The Tomorrow War (2021)

Man kan bli lite trött på när Hollywood allt för ofta gör sequels eller er-makes. Det är mer intressant när nya idéer kommer fram och ofta har de bästa av dem en fräschör som en sequel ofta saknar. Med undantag såklart… Se nederst i inlägget!

En variation på sequel eller re-makes är den filmiska pytt i pannan. Att ta lite rester ur kylskåpet och fräsa upp allt i en salig blandning. Dagens film är en sådan. The tomorrow war har inte en enda egen idé utan har istället stulit och byggt ihop en ”ny” film av delarna. En filmens Frankensteins monster.

Först tog de delar av Terminator för aspekten med tidsresan och att vi kommer förintas av en fiende i framtiden. Någon måste åka tillbaka i tiden för att förhindra att kriget bryter ut... Japp vi har sett det förut.

Sedan la de till en del från Starship Troopers för fajt mot space bugs som är svåra att besegra, och människan slaktas i massor. Det kastades också in lite Worl War Z med space bugs istället för zombiearmé, åter igen för att visa att människan inte har en chans. Scenerna där vid högkvarteret ute till havs, Deepswell, var som kopierade från scenerna från Jerusalem.

Ta till slut några centrala aspekter från Alien-serien med en farlig och elak drottning som kläcker fram en herrans massa soldater av sin art, samt springande i gångar, skrikande, skjutande och stora explosioner.

Jo, men detta var väl ganska underhållande ändå! 

Hehe, vem behöver nya idéer om de stjäl från idel höjdarfilmer?

Nåväl nu ska vi kanske inte överdriva. Detta var inte bra, men det var i alla fall underhållande ett tag. Filmen hade mig i ett gott grepp under inledningen och så länge Star Lord var på uppdrag i framtiden. Det var när han kom tillbaka till nutiden som filmen derailade för mig. 

Man kan "suspend your disbelief" ett tag, men det helt orimligt att den lilla gruppen av civilister skulle attackera rymdskeppet uppe i isen, i alla fall i en film som redan sålt in att alla länders arméer slogs mot en gemensam fiende... Detta blev droppen som fick bägaren att rinna över för mig. Ologiskt inom filmen logiska ramverk!

Jag blev då dessutom varse att filmmakarnas tyvärr stulit från den hejdlöst orimliga 2012 också. Skaffa ett plan och göra shit and stuff... Därmed blev slutsekvensen varken gripande eller engagerande. Trist på en ganska lovande första del. 

Där vid punkten när han kom åter till nutiden hade de kunnat ta filmen till en ganska mörk plats, men ack det hade ju varit som att skapa något nytt, och det är kanske att riskera för mycket.

Betyg: 2+/5

Lista på bra uppföljare:
Aliens (Alien)
Blade Runner 2049 (Blade Runner)
The Bourne Supremacy/Ultimatum (The Bourne Identity)
Civil War (The Winter Soldier)
Desperado (El Mariachi)
The Empire Strikes Back (Star Wars)
Endgame (Infinity War)
From Russia with love (Dr. No)
Logan (The Wolverine)
The Road Warrior (Mad Max)
Silence of the lambs (Manhunter)
Terminator 2: Judgement Day (Terminator)

Road Trip (2000)

Are there any guys out there who are JUST NORMAL?

Man kan stilla undra varför jag valde att se om Road trip. Minnena var suddiga, jag hade för mig att den var ganska kul och jag ville se om den vuxit sedan sist. Well children, the answer is NO.

Detta är en hejdlöst sexistisk sex- och drogkomedi som inte alls passar in i dagens popkulturella klimat. Filmen driver med killars totala fokus på sex samtidigt som den gör åtlöje åt detsamma. Precis som i klassikern The princess bride ses hela historien genom ögonen på en berättare. I vår lilla saga är det Barry (Tom Green) som är ett högst osäkert sanningsvittne i sin berättelse om Josh, Beth, Tiffany, E.L., Rubin och Kyle öden.

Allt sexistiskt som kommer fram i filmen är egentligen Barrys sexistiska livssyn... kanske regissören Todd Phillips vill. Han spelar "foot guy" också för övrigt. Phillips bryter intressant nog den fjärde muren i en scen där två tjejer står i duschen och diskuterar hur äckliga alla killar är. Kameran fokuserar på det som den kåte kameramannen är intresserad av, tits and ass. När en mörk skönhet, förvillande lik Morena Baccrin, glider förbi helt naken följer kameran henne lustfyllt. Ganska kul men helt säkert totalt politiskt inkorrekt. För det helt nakna får man leta fram "the unr8d version".

Typ av humor?
Slaskigt, grovt och överdrivet. Underbältet-humor mest hela tiden. Filmen har en tunn story och består egentligen mest av en serie av roliga scener. Sketchartat och fragmentariskt alltså.



Filmkvalité vs. humorkvalité

Som film betraktat är detta svagt. Humorn är varierande med en del toppar, och fler dalar. Säga vad man vill om den låga humorn men det är ändock kul ibland. Jag skratta av lika delar förlägenhet över att jag skrattar och för att det är roligt. Filmen är dock så tunn att den på inget sätt berör mig egentligen.

SST (Sensmoral, Stereotyper och Tropes)

En senmoral? I högtsa grad otydlig. Men en liten en då... filmens till synes svaga och o-coola Kyle står upp mot sin far. Sensmoral: stå på dig.

Två stereotyper: adorkable Kyle som tillika är oskuld (och förlorar den med en välväxt tjej), och den smarte men lakoniske killen som röker på mest hela tiden (Rubin).

Tre tropes: Filmens "Gillian cut" kommer efter att "Foot guy" försökt kyssa Beths nakna fötter och erbjudit henne en fotmassage och Beth utbrister: "Are there any guys out there who are JUST NORMAL?" Klippt till Barry med en mus instoppad i sin egen mun.

Sen har vi "the long-distance relationship" som aldrig funkar! Den tredje tropen är sexuella experiment i college... Barry och två snygga college girls i sängen. Say no more.



Manus vs. skådespelare
Manus? Nej inte så att jag applåderar högt. En viss del av E.L.'s dialog kan anses som kul, men man har ju sett Seann William Scott i den rollen några gånger redan. Detta är en ren kopia, en sämre kopia, på hans Steve Stifler från American pie från året före.

Istället är det några andra skådespelare som är mer kul att se. Tom Green är filmens höjdpunkt och klockren scene stealer. Han är inte med så mycket. Jag gillar Amy Smart. Var tog hon vägen? Sa hon nej till Harvey? DJ Qualls i rollen som Kyle var också ganska kul bitvis.

Favoritkarakärer?
Nej, inga som jag speciellt lägger på minnet.

Omtittningspotential?
Nej, nu får det vara nog.

Slutomdöme
En ganska usel film som ändå är roliga i vissa partier. Minnet var kanske grumligt av en anledning! Detta är en av alla sexorienterade tonårskomedier i svallvågorna efter American pie. Originalet är bra mycket bättre. Får se till att de kommer upp i Komiska Söndagar framgent...

Betyg: 2/5

 

24: Live another day - Season 9 (2014)

"24" är en serie som jag antagligen kommer se varenda säsong av som de släpper ut. De första säsongerna var nyskapande och ofantligt bra. Egentligen är det bara första säsongen som lever upp till seriens koncept, dvs allt i realtid OCH att Jack inte kan ta några andra beslut än just de han gör i varje enskild situation.

Nu för tiden har givetvis serien tappat, som en åldrande actionfilmsstjärna som blivit lite rundare om kinderna och fått lite kulmage. Men jag är en trogen fan av Jack Bauer. Efter säsong 8 lades skiten ner och det var väl kanske lika bra. Men så uppstod serien igen med en kortad nionde säsong. Istället för tjugofyra actionfyllda avsnitt får vi denna gång tolv diton. Från förmiddag till sen kväll under en dag då den amerikanske presidenten är på besök i London. Till detta får vi en liten epilog som är nog så viktig inför eventuella framtida säsonger från förmiddagen dagen efter.

I denna säsong återser vi Jack och hans gamla vän Chloe som numera blivit en Lisbeth Salander-liknande rättshaverist på fel sida om lagen. Jacks gamle chef James Heller är numera USAs president. Och Jacks gamla flamma Audrey Heller är också tillbaka men nu är hon gift med Chief of staff Mark Boudreau.

En piggt nytillskott är Kate Morgan som spelas av Dexters flickvän, ehh, vänta nu, nej hon heter visst Yvonne Strahovski. Hon spelar en CIA-agent som kämpar mot och med Jack.

I övrigt får vi det vanliga. "We have been compromised". "Open a socket". "Secure the perimeter" och alla de andra vanliga utropen. "Chloe, give me eyes and ears". LOL, det är som vanligt jättespännande.

Tyvärr verkar dock denna säsong var en budgetvariant. "Look and feel" av det jag ser ger mig känslan att det är på samma nivå som en av alla såpor som går dagtid. Mycket av handlingen sker också inspelad i en studio, även om det finns en del scener från London (?) med omnejd.

Manus är inte heller helt tillfredsställande. Flera av presidentens staff med Chief of Staff Boudreau i spetsen är inte så professionella eller smarta helt enkelt som man kan förvänta sig för att det ska bli helt trovärdigt. Dessutom startas handlingen om trots att säsongen är kortare än vanligt, en strategi som de kört med i alla tidgare säsonger , dvs en tråd tar slut och problemen startar om så att säga. Det hade kanske varit bättre att bara fokusera på den stora tråden i en kortad säsong?

Favoriterna i denna säsong var Jack (som vanligt) och hans serbiske kompanjon, den killen var stentuff. Chloe då undrar du nu? Jodå, hon är på plussidan såklart, men hon är inte lika asocial och konstig som hon var i de tidiga serierna och det är så att vi önskar henne så konstig som möjligt. Eller hur, va? Sedan var det lite kul att se mamma Stark som seriens "bad guy". Jag hade kanske väntat mig att någon av hennes barn till slut skulle ställt sig upp mot henne, men men... Hon har i alla fall en förmåga att hamna i blodbad, den kvinnan!

Blir det en säsong 10? Ingen aning men om det blir så kommer jag lydigt bänka mig. Give me Jack Bauer!

Betyg: 3/5

"24" - Season 8 (2009-2010)

Det har blivit något av en sommartradition för mig att se senaste säsongen av "24". Jag gillar "24" men tar den för vad den är. Säsong 1 var spektakulär och otroligt bra. Speciellt de första 13 avsnitten var så bra gjort. Jack Bauer (Kiefer Sutherland) hade verkligen inga val, han var hela iden tvungen att göra exakt det han gjorde för att undvika katastrof. Tv-serien utspelas i realtid och det var också ett fräscht koncept när den kom. Nu har vi dock hamnat i säsong 8 och idéerna har sedan länge tagit slut, återupplivats, återanvänts, och tagit slut igen. Det går inte längre att ha illusionen att Jack och de övriga inte har några alternativa handlingsplaner, nu är serien endast en häftig "ride", en action-utan-slut-serie. Säsongerna har sedan länge flutit ihop och det är svårt att komma ihåg vad som hänt i vilka säsonger, men jag minns att jag tidigare sa att de udda säsongerna (1,3,5,7) var bra och de jämna var dåliga (2,4,6). I slutet av säsong 7 trodde jag att Jack äntligen skulle få dö, men där blev det tji. Inget med det. Nu när säsong 8 startade hade tv-bolaget dessutom redan beställt säsong 9. Jag hoppas och tror att säsong 9 verkligen blir den sista och att det finns en potential att serien avslutas med en bang och med en av de bättre säsongerna.

Vad händer i säsong 8 då? Jack bor nu i New York City och det förnyar ju miljön i alla fall. Muslimska terrorister hotar med att detonera en radioaktiv "dirty bomb" på Manhattan och Jack drar ut i krig igen. Som vanligt får vi en massa förvecklingar, "CTU is compromised", action, och ond bråd död. Vi får dock förvillande få "bring up a socket" - jag undrar om detta verkligen är "24". Men vara lugn nu pratas det om "drones" istället.

Säsong 8 var ett lågvattenmärke för hela serien i ca 15 avsnitt, sedan blev den något bättre men till slut håller jag nog denna som serien svagaste. Nu ser vi fram emot säsong 9!

Betyg: 3/5

Sunshine Cleaning (2008)

I recommend the pecan pie.

"Sunshine cleaning" är producerad av samma gäng som gjorde "Little miss Sunshine" två år tidigare. "Little miss Sunshine" var en "american independent"-film som uppfyller många av de klassiska filmfestivalkriterierna; dysfunktionella familjer, homosexualitet, självmord, en skön knasig dialog, en svart humor och ett överraskande slut. Har vi nu fått en kopia på den äldre filmen kan man undra. Till och med ett av orden i titeln är ju samma! Njae, både och.

Filmen innehåller i princip allt det jag listade upp tidigare, men "Sunshine cleaning" är mörkare och mindre komisk. Den är nog lite bättre också. Filmen handlar om Rose, en hårt slitande ensamstående mor runt de trettio som dessutom försöker får sin struliga lillasyster att börja sköta sig. Då Rose behöver pengar för sonens specialskola beslutar sig systrarna att starta en städfirma som specialiserar sig på att städa upp efter dödsfall... "Bodily fluids"... Det är en lukrativ verksamhet, men den öppnar dörrar som inte går att stänga.

Skådespeleriet i filmen är fullkomligt lysande. Sonen spelas av Jason Spevack och han är helt trovärdig. Han kanske inte lyser som Olive (Abigail Breslin) gjorde i "Little miss Shunshine", men han är bra. Jänkarna kan det där med barnskådespelare. Morfadern spelas av Alan Arkin som hade i princip samma roll i "Little miss Sunshine" minus heroinberoendet (jag vet det är lite B att använda samma karaktär och samma skådespelare, men, men). De två systrarna spelas suveränt av stjärnskottet Amy Adams (Junebug) och brittiska Emily Blunt. Den senare spelar den rebelliska Norah som gömmer sig bakom hårt smink, tatueringar och trashiga kläder. I en, nej två, scener är Norah dock osminkad, "naken", och fy sjutton vilken starka scener. Fullständigt hjärtskärande. Amy Adams är fantastisk, hon har ett uttryck som ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Hon kommer nog upp på min lista av de mest lovande "unga" skådespelerskorna just nu!

Filmen får fyra starka rengöringsprodukter av fem.

Betyg 4/5