Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves (2023)

Jag hade hört gott om denna film, ett humoristiskt fantasyäventyr från Dungeons & Dragons-världen. Och när jag såg att det var John Francis Daley och Jonathan Goldstein, dvs killarna bakom två av de senaste tio årens roligaste filmer, Game Night och Vacation, blev jag ännu mer nyfiken och förväntansfull.

Ok, jodå filmen är helt klart underhållande men den är inte riktad till mig. Alla referenser från rollspelet gick över huvudet på mig. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att spela spelet när jag var yngre och då hade kanske denna film landat lite bättre.

Filmen är en komedi totalt fri från stake eller spänning då det gäller actioninnehållet. Det som underhöll var humorn och inget annat än humorn, men tyvärr klistrade den sig inte fast på mig. Jag kommer fram till att denna typ av humor, antagligen all form av humor egentligen, är helt beroende av skådespelarna som framför den. 

Här har vi den ganska trista Chris Pine tillsammans med den urtrista och snarast mycket svaga skådespelerskan Michelle Rodriguez som spelar våra huvudroller. Hon är det klart svagaste kortet i F&F-serien men där är hon lyckligtvis inte i förgrunden hela tiden i alla fall. Tyvärr hittade jag heller ingen jätterolig bifigur som det funnits i överflöd av i Daley-Goldsteins tidigare filmer.

Så även om filmen hade sina poänger var den bara ganska ok. Jag fann dock Hugh Grant i rollen som skurk lustig. Men han får akta sig så det inte blir uttjatat då det är en roll som han numera ofta verkar ramla in i. Vi såg honom i sliskiga roller i Guy Ritchies The Gentlemen samt Operation Fortune. Hans type cast har gått från charmig lover boy till charmig creepy guy.

Kul film, men kanske mest för fans av rollspelet den bygger på. Det är min spekulation i vilket fall.

Betyg: 2/5

F9 (2021)

Det går upp och ner med dessa "Fast & Furious"-filmer. Denna gång fick vi en otroligt svag del i serien. Då varken Dwayne Johnson, Jason Statham eller Paul Walker är med i filmen blir det extremt tråkigt i mina ögon. Istället får man dras med Vin Diesel, Michelle Rodriguez och Jordana Brewster. Till råga på allt blir det en rejäl portion med John Cena och där gick tydligen min gräns.

Filmerna i denna serie har gått över alla gränser för det otroliga och jag saknar alla former av förankring för att kunna stå ut med de sanslösa actionscenerna, sanslösa på det dåliga sättet alltså. Filmen antar dessutom en seriös ton med sitt mässande om familjen och Vin Diesels poserande som världens tuffaste kille. Jag lämnas lidande i händerna på Vin Diesels egotripp. En film som är så "over the top" måste antingen vara roligare eller kännas mer grundad i äkta känslor.

Vin Diesel är ganska värdo ändå och jag är innerligt trött på hans tjat om familjen. Dessutom skiter han och regissören Justin Lin helt i att förklara alla orimligheter och logiska luckor. F9 är som att Bobby Ewing kliver ut ur duschen om och om igen... Det är också beklämmande hur de bryter mot fysikens lagar om och om igen. Utan ironi eller något smart grepp, utan för att scenerna ska vara coola och tuffa.

Det är intressant att fundera på vad som gör att en Iron Man-, Thor- eller Captain America-film funkar bra men att denna nya typ av superhjältefilm inte alls funkar. Det jag kommer fram till är att hur engagerad jag som åskådare blir i karaktärerna eller deras relationer har en avgörande betydelse. Med en förankring i något vettigt blir överdrivna eller orimliga actionscener bara en rolig detalj, som en krydda. Men här finns inga karaktärer att riktigt gilla och med en tuff och allvarlig tonalitet blir filmen bara fånig i mina ögon. Japp... I said it.

Filmer FÅR vara fåniga, det är till och med välkomnat, men då MÅSTE det göras med en stor portion humor, glimten i ögat och med en rejäl dos självdistans.

Betyg: 1/5

Lyssna till Rapporter från apokalypsen, avsnitt nummer 25, där jag och Joel diskuterar filmen. Vi tycker olika.

Fast & Furious 7 (2015)

Första omtitten för mig i sommaren genomtittning av Fast and the Furious-serien. Och jag måste direkt säga att detta är bra underhållning. Detta är i mitten av "summer block buster" popcorn-action. Filmen påminner mig en hel del om "Mission: Impossible - Ghost protocol" med kopplingen Dubai och öknen.

Det är i denna film som Jason Stathams Deckard Shaw blev introducerad och han är riktigt bra som "big bad". Statham ger rollen tyngd och han spelar den helt rätt. Han känns som en riktig person, trots att de flesta i denna film är som en seriefigur.

Favoriten Dwayne Johnsons Hobbs är ju inte med så mycket i denna film. Han ligger mestadels på sjukhuset vilket jag inte kom ihåg och det var lite synd. Överraskande nog steg Roman fram och var ganska festlig. Jag har haft svårt för den karaktären men här var han kul av någon outgrundlig anledning.

Annars är Tej den enda kvar av favorittrion där Han och Wonder woman nu lämnat skeppet.

Filmen inför en hel del mer glimten i ögat vilket gör att den funkar bättre. Det balanserar bättre mot det absurda actioninnehållet. Vilket är "over the top" och underbart. Bästa scenen var den i Dubai med den grymma heisten och att de flög med bilen mellan skyskraporna. Fritagningen av Ramsey uppe på ett berg var också mycket trivsamt. Många coola shots. Slutuppgörelsen i Los Angeles var helt ok men kanske de svagaste av de tre.

Ramsey för övrigt spelas ju av Nathalie Emmanuel som vi känner igen som Missandei från "Game of Thrones". Hon är mycket roligare i denna film, får mer att göra, mer dialog och lite sånt. Avdelningen gamla hjältar fylldes av Kurt Russell. Det enda som var överraskande med hans Mr Nobody var att han inte försökte blåsa Dom och hans gäng.

Sist men inte minst måste det nämnas hur sorgligt allt är med skådespelarens Paul Walkers olycka och död i verkliga livet. Jag tycker de gör ett mycket fint avsked till Paul med det känslosamma collaget. Det får en att tänka lite... Det blev fan ta mig rejält dammigt i rummet...

En superstark trea!

Betyg: 3+++/5

Lyssna på mig och Joel prata om filmen i podden Rapporter från apokalypsen.

The Fast and the Furious (2001)

Så var det dags att ta sig an "Fast and the Furious"-serien. Riva av plåstret som Carl kommenterade. Är det skämskudde på att inte har sett denna filmserie? Eller är det tvärt om? Eller är det kanske till och med skämskudde på att gilla den? Det finns säkert många svar på de frågorna. Det är sommar och jag kände att det kunde passa perfekt för dessa filmer.

Första filmen är extremt lik Kathryn Bigelows "Point break" från 1991, som en mer högoktanig men blekare kopia. Men det finns ändock en hel del underhållningsvärde i denna. 

Den stora överraskningen för mig var hur stark Paul Walker var. Jag tycker han bär filmen på sina skådespelaraxlar. Vin Diesel var en besvikelse. Hans karaktär Dom är skriven som en magnetisk och karismatisk person men jag kände inte det från Dom till den grad som filmens handling och dialog indikerade.

Detta är en machovärld med fokus på "street racing"-gäng. Filmen beskriver en kultur som jag är mycket främmande för, jag skulle knappast sätta foten i den miljön personligen, men det kan fortfarande vara kul eller spännande att titta in i den en liten stund. Filmens miljö är allt annat än jämlik mellan könen, vilket man kräver av filmer anno 2020. Filmen har två notabla kvinnliga karaktärer spelade av Michelle Rodriguez och Jordan Brewster. De skötte sig bra i rollerna. Tuffa tjejer. De var inte med i filmen endast som kuttersmycken som skulle erbjuda "tits and ass", något som enligt utsago förekommer i senare filmer. Ser fram emot detta.

Musiken är inte min favorit direkt. Det är hippety-hopp vilket låter tämligen lika i mina stofiliga öron. 

Överlag var filmen mer nedtonad och dramatiskt orienterad än vad jag förväntade mig. Det är numera etablerat att de fyra första filmerna kan klumpas i en hög med inbördes liknande fokus på racing, medan femman och senare klumpas i en hög bestående av bombastisk action likt den Mission:Impossible-serien utvecklats till. Det låter bra och jag ser fram emot dem.

Men jag är också sugen att se vidare på film nummer två, vilket antagligen är det bästa betyget jag kan ge denna film.

Betyg: 3/5

Lyssna på podden "Tionde rapporten från apokalypsen" där jag och Joel är inbjudna att prata om filmen.

Widows (2018)

Jag var mycket sugen på Steve McQueens nya film Widows på grund av att Gillian Flynn skrivit manus. Flynn har tidigare skrivit manus till den mycket lyckade Gone girl och den nerviga tv-serien Sharp objects.

Tyvärr blev jag något besviken. Även om teamet bakom filmen är superkompetenta och filmen funkar ganska bra saknade jag en nerv som tog den till den riktigt bra nivån. Jag var aldrig helt inne i historien. Fyra änkor som måste skaffa fram pengar för en skuld som deras eländiga män lämnat efter sig. Jag hade hoppats på mer än vad denna historia bjöd på.

Tonen i filmen är sorgsen och melankolisk. Det är som att Steve McQueen inte kan förmå sig att göra en mustig underhållningsfilm utan måste stöpa den i en samhällskritisk kostym och göra filmen viktig. Var och varannan film detta år är "viktig" och det är jäkligt trist tycker jag. Filmer får gärna innehålla samhällskritik men helst i bakgrunden, insprängd i handlingen. Nu känns det som att det viktiga politiska budskapet kommer först och handling, karaktärer och relationer i andra rummet. Sådana filmer blir jag lätt uttråkad av. Andra exempel från året är Black panther och Sorry to bother you bara för att nämna några. Jag gillar mer en film som Bad times at the El Royale där samhällskritiken sipprar ut ur dess porer men inte får ta över helt.

Skådespelarna i Widows är adekvata, men jag jublar inte här heller. Viola Davis gör sin Veronica så patetiskt deprimerande att jag dör av uttråkning. Och det är ju supertrist. Inte heller Michelle Rodriguez eller Elizabeth Debicki är speciellt intressanta. Bäst i en allt för liten roll är Cynthia Erivo. Henne fick jag upp ögonen för i Bad times. Mer av henne vill jag ha.

Av de manliga skådisarna är Colin Farrell mest intressant i denna film. Jag är dock inte speciellt förtjust i honom.

Samtidigt var inte allt dåligt, filmen är av och till underhållande under löptiden. Synd bara att filmen ska vara så förbaskat butter. En stark tvåa!

Betyg: 2+/5

Furious 7 (2015)

Johan och Joel skulle gå och se premiären av "Furious 7" och jag tänkte "what the heck", jag hänger på. Nej, visst inte, jag har inte sett en enda av de sex tidigare filmerna i serien. Men jag var sugen på "action utan slut" och hur svårt kan det vara att hänga med i handlingen? Inte alls svårt som det visade sig. Bilar med stora cylindervolymer, män med bistra miner och svallande biceps och bimbobrudar. Jag fattar.

Det jag däremot inte fattade var att Paul Walker INTE dog före denna film spelades in. Jag blev lite lätt förvånad när han tidigt i filmen dök upp. Jag funderade inte så värst mycket på att han var med utan tänkte att "de" tydligen kan fixa till en död person i en ny film mha cgi och allt man nu har att tillgå. Galet! Det såg ju så verkligt ut tänkte jag. Pinsamt för mig. Ok, the joke's on me. Efter filmen fick Johan sig ett gott skratt över min bekännelse. Nu måste jag tillägga att det fanns några scener i slutet av filmen där man gjort exakt detta, dvs cgi:at in hans ansikte över en annans kropp. Walker dog ju tragiskt i en bilolycka under inspelningen av denna film där borta i 2013. Jag trodde alltså att han dog under inspelningen av sexan!

Som film är detta en ren actiondängare. Strunta i handlingen, den är urbota dum. Ett antal coola actionscener är radade efter varandra. Jupp, skit i handlingen. Detta är som en mix av Bondfilm, Mission Impossible och Transformers med en testosteroninjektion på toppen. Karaktärerna är de förväntade. Precis som datahackern som de räddar utbrister kan man lätt koda av vem som är alfahannen, den smarte, gruppens skämtare och så vidare. Det var trevligt att se Kurt Russel som en bad ass, och jag fullkomligt älskade att de satt in Jason Statham som storskurken. Det är bra när de prioriterar skurken i en film som denna som bygger på kampen mellan de "goda" och den lede fi.

Alla de tre stora actionsekvenserna var bra på sina olika sätt, vägen i bergen, skyskrapan i öknen och Los Angeles gator om natten. Men bästa scenen i hela filmen var ändå sista scenen på beachen och den homage filmgänget gav Paul Walker. Det blev allt lite dammig i salongen där sörru.

Jo men visst. Detta var ganska kul. Jag tror bestämt att det kan bli ett "Fast and the furious"-marathon framåt sommaren då denna typ av film passar perfekt. Och jag som inte ens gillar biljakter i filmer så speciellt mycket!

Jag ger "Furious 7" tre humorlösa muskelknuttar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Jag tror inte Joel orkar blogga om denna film, men Johan ska ha lyckats klämma ur sig något. Trycker han gasen i botten eller blev det tvärnit för honom? Kolla här.