måndag 8 september 2014

Network (1976)


Max Schumacher: And I miss my home, because I'm beginning to get scared shitless, because all of a sudden it's closer to the end than the beginning, and death is suddenly a perceptible thing to me, with definable features.

Inför starten av Decennierprojektet förra sommaren funderade jag en kort sekund över hur det skulle vara att recensera gamla filmer. Skulle det vara möjligt att se dem i perspektiv av den tid de gjordes? Detta är givetvis väldigt svårt. Mina revyer är ju mina personliga tankar, känslor och åsikter, inte filmhistoriska essäer. Därför är det enda rimliga att jag bedömer filmerna rakt upp och ner, som jag känner det nu när jag ser dem för första gången. Många filmer som blivit klassikers har uppnått den statusen på grund av att de var nymodiga eller skapade nya trender. Men det är också vanligt att efterföljande filmmakare förädlar koncepten eller vässar till det. Ibland har jag sett de uppföljande filmerna och då kan de gamla "originalen" kännas taffliga eller tunna.


Network är en film som kanske lider lite av detta. Den är en tämligen vass satir över tv-branschen där ratings och publiksiffror går före innehåll. Filmen är relevant än idag med alla dokusåpor och liknande. Men satrir är en färskvara och vi har dessutom sett en massa satir, bra sådan, inte minst under 90-talet. Därför måste jag säga att det Network har att erbjuda väger för lätt.

OK, även om satiren i filmen är lite gammal, hur är då filmen som film? Jomenvisst. Den är regisserad av Sidney Lumet och han är en gedigen filmmakare. Det syns ut i minsta detalj att det är hög kompetens bakom spakarna. Precis som i flera av filmerna i detta projekt är tidsandan mycket väl presenterad. Gillar man "look and feel" från sjuttiotalet ska man absolut kolla in denna film.


Jag har dock märkt att flera filmer från detta decennium har svaga karaktärer. Det gäller denna film också. Den kvinnliga huvudrollen, och filmens mest spännande karaktär, spelas av den på den tiden stora stjärnan Faye Dunaway. Jag kan inte med den människan. Hon är helt grotesk i mina ögon. Det är för mig helt obegriplig att hon setts som en skönhetsdrottning. Nu behöver givetvis inte filmens kvinnor, eller män, vara vackra för att jag ska kunna gilla dem, men de bör heller inte få mig att spontankräkas! Skönhet är ju en mix av utseende och karaktär och har personen i fråga inte det senare räcker inte ett eventuellt vackert ansikte. Det finns många kyliga skådespelare som stryker mig mothårs och då kvittar det hur bra de ser ut. På samma sätt finns det underbara, varma personligheter som i mina ögon är hur snygga som helst trots att de kanske inte skulle vinna en traditionell skönhetstävling.


Resten av de tunga rollerna spelas av ett gammalt garde med William Holden, Peter Fich och Robert Duvall i spetsen. De är ett gäng gamla gubbar som jag är helt ointresserad av. Tyvärr blir filmen tom på bra karaktärer och därmed tråkig. Det är så jag ser det nu för tiden i alla fall. Satiren må vara bra, men utan några varma hjärtan hos karaktärerna i filmen förblir jag kylig. Jag tyckte att filmen var bra gjord, men jag tyckte inte att den var bra.

Satirer om tv-nyhetsbranschen växer inte på träd men jag har några tips för er som vill förkovra er i ämnet. Min favoritfilm från genren är helt klart Broadcast News där Holly Hunter är magisk i sin rolltolkning, och där William Hurt och Albert Brooks inte är långt bakom. Den filmen är från 1987 och det är en av det årets bästa filmer. Sen kan jag tipsa om Aaron Sorkins tv-serie Newsroom som visserligen är ojämn men som i sina starkaste stunder är riktigt najs.


Network har länge rumlat omkring i mitt sinne. Adam från Filmspotting brukar nämna filmen minst en gång varje kvartal. Nu har jag sett den men tyvärr blev det inga stora rubriker från mig. Jag ger Network två reaktionära aktivister som går att köpa för pengar av fem möjliga.

Betyg: 2/5

På grund av att jag sett så fantastiskt många sjuttiotalsfilmer och det faktum att jag också kommer skriva om filmer från Malmö Filmdagar som har premiär under september, så kommer jag lägga upp dubbla poster vissa dagar. Redan ikväll kommer ännu en sjuttiotalare, en film från en okänd regissör med namnet George Lucas!


2 kommentarer:

  1. Det är svårt med dig. Man vet inte riktigt om du kommer gilla en film eller inte från detta årtionde. Synd att de inte verkar gå hem hos dig - än så länge.

    Network är en hyllad film, men likt dig ser jag inte riktigt storheten. Har sett den två-tre gånger, men det klickar aldrig fullt ut. Håller med om att det är ett gediget hantverk, skådespelarna sköter sig och allt finns egentligen på plats. Ändå inte.

    Har inget emot skådespelarna. William Holden och Robert Duvall är favoriter så de kan jag inte klaga på. Har absolut inga problem med att de flesta av skådespelarna är lite äldre. Och jag kan inte direkt hålla med om att karaktärerna var svaga på 70-talet.

    Vad gäller Faye Dunaway så har jag blandade känslor. Hon kunde vara fulsnygg. Hon hade något (i sina bästa stunder), även om hon i andra kunde se ut som en häst ;)

    Så här skrev jag om Network senast jag såg den. Förresten, Broadcast News borde jag ge en ny chans. Blev lite besviken på den när jag såg den, men den borde ju funka. William Hurt är en favorit och så är den från den ljuva 80-talet. Kanske borde jag ta mig an den när den är dags för 80-talet i Decennier. Minns inget från filmen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo men det har just varit tre dagar med relativt sett tre bra filmer där Paper moon stack ut som allra bäst. Sedan kommer fler positiva revyer framåt helgen. I kväll blir det dock inte så positiva tongångar. Jag varnar dig. Kan kanske bjuda på ett eller annat leende dock...

      Det är inget fel i att gubbarna är gamla per se, men jag kände inget, INGET, för något av dem. Det viktiga i den meningen var inte att de var gamla, det var att jag var opåverkad av deras karaktärer/skådespelarinsatser. Du nämner The straigt story i din text idag. Där har vi en gammal gubbe (karaktär och skådis) jag känner mycket för. Det är bara olika tycke och smak.

      William Holden gillade jag i Sunset Blvd. så honom har jag inga problem med. Däremot ar jag aldrig varit förtjust i Robert Duvall. Har ingen aning varför. Det är kanske konstigt. Han var iofs ganska bra i Falling down, min favorit från honom vid en snabb sökning i minnet.

      Jag vet inte om jag får med Broadcast news själv men den är dags att ses om i något projekt i alla fall. Har mycket varma minnen från den.

      Radera