och Hermione vid Harry's föräldrars grav är ljuvlig. En av seriens viktigaste teman, den om Harrys längtan efter sina föräldrar får sin kulmen i denna lilla scen.



Halvårets speciella scen

En trevlig om än mycket överraskande liten scen i filmen är sagan som Hermione berättar med animerat skuggspel som illustration. Snyggt och modigt gjort av filmmakarna.



Supertrion

Detta är Hermione och Harrys film. De kör solo mest hela filmen känns det som och Hermione blir bara större och större ju längre in i sagan man kommer. Emma Watson spelar Hermy på ett föredömligt sätt och hon är den enda av de tre som genom små ansiktsuttryck eller kroppsrörelser visar vad karaktären tänker eller menar. Ibland är det svårtolkade signaler, som sig bör. Både Rupert och Daniel ligger långt bakom i skådespeleriet. tyvärr.


Ron är en svikare och trots hans återkomst faller han ut ur storyn för mycket för att göra ett bestående intryck. När han återvänder blir det dock en av filmens många bästa scener, först räddar han Harry ur vaken, sedan tar han ihjäl en horcrux och det avslutas med en mycket intensiv scen när Hermione ser att han återvänt. Hon välkomnar honom som sig bör inte med öppna armar.



Postern till denna film är suverän. Supertrion springer för allt vad de har i en skog som det verkar mitt i ett regn av glödande saker. Harry störst och främst och Hermione klart mer framträdande än Ron.



Harry's moment

Harry begraver Dobby, lägg märke till att det var viktigt för honom att utföra begravningen helt utan magik. Denna handling kommer betala sig väl för Harry i sista filmen.



Hermione's moment

Hon har scener i hela filmen igenom, men en sticker ut. När Ron lämnat skeppet som en råtta stannar hon hos Harry. Sedan när Hermy och Harry ensamma kämpar vidare mot horcruxens ondska kommer filmens mest magiska scen då de dansar till Nick Cave-låten "O children". Vilken otroligt bra låt! Titta på den fantastiska musikvideon någon satt ihop, med favoritklipp av scener med Harry och Hermy från filmerna 1-7! Sångens ton och bilderna är så melankoliska och ödesmättade att jag nästan får gåshud. Lojalitet är en mycket viktig egenskap, både i fantasy-världar och i den riktiga världen. Hermione ÄR hela seriens hjältinna. Nice one, J. K.



Är Harrys och Hermys vänskap så mycket starkare för att de inte är sugna på varandra? Hur tusan kunde Hermy välja Ron? Obegripligt...


Ron's moment

I denna film har vår eländige vän Ron faktiskt en riktigt bra sekvens. Efter han lämnat Harry och Hermy i sticket kommer han trots allt åter. Bra gjort Ron. Han hinner då rädda Harry från drunkning och Gryffindor's svärd presenterar sig för honom vilket ju faktiskt bevisar att han trots allt är värdig! Till slut är det Ron som förgör en av horcruxerna med sagda svärd och dödar samtidigt den svarta svartsjukemonstret som ätit sig in i hans hjärta.



Halvårets citat

Harry Potter: [to Dolores Umbridge just before he Stuns her] You're lying, Dolores... and you mustn't tell lies!

Förutom Harrys härliga line ovan kommer det mesta bra från Luna, som vanligt!

Luna Lovegood: Hello, Harry! Oh, I've interrupted a deep thought, haven't I? I can see it growing smaller in your eyes.




Luna Lovegood: (closes Dobby's eyes) There. Now he could be sleeping.



Halvårets favoritkaraktär

Jag känner att den smartaste lilla häxan i hennes ålder Hermione vinner detta överlägset. Hennes lojalitet till Harry och deras gemensamma kamp är oöverträffad. Hennes klokhet och förberedelser kommer väl till pass då supertrion tvingas fly från bröllopet i all hast. Det är Hermy som i princip bär pojkarna på sina axlar igenom hela denna film. Hail, The queen. Hermione!



Insanities and craziness

En scen som jag inte riktigt kan greppa. Kommer ni ihåg när Harry och Hermy besöker Mathilda Bagshot och senare blir anfallna av ormen Nagini? I den scenen faller Harry genom en rutten vägg och hamnar i ett parallellt universum som det känns. Från ett gammalt ruckel som taget ur en Sagan om ringen-film till ett moderns barnrum målat i en ljusblå färg. Känslan var att han hamnade i en dröm på något sätt. En dröm från sin egen barndom? Nåväl, jag fattar inte denna scen. Om någon har en förklaring till allt detta, valet av färger osv får ni gärna höra av er i kommentarerna...



Sammanfattning

Långsam, dramatisk och mörk. Seriens bästa film? Den är helt klart en av seriens snyggaste filmer. Det kryllar av fantastiskt snygga scener och miljöer. Jag älskar hur denna film stannar upp i tempot och verkligen fokuserar på relationerna och karaktärerna. Det kommer bli nog så mycket action i sista filmen och om de bara gjort en enda film på sista boken hade mycket av detta underbara kampande inte kommit med.


Jag gillar det mesta i denna film Hermy's obliviate-scen, sista scenen med the Dursleys, både Harry och Hermy lämnar allt de haft i livet inför den långa resan, Severus bland the Death Eaters, Lucius förfall, alla scener med Voldemort, scenerna när The Order transporterar Harry säkerhet (de sju Harry), bröllopet och anfallet på det, samt hela campingturen på den engelska landsbygden. Och hemma hos pappa Lovegood och på the Malfoy's Estate och slutet. Scenen när Ron kommer tillbaka är så bra, speciellt Hermys reaktion när hon träffar honom igen. Fan, bra drama helt enkelt. Allra bäst är delarna när Harry och Hermy färdas ensamma med den tunga bördan toppat med den delikata dansscenen.

Betyg: 5/5



Glöm inte bort att delta i tävlingen, detaljer i introduktionsinlägget som du läser här.


Dobby has NO master
Luna i fängelse!




Avslutar med några stämningsfulla miljöbilder...

18 kommentarer:

  1. Nu kommer vi till en film om vilken vi tycker nääääästan lika. Jag skulle inte ge den 5/5 men väl en stark fyra. Det finns inte mycket att klaga på annat än att tältningsscenen var aaaaaningens utdragen. Men Dobby. DOBBY!!!!! Hjärtskärande fanimej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du också uppskattar denna lysande film!

      Ger du någon/några HP-filmer 5/5?

      Dobby's död är en bra scen, men det finns fler bra scener. Min favorit är som du kanske förstår av texten ovan dansscenen.

      Radera
  2. Harry Potter 2 är en definitivt 5/5. Den här, första filmen, sista filmen och fyran 4 (ev 4+)/5.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Återkommer med avslutningsinlägget med listor, funderingar och tävlingsresultat på onsdag.

      Radera
  3. Svar
    1. Lovar gott? För att du har inte sett den, de två sista? Hur var det?

      Radera
  4. Det här var den första HP-filmen jag såg på bio om jag minns rätt. Jag är inget fan, alls. Kanske berodde det på att jag inte kollade om de föregående filmerna innan. Det tog ett tag för mig att komma in i världen igen. Det är som att filmen utspelas i ett limbo mellan den föregående filmen och den sista delen. Betyg 2/5. Berättelserna om de tre bröderna är nog bäst i hela filmen. Riktigt snygg, och bra högläsning av Emma Watson!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår. Personligen tyckte jag att det blev suveränt att göra två filmer av sista boken. Tyckte inte att denna var en 5/5 när jag såg den första gången dock, var då allt för förväntansfull inför åttan och såg också denna som en mellanfilm. Vid en omtitt av alla åtta filmerna har denna film växt mest av alla.

      Radera
  5. Nu är den då sedd som sagt. Gillar den inte lika mycket som du men en av seriens starkare kort, inte minst tack vare att Hermione får visa att utan förberedelser och planering hjälper det inte hur modig eller dumdristig man är.

    Obliviate-scenen är bra. Kanske filmens bästa på det hela taget (i hård konkurrens med Sagan om de tre bröderna). Däremot blir jag inte alls berörd av Dobby-scenen, vilken däremot funkar alldeles utmärkt i boken — dimmigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du någon fundering att bjuda på angående det ljusblå rummet som jag frågar om ovan? Nyfiken på att höra din åsikt.

      Var det så att du har Jar Jar Binks vibbar av Dobby? Jag har inte alls dem...

      Radera
    2. Alltså, jag minns inte scenen i filmen så väl men i boken hänger han en stund med i Voldemorts minnen när denne försökte ta livet av Harry första gången. Är det det du tänker på?

      Radera
    3. Scenen från Voldes minne finns också, men jag menar den scenen i ett gammalt ruckel med en gammal tant (mrs Bagshot?) som Harry och Hermy följer efter. Väl där inne byter gumman skepnad till ormen och den anfaller Harry. Som i sin tur ramlar in genom en vägg till ett barnrum (?) med ljusblåa väggar. Stilen i det blå rummet hör inte hemma i rucklet. Är det en drömvärld? Är det Voldes drömvärld/minne? Jag kommer inte ihåg scenen från filmen så väl, och jag kommer absolut inte ihåg vad som står om detta i boken.

      Kan hända att jag blandar ihop scenerna helt enkelt...

      Radera
    4. Ska se om jag hinner kolla upp scenen ikväll. Det här måste fördjupas :)

      Radera
    5. Väntar med spänning på din "dom"...

      Radera
    6. Då ska vi se. Det ljusblå rummet finns inte med i boken. I filmen är jag dock så pragmatiskt lagd att jag helt enkelt "tolkar" det som att Nagini slår igenom husväggen till rummet närmast i huset bredvid. Det vi ser är alltså ett fysiskt barnrum som finns i huset som ligger granne med Bathildas. Tror jag då.

      Radera
    7. Aha, det verkar som en trolig tolkning! Den funkar.

      Annars skulle det kunna vara ett rum från Voldemorts minne, eller Harrys, eller de bådas... Ormen har ju en del av Voldes själ i sig. Precis som Harry har... Men nej, din pragmatiska tolkning är nog rimligare.

      Radera