måndag 10 februari 2020

Marriage Story (2019)


"Marriage story" är en ganska obehaglig film på många sätt. Den visar utan krusiduller upp all skit med en smärtsam detaljrikedom när ett par bryter upp. Filmen handlar ju inte om ett äktenskaps alla faser, utan fokuserar på den destruktiva delen när det tar slut. Det är inte klackarna i taket så att säga. Någon myntade uttrycket "vardagsbänken" i en gammal podd för många, många år sedan.

Men "Marriage story" är också en rejält bra film. Noah Baumbach verkar inte kunna göra många fel nu för tiden. Vid sidan av hans första film har jag gillat allt  han gjort. Han gör klassiska "prat"-filmer i samma stil som mästaren Woody Allen, men han varierar sin tonalitet en hel del, från lättsammare till mindre lättsamma.

Detta var den andra filmen som handlar om vad som händer i en familj när föräldrarna bryter upp. Den första "The Squid and the Whale" var också självbiografisk och den av de två jag håller som snäppet vassare då den var lite mer lekfull men gav ändå mig som åskådare ett djup att fundera på i efterhand.

Det är när Noah gör film med sin nuvarande partner Greta Gerwig det blir som bäst, bevisen är "Frances Ha" och "Mistress America". Under 2019 kom de ut med varsin film och jag skulle nog säga att Greta gick vinnande ur den striden. Undrar om det har varit ett ämne för diskussion över köksbordet hemma hos paret Baumbach-Gerwig? Tänk att få ha varit en fluga på väggen i så fall!

Skådespeleriet i "Marriage story" går i alla fall inte av för hackor. Både Scarlett Johansson och Adam driver är mästerliga, med Scarlett snäppet vassare. Mitt i alla jobbiga scener lyser deras hängivenhet igenom. Det sparas inte på gråtet och däremellan finns plats för några få lättsammare scener också. Filmen är dock mer nedtyngd än upplyftande och lätt.

Baumbach har också lobbat in en maffig biroll för Laura Dern som kändisskilsmässoadvokaten. Hon är magnifik med sitt djävulska leende och falska sympati för de två olyckliga. Derns karaktär kan kanske ses som en proxy för oss åskådare? Vi kan aldrig se ända in i själen på de olyckliga, men vi kan le åt eländet och slå an en fasad av sympati.

Det finns många riktigt dramatiskt explosiva scener. Scarlett och Adams skrikmatch i slutet är en som många kommer ihåg. Jag lyfter scenen när Adam kommer på besök i L.A. och systern "serve him the divorce papers". Den scenen tog hårt. Bra skådespeleri helt enkelt. Adam uppför sig som om han vill återuppleva familjekänslan från förr, som att han för en stund inte tänker på skilsmässan. Han trivs med sin svärmor och livet hos henne. Så kommer kallduschen med juridikens papper i ett brunt kuvert. Känslan i scenen svänger 180 grader, smärtsamt. Ingens fel såklart, det är så det blir när en ska till och skilja sig...

Betyg: 4-/5 


8 kommentarer:

  1. Jag upplevde inte alls Laura Dern som falskt sympatiserande, måste jag säga. Däremot ganska cynisk och kallhamrad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cynisk och kallhamrad absolut men ganska falsk också. Den lilla scenen mots lutet när det framkom Derns advokat på eget bevåg förhandlat fram en "seger" angående tid med barnet eller vad det var, hon hade fått till 55-45 i andel tror jag det var. Den scenen visade mig i alla fall att advokaten inte brydde sig om sin klient (Scarlett) utan bara att vinna och/eller sätta dit mannen. I och med att hon inte ens följde sin klients instruktioner utan till varje pris ville "vinna" får mig att tro att Baumbachs intention var att advokaten var falsk. Det var ju för tusan ett barns välmående som låg i potten, något som advokaten uppenbarligen inte hade med i sin ekvation...
      Peace. :)

      Radera
    2. Menar du att hennes klient någonsin indikerat att barnets välmående var prioriterat?

      Radera
    3. @Carl: sannerligen inte, jag menar tvärtom, att advokaten visade falsk sympati. Hon sket fullständigt hur mycket eller litet familjen krossades av processen. Tror att Baumbach inte har stor tilltro till den yrkesgruppen. :-)

      Radera
    4. Jag tänkte nog att Derns advokat såg till vad hennes erfarenhet sagt henne är det bästa, dvs att krossa motståndaren för annars blir hennes klient krossad. Problemet är systemet där ingen har tilltro till den andre

      Radera
    5. Vi kanske ser Dern i liknande sken men beskriver det olika. Jag ser aldrig att hon egentligen bryr sig om sin klient eller klientens möjlighet att ha ett framtida liv med barnet och sitt ex, och alla tillfällen föräldrarna måste samarbeta eller träffas pga barnet.

      Dern ser istället sitt jobb att krossa motståndaren och VINNA. Hon visar därmed i mina ögon falska sympatier då hon skiter i kaoset hon lämnar efter sig. Systemet tillåter och triggar detta beteende och det är både systemet och advokaterna som verkar däri som Baumbach ogillar. Om jag får gissa.

      Peace! :-)

      Radera
  2. Ligger nog lite på Fripps tolkning här. Tror in att Dern var "ond" men systemet formar advokaterna till detta beteende Adams advokat Liotta var inte heller direkt ngn mysgubbe. Konfrontation istället för kompromiss verkade vara ledordet.
    Bra film hur som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo bra film. Tyvärr obehaglig då den är så verklighetstrogen och sorglig också.

      Adams advokat ja, Ray Liotta, ett stort asshole i denna film. Som han alltid är för övrigt. Han verkar vara en ond människa.

      Radera