Filmen i fråga är inte en muntergök direkt. Detta är tungt och helt humorbefriat till skillnad från Hitchcocks vanliga stajl. Hitchcocks lite ironiska anslag saknas här vilket känns som en svaghet. Det är kanske hans katolska uppväxt som lagt sordin på hans arbete med denna film?
Filmens huvudsakliga konflikt, den om prästen som inte får eller kan eller vill yppa vem mördaren är, är ganska intressant. Han har fått reda på vem mördaren är under bikten och när prästen själv ställs inför rätta för mordet blir det en prekär och tillspetsad situation.
Fast nu vill jag bekänna att det egentligen inte är speciellt intressant, om jag ska vara helt ärlig. Det är galenskaper alltihop, vuxna män med vanföreställningar och ett invecklat regelsystem runt deras hittepå. Desto fler regler desto lättar att tro på? Men så som det spelas upp i filmen är det vagt intressant i alla fall.
Sidohistorien om prästen och hans kärleksliv är inte intressant tycker jag. Manusförfattaren har antagligen adderat den sidohistorien för att skapa mer konflikt och den känns onödigt helt enkelt. Hade varit renare om det bara handlat om prästen och hans inre kamp. Vem vet?
Filmens styrkor ligger i ett snyggt svartvitt foto och en massa snygga "shots" från Quebec då mycket av filmen spelades in "on location". Till fotot kommer en vass insats av Montgomery Clift. Han spelar prällen med sparsam dialog och uttrycker ångest, rädslor och inre konflikt via ansiktsuttryck och specifikt via ögonen. Det var spännande att se honom metodskådespela.
Som helhet var dock filmen trälig och jag ger den en tvåa.
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar