Hvítur, hvítur dagur (2019)

Isländska filmer ser man inte så ofta. De brukar dyka upp på filmfesten och som nu på filmdagarna, och det är klart kul att se dem. Jag försöker prioritera dem när jag väljer vilka filmer jag ska se. Ofta har de isländska filmerna en distinkt egen känsla och miljöerna är ju allt som oftast spektakulära. Jag kommer speciellt att tänka på "Black game" från filmfesten 2012, en fin-fin film.

"Hvítur, hvítur dagur" eller "En vit, vit dag" som den heter på svenska, är ett tungt drama om sorg. Den gamle polisen Ingimundurs fru har dött i en singelolycka. Hennes Volvo krossade vägräcket och hon flög ut över ett stup. Ingimundur försöker komma tillrätta med livet och saknaden. Han hemsöks av onda andar i ett allt mörkare sinne. Samtidigt umgås han mycket med sin dotterdotter Salka. Deras relation är jättefin och utgör filmens hjärta i mina ögon.

Jag hade hoppats på en något lättare film, något där den misärliknande sorgen balanserades med en mer hoppfull syn på framtiden. Det var inget som utlovades före filmen på något sätt, men jag tycker det hade passat för nu går filmen i samma ton filmen igenom. Dynamiken saknas. Det som ofta amerikanska indy-filmer är så fulla av, en balans mellan mörkt och ljust och en spänst i dynamiken saknas här. Väldans trist för Ingimundur och Salka vore värda en något mer mångfacetterad film.

Filmen får ändå en svag trea då miljöerna och stämningen hänger sig kvar. Det känns som att det var vinter året om i filmen. Ekot av det entoniga känslan hänger sig dock kvar vilket hindrar filmen att få ett högre betyg. 

Filmen har premiär på svenska biografer idag. Folkets Bio!

Betyg: 3/5