The Day the Earth Stood Still (1951)

Ibland får man ett ryck och blir sugen på att klippa en osedd science fiction-klassiker. Just detta hände och jag såg denna film från 1951. Det finns en modern re-make med Keanu, men jag ville se originalet. Det kändes säkrast så.

Detta är en fin liten historia om hur en marsmänniska kommer till jorden och hotar mänskligheten med utplåning genom våld om vi inte slutar att vara våldsamma. Väl grundad i den frostigaste av de frostiga tiderna i det kalla kriget då rädslan för atomvapenkriget var som starkast passar filmen in.

I dagsläget blir filmen mest kul för dess historiska signifikans som en klassiker inom genren. Men tyvärr blir jag inte lika hänförd av denna film som av både yngre och äldre klassikers i genren.

Grundidén är helt ok, men storyn är ganska blek. Klaatu (Michel Rennie) är ok men inget speciellt spännande görs med honom. Även Gort (Lock Martin) är kraftigt underutnyttjad. Filmen är också tråkigt linjär, dvs inget överraskande händer. Man hade ju kunnat tänkt sig att Klaatu skulle ställt sitt ultimatum på ett mer intressant sätt, eller att det hade varit svårare att uppfylla hans krav. Klaatus dag ute på stan med den lilla pojken blev det inte heller något speciellt av. Samspelet med pojken, den unga mamman och hennes uppvaktare hanterades blekt.

Men i slutändan måste jag förtydliga att jag är glad att jag sett filmen om inte annat som referens som en av byggstenarna i genren.

Betyg: 2/5 

Fast & Furious 7 (2015)

Första omtitten för mig i sommaren genomtittning av Fast and the Furious-serien. Och jag måste direkt säga att detta är bra underhållning. Detta är i mitten av "summer block buster" popcorn-action. Filmen påminner mig en hel del om "Mission: Impossible - Ghost protocol" med kopplingen Dubai och öknen.

Det är i denna film som Jason Stathams Deckard Shaw blev introducerad och han är riktigt bra som "big bad". Statham ger rollen tyngd och han spelar den helt rätt. Han känns som en riktig person, trots att de flesta i denna film är som en seriefigur.

Favoriten Dwayne Johnsons Hobbs är ju inte med så mycket i denna film. Han ligger mestadels på sjukhuset vilket jag inte kom ihåg och det var lite synd. Överraskande nog steg Roman fram och var ganska festlig. Jag har haft svårt för den karaktären men här var han kul av någon outgrundlig anledning.

Annars är Tej den enda kvar av favorittrion där Han och Wonder woman nu lämnat skeppet.

Filmen inför en hel del mer glimten i ögat vilket gör att den funkar bättre. Det balanserar bättre mot det absurda actioninnehållet. Vilket är "over the top" och underbart. Bästa scenen var den i Dubai med den grymma heisten och att de flög med bilen mellan skyskraporna. Fritagningen av Ramsey uppe på ett berg var också mycket trivsamt. Många coola shots. Slutuppgörelsen i Los Angeles var helt ok men kanske de svagaste av de tre.

Ramsey för övrigt spelas ju av Nathalie Emmanuel som vi känner igen som Missandei från "Game of Thrones". Hon är mycket roligare i denna film, får mer att göra, mer dialog och lite sånt. Avdelningen gamla hjältar fylldes av Kurt Russell. Det enda som var överraskande med hans Mr Nobody var att han inte försökte blåsa Dom och hans gäng.

Sist men inte minst måste det nämnas hur sorgligt allt är med skådespelarens Paul Walkers olycka och död i verkliga livet. Jag tycker de gör ett mycket fint avsked till Paul med det känslosamma collaget. Det får en att tänka lite... Det blev fan ta mig rejält dammigt i rummet...

En superstark trea!

Betyg: 3+++/5

Lyssna på mig och Joel prata om filmen i podden Rapporter från apokalypsen.

Breaking bad - Season 2 (2009)

Trots många starka rekommendationer för denna serie måste jag ta en paus nu efter säsong 2. Vet inte ens om jag kommer köra vidare med den någon gång, man vet ju aldrig.

För trots att jag varit underväldigad över vad jag sett i de två första säsongerna är det klart att det fortfarande gnager en undran i mig om serien kanske kommer bli bättre och om inte annat var story ska ta vägen.

Problemen för mig är först och främst att jag har väldigt tråkigt när jag ser på den. Manus är tunt och dialogen svag. Dessutom finns det ingen karaktär i hela serien som jag gillar att se. Det är skit samma om den är god eller ond, eller hur ond den är eller på vilket vis. Det är små små saker som gör att man gillar en karaktär inklusive skådespelaren, dialogen, hur och vad regissören får ut av skådisarna och övriga i teamet samt storyn.

Seriens huvudpersoner är mest irriterande och serien har redan repeterat karaktärsdragen många gånger om. Det känns som att den står och stampar och takten framåt är så långsam att jag knappt ser den. Han den äldre med cancern är korkad, och han den yngre med drogproblemet är ännu mer korkad. Båda är trista som fan. Nej, nu får det bli en paus.

I två av säsongens avsnitt händer i princip inget förutom att vi får se det äkta paret hata varandra på ett ointressant sätt. De är båda "passive aggressive" vilket gör avsnitten ännu sämre.

Av och till under säsongen visas en svart vit "flash forward" som intro till avsnitten. De använde "flash forward" i förra säsongen också för att teasa om en bad ass scen. Men här gör de ingenting av den tease de så mödosamt byggt upp. Jag börjar se tendenser till att serien lovar och lovar att leverera olika saken, men sedan blir de pyspunka och leveransen blir mycket mindre än utlovat. Det är en tråkig känsla.

Serien styrka är den sköna miljön allt utspelas i. New Mexico är en häftig delstat med spektakulär natur. Det är på plus.

Betyg: 2/5

The Old Guard (2020)

SPOILER ALERT!!! Spoilers below...

Det kommer inte ut så många filmer nu för tiden så när det kommer en actionfylld genrefilm spetsar jag öron och ögon. En fantasyfilm med bad ass Charlize Theron i spetsen... Den vill jag se alla dagar i veckan.

Filmen bygger på Greg Ruckas graphic comic book "The old guard" från 2017. Han har skrivit comics för både Marvel och DC, bland annat Wonder Woman.

Detta är en riktigt frejdig modern fantasy som får mig att med välbehag minnas filmer som "Highlander", "Wonder Woman" och "Atomic blonde". Charlize spelar Andromache of Scythia aka The fighter of men. Andy och hennes tre kompanjoner är odödliga. Enter en ny odödlig i den unga soldaten Nile, spelad av Kicki Layne som vi senast såg i huvudrollen i "If Beale Street could talk".

Jag gillar världsbygget, mytologin och actioninnehållet. Matthias Schoenaerts, Luca Marinelli och Marwan Kenzari som Book, Nicky och Joe är jättebra som bifigurerna. The Operative Chiwetel Ejiofor funkar bra som Copley. Filmens svaga länk är förstås Harry Melling som den sadistiske Merrick. Låt mig hjälpa dem av er som förtvivlat försöker placera honom i tidigare alster. Han spelade ju den missbildade cirkusartisten i "The Ballad of Buster Scruggs"... Men framför allt spelade han allas vår älskade Dudley Dursley i Harry Potter-filmerna! Ni vet Harrys knubbige kusin !

Men nu var det "The old guard" som gäller. Filmen levererade på alla fronter. Det är en spännande värld som målas upp och jag gillar karaktärerna, speciellt Andy och hennes bakgrundshistoria. Ödet för hennes älskarinna Quynh var så hemskt att jag sov mycket dåligt natten efter jag såg filmen. Vilket hemskt öde!

Jag älskade dynamiken i gänget och skickar en liten hälsning till skaparna av F&F: så här kan man också hantera ett team som agerar som om de vore en familj. Men trots det pratar de sannerligen inte om sig själva som en familj stup i kvarten! LOLs.

Charlize Theron är den tuffaste kvinnliga krigaren vi har på den vita duken nu för tiden. Hon följer i Sigourney Weavers, Gina Torres och Linda Hamiltons fotspår. All cred till Charlize, hon fyller skorna med råge.

I filmens sista sekund kastas en cliff hanger in och det verkar som upplagt för en uppföljare. Och om en sådan kommer till livs kommer jag stå först i kön för att följa Andys fortsatta äventyr.

Betyg: 4/5

The Operative och Dudley

Furious 6 (2013)

Ok, så var jag klar med sexan. Den kommer inte upp i femmans nivå, men eftersom femman öppnat dörren för en ny typ av film, "over the top"-actionrulle passar sexan väl in ändå.

Filmen utspelas till stor del i London och "the big bad" Shaw är en internationell skurk och terrorist. Denna film påminner mig mest om de lite modernare Bond-filmerna i stil och innehåll. Bond brukar ju till och med kunna slänga in en biljakt lite då och då. Givetvis kommer inte denna film upp i nivå med Bond men det är de filmerna jag tänker på när jag söker vilken film de efterapat med denna.

Jag gillar och välkomnar London som skådeplats för äventyret. Det är en cool miljö. Tyvärr utspelas många actionscener in under natten och mörkret gör att man inte ser riktigt vad som händer.

De två mest bombastiska biljakterna är den med stridsvagnen och den med Herkulesplanet. Båda traktar popcorn i handen och hjärnan på "sleep mode". Helt orealistiskt men kul action för stunden.

Mina favoritkaraktärer är Hobbs, Gisele (Wonder Woman), Han och Tej. De spelas av bra skådisar och är coola karaktärer.

Dom och Brian är ganska tråkiga i mina ögon. Mina åsikter om Dom har gått lite upp och ner men han växer aldrig till sig till den karaktär han var tänkt för i mina ögon.

Roman verkar bara finnas i gänget som "comic releif" men han är inte rolig och hans existensberättigande är minimalt.

Mia är urtrist och jag väntar bara på att de ska skriva ut henne ur serien.

Letty är nog den jag är mest kall inför. Trots att det känns som att nästan hela filmserien handlar om henne är hon svintråkig. Tyvärr ä inte skådisen speciellt bra, karismatisk eller intressant heller.

Gina Carano som vi såg som bad ass i The Mandalorian gör här debut i serien. Hon är kul. Verkar dock som att hon kom och försvann i en blinkning.

Bästa scenen var trots ovan den när Dom uppvaktar Letty medelst räsertävling. De efterföljande scenerna nedanför Battersea Power Stations majestätiska skorstenar var bra också. Antydan till "Heat"-feeling i scenen mellan Dom och Shaw.

The Rock hade mycket mer glimten i ögat som Hobbs i denna film. Kul när Tej hade honom som "Samoan Thor" i mobilen. Tyvärr var Hobbs skyldig till en av filmens mest orimliga scener när han drog vapen mot militären i slutet.

En annan svaga del var när Brian skulle gå till fängelset utan att passera gå. Enda kul med den sekvensen var att vi kort fick återträffa hans lustiga kollega, han med bruten näsa.

Allt som allt fick jag precis vad man kan förvänta sig från F&F men en hel del av hantverket verkar lite förhastat.

Betyg: 3-/5

Lyssna gärna på mig och Joel om filmen i Femtonde rapporten från apokalypsen, Shinypodden.

Gänget samlade

London

De tre favoriterna i Doms gäng

Orimliga scenen

Samoan Thor

Lustiga kollegan med bruten näsa

Evig kärlek?

Familjen

Fast Five (2011)

Serien gick i och med "Fast five" in i en ny fas. Från drama med "street racing"-fokus till bombastiska "summer block busters". Detta är popcornaction rakt av, med lite av serietidningsaction över det hela.

Coolt att de inleder med att vi får se hela scenen med fritagningen av Dom, även om det verkar varit mycket våghalsigt att skapa en krasch på det viset. Dom kunde lika gärna gått åt i den kraschen men det är så här det är i serietidningar.

Kul också att se samma storskurk i denna film som i favoriten "Desperado" med Salma Hayek och Antonio Banderas. Joaquim de Almeida spelar Bucho i den äldre filmen, här heter han Reyes, men de båda karaktärerna är mer eller mindre identiska.

Vi får en hel del biljakter men det är två andra actionscener som står ut i mina ögon, dels fajten med skjutvapen och springande på taken med tre team mot varandra i favelan i inledningen, dels bakhållet mot Hobbs och hans team när Hobbs fraktar Dom och gänget i en fångtransport. Inga bilar i rörelse men en massa skjutande och hög adrenalinnivå. Bland övriga actionscener var tåg-heisten i inledningen min favorit.

Trots att jag inte känner supermycket för alla karaktärer i serien var det också coolt när teamet samlades, hur figurer från de tidigare fyra filmerna återintroducerades en efter en. Det var tjusigt.

Vi fick också några nya med i familjen. Hobbs introduceras i denna film och han är givetvis spelad av ingen mindre än Dwayne "The Rock" Johnson. Jag gillar honom så mycket att jag följer honom på sociala medier. Han är som bäst när han spelar sina roller med glimten i ögat. Tyvärr ska han här vara så tuff att det blir på gränsen till fånigt. Regissören gillar att zooma in på både The Rocks och Vin Diesels muskler i slow motion som om detta vore en åttiotalsfilm som "Rambo II" eller "The Predator".

Bäst i filmen blir därmed istället Han och Wonder Woman. De är det bästa paret av de tre som jongleras, men framför allt är de två karaktärerna bäst. Han är cool som få, han äter luf´gnt sina nötter. Men i mina ögon mer bad ass än Doms och Hobbs testorteronladdade hingstar. Wonder Woman, spelad av Gal Gadot, glöder på duken. Hon är snygg javisst, men det är något mer med hennes uttryck. Det känns som att hon är större än filmen själv i vissa scener. Det är väl det som kallas karisma.

Filmen är en renodlad heistfilm. Jag jämför den direkt med "Oceans 11" även om denna film inte har lika bra skådisar som Oceans med George Clooney, Matt Damon med flera kända ansikten. Jag gillar hur man får följa all planering. Speciellt med hur de olika rollfigurerna försöker lyckas köra sina bilar in i ett garage och en sväng under tio sekunder. Jag trodde länge att Wonder Woman skulle vara den som lyckades men till slut visar det sig att Dom släpper planen och hittar på en ny plan mitt i språnget. En kul twist på hesit-genren. Förberedelser be damned, let go with strong cars!

Sista scenen med polisbilsjakten efter det storas kassavalvet var så "over the top" att jag helt släppte taget till allt realistiskt. Det är en sådan typ av film och det enda man kan göra är att hänga med "on the ride"... Scenen är mer häftig än bra. Kul med twisten i mitten dock. Jag blev lite överraskad att de lyckades kasta in en twist också.

Allt som allt en mycket duglig popcorn-action. Kul film som säkert blir snäppet bättre om den ses om.

Betyg: 3+/5

Lyssna på Shinypodden där jag och Joel snackar om filmen.

Sully (2016)

Clintan är förbaskat tajt som regissör ändå. "Sully" är en överraskande bra film. Den beskriver miraklet på Hudson 2009 när kapten Chesley "Sully" Sullenberger landade en Airbus A320 på floden efter att båda motorerna slagits ut. 155 människor ombord och alla 155 överlevde nödlandningen.

Direkt efter att planet startat, under uppstigningen, flög de igen en skock kanadagäss vilket slog ut båda motorerna. Detta hade aldrig hänt förut och efterföljande utredning misstänkliggjorde Sully och hans andrekapten Jeffrey Skiles.

Men det de gjorde efter motorerna stannat är så osannolikt att ingen hade trott det möjligt innan han gjorde det. Det är en av dessa "första gången i historien"-historierna och det är bra att det gjorts på film. En häftig händelse, minst sagt.

Min väg till att vilja se denna film just nu är dock också något av första gången i historien... Jag kollar med glädje på "American pickers" på någon av de mindre nogräknade kanalerna. Där åker Mike Wolf och Frank Fritz omkring i USA och köper "rusty gold" som de säljer i sin antikhandel.

I ett avsnitt besöker de ett flygmuseum vars föreståndare är Jeffrey Skiles, andrepiloten på US Airways flight 1549 den 15 januari 2009. När jag såg detta kom jag på att jag missat att kolla in filmen som beskriver händelsen "Sully".

Sagt och gjort och nu är den sedd, och nu måste jag uppdatera min topp 10-lista för bästa filmerna 2016. Damn, detta var bra! Det är en tajt film-film, helt enkelt. En film-film är en film som är rejält gjord inom alla discipliner inom filmmediat. Filmen bygger på en mycket välkänd händelse så spänningen ligger inte i hur det gick utan hur de återskapar miraklet på film.

Och det är sannerligen hantverket och känslan i filmen som fångar mig. Det är en film med ett antal "Joel moments". Scenen som mest fångade mig var när alla båtarna och polishelikoptern kom till undsättning efter landningen. Snyggt foto, en kamera som likt en nyhetshelikopter cirklar runt planet och båtarna, musiken, klippningen. Mycket bra utfört.

Scenen är också mycket fin till sitt innehåll. Jag blev förbaskat rörd het enkelt. Iskallt vatten, ett sjunkande flygplan, "New York finest". Mycket fina scener vilket var värmande.

Jag kom att tänka på alla idioter som springer omkring i USA (och här hemma) och skriker om "defund the police". Korkade barnungar. Någon borde dra in deras veckopeng.

"Sully" var en överraskning. Jag vill ge den en hyfsat stark fyra!

Betyg: 4/5

Intressant "History vs Hollywood"-artikeln om filmen.

Crimson Tide (1995)

"Crimson tide" var en de numera ganska få filmerna av Tony Scott som jag inte hade sett. Han har en egen stil som jag gillar och rent generellt sett har han en hög lägstanivå, och man får ungefär vad man förväntar sig.

Denna film måste dock vara en av hans svagaste. Jag kan gilla spännande ubåtsfilmer men det är inte en favoritgenre direkt. Man tänker direkt på "Jakten på Röd Oktober" och då ligger denna film rejält i lä.

En av filmens spänningsmoment är fajten mot den ryska ubåten men den delen blir ganska enkelspårig och bjöd inte på något extra. Dessutom gillar jag inte Gene Hackman i denna film, men när gillar man honom över huvud taget egentligen? Hans stroppiga och paragrafridande ubåtskapten var allt för enkelspårig för att tvekampen mot Denzel Washingtons XO skulle bli speciellt intressant. Denzel var stabil som vanligt. Han och Tony Scott samarbetade ofta med bra resultat.

När den allmänna nivån var lite blek som här blev själv huvudproblemet med de ryska terroristerna som fått tag på atomvapen mera i fokus. Tyvärr blev den viktiga delen av filmen, därom hela spänningen vilade, inte speciellt bra. För det första var det inte så terrorbalansen mellan supermakterna fungerade. Om någon skulle bomba terroristernas bas med atomvapen skulle det vara ryssarna själva. Som ett liknande (men ej identiskt) problem hanteras i filmen "The Rock".

Hotet från USA var hela tiden att anfalla Moskva och andra storstäder om någon skjuter atomvapen från Ryssland mot USA. Inte att amerikanarna måste bomba del av Ryssland för att stoppa dem.

Den andra delen jag inte fick ihop var att det blev en minutkamp, om inte en sekundkamp, i slutet trots att det sades att terroristerna håller på att tanka raketerna som tar "en timme". Allt mellan cirka 50 till 70 minuter skulle rimligen beskrivas som "en timme", ändå blev det superexakt i slutet av filmen, allt för en konstgjord spänning. Dessutom etableras det aldrig i filmen hur lång flygtid de amerikanska raketerna hade från ubåten till målen. Ytterligare en sak där filmen sket i detaljerna för det som hela spänningen byggde på.

Nej, tyvärr blev detta ingen favorit från Tony Scott, snarare en av hans svagaste.

Betyg: 2/5