torsdag 2 maj 2019

Avengers: Endgame (2019)


Var ska man ens starta? Det känns som en omöjlig uppgift att skriva ner alla mina känslor om denna film. Den är slutet på en 22 filmer lång serie och som sådan borde den inte ens finnas. Detta är en unik filmserie som kanske aldrig kommer återupprepas. Att de över huvud taget lyckades få ihop denna film är ganska fantastiskt. Avenger: Endgame är helt enkelt en helt galen film. Den är så mycket att jag fortfarande flera dagar efter titten inte riktigt kan kontrollera alla tankar om filmen. Hell yeah, de klarade det! Japp, jag älskar den. Nope, den är inte perfekt. Yup, högsta betyg.

Jag kommer med stort intresse se om filmen och då insupa alla otroliga scener som sköljde över oss åskådare under första titten. Det finns så många känslor som jag skulle vilja återbesöka. Filmen är så mycket på samma gång. Den avslutar en elvaårig resa, den låter oss ta farväl till karaktärer och relationer, den blandar humor, allvar, vemod, starka känslor och action som kanske ingen film har gjort tidigare. Den tar sin position inom filmserien på största allvar och vårdar hela sagan på ett respektfullt sätt. Det var kul att ha varit en del av publiken när dessa filmer hände. Jag har levt med dem länge nu och det känns lite konstigt att det nu är slut.

Filmen är sprängfylld med tillfredsställande scener som verkligen förtjänats, scener som kändes i hjärtat och som gav serien det slut den skulle ha. Jag älskade filmens inledning med Clint Barton och familjen. En lugn scen som var en perfekt inledning, man kastas brutalt in i känslan som Infinity War lämnade oss med.

Scenerna mellan Tony och Nebula. Bara den lilla detaljen med Nebulas ansiktsuttryck när hon vann leken mot honom. Hjärtskärande.

Tonys farväl till Potts genom att prata in meddelandet i sin spruckna hjälm, och hans uppvaknande ur sömnen. De hade inte gått många minuter i filmen och vi hade redan tagits med på en känslomässig bergochdalbana.

Mörkret måste ha varit överraskande för alla oförberedda, kanske nya, tittare. Superhjältarna är privatpersoner som gått ner sig och vägrar att gå vidare efter en förlust. De förlorade, bara en sådan sak! Och sedan fick de chansen mot Thanos igen och Thor högg huvudet av honom... Filmen slut? Nejdå, det har bara gått 15 minuter ungefär. Sen den långa mödosamma time heisten. Filmen är ett under.

Om Infinity War firade triumfer med nya konstellationer av kära karaktärer, fokuserar Endgame såklart på nostalgin och vi får njuta av de mest ursprungliga konstellationerna, Nat och Clint, Tony och Steve med Hulken på ett hörn och så vidare. Filmen är fylld av underbara och förunderliga scener men jag måste se om filmen föst. Avengers... assemble. Jubel och applåder i salongen, rysningar på armen.

Slutet blir det ofrånkomliga slaget mot miljoner orcher som ingen bryr sig om. Men det kommer med genren. Det går visst inte att undvika detta. Vilka är filmens andra svagheter då? Dels gillar jag ofta inte filmer med tidsresor. Men skit samma, det påverkar över huvud taget inte karaktärsdramat utan skapar snarare en massa tillfällen som annars inte hade fått ske, karaktärer från förr som träffas.

Hulken? Var det verkligen bra? Jag är osäker. Men Hulken har aldrig varit viktig för mig. Däremot är Thor en av seriens fem viktigaste karaktärer. Han har verkligen utvecklats under dessa år. Jag var mycket konfunderad efter visningen om vad jag tyckte om hur de behandlade honom. Jag är nu stilla i mitt sinne. Han är på en rättfärdig path. Asgardians of the Galaxy kan bli hur bra som helst. Börjar mjukna inför den tredje bästa Chris till och med.

Blev det dammigt i salongen under visningen? Japp, jag var tvungen att andas med öppen mun några gånger för att inte Johan och Markus skulle höra misstänkta ljud från mig. Jag reagerade nog starkare än förväntat vid den stilla och mycket tydligt annonserade dödsscenen som blev filmens känslomässiga höjdpunkt. Bitterljuvt minst sagt. För att vara en film med väldigt många storstjärnor fanns det till slut bara en karaktär som huvudperson. Rest in peace, Tony. Scenen med hans avskedsvideo var tung. Cheeseburgers.

Men min favorit i hela MCU är ändå Captain America. Steve Rogers avslut kändes rätt, och sannerligen förtjänad, och scenen med dansen var superfin.

Nats död kändes dock inte lika hårt i stunden då den scenen var lite för rörig samtidigt som den var bra, en riktig Spartacus-scen.

Damn, fatta hur enorm denna film är, jag räknar till mer än fyrtio mer eller mindre kända filmstjärnor i rollistan. Och att få ihop det hela... Well done, those guys at Marvel Studios, well done.

Betyg: 5/5

PS, tänk hur viktig den lugna scenen hemma hos Clints familj i Age of Ultron blev. Joss kämpade hårt för den och den scenen influerar hela Endgame.


JojjenitoFilmitch, Sofia och Fiffi har också sett filmen.












14 kommentarer:

  1. Kul att du gillade filmen jag är av en lite annan åsikt
    https://filmitch.wordpress.com/2019/05/01/avengers-endgame-2019-usa-spoilerfri/
    men jag har kommit fram till att jag har lite svårt för s.k knyta ihop säcken filmer - de blir ofta lite trista och förutsägbara när det finns massa saker som "måste" vara med. H.P, Sagan om ringen, Return of the jedi är alla filmer som är ganska så trista om man ser till föregångarna. Fann filmen oxå vara lite tempofattig fast jag ser det inte riktigt som slutet då marvel har en hel del filmer i pipelinen phase 4. Håller dock med om Rogers farväl, det och Avengers assemble var väl nog det enda som höjde min puls något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch då, det låter trist. Jag vilade i känslan av att en era tog slut. För detta var verkligen slutet, även om Marvel kommer göra flera filmer. Kevin Feige kallar denna serie The Infinity Saga. Jag var medveten om detta och gick på filmen helt inställd på att ta farväl till alla dessa karaktärer som jag kommit att gilla så mycket. Det var en otrolig upplevelse och något som aldrig hade kunnat uppnås om inte de tidigare 21 filmerna gjorts. Det är lite av den känslan jag försöker beskriva i min text. Trist att du inte fångades av det stora i stunden.

      Radera
  2. P,s fasar lite för att jag kommer ha liknande tankar om GoT

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för övrigt just köpt Ultimates 1 och 2. Det verkar vara de man ska läsa om man gillar MCU... Hört gott om Bryan Hitch.

      Radera
    2. Jo det är den Avegersversion som liknar MCU - mest. Hitch är tecknaren - han hör inte till mina absoluta favoriter men han är bland de bättre tecknarna. Mark Millar är författaren mkt stabil anser han har b.la skrivit: Kick ass, Kingsmen, Civil war (serien) och en hel del annat som är riktigt bra

      Radera
    3. Jag har inte läst en enda Marvel än, men nu ska det bli ändring på det.

      Radera
  3. Kanske växer den vid en omtitt när jag är mer beredd på vad som väntar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas och tror det. Håller tummarna! :)

      Radera
  4. Ja, jag förstod att du skulle älska den här filmen. Eller jag hoppades i alla fall det, när jag nu själv för en gångs skull verkligen kände mig starkt positiv.

    Håller med om filmens upplägg och hur överraskad man blev när Thanos huvud rullade nästan omgående. Och sen hoppa framåt fem år i tiden. Mäktigt.

    Jag tror det kanske var den ganska långsamma inledande dramadelen som sålde filmen för mig och som gjorde att jag gillade den så mycket som jag gjorde. Nu behövs ju förstås de tidigare filmerna i serien, och inte minst Infinity War, för att Endgame ska funka. Men som enskild film lyfter den sig ändå flera steg över Infinity War som jag tyckte var rörig och stressig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var för väl att filmen höll, för jag hade extremt höga förväntningar. Men det är samma manusförfattare och regissörer som gjort alla tre Captain America-filmer och de två avslutande Avengers så det var mycket som talade för att det skulle bli ett stiligt slut.

      Att de skulle behandla hur människor sörjde de som försvann var en total överraskning och antagligen en nyckel till att filmen kändes ända in i hjärtat.

      Första timmen av filmen var verkligen något annat. Mäktigt att de rodde hem det. Jag var omvartannat förvånad och upprymd, tvivlande och förskräckt, men aldrig uttråkad eller besviken.

      Sen att de besökte så många av de tidigare filmerna var helt enkelt fantastiskt. Ett fint avslut på hela schabraket! :)

      Radera
  5. Haha, jag tänkte att Tonys inledning borde ha varit klockren för din del :) För min del reagerade jag inte känslomässigt på vare sig Clint eller Tonys inledning och då faller förstår en hel del av filmens effekt i det avseendet. Men jag som gillade Steve Rogers redan från början håller förstås med dig om att det var trevligt att se honom ta mer och mer plats. Utförligare synpunkter imorgon dag på en blogg nära dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande, jag ser fram emot en intressant läsning till morgonkaffet! :-)

      Jag gissar på att ditt betyg blir 3,5/5.

      Radera
    2. Du borde knäcka extra med en kristallkula :D

      Radera
    3. Kan ha något med att göra att jag har läst din filmblogg i över sju år... :-D

      Radera