Murder Mystery 2 (2023)

Detta är en oförarglig komedi med Adam Sandler och Jennifer Aniston. De spelar ett amerikanskt par som råkar hamna på en paradisö som gäster på ett bröllop. Ett mord sker samt värden blir kidnappad och våra hjältar inser snart att de måste de lösa mord- och kidnappningsmysterierna.

Jennifer Aniston är en underskattad skådespelerska. Hon når inte upp till Sandra Bullocks eller Reese Witherspoons nivå men hon är alltid stabil. Min favoritfilm med henne är We’re the Millers. Här är hon rolig och bär filmen på sina axlar lite.

Adam Sandler är jag inte lika förtjust i. Han är frustrerande att titta på då han blandar högt och lågt. Inom samma film kan han vara bra i en scen för att sedan vara dålig eller rent ut sagt fånig i fem scener i rad därefter.

Komedier som denna lever ofta på sina birollskaraktärer och där famlar denna film lite. De är ok men ingen sticker ut ur mängden. Men det var detta Netflix hade råd med för årets Adam Sandler komedi.

Smått underhållande för stunden men långt från nivån för bra komedier. En knappt godkänd tvåa.

Betyg: 2/5

6 Underground (2019)

Min väg in till denna film var en trailer jag såg under en NFL-match. Såg suverän ut. Lite "you had me at Ryan Reynolds" över det hela.

Hade inte hört något mer om filmen inför titten. Såg filmen och har inte haft så roligt sedan jag vet inte när. Kanske Deadpool 2? I efterhand insåg jag att filmen är skriven av samma duo som skrivit manus till Deadpool-filmerna. Och detta är en actionfilm med en huvudkaraktär som lika gärna kunde varit Wade Wilson utklädd som civilperson.

I efterhand har jag förstått att en hel del folk hatar filmen. Mest för att det är Michael Bay som regisserat som det verkar. Och visst är det en massa orimligt och kanske onödigt våld men det är ju exakt det filmen är, varken mer eller mindre. Den är precis vad den verkade vara.

Detta är en actionkomedi, inte ett drama om orättvisorna i världen och det spirande klasskriget. Detta är underhållning för underhållningen skull. Det är "over the top" så att det heter duga. En user på imdb skrev "The most Micheal Bay movie Micheal Bay ever Micheal Bayed" och det är sanningen. Filmen är som en "Mission: Impossible"-film på steroider och preppad med en massa kul humor.

Jag älskar Ryan Reynolds. Han har på kort tid seglat upp som en favoritskådis men framför allt en favoritperson. Jag gillar hans humor. Han är dessutom den näst bästa Reynolds. Inte illa.

I "6 Underground" spelar han en snuskigt rik industriman, typ Elon Musk, som går under jorden, drar ihop ett team med "bad asses" och ger sig ut i världen för att avrätta "bad guys". De har en lista på diktatorer som rättvisan inte når etc. Det är kul, men detta är bara påhitt så man ska nog inte dra allt för stora växlar på vad filmen säger om aktuell politik i världen. Många verkar bli upprörda, kränkta eller stressade av att filmen finns. Jag älskar den då den var så förbaskat underhållande. Det räcker tydligen för mig. Dessutom är det inte så lite kul att folk blivit så upprörda över filmen. Jag hoppas att denna film får flera uppföljare, ska det bli nio filmer kanske? Man kan alltid hoppas!

Betyg: 4+/5

Enemy (2013)

Det man söker på filmfestivalen är filmer som man normalt sett inte har chansen att se (snålt utbud), eller som man helt enkelt inte väljer för att det finns andra filmer som är enklare att välja (egen lättja). Man vill se filmer som får en att fundera, att grubbla, att analysera, att känna efter - jag helt enkelt, att överraskas.

På sista dagen av filmfestivalen (för mig) såg jag flera filmer som uppfyller ovanstående lista och Denis Villeneuve's Enemy var den som allra mest uppfyllde kriterierna. Jag har inte sett den kritikerrosade Prisoners ännu. Det är den andra (första) filmen av Villeneuve som är aktuell på bio nu. Även i den spelar Jake Gyllenhall en av huvudrollerna. I Enemy spelar Gyllenhaal båda huvudrollerna. Jag har inte kollat upp det, men kan det vara så att de spelade in Enemy under ledig tid före eller efter den större produktionen Prisoners? Låter rimligt för Enemy är en enkel film som bygger på en idé mer än specialeffekter. Men det senare finns där också, framför allt det faktum att Jake spelar mot sig själv i några scener. Det är gjort på ett mycket bra sätt. Jag såg inga skavanker alls i de scenerna.

Enemy är något av en thriller och som sådan är den effektiv. Handlingen är mer ett mysterium än thriller, men filmmusiken sätter en tung stämning på filmen. Även i helt vardagliga scener byggs en maffig spänning upp. Desto mer jag tänker på filmen, och det gör man mycket dagarna efter man utsatts för den, så kan jag jämföra filmstil, effekter och innehåll med mästaren David Lynch. Ta en del Lost highway och en en massa Mulholland Dr. och blanda ihop. Skala bort en del visuella element och kvar har du kärnan i Enemy.

Filmen handlar om en högst ordinär man, en lärare på det lokala universitetet som en kväll när han slötittar på en film ser en statist i filmen som är otroligt lik honom själv. Lite googlande och efterforskningar och mannen hittar till slut sin dubbelgångare och han är inte bara lik honom utan identisk. Släng in de två männens respektive flickvänner och en ofantligt skum scen på en mörk och olycksbådande klubb med män i publiken som tittar på halvnakna kvinnor varav en har en stor fågelspindel på ett silverfat. Usch, jag ryser bara jag tänker på den scenen.

Ahh, vitamininjektion. Bra filmfestivalfilm! Klart sevärd film som om några år kommer nått kultstatus. Han har en förmåga att nästla in sig i dem, har han inte, den gode Jake?

Jag ger Enemy fyra chockerande slutscener av fem.

Betyg: 4/5

Om visningen: Efter att jag och Vanessa utmattat oss med den emotionellt dränerande Breathe in drog jag iväg till ett efterlängtat möte med Movies-Noir. Vi hade bestämt möte för att se två av lördagens filmer. Det var himla kul att träffa min parter i det stora Decennier-projektet. Movies-Noir's bror hakade också på och det blev en mycket trevlig eftermiddag med tvenne filmer och en efterföljande middag på stan, då jag skulle hinna se en fjärde film denna sista dag på festen. Kolla in Movies-Noir revy här.

Now You See Me (2013)

Daniel Atlas: First rule of magic: Always be the smartest person in the room.

Gäller det denna film också? Är detta the smartest movie in the room? Låt oss utreda...

Efter ytterligare en blinkning från Fiffi om en film hon trodde att jag skulle gilla gav jag Now you see me en chans. Allt jag visste om filmen verkade lovande. Det är en heistfilm, en con man movie, den har en lovande cast och den verkade blanda spänning, humor och drama på ett bra sätt. Jämförelse med Ocean's 11 är bara positivt i min värld.

Casten är pefekt. Nästan i alla fall. Den är nästan perfekt. Nästisperfa. Jesse Eisenberg är allt som oftast bra, och han är bättre än Michael Cera men sämre än Matt Damon. Och Woody Harrelson är väl den skådis man väljer om man inte kan få Matthew McConaughey att ställa upp? Sen har vi Isla Fisher, en fattigmans Amy Adams (ni vet hon i de romantiska komedierna). Där har vi James Franco!! Nej skojade bara, vi får nöja oss med hans lillebror Dave Franco. På tal om nöja sig så får vi Mélanie Laurent i rollen som vore klippt och skuren för Marion Cotillard. Men några stabila namn finns väl där? Jodå, George Clooney-wannabe Mark Ruffalo och så Gud själv Morgan Freeman som spelar en magiker...! Haha, nejdå Morgan Freeman spelar Morgan Freeman såklart. Som alltid.

Det är bara ett problem med denna film och det är... Jaha, så kommer vi in i spoiler-landet igen. Om du vill förbli ospoilad ska du lämna denna revy nu och återkomma efter du sett filmen.

SPOILERS!

Filmen går ut på att den gör en stor mind fuck på hela publiken. Alltså, inte att magikerteamet gör en mind fuck på polisen. Nej, filmmakarna gör en mind fuck på oss i publiken. På sämsta tänkbara sätt. Det upprepas hela tiden att man måste ta ett steg tillbaka för att se helheten. Problemet är bara att för att se helheten måste publiken ta ett så stort steg tillbaka att vi hamnar utanför filmen. Det är så uruselt dåligt det manusförfattaren har hittat på i denna film. Vi får följa de två poliserna (Ruffalo och Laurent). De är vår "point of view". När så en av poliserna är den som ligger bakom allt faller hela filmen. Allt han gör när vi i publiken följer honom i utredningen är bara ett spel för galleriet. Men filmkaraktärer bör inte veta om filmpubliken i filmer som inte heter The last action hero eller liknande...

Jag läste just ut en lång fantasyserie. I stora delar av boken får läsaren följa någon av huvudpersonernas point of view. Vi vet att de är på de godas sida för vi får se in i deras huvuden och perspektiv. Då det gäller flera av de andra karaktärerna är det oklart om de är goda eller onda. Vid ett fåtal tillfällen i serien flyttas point of view till en av de mindre viktiga karaktärerna. Då får vi som läsare alltid svart på vitt om den karaktären är på de godas lag eller på de ondas. När vi ser saker ur en karaktärs point of view ser vi igenom han eller henne.

Tänk nu på denna film. Vi får följa Mark Ruffalos karaktär när han jagar ligan. Han ger oss vår point of view. Det han vet, vet vi. Men sen visar det sig att det är han som står bakom alla smarta kupper som "The four horsemen" gör. Ändå fattar han som polis inte vad som hänt. Fast det är han som iscensatt det. Fortsätt i oändligheten...

Dumheter! Det enda filmskaparna lyckas med när de kör det här tricket på oss är att förmedla ett stort förakt för åskådarna. Vad är det för tjommar som hittat på detta? En heter Boaz Yakin och han är ansvarig för manus till filmer som From dusk till dawn 2: Texas bloody money, Dirty dancing: Havanna nights och Prince of Persia: The sands of time. Han är tydligen förtjust i filmtitlar med semikolon. Den andre som står bakom storyn är Edward Ricourt och han är debutant. Good luck att hitta fler jobb i Hollywood!

Filmen höll god underhållningsklass under filmens gång. Det är de sista fem minutrarna av filmen som raderar hela dess existensberättigande. Tyvärr visas i eftertexterna en scen som antyder en uppföljning. Ska det då visa sig att det var Micahel Caine som låg bakom allt? Och att Morgan Freeman egentligen var Ruffalos pappa! Och att Jesse Eisenberg egentligen var kvinna, en under cover-polis och död sedan 20 år. Man kan ju tydligen hitta på vad som helst eftersom det är en "con movie".

Svårt att betygsätta denna. Borde ge en solklar etta, men kan jag helt bortse från underhållningen medan det varade? Nej, ok, jag ger Now you see me två lögnare av fem möjliga.

Betyg: 2/5

Fiffi har också sett filmen och hon har en lite annorlunda syn på den, läs här. 

Beginners (2011)

I don't want to just be theoretically gay. I want to do something about it.

Äpplet faller inte långt från trädet. Oliver Fields (Ewan McGregor) sörjer sin nyss avlidna far samtidigt som han inleder en kärleksrelation med den franska skådespelerskan Anna (Mélanie Laurent). Scenerna när de blir ihop första gången är otroligt mysiga. De möts på en maskerad. Bara det är en fantastisk start, det är ju så kul att gå på maskerad! När Anna dessutom har fått order från sin läkare att hon inte får prata på grund av problem med stämbanden blir Olivers och Annas förförelsedans något helt annorlunda. Och gullig.

Hur var det med äpplet då? Jo, Olivers föräldrar Hal (Christopher Plummer) och Georgia (Mary Page Keller) levde ett känslokallt och kärlekslöst liv. Som litet barn måste Oliver sett sin mors frustration över en icke närvarande fader, både själsligt och fysiskt. Oliver lärde sig då att inte knyta an för mycket. Barnen gör ju så ofta det som föräldrarna gör, inte vad föräldrarna förmanar eller säger. Äpplet faller inte långt från trädet.

När vi möter Oliver som vuxen är det uppenbart att han har svårt att binda sig. Hans relation med Anna tar den mer brokiga vägen, det är inte full fart på en motorväg i alla fall. Filmen visar på ett bra sätt hur han slits mellan nuet och dåtiden. Hans mor dog fem år tidigare och efter hennes död hittade hans far en ny partner. Kort efter det blev fadern diagnoserad med cancer. Trots sjukdomen levde han upp under sina sista år och omfamnade livet och kärleken. För Oliver måste det varit en förvirrande känsla, att se sin far som var så kall mot hans mor leva upp under skymningsfasen av sitt liv, och transformeras till en levnadsglad nybörjare i kärlekens skola. Och precis som sin far är Oliver en nybörjare på relationer, men Oliver inser till slut att det är bättre att börja sent än aldrig. Något som hans far med övertydlighet bevisat.

Christopher Plummer har nominerats till en Oscar för bästa manliga huvudroll. Jag känner mig kluven till detta. Hans Hal är glad och sprallig filmen igenom, men det är långt ifrån ett dynamiskt porträtt av den döende mannen. Varför får vi inte se några känslor som vemod, sorg, ånger osv. Det hade gjort den gamle mannen mer helgjuten tycker jag. Anledningen till att han uppmärksammats så mycket är troligen att han i denna film spelar en roll som går på tvärs de roller han brukar spela. Christopher Plummer har sedan länge varit type castad att spela statsmän, företagsledare eller andra figurer på tunga positioner med mycket makt. Men här i "Beginners" spelar han en "vanlig" man, och det räcker tydligen till en nominering i alla fall.

Ewan McGregor var istället den stora behållningen för mig i denna film. Jag har länge misstänkt att McGregor varit otroligt överskattad som skådespelare, men denna gång måste jag buga mig och lyfta på hatten för ett jobb bra gjort. Han är mycket bra i rollen som Oliver. Och han får göra en mängd olika känslor också. Speciellt en scen när han står i en dörröppning och studerar sin far var mycket stark, såvitt jag kommer ihåg.

"Beginners" var ganska bra. Den är ett starkt drama och för er alla som gillar lite gråtmilda dramer är detta perfekt. Jag fann den dock lite sövande och långsam. Jag nickade nog till både en och två gånger och det är sannerligen inte ett bra tecken. Därför blir det inte högsta betyget, men filmen är klart godkänd och jag rekommenderar den helhjärtat. Jag ger "Beginners" tre döende fäder av fem möjliga.

Betyg: 3/5

PS, filmen står som 2010 på imdb då den gick på vissa filmfestivaler redan under 2010, men den hade premiär på bio både i USA och i Sverige under 2011 så jag hanterar den som en 2011:a.