I Jordan Peeles första film Get out var filmen i skräck-mode under nästan hela löptiden och den var därmed riktigt ruggig under stora delar av filmen. I Peeles nya film Us switchar filmen från skräck till thriller och sedan action alldeles för tidigt. Det vi såg i den allt för korta första delen var bättre än resten och tyvärr var "resten" den större delen av filmen. Jag gillade scenerna från stranden i nutid och flash backen till Adelaides barndom. Jag älskade också de tidiga faserna av skuggornas "anfall". Scenen när den andra familjen stod tysta på uppfarten framför huset var ryslig på det bra sättet.
Men sedan blev filmen mindre mystisk och mer av typen "home invasion" för att sedan bli nästan som en vanlig "zombie"-film med en massa springa, smyga, hacka och hugga för att överleva. Den actionorienterade delen var dock absolut bra inledningsvis, men det blev allt längre filmen flöt på mindre och mindre intressant. Filmen tappade tempo någonstans där under andra halvan och mot slutet var jag inte alls spänd över vad som skulle hända. Om jag jämför hur det kändes under slutakten av Get out är det som natt och dag. När den stora switchen i Us kom i dagern var jag inte intresserad längre. Det är trist att konstatera att jag fann Us lite tråkig i slutet. Synd att Peele inte byggde mer av spänningen på att våra hjältar fajtades mot skuggor av sig själv som, i teorin, skulle kunna vara lika starka som de själva.
Peele blandar med en lekfull lätthet genrer. Skräck, humor och samhällskommentarer blandas hej vilt. Det är kanske hans största styrka och i Get out funkade det väldigt bra. Känslan av att inte vara välkommen eller att inte höra till förmedlades suveränt i Get out. Att han sedan erbjöd en skräckinjagande förklaringsmodell adderade en extra udd till hans samhällskommentar. I Us försöker han sig på ett liknande trick, men det fungerar inte alls lika bra. Denna gång handlar det om samhällsklasser istället för rasfrågan. Hela storyn i Us uppdagas under filmens senare delar och den är direkt svag. Ologisk om än överförklarad. Han pekar svepande med hela armen över huvudet på publiken. I Get out var han mer precis med sina kommentarer. Och de gick fram för att hans film visade hur det är. Det är detaljerna som avgör och gör stor skillnad.
Filmen innehåller så många logiska luckor att jag inte ens ids börja diskutera dem. Jag kan bara konstatera att filmen antagligen blivit mycket bättre om han valt att ge skuggorna en mer personlig bakgrund och det bara varit familjen Wilson som råkat illa ut. Nu tar han ett brett men suddigt grepp om allt och alla. Och han försökte dessutom ge en förklaring till skuggorna vilket i mina ögon försvagade hela filmens mystik. Det hade varit mer skrämmande att lämna vissa saker oförklarade.
Jag tror tyvärr att Peele råkat ut för de i musikvärlden så kända svårigheterna med att skapa en uppföljare till en hyllad debut... "Den svåra andra skivan". Problem som TV-Serien True detective upplevde. Problem som författarinnan Donna Tartt nästan blivit en symbol för.
Behållningen med Us blir till slut dess första tredjedel samt dess humor. Speciellt Tim Heidecker och Elisabeth Moss var klart underhållande i sina skuggversioner. Skådespeleriet var överlag bra hos huvudpersonerna. Lupita Nyong'o har den showiga rollen och hon var ok, men inte mer. Jag borde kanske inte spoila hela filmen, SPOILER ALERT filmen och Westworld S2, men det hon gör i denna roll gjordes bättre av Tessa Thompson i andra säsongen av Westworld från förra året.
Svårbedömt med betyget, men jag hamnar på en stark tvåa. Jag var alldeles för oengagerad av filmen när den slutade för ett betyg som börjar på trean. Visningen var dock bra. Det var extra kul när en man i publiken ropade till vid någon jump scare-scen. Sådant är alltid lustigt.
Betyg: 2+/5
Filmen sågs med ett gäng filmspanare som följdes upp med en trevlig middag full av filmsnack. Gösta? Nej Hasse! Läs andras tankar om filmen:
Jojjenito
Fiffis filmtajm
Rörliga bilder och tryckta ord
The nerd bird
Har du inte sett den?
Movies-Noir
Filmitch
Se där denna funkade bättre än Get out för mig - kanske just därför att Peele tog i ända från tårna denna gång vilket gjorde att jag inte brydde mig speciellt mycket om ologiskheter. Tyckte nog att filmen var lite småspännande hela tiden.
SvaraRaderaHehe, jag fick några syrliga kommentarer på middagen efter filmen om att jag borde tyckt att den var mer ruskig än vad jag gjorde... För att jag alltid säger att jag inte klarar av skräckisar! Får kanske tagga ner den biten lite. :)
RaderaGet out var klart bättre. Den var ett filmiskt fenomen och satte spår i popkulturen. Den var det årets snackis. Den balanserade thriller, humor, satir och samhällskommentar på ett perfekt sätt. Den var på köpet mer skräckinjagande än Us också. Get out valde att inte försöka förklara det som inte går att förklara. Det var ändå bara symbolik. Us gör många saker sämre än Get out. Inklusive försöker förklara det som varken går eller behöver förklaras. Tycker jag. :-)
Din text påminner mig om att jag förutom home invasion-vibbarna med familjen på garageuppfarten tyckte mycket om den andra familjeattacken. Både för att inledningen var rolig med Moss bitch, att den var så oväntad och för att den drog iväg filmen i en (nästan) helt annan riktning än den jag hade stakat ut
SvaraRaderaPrecis! Bra att du lyfte den sekvensen för den var väldigt bra. Det var det sista riktigt bra som hände i filmen va? Väldigt bra scen, mer action än skräck skulle jag säga.
RaderaJag tyckte iofs brandscenen vid bilen var lite ruggig också
RaderaAha? Ruggig? Att pojken backade mot sin vilja in i elden? Jo, kanske lite. Scenen hade nog blivit mer skrämmande, för mig, om filmen hade orkat etablera lite tydligare vilka regler som gällde. Styrde den ena den andre, och hur? Styrde den andre den ena, och varför? Styrde ingen den andra, men hur? Allt så oklart...
RaderaFilmen hade tappat mig vid det laget så jag reagerade inte starkt på något som hände under slutet av filmen. Inte ens den stora switchen kändes spännande.
Killarna i /Filmcast öste beröm över Jordan Peele om att han är så kompetent som regissör, men jag kände inte det under sista delen av filmen. Det kändes långt från som att jag var i händerna på en kompetent regissör... DET var den stora skräcken jag kände, om något. :)
Du har väldigt höga krav på skräckfilmsformatet. Kan tänka mig att det är få som är skräckiga nog.
SvaraRaderaNja, jag tror snarare att jag har väldigt svårt att precisera (för mig själv) och kommunicera (till andra) vilka skräckisar som är skrämmande för mig.
RaderaSen separerar jag kanske på ett onormalt sätt mellan en films skräck-element med dess filmiska egenskaper. Tycker nog att Us är bättre som skräckis än som film (helheten). Hade Us tagit en annan path i tredje akten hade den kunnat vunnit tillbaka mig som renodlad skräckis. :)
Det är onekligen ett vågat val att låta slutakten handla helt om filmens allegoriska egenskaper än att sätta skräcklandningen. Jag tror ändå den kommer hålla längre tack vare det valet, men förstår att det saboterar första intrycket.
RaderaJo, så kan det vara, men det blir knappast ett andra intryck för mig, i första taget i alla fall... :-/
RaderaSpoiler alert i min kommentar:
SvaraRaderaHåller med dig om mycket, särskilt ifråga om tempot och att spänningen avtog för tidigt. Sedan var det mycket jag inte heller köpte; skuggjagets minnen av sin barndom t.ex, vart hade de tagit vägen? Hon måste ändå ha varit 7-9 år när hon bytte plats med original-Adelaide. Eller funkar inte skuggjagens minnen på samma sätt som originalen? Var det verkligen ingen annan människa som förr eller senare också gått in i "House of fun"-huset där flickorna möttes, och gett andra skuggjag möjligheten att fly ur underjorden? Alla dessa frågor som ploppade upp när mysteriet skulle förklaras fick aldrig några svar, och sådana logiska luckor störde i alla fall min upplevelse. Då hade det som du skriver varit bättre att vara mindre tydlig, för att undkomma förklaringsfällan.
Men du kanske borde förtydliga att din spoiler altert i slutet av din text handlar om Westworld och inte om Us. Jag fortsatte läsa eftersom jag trodde att spoilern handlade om Us. Jag som inte sett klart Westworld blev tyvärr spoilad (gissar jag)... Men men jag tyckte WW tappade i andra säsongen så jag kommer kanske inte ens se klart. Men ändå :)
I detta fall var det uppenbarligen olyckligt att Peele försökte förklara så mycket...
RaderaSORRY! Stor ursäkta om jag spoilade. Ibland känns det som att tv-serier är dagsländor med kort livslängd i dagens uppskruvade film- och serietempo, men man måste såklart vara försiktig med spoilers ändå! Westworld S2 är väl värd att ses! Vet inte om du blev spoilad som du gissar, hur skulle jag kunna vet det, men ingen ide att reda ut det för då spoilar jag den antagligen bara mer... Sorry igen.
Äsch det var inte så farligt med den spoilern, jag får kanske skylla mig själv som inte sett klart säsong 2 så här långt efter att den visats.
RaderaNu är ju GoT igång igen, vilket innebär att måndagar är sociala medier och media-fria dagar för mig av just spoilerrisk ;)
Du är välkommen tillbaka imorgon om du är sugen att läsa om mina intryck från första avsnittet av GoT S8... På egen risk, spoilar hej vilt! :)
RaderaÅh kul! Jag såg det i går kväll så risken för spoilers är rätt liten :) Ett bra avsnitt om du frågar mig. Men ska bli kul att läsa vad du tycker.
SvaraRaderaHåller med! Resten får du veta till morgonkaffet imorgon. ;-)
RaderaJag är helt inne på det du skriver och upplever filmen. Kan det vara så att Peele blev överambitiös här på sitt "andra album"? Han ville för mycket. Nästan halva filmen funkade för mig. Sen när vi kom ner under jorden och allt skulle förklaras så tvärstannade den för mig. Övertydlig och ologisk på samma gång blev den också, vilket du är inne på.
SvaraRaderaJag har lyssnat på några podcasts om filmen, bl a /Film där ju Devindra hyllade den men Jeff och Dave var mer skeptiska. Sen lyssnade jag även på The Next Picture Show (med bl a Tasha Robinson) och de var inne på att man helt enkelt fick svälja det ologiska, släppa detta faktum och gå vidare, för att gilla filmen. Inte nitpicka. De klarade tydligen av det.
Håller med om visningen. Det var en riktigt bra visning. Nästan fullt. En bra och engagerad publik som levde sig in i filmen. Och inget snack, stök, eller mobiltelefoner som jag såg i alla fall. Jag hade en tjej på raden framför som skrattade ett antal gånger, främst åt Winston Dukes mjukispappa. Det kanske finns hopp trots allt.
Ja bra visning i alla fall! Man får vara glad för det som var positivt.
RaderaKlart att folk kommer acceptera olika mycket i en massa filmer. Men tyvärr blir det ju lite on/off. Om man inte accepterar koncepten som presenteras kan det vara svårt att komma över det hindret. Det hjälper inte att andra säger att man bara ska acceptera det...
I detta fall var det Peeles önskan att förklara allt för mycket, och viljan trycka in för mycket och otydlig symbolik som raserade illusionen för mig. Andra gånger kan det vara tonalitet, set-up eller annat som inte funkar... Se kommande "MCU rewatch" här på bloggen för ytterligare ett exempel... ;-)
Det är lite samma sak som när folk säger till mig att jag ska ta en film för vad den är. Ogillar skarpt det där med att "ta en film för vad den är". Fast, visst, jag förstår vad som menas. Typ att inte förvänta sig ett seriöst drama när man ser en lättsam komedi.
SvaraRaderaHmmmm, det är faktiskt ett begrepp jag gillar bättre. Tycker det brukar fungera bra, även om det indikerar en underförstådd förståelse för "vad den är". :-)
Radera