fredag 1 mars 2013

Bond, James Bond: The Living Daylights (1987)



Bond nr 15: The living daylights

Utgivningsår: 1987
Regissör: John Glen
Locations: Gibraltar, London, Wien, Bratislava, Tangier, Afghanistan

Plot: Bond hjälper en rysk general fly till väst, och får då nys om en djävulsk KGB-operation som går ut på att döda brittiska agenter och skapa kaos. Då KGB kidnappar tillbaka generalen måste Bond ge sig ut i världen för att rädda honom och avvärja den mordiska operationen.

Cast
James Bond - Timothy Dalton
Kara Milovy - Maryam d'Abo
General Koskov - Jeroen Krabbé
Brad Whitaker - Joe Don Baker
Necros - Andreas Wisniewski
General Pushkin - John Rhys-Davies
Rosika Miklas - Julie T. Wallace
Kamran Shah - Art Malik
General Gogol - Walter Gotel
Miss Moneypenny - Caroline Bliss
Q - Desmond Llewelyn
M - Robert Brown


Revy
Efter Roger Moore gjort buskis av Bond var det dags för något lite mer allvarligt, kanske till och med lite mörkare. Förväntningarna måste varit höga på den nye Bond-skådespelaren, Timothy Dalton. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det kändes när jag såg denna film första gången. Men det var i alla fall första bytet av skådespelare i Bond-serien under mitt aktiva filmliv. Det är klart att det måste varit spännande med en ny Bond.

Jag tycker nog att Timothy Dalton klarar sig ganska bra. Han är uppenbarligen klassiskt skolad och han levererar en gedigen insats. Vad jag saknar är särprägeln i hans tolkning. Bond blir aldrig riktigt spännande i denna film. Tycker jag nu i alla fall. För mig är ofta skurkarna, bondbrudarna eller Bond själv det mest intressanta med filmerna. Actionsscener är inte det allra viktigaste. De är ofta bra för sin tid i Bond-serien, men action blir lätt daterat. Nej, karaktärer och en bra story är alltid bättre än dumma actionstunts. Tyvärr har The living daylights svaga skurkar och en ännu svagare bondbrud.



Prologen: 4

Filmen startar med en vy över den berömda klippan på Gibraltar. 007 och två av hans 00-kollegor ska i en övning försöka inta en radarstation. De vaktande elitförbanden väntar. Under övningen mördas dock 004 av en okänd man och 007 tar upp jakten. En vild fajt på en jeep i hög fart. Till slut död åt den onde och en kort fallskärmsflygning för 007 till en båt med en sugen kvinna i baddräkt. Detta var en actionfylld prolog. Den är ok, inte mer.

Introduktionen av den nye skådespelaren som Bond var desto mer intressant. När han introducerar sig säger han "Bond, James Bond" alldeles för snabbt. Liksom som att han vill underspela scenen. Då det gäller karaktären Bond förstår jag inte alls vad de gör här. 004 har precis blivit mördad och Bond tar god tid på sig att dricka champagne och vad han nu gör med kvinnan i bikini. Sure, Bond tar alla chanser han får att ligga, men som scenen senare med Saunders död visar bryr sig faktiskt Bond om sina kollegor. Skulle han vara så kallsinnig över att en annan 00-agent mördas? Nä.
Clip.



Bondlåten + Titelsekvensen: 8

Norska gruppen A-ha fick uppdraget att sjunga bondlåten och den är riktigt skön. Jag vill inte utropa den till bästa bondlåten genom tiderna men den är "veldig go". Titelsekvensen är mera av siluetter av kvinnor och pistoler, men vi får också vatten som sköljer över duken och ett antal vackra kvinnoansikten. Men sekvensen har inget som höjer den över mängden, betyget ges till låten.



Storyn: 4

Får vi en mörkare Bond i denna film? Njae, både ock. Han tar 004's död med en klackspark, men han verkar mer störd över Saunders död. Dessutom verkar han ha genuina känslor för Kara. I vissa filmer skiter Bond fullständigt i de kvinnor som passerar revy. Allt som allt ger inte denna story något större djupdykning i Bond som karaktär.

Det stora hotet är inte speciellt tydligt etablerat. I denna film är det en högst diffus vapenhandel som till slut är det stora hotet. Förhållandet mellan General Koskov och Brad Whitaker är mycket otydligt och de tar inte chansen att göra något speciellt av det.

En mycket lustig detalj med denna film, och en så tydlig tidsmarkör, är att Bond faktiskt lierar sig med al-Qaida i fajten mot den korrumperade generalen. Tänk på och roas av att de Muhajedin som bara några få år senare skulle vara stommen i al-Qaida här presenteras som lustiga och bullriga hästkillar med gevär i handen. Det andra som är värt att noteras är att det inte längre är den ryska björnen som är Bonds fiende. Den "riktiga" sovjetiska generalen samarbetar med Bond till och med. Världen var i förändring framför våra ögon i slutet av 80-talet.



Bondskurkarna: 3

General Koskov är smått underhållande. Han gör sin falska avhoppare på ett lustfyllt sätt. Jag gillar inledningen och hans första framträdande under "debriefingen", men hans karaktär lyfter aldrig riktigt.

Koskovs hench man har i alla fall ett coolt namn: Necros. Han påminner om flera tidigare muskelknuttar från serien. Lång, blond, stenhårda bröstmuskler och isande blå ögon. Men han har knappt några repliker alls och han blir så torr och ointressant efter ett tag.

Till slut har vi den amerikanske vapenhandlaren Brad Whitaker. Han presenteras också som så där härligt crazy som man vill ha en Bondskurk, men det är svårt att träffa rätt där och även om han försöker förblir han ett svagt kort.



Bondbruden: 3

Kara Milovy, kvinnan med cellon. Det är lustigt det där. Det var min gode studiekamrat Anders (för er känd som Docenten här på bloggen) som en gång för länge sedan observant iakttog att de kvinnliga cellospelarna ofta höjer sig över sina kvinnliga kollegor rent utseendemässigt. Anders, Frans och jag hade senare en teori om varför det kunde vara så, men den är olämplig att återge här i publikt forum. I vilket fall verkar iakttagelsen stämma. Även så i denna film. Kara är väl ganska söt i alla fall, till och med snygg i vissa scener, men hon är långt från "het". Hon är mer eller mindre hjälplös (trist) och när hon väl börjar agera i slutet är hon helt absurd. Hur tänkte de i slutet när Kara hoppar in i en jeep och kör ikapp flygplanet som Bond sitter i. Vad var rationalen i den scenen? Nej, som cellospelare må hon vara i världseliten, men som bondbrud är hon en besvikelse.



Medhjälparna: 4

Här dök det upp en helt ny Miss Moneypenny, något jag helt hade glömt. Det verkar nästan som att Miss Moneypenny-upplagorna följer Bond-upplagorna? I alla fall i de lite senare filmerna. Jag tycker att hon är ganska bra och jag hade helst velat se lite fler eller längre scener med henne. Det fanns mer potential i den tjejen.


Q är sitt vanliga jag, alltid lika gammal, alltid lika ung. Jag skrattade gott åt scenen med "the ghetto blaster". Alla scener i Q's lab är kul, som den med killen som rullas in i en soffa. Hehe.

Förutom några korta scener med Felix Leiter och hans två kvinnliga kollegor, de med "ett party", är den mest notable medhjälparen Saunders. Han presenteras som en lite oduglig tönt, men sedan är han ändå helt ok, och Bond verkar som sagt bli riktigt ledsen när Necros dödar Saunders. Den reaktionen ser jag som en liten föraning till nästkommande film med en hämndlysten Bond i Dalton's skepnad.

I Afghanistan lierar sig Bond med Kamran Shah. Gillade inte. Inte seriöst. Jag får en liten vibb av Den vilda jakten på juvelen, filmen med Michael Douglas, Sharon Stone och Danny DeVito.

De två medhjälpare som var roligast var General Pushkin som jag tycker vi kan kalla en medhjälpare till Bond, och den frejdiga Rosika Miklas som hjälper Bond med att skicka iväg grisen.



Actionscenerna: 4

Detta tangerar actionkomedi från 80-talet. Det är inte lika farsartat som vissa av scenerna i Octopussy, men det är fortfarande långt från den mer "realistiska" action som vi bjuds på i senare filmer. Realistiska? Nåväl, annorlunda och ibland hårdare i alla fall. Den bästa scenen är biljakten när Bond och Kara flyr från Bratislava i Bonds gryma Aston Martin. Clip.

Den mest spektakulära scenen är den med anfallet mot den sovjetiska basen i Afghanistan, inklusive den vådliga flygningen med Herkulesplanet. Ska man ge sig på denna typ av scener, jag tänker kanske allra mest på landningen då Bond och Kara lyckas rulla ut i en jeep, så ska det göras med en särskilt noggrann precision. Ibland lyckas filmmakarna till fullo, men ibland blir det lite pajjigt. Jag tycker inte att actionscenerna i denna film är direkt dåliga, men de är inte heller upphetsande. De blev lite tråkiga nästan.

Till sist får vi en rolig actionscen i slutet då Bond fajtas mot militärhistoria-buffen Whitaker. Jag har alltid älskat den scenen. Men den är fånig, inget snack.




Gadgets: 4

Q förevisar sin nya "ghetto blaster" till stor förtjusning hos denna revyare.

Filmens stora gadget måste dock vara bondbilen. Denna gång kör han en häftig Aston MartinV8 Vantage. Den har allt från raketer och skottsäkert glas till en laser som skär sönder jagande bilar och skenor för vintriga landskap. Mycket coolt. Tyvärr tvingas Bond överge den i skogen.


Bond får en smart nyckelring, med dyrk spectaculaire och både gas och explosion i sig. Allt styrt med visslingar. Hehe, only in a Bond movie...

En gadget som jag absolut inte får glömma är "The Scouring pig", dvs pluggen som de smugglar ut Genral Koskov från Östtyskland med. Hela den sekvensen, som avslutas med take off av en brittisk Harrier är kul.
Clip.



Quotes: 3

Bond: Lovely girl with the cello.

Q: Something we're making for the Americans. It's called a "Ghetto Blaster".

Bond om Whitaker
Bond: He met his Waterloo.

Kamran Shah: Sorry we missed your concert. We had trouble at the airport.


Bond: He got the boot.


Sista scenen: 2

Kara har bejublad konsert. Till och med al-Qaida killarna dyker upp, lite sent eftersom de hade problem på flygplatsen (!) Duh, you think?

Kara ser ledsen ut då hon inte ser sin älskarde Bond bland publiken, men väl inne i sin loge finner hon två kalla dry martinis, shaken, not stirred, och de lyckliga tu faller i varandras armar. Ouch.




Jakt i udda fordon
Här har vi ett särdeles udda fordon, ett cellofodral. Bond och Kara jagas i snön på väg ner mot den österrikiska gränsen.

Sammanfattning

Nöjet med Bond består oftast i skurken, brudarna eller Bond själv. The living daylights är närmast en actionkomedi, men Dalton's Bond är ingen ny Han Solo, Indiana Jones eller Malcolm Reynolds. Med ganska dåliga skurkar och en menlös bondbrud blev denna Bondfilm svag. På plussidan har vi några adekvata actionsscener och lite kul gadgets. Totalt sett blev jag dock underväldigad.

Totalsumma: 39
Betyg: 2/5


Trailer
Blu Ray Trailer
Trailer (fan made)
Music video (fan made)

18 kommentarer:

  1. Jag lyfter på hatten för denna EMINENTA genomgång. Riktigt grundlig och underhållande.

    Håller helt med om epitetet "actionkomedi"!
    Frågan är ju om man ska oroas över det när det dyker upp i Bond-sammanhang....?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar för de orden. Jätteroligt om ni (läsarna) finner dem underhållande, mission accomplished, men "grundlig" vet jag inte om jag vågar säga...

      "Actionkomedi" i Bond-sammanhang? Funkar i vissa sammanhang, som oftast börjar på Roger eller Pierce, men inte i andra, som kanske börjar på typ Timothy eller Daniel...

      Men skämt åsido. Komediaspekterna i Bondfilmerna är ett mycket intressant ämne...

      Radera

  2. Överlag så gillar jag denna film, tonen är mörkare och det märks att Dalton har tagit böckerna och inte filmerna som inspiration till "sin" Bond.
    Han är kanske den bästa skådespelaren som gjort Bond (betyder dock inte att han behöver vara den bästa Bond för det).

    Det märks dock ganska tydligt att manuset skrevs med Moore i åtanke och har sedan hastigt ändrats för att passa Dalton. Filmen hoppar från lätta/tok-komiska scener till hårda i en ofördelaktig blandning (tex som du själv nämner med att han vill hellre chilla med en kvinna då 004 dör, men tänker bara på hämnd då Saunders blir mördad).


    Bondskurkarna
    Bland de svagaste skurkarna i någon Bondfilm, helt klart.

    Extrainformation till vad du skrev: Sovjet har faktiskt aldrig varit skurkar i någon Bondfilm.
    De var fienden i flera böcker, men den sovjetiska spion-eliten (en organisation kallad Smersh - från Smiert Spionem som nämns i TLD) har blivit utbytt mot den internationella skurkorganisationen SPECTRE i filmerna.
    I böckernas värld var SPECTRE med i tre böcker ('Åskbollen', 'I hennes majestäts hemliga tjänst' och till viss del i 'Man lever bara två gånger').


    Bondbruden
    Håller med att det är en av de svagaste Bondbrudarna.


    I övrigt kan jag bara ge tummen upp för dessa revyer.
    Sedan redan fram emot nästa! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina insiktsfulla kommentarer. Det enda jag skulle önska mig är ett betyg på varje film, Halo! Jag rekommenderar en femgradig skala, eventuellt med adderade + / - (vilket gör den femgradiga till en femtongradig skala!). Snälla gärna, ger du betyg på filmerna?

      Såklart! Den ofördelaktiga blandningen beror ju på att manus är skrivet för Moore. Ser det klart nu.

      Angående Sovjet som fiende. Du har helt rätt såklart. Vad jag tänkte på, oavsett om jag kanske uttryckte det grumligt, är att filmen återspeglar tiden. Och att just i slutet av 80-talet började vi i väst att ändra uppfattningen om Sovjet och det kalla kriget. För mig lyser det lite igenom i filmen.

      Åter till betyget. Du gillar filmen överlag, men du håller samtidigt med om flera av de svagheter jag tar upp. Vilka är filmens styrkor som du ser det? :-)

      Radera
    2. Jag gillar inte att sätta specifika betyg på Bondfilmer eftersom jag oftast delar upp det i "betyg på filmen" & "betyg på filmen som Bondfilm" - och nej, två betyg får du inte ur mig. Inte denna gången iaf. :)
      Men ett generellt betyg på denna är väl en stark trea.

      Precis som 'Movies - Noir' nedan så drar sista delen av filmen ned stämning rejält - annars så är filmen rätt bra.

      Men jag tror även att flera mjuka värderingar också höjer betyget trots alla negativa tankar; som tex att denna film (äntligen) bröt med den skojfriska Bond som Moore hade tagit rollen de sista filmerna och tog tillbaka (om än delvis) den hårda Bond från böckerna.
      Sedan var även detta den första Bondfilm jag såg på bio; såg den på Odeon Marple Arch i London med mamma. :)

      Radera
    3. Wow, det måste varit en mäktig upplevelse att se den i London. Inte undra på att du blev en riktig Bond-fantast!

      Och tack för det lilla generella betyget i alla fall.

      Radera
  3. Ah, nästa genomgång avklarad. Det är alltid lika kul att läsa igenom dina tankar och funderingar, men även att återuppleva och liksom spela upp många scener i mitt huvud när jag läser om dem.

    Detta är en Bond-film som jag finner ganska ojämn. Tycker den för det mesta funkar bra fram till Afghanistan då den tappar avsevärt.

    Några noteringar om Timothy Dalton. Han lär ha varit påtänkt för rollen redan på 70-talet, men kände då själv att han var för ung. Pierce Brosnan var tillfrågad om att ta över redan här, men var uppbunden med "Remington Steele". Dalton känns lite stel, utan charm, tyvärr. Men jag tycker ändå han är helt ok. Lite samma typ som Daniel Craig.

    Prologen - Vill minnas att den funkar ganska bra. Tycker det är bra action och introducerar Dalton bra. Sen är Gibraltar något lite annorlunda rent scenografiskt.

    Bondlåten - Mmm, tycker nog också den funkar bra. Den är väldigt tidstypisk och jag gillar oftast 80-tals musik, så även här.

    Storyn - Som sagt så tycker jag filmen börjar bättre än den avslutar. När det utspelar sig i Bratislava och Europa så är det ganska bra. Men sen tappar den alltså.

    Bondskurkarna - Håller med att de inte är särskilt starka, någon av dem. Koskov (Krabbe) tycker jag bitvis funkar. Favoriten är nog Necros som ändå är en iskall mördare/agent(?). Men visst är skådespelaren lite för stel. Gillar när han dödar Bonds vän (hetter han Saunders?) med skjutdörren. Whitaker gillar jag inte alls. Han är för skrikig och överamerikansk. Jobbig bara, helt utan finess.

    Bondbruden - Håller med, hon är ganska svag faktiskt. Lite söt, visst, men håller inte någon vidare klass. Det ska väl vara att Bond, den starke mannen, ska skydda henne och så, men nej det funkar inte riktigt.

    Actionscenerna - Här finns en del ögongodis tycker jag. Bilen är helt klart en av höjdpunkterna, inte minst när de pressar den ute på isen, när de spränger det där träskjulet (som du har bild på) och lite annat. Sen måste jag nämna utförsåkningen i cellofodralet! Tycker jag funkar ganska bra, om än lite korkat, i en Bond-film.

    Gadgets - Lite svagt betyg här tycker jag då du ändå verkar gilla det mesta. Bara bilen i sig med alla gadgets tycker jag gör en hel del.

    Sista scenen - Ja, haha. Inte direkt mycket att orda om. Man kan inte direkt säga att det är överraskande...

    Betyg - Jag ger den ändå 3/5. Inte någon av de bättre, men inte heller sämre i serien. Den är något ojämn och som sagt, den tappar när de ger sig ut i öknen och allt det där. Kunde blivit bättre...

    Så här skrev jag om The Living Daylights.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den maffiga kommentaren! Och kul att du spelar upp scenerna i huvudet när du läser och tittar på bilderna. Jag hoppas att du också tar chansen att kolla på klippen på youtube...

      Du har ju givit betyg till dem alla i alla fall och för denna film blev det en trea. Ett betyg jag tycker är lite högt, men, men...

      Bra också att du tar upp att filmen är klart bättre i inledningen, en sak jag helt håller med om. Scenerna från Östeuropa är filmens starkaste, de från Afghanistan svagaste.

      Ja, man kan undra varför jag hamnade så lågt i betyget av gadgets. Det är väl så helt enkelt att det är en kategori som det är svårt att få högt betyg inom! Antagligen är det orättvist nog så att kategorierna är olika kalibrerade... Jag vet nämligen inte riktigt hur det kommer falla ut. Kalibrering är en svår konst, men skyll inte på mig, jag har bara hittat på systemet! :-D

      Radera
    2. Jag måste erkänna att jag inte kollat in klippen på YouTube av den enkla anledningen att du allt som oftast förklarar scenen bra och jag kommer ihåg dem (för det mesta). Har ju ändå sett alla filmerna ett par gånger ;)

      Jo, en trea kanske är lite högt då jag ändå tycker den tappar väsentligt. Men den var inte alls dålig. För mig är ju en tvåa en dålig film (och det finns det tyvärr många av i Bonds värld när man kommer till Brosnans filmer).

      Det är lugnt, jag förstår att det inte är så enkelt att sätta ut betygen i de olika kategorierna. Eftersom du skriver om varje sak så får man ändå en bra bild av vad du gillade och inte gillade. Det värdesätter jag mer än betyget (även om jag i det här fallet kände att det kunde varit lite högre av din text, haha).

      Keep up the excellent work!

      Radera
    3. Aha, du gillar inte Brosnan. Vi får väl se vad vad det blir för betyg för dem... Nästa film jag ska skriva om blir passande nog Brosnans första film, GoldenEye...

      Jag ville att Brosnan skulle få jobbet redan då Moore slutade, och var mycket nöjd när han tog över lite senare. Jag gillade Remington Steele en hel del. Den, Hart to Hart och Magnum P.I. var bra serier back in the days.

      Radera
    4. Jag gillar Brosnan, men inte filmerna ;) När jag såg om alla filmerna för något år sen (i ordning) så var det utan tvekan Brosnans filmer som höll sämst. Det blev för mycket maskingevär istället för pistol för Bond.

      Men det blir intressant läsning (som vanligt) och jag kommer komma med mina åsikter och tankar så får vi se vad det är vi håller med om och inte.

      Radera
    5. Jag ska hålla utkik efter maskingevären! Vilket för övrigt låter o-Bond-aktigt i mina öron också...

      Radera
    6. Ojoj, ja du kommer se att Bond ofta springer runt och skjuter med annat än sin lilla pistol. Gärna mot kinesiska armén och liknande. Funkar tyvärr inte riktigt i min värld.

      Radera
    7. Vi får väl se hur det funkar i min värld... :-)

      Radera
  4. Som första "riktiga" Bond för mig har jag förstås en soft spot för Dalton, men han är ändå ingen av de starkare konkurrenterna. Lustigt, jag minns inte alls att filmen skulle innehålla så mycket komediinslag, särskilt med tanke på att det är det jag stör mig så mycket på när det gäller Moore.

    Man kanske tom skulle kunna göra en lista över filmer där nuvarande fiender var forna allierade? Rambotrean sitter i så fall som hand i handske.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har alla respekt för nostalgiska känslor inför de Bond-filmer man upplevde "första på riktigt". Jag kommer nog inte kunna vara objektiv med For your eyes only tex. En av mina första riktiga actionfilmer som jag såg när den kom ut på bio. Jag var hänförd. Köpte tom Sheena Eastons singel med ledmotivet. Tänk, 45-varvare, vinylsingel! Det var tider det...

      Radera
  5. Nu blev jag förvirrad då jag håller med dig om det mesta i din kritik men minns ändå filmen som ngt positivt. Fick ta och läsa mitt eget inlägg:
    http://filmitch.wordpress.com/2011/05/04/5103/
    Där fann jag svaret. Jag såg filmerna i ordning och då blir filmen med ens avsevärt bättre då jag genomlidit Moores sista filmer.
    Håller som sagt med om det mesta du skriver men:
    Gillar fighten på Herculesplanet riktigt rafflande.
    Finner det oerhört underhållande att Al quida är hjältar - filmen hör f.ö till de som inte visas speciellt ofta i amerikansk tv. Tyvärr så funkar inte Bonds äventyr i Afgahnistan serien vinner sällan på att vara för aktuell - risken är att berättelsen inte blir tidlös. detta är något som man tänkt på i senare Bondfilmer och bla förkastat manusförslag som rörde överlämnandet av Hongkong.
    En scen rörande en flygande matta och Bond klipptes bort och det kan vi vara tacksamma över för filmen är lite ambivalent då den har många Moore inslag men samtidigt försöker sig på att vara tuffare.
    Håller helt med ang. Bondbrud och skurkar bland de sämsta i serien.
    Rolig läsning och jag hänger på om än lite sent.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacka gudarna för att vi slapp Bond på en flygande matta!

      Och visst är det hysteriskt att al-Qaida är hjältarb här. Småskrattar över det lite då och då.

      Kul att du hänger med! Och bättre med sena kommentarer än inga alls!

      Radera