Star Wars: The Force Awakens (2015) (andra titten)

När jag gick in på Star wars: The force awakens på IMAX i Solna var jag helt ospoilad, jag hade alltså inte en aning om filmen var bra eller dålig. Trots detta hade jag redan då biljetter till samma film i London. Jag skulle besöka min gode vän Frans över nyåret och vi ville testa Storbritanniens största IMAX-salong och det var just Star Wars som visades då (såklart. Så jag hade redan bokat in mig att se den rackarns filmen två gånger. Vilken tur då att jag älskade filmen vid första titten.

Nu när jag har sett om den skulle jag vilja komplettera med några lösryckta tankar om olika figurer eller fenomen i filmen. Hoppa gärna tillbaka och läs min första revy på filmen som beskriver vad jag tycker i generella ordalag.

Låt tankarna och intrycken dansa...

Max von Sydow var underanvänd. Jag utgår från att hans historia kommer berättas i någon av de följande filmerna. Annars var hans deltagande här helt meningslöst.

Snoke. Synd att de valde en förvriden orchliknande cgi-gubbe. Jag tror att det hade varit bättre med en äldre distingerad skådespelare. Lik Max von Sydow.

C-3PO. Han var jättebra i Episode IV A new hope, men redan i femman och sexan blev han mer och mer reducerad till en comic releif. Jag tycker det är synd när folk klankar ner på C-3PO överlag då han faktiskt är olika bra i de tidigare filmerna. Men här i sjuan är han mest en comic releif (igen) och det blir tyvärr lite för mycket repetition över det hela. Nu blir det bara fan service, vilket är synd för han är värd mer. På tal om kritik så är C-3PO inte i närheten av så dålig som Jar Jar Binks. Det är horribelt att ens jämföra dem två. Då förstår man inte skillnaden i sortens humor de två representerar.

R2D2. Tycker de använder honom fel i denna film. Han känns överflödig och det måste betyda något. Det fräschaste hade kanske varit att helt enkelt tagit bort honom.

Han Solo. Harrison Ford! Han är bra men inte lysande. Däremot tycker jag inte alls att han är trött och disträ. Han är snarare tillbaka i gammal form, men ändå en äldre variant. Jag älskar att han fick en så stor roll i filmen. Det kunde ju lika gärna blivit en cameo, likt Carrie Fisher som Leia. Han Solos dödsscen var en än starkare scen andra gången. Scenen blev bättre av att jag visste vad komma skulle.





Leia. Kunglig, ståtlig och vacker. Fisher gör rollen mycket bra men hon är med lite för lite kan jag tycka.

Luke. Bra eftersom hans korta scen kändes äkta och jag fortfarande har tusen frågor om vad han tänker på i scenen. Outgrundlig min han ger oss där. Hans lilla scen gör att vi fans vill ha mer. Perfekt marknadsföring inför åttan.

BB-8. Älskar hans expressivitet. Den lilla rackaren är klart bättre än vad R2D2 någonsin var. Och han påminner mig fortfarande om WALL-E. BB-8 blev en omedelbar favorit. Men de får akta sig för att göra honom till en ren comic releif i de kommande filmerna.

Rey. Äskar hennes skådespeleri. Spelar inte över. Lyckas mycket bra i alla de scener där hon använder kraften. När hon tar i funkar det inte, när hon slappnar av är hon stark i kraften. Och jag gillar hennes mun. Jag skiter i vad belackarna säger. Och jag älskar hennes vackra linjer i ansiktet.

Vem är Rey? Känns än tydligare att hon är Lukes dotter. Luke Skywalker theme spelas flera gånger när hon kommer i bild. Och inte alla gånger har hon väl Lukes ljussvärd i handen? En annan ledtråd är scenen när Lukes ljussvärd "pratar" till henne. Ytterligare en är när hon och Leia instinktivt omfamnar varandra. Leia vet säkert vad som hände med Lukes dotter och varför. Leia är Reys faster och familjen är viktig i Star Wars. Men kanske den starkaste indikatorn är vad Luke säger i teaser trailer 2. Han adresserar någon som rimligen måste vara Rey.

Finn. Han står inte ut lika mycket som Rey men han gör absolut inte bort sig. Tycker han handskas bra med konflikten mellan sina instinkter; att fly vs att hjälpa Rey.

Kylo Ren. Funkar bäst med mask på. Han är ju så mycket mer hotfull då. Det är uppenbart att han inte är varken färdiglärd eller har uppnått full styrka med The Force för att handlingen ska funka (att han inte besegrat Finn snabbare tex). Kylo Rens svaghet och emotionella osäkerhet kan inte visas med mask på. Hans scener utan mask blir på det sättet de mest intressanta. Adam Driver är en jäkligt bra skådis. Ska bli intressant att se vad han kommer göra med Kylo Ren i de kommande filmerna.


Actionscenerna. Fajten i snön spektakulärt snygg. Dessutom spännande då vi ser maktbalansen mellan Kylo Ren och Rey svänga. Hur hon lär sig intuitivt mer och mer och hur han kämpar mot sin ljusa sida.

Jag kan konstatera efter den andra titten att filmen inte har ett enda svagt parti. Jag gillade scenerna på Årtusende Falken. De gamla karaktärerna Han och Chewie funkar perfekt med Rey, BB8 och Finn. Egentligen är de synd att vi inte fick se Han och Rey i fler scener ihop. Jag ville inte att filmen skulle hoppa över stora delar av scenerna i Årtusende Falken för att på så sätt komma snabbare fram i handlingen. Nej, jag älskade att hänga med Han i Falken. Jag hade gärna haft längre scener från det gamla älskade skeppet. Kvalitetstid för mig det där.

Jag tycker filmen är närmast perfekt. Historien är dock långt från färdigberättad. Jag hoppas innerligt att åttan och nian håller måttet och att hela den tredje trilogin blir lika bra som denna film är. Det är dock långt från säkert. Men hoppet är det sista som lämnar mig här i en galax jättenära mig.

Betyg: 5/5

Odeon BFI IMAX

Byggnaden är superhäftig. En stor rund byggnad som ser ut som en blandning av biograf och rymdskepp.  Man går in i nedersta planet. Salen är några våningar upp. Entrén in i biosalen sker nere vid duken under första bänkraden. Duken var enorm och täckte bokstavligen vägg till vägg och golv till tak. Ljudet var jättebra och högt men inte för högt. Det stora problemet på denna biograf är att benutrymmet var alldeles för dåligt. Otroligt mycket sämre än på IMAX i Solna. Knappt bättre än gamla biografer som Skandia eller Park. Den dåliga sittställningen förtog lite av upplevelsen men filmen var bra ändå. Jag tyckte att allt inräknat så var IMAX på BFI Odeon något sämre än IMAX i Solna. Där. Jag sa det.

The Incredible Hulk (2008) (re-revy)

Hade jag inte sett hela The Incredible Hulk? Mycket osäker. Jo. Jag kom ihåg fragment av näst sista striden. Jag hade sett den på tv, absolut inte på bio i alla fall. Sugen på något lättsamt valde jag att se hela filmen i helgen som gick. Jag kom ihåg den som svag, min hjärna hade i alla falla tvättat sig från minnen från filmen mycket effektivt. Men med flera lyckade Marvel-filmer i bagaget ville jag se om denna ändå inte kunde vara något.

Men ack. Fy fan vad usel den är! Det är pinsamt. Hur kunde jag ge den en tvåa förra gången? Egentligen är det smått otroligt vilken variation på kvalité det är på filmerna från Marvel, från ettor (plural!) till femma, ja, The Avengers borde väl vara uppjackad till en femma vid det här laget... Nästan samma abnorma spridning som inom Bond-biblioteket!

Detta var den andra filmen från Marvel Studios ambitiösa och underbara Cinematic Universe-projekt. Phase 1 ledde upp till The Avengers och just nu pågår Phase 2 vilken kommer leda upp till Avengers: Age uf Ultron.

Tillbaka till hulken. Detta är ännu en comic book movie helt utan humor eller ens den mista glimten i ögat. Den patetiskt allvarliga tonen i filmen understöds av en fruktansvärd filmmusik.

Skådespeleriet är under all kritik där William Hurt som elak general och Liv Tyler som sångarens dotter når nya låga höjder i dåligt skådespeleri. Edward Norton kan vara mycket bra men i denna rollen var han mycket spinkig.

Handlingen och fajterna var yta utan ett uns av innehåll. Värdelöst. Filmen är ologisk, och då menar jag inte fantasyinehållet som man alltid får i en Marvel-film. Men inom filmens ramar funkade den inte heller. Hade generalen gått "rouge", eller hade han militärledningen bakom sig? Mycket oklart och extremt dåligt etablerat. Scenen på gräsplätten utanför universitetet var ofantligt dålig och helt orimlig. Handlingen i filmen är frustrerande "liten". Antingen är Hulken en stor grej (pun intended) och då borde hela militärapparaten vara involverad. Nu känns det som att generalen nästan är en vilding som kör detta i ett privat och personligt spår. Helt plötsligt smäller man upp en universitets-park. Hallå, skulle inte någon från övriga militären lägga märke till detta? Bara en av flera frustrerande saker med den dåliga handlingen.

Hela sub-ploten om the Abomination var usel, endast överträffad av the Newborn i Alien Ressurection i uselhet.

Jodå jag hade sett den och revyn hittar du här.

Nej nu blev jag extremt uttråkad över denna film. Ok, låt oss istället lista alla Marvel Cinematic Universe-filmer som jag ser på dem nu:

1. Marvel's The Avengers (2012)
2. Captain America: The Winter soldier (2014) *
3. Iron Man (2008)
4. Thor (2011)
5. Iron Man 2 (2010)
6. Iron Man 3 (2013) *
7. Thor: The Dark World (2013) *
8. Captain America: The First Avenger (2011)
9. The incredible Hulk (2008)

* = Phase Two

För filmen som re-revyas The Incredible Hulk ger jag den denna gång en dålig adaption av fem möjliga.

Betyg: 1/5

Drive (2011) Re-revy

Jag har inte sett om speciellt många filmer som jag revyat sedan bloggen startade (april 2010), men det kommer bli fler och fler ju länge bloggen finns. Nu har jag i alla fall sett om Drive som jag såg på filmfesten förra året. Jag gillade filmen starkt och gav den då en fyra.

Min gode vän från Uppsalatiden, Docent Niklasson var på sällsynt besök häromveckan. Bland annat kollade vi en film hemma i filmrummet. Jag plockade fram min nyinköpta blu-ray av filmen. Anders var sugen på att se filmen han hört så mycket om. Eftersom jag redan skrivit om filmen tänkte jag bara ta upp några punkter här.

Musiken är otroligt bra, speciellt den "vanliga" filmmusiken i bakgrunden som sätter stämningen på ett suveränt sätt. Det är mycket Michael Mann-känsla i denna film. Första gången jag såg filmen störde jag mig lite på några sekvenser med collage och popmusik men det var inget problem denna gång.

Filmens inledande biljaktsscen är sensationellt bra. Jag tycker ofta att biljakter med skrikande däck är tråkiga men den inledande i Drive måste var en av filmhistoriens mest spännande.

Jag måste också nämna de tre skådespelarna. Jag tycker ju att Ryan Gosling är bra, men jag ställer mig lite frågan till den ohejdade hyllningskören till honom som spridit sig som en löpeld på bloggarna. Han är bra, javisst, men han har lite kvar till de högsta nivåerna. Han blir ganska klart slagen av Michael Fassbender tycker jag till exempel. I denna film spelar han en fåordig och ofta uttryckslös karaktär. Jag gillar hans prestation och han lyckas få mig att tro att han är så hård som karaktären ska vara. Men blir jag blown away. Nej, inte fullt.

Det är två andra skådespelare som gör filmen för mig. Två biroller dessutom. Först har vi Albert Brooks som jag kanske aldrig sett så här bra. Han var helt suverän redan i Broadcast News, en film som jag inte sett om på länge. Hans Bernie Rose anno 2011 är i alla fall väldigt bra.

Bra filmer ska ses om. När jag ser en film för första gången är allt som oftast fokus på handlingen istället för enskilda delar av filmen (en skådespelare, en dialog, en stämning, musik, scen etc). Jag såg för övrigt en film igår kväll som inte följde det mönstret, en film vars stämning är dess allt. Se fram emot den revyn inom några dagar. Nu när jag såg om Drive satt jag och bara fascinerades av Carey Mulligans ansikte. Hon är helt makalös. Varje gång hon var i bild sögs jag in i skärmen. Mycket underlig känsla. Jag gav ett stort leende mest hela tiden. Jag undrar om hon kan göra fel? Lyckas hon bara välja rätt filmer för sin karriär så kommer hon gå långt, långt.

Till sist kan man konstatera att übervåldet känns ända in i benmärgen även vid andra sittningen. Och scenen då Bernie knivar Shannon är fortfarande filmens äckligaste scen.

Här finner du min ursprungliga revy.

Filmen var snäppet bättre denna gång, men jag känner fortfarande att den inte orkar klättra upp till femman. Den får en stark, stark fyra. Kanske blir tredje gången gillt någon gång i framtiden?

Betyg: 4+/5

Hon i förgrunden

Inception (2010) (Re-revy)

Professor: Come back to reality, Dom.

Wow, vilken rundgång! Detta blir första filmen som jag skriver en Revy Redux på, dvs första gången som jag sett om en film och skriver om filmen för andra gången på min blogg. Jag såg och skrev om Inception i augusti 2010. Den revyn finner du här.

Nu har det gått så lång tid sedan filmen hade premiär att jag hoppas att det är ok med en spoilerific revy av filmen. Jag kommer nedan skriva hur jag tolkar filmen. Följ med efter bilden...

Nästan allt är upp-och-ner

Ok, så här är det! LOL. Min tolkning i alla fall. The dream is real. Eller tvärtom! Hela filmen utspelas i en dröm, i Cobbs dröm. Mal hade rätt! De var kvar i drömmen, och när hon hoppade från hotellet gav hon sig den kick som behövdes för att komma upp till verkligheten, och sina barn. Hon gjorde till och med allt för att "tvinga" Cobb att följa henne i hoppet.

Cobb stannade kvar i sin dröm, som nu blivit hans mardröm pådriven av den skuld han känner för att han "tvingade" Mal att hoppa. Cobb tror ju att han via en "inception" planterade idén att hon var i drömstadiet.

Denna teori förklarar det mesta. Mal säger ju till och med till Cobb att han lever i en drömvärld där diffusa företag (Cobolt Industries) jagar honom. Flera scener i den verkliga världen är skeva och konstiga, just för att det är en dröm. Det är Cobbs mardröm att han inte kan se barnen. I en verklig värld hade han bara kunnat låta dem besöka honom osv. Vi ser Cobb hoppar omkring mellan olika platser i den "riktiga" världen, utan att veta hur han kom dit. I en scen i Mombasa jagas Cobb av agenter och han springer in i en gränd som helt plötsligt är smal som en sticka - en dröm!

Det finns sju drömlager i filmen:
1. The verkliga världen som vi aldrig får se i filmen. Det är antagligen där Mal och barnen håller hus.
2. Cobbs "verklighet".
3. Inception-heistens första drömlager - den vita skåpbilen på bron (Yusafs drömmer)
4. Inception-heistens andra drömlager - lyxhotellet (Arthur drömmer)
5. Inception-heistens tredje drömlager - borgen i snölandskapet (Fisher Jr drömmer)
6. Cobbs limbo-dröm - (vem drömmer detta i slutskeendet av filmen, Cobb eller Ariadne? Cobb och Ariadne kommer i alla fall dit ner, där ser vi staden som Cobb och Mal byggde när de var i limbo första gången)
7. Saitos limbo-dröm - Cobb tar sig dit och finner en gammal Saito i ett japanskt gammalt hus (Saitos dröm)

Angående "the spinning top": Den visar inte om Cobb drömmer eller ej, den visar om Cobb är i sin egen dröm eller i någon annans dröm. Han har dessutom valt Mals totem-pryl och därmed korruptat sin säkerhet, det är en totem som använts/tagits i av någon annan. Eftersom Cobb drömmer på översta nivån i filmen visar hans totem det som hans dröm-jag vill visa honom... Sista scenen i filmen består av Cobbs totem, "the spinning top" snurrar och vi får inte se om den faller ner eller ej. Automatiskt tror man som åskådare att denna scen är jätteviktig för förståelsen av filmen. Lustigt nog har denna lilla detalj, som "alla" vill diskutera, inte så mycket med lösningen på filmens mysterium att göra. Det är en av de mest briljanta sakerna med Nolans film!

Allt handlar om Mal. Och om Cobbs omförmåga att reda ut vilken nivå han är på. Just det som han varnar Ariadne för har han själv råkat ut för.

Nu har jag sett om filmen och banne mig, den inte bara tålde en omtitt, den växte till och med. Jag skulle faktiskt vilja jacka upp betyget ett snäpp. Detta är en mästerlig film. Den är allvarlig och allt det där, men det är på sin plats i denna film. Jag gillade Leonardo DiCaprio mycket bättre denna gång. Tom Hardy var suverän än en gång. Tyvärr är Ellen Page inte rätt för rollen som Ariadne...

Marion Cotillard är verkligen fantastisk. Hon ger liv åt både den ljuvliga Mal och den onda Mal helt sömlöst. Mäkta imponerande.

Jag ger Inception fem drömmar av fem möjliga.

Betyg: 5/5