Jag är kluven om det tredje avsnittet The long night. Inspelad under mer än 50 nätter i rad var detta ett extremt avsnitt på många sätt. Det var ett av de mest spännande tv-serieavsnitten jag någonsin har sett. Spänning inför att de dödas arme skulle anfalla var olidlig. Jag kunde knappt sitta stilla under stora delar av de långa avsnittet. Mot slutet led jag nästan av anspänningen och ville bara att det skulle ta slut så att jag fick reda på slutsumman av vinster och förluster... Avsnittet var mörkt med död överallt (fast mindre död än det ett tag verkade som).
Men det var också bokstavligen mörkt. Det gick ju knappt att se vad som hände i många scener! Jag och Johan såg avsnittet på HBO via Apple-TV på min stora plasmaskärm och bilden var undermålig under stora delar av avsnittet på grund av att allt var så mörkt. Det var mycket synd och jag ser fram emot att se avsnittet på Blu-Ray i framtiden.
För mig är inte de stora slagen det bästa med Game of Thrones och förutom den fantastiska spänningen före slaget är ju resten av avsnittet ett enda stort slag. Jag hade hoppats att showen skulle lyckas med "logistiken i slaget", dvs hjälpa oss åskådare hålla ordning på var alla var i förhållande till varandra och fienden samt vilka karaktärer som gjorde vad, men detta lyckades bara delvis.
Jag hade också förväntat mig att de goda skulle ha smarta strategier för slaget men det saknades helt. Jag förstår helt enkelt inte vad planen var. De hade till slut alldeles för få stridande att bemanna Winterfells murar vilket kändes som borde varit högsta prioritet. Och varför låta de flesta gå ut utanför Winterfell om de ändå skulle offras? Först rök alla Dothrakis. Varför i hela friden skulle de anfalla på det viset? Helt verkningslöst, snarare motsatsen då the Night King kan återuppväcka döda. Det enda deras självmordsritt gav var snygga shots för showen. Det var coolt med deras brinnande svärd.
The Unsullies offrades för att skydda de som retirerade in i Winterfell. Det var också lite knasigt då de inte alls hade behövt hålla stånd om färre varit utanför murarna till att börja med. Inför The Battle of the Bastards sa till och med någon att det enklaste sättet att besegra fienden var att bara stanna innanför murarna på Winterfell...
Ok, så till fajten på individnivå. Även här var jag mestadels lite förvånad. Det var inga "mäktiga" fajter då zombisarnas enda fördel var deras absurt stora övertag i antal. De, zombisarna, förintades så fort de kom i kamp med någon med dragon glass vilket gjorde alla heroiska insatser kändes något futtigare. Aryas balettdans med sitt nya vapen, i full River Tam mode, var till exempel inte lika imponerande när motståndarna inte kunde motstå hennes hugg men ändå vann på att de var så många. Hela anfallet mot Winterfell påminde mig om filmen World War Z.
Några halvstora karaktärer dödades under striden och den som kändes mest var helt klart Theon. Vilken resa den karaktären har gjort under åtta säsonger! Jag kände sorg i hjärtat. Jorah, Beric Dondarrion, Lady Lyanna Mormont och Edd var trevliga karaktärer men inte någon av huvudkaraktärerna.
Efter många spekulationer verkar det nu som att the Night King och hans White Walkers är besegrade. Jag kan tycka att det gick lite väl fort och "enkelt" med tanke på att showen byggt upp mot denna fajt i drygt sju säsonger.
Men nu verkar det alltså som att den sista dansen kommer vara den med Cersei om tronen ändå. Jag har ingen aning vad showen kommer göra under tre extra långa avsnitt som nu återstår. Det är i och för sig lite spännande.
Aryas hjältesprång var bad ass. Jag såg det och fattade till slut vad som hände.
Vad Bran gjorde under fajten då när han lämnade sin kropp har jag dock ingen aning om. Kom han tillbaka?
Du, jag håller med dig helt och hållet hade i stort sett exakt samma tankar när jag såg avsnittet fråm strategin till Brans agerande. Fast det känns lite bisarrt att sitta och tänka "Jaha dog det inte fler?"
SvaraRaderaFramför allt känns det konstigt att showen går från fajten mot den ultimata döden, the Night King som har armeer av döda till sitt förfogande (plus en levande död drake) till Cersei som har ett gäng legosoldater (men inga elefanter). Från krig mot döden till mot Cersei, som vi nästan kan känna sympatier för...
SvaraRaderaEnorma förväntningar. Mycket låg payoff.
SvaraRaderaBesviken.
Men Arya är ju coolast i serien. Trots den mycket underliga och malplacerade scen när hon smög omkring i biblioteket och var rädd.
Jag gillade avsnittet mycket mer, men jag har verkligen förståelse för att alla åsikter kan rymmas om detta avsnitt. Det känns lite som att de försökt bita av en för stor del och inte orkat tugga i sig den...
RaderaKul att läsa dina tankar. Håller delvis med om de "logiska argumenten" mot avsnittet, framför allt att de var så dåligt förberedda just när muren anfölls. Jag hade förväntat mig fat av brinnande olja eller något, men försvaret verkar ha byggt enbart på att "the trench" skulle brinna och hålla de döda borta från muren. Svagaste länken i planen var väl ändå Bran. Varför lämnade de bara ett gäng Iron islands-kämpar med Theon som anförare att skydda honom, när de visste att The Night King skulle komma dit? Mkt ologiskt. Nu löste det sig ju till det bästa (Arya!) ändå, men man hade vunnit på att skapa lite trovärdigare förutsättningar.
SvaraRaderaJag köpte dothraki-scenen rakt av kanske bara för att det var så satans snyggt! :D Och jag tänker att de visste att Army of the Dead var överväldigande många och att de inte skulle kunna besegra dem om de stannade bakom murarna, för risken med det är ju att döingarna hade tagit sig över muren ännu snabbare än de nu gjorde, så de valde att "ta tjuren vid hornen" och sätta allt de hade emot direkt. Dvs stoppa massan med sin egen massa av krigare. Kött mot kött. Cyniskt kanske, men kanske det enda sättet. Sedan tycker jag att de hade kunnat ha fler ess i rockärmen, men jag gillade ändå känslan av kaos och misslyckande. Om fler viktiga karaktärer ha fått stryka med hade det blivit mer trovärdigt dock. T.ex. hade de kunnat offra Brienne och Tormund, tänkt dig om de hade fått gå under krigandes rygg mot rygg? Drömscen!
Det där med Bran fick jag förklarat av mig av en som läst böckerna (glömmer hela tiden om du har det eller ej?). Det är tydligen bara när Bran lämnar sin kropp och går in i fåglarnas kropp som The Night King kan se/känna var han befinner sig, och Bran ville locka till sig honom. Lite oklart varför, då det inte fanns någon vidare plan för att ta kål på TNK när han väl hittat Bran (såvitt jag minns från förra avsnittet.) Möjligen, och detta är min tolkning, visste Bran att Arya skulle finnas där och slå till?
Och ja, man ser när Bran "kommer tillbaka", när TNK anländer med sitt crew till röda trädet-dungen.
I helhet är jag ändå jättenöjd, jag satt som på nålar hela avsnittet och har sett det två gånger nu. Tyckte mycket om alla scenerna med Arya, och gillade att Theon fick detta fina slut.
Åhh, tack.
RaderaTheons slut gav gåshud. Tänk vad man har tänkt olika om honom under åren som gått...
Jag har inte läst en enda bok, men startat bok 1 två gånger. Får se om det blir tredje gången gillt. Kan bero lite på om Martin får tummen ur eller ej. Vissa tror ju att han kommer lägga ner ambitionen att skriva klart just denna serie...
Tack för förklaringen om Bran och att TNK bara kan se honom när han "wargar" (heter det så?).
Som jag kommer ihåg det var planen med Bran i ett så utsatt läge att TNK skulle dra sig dit och att Dany och Jon skulle dyka upp med drakarna då. Det är därför Jon vill att Dany ska vänta med att ge sig in i striden. Men hon svarar "The dead are already here" och kastar sig in i bataljen.
Deras plan var ihålig och svag. Dessutom skadades ju inte TNK av drakeld vilket måste ha varit en överraskning för alla. Tur att Arya fixade saken själv! All hennes träning gav utdelning!
Jag ska nog se om avsnittet innan nästa avsnitt. Jag gillade ju avsnittet en hel del! Det var så otroligt spännande att jag inte ens kunde sitta stilla i fåtöljen under slutet.
Ja jag håller med om Theon, det var fint också att Bran sa: "You are were you belong. Home."
RaderaJag har lyssnat på bok första boken som ljudbok, på engelska, och tyckte den var bra. Första säsongen följer boken nästan exakt. Men jag ror inte jag kommer läsa fler böcker, känns som att jag valde tv-serien och står det kastet. Tycker den håller så hög kvalitet att jag inte vill riskera att bli besviken (på bok eller tv-serie) genom att fördjupa mig ytterligare, även om jag blir sugen på mer ibland. Kanske, som du säger, när och om Martin blir klar och man vet att det finns ett bokslut (...)
Exakt, "warging" är nog korrekt verb på engelska.
Aha jag hade glömt bort den delen av planen, att Dany och Jon skulle invänta TNK med drakarna. Det får ju planen att framstå som något mer genomtänkt ändå.
Själv är jag glad över att döingarna och White walkers är avklarade, då jag tycker att de har varit seriens minst intressanta del, även om jag ser poängen med "en utomstående fiende" och allt det där. Ser fram emot de kommande tre avsnitten!
Jag har inget problem med att sista striden står mot Cersei, men det är inte det showen har byggt upp emot. Showen har istället fått det att framstå som att gnabbet om tronen inte har betydelse, men striden mot TNK är på liv och död, det enda riktigt viktiga. Så därför finner jag mig lite förvånad.
RaderaDet är som att showen har ändrat fot från förra säsongen då TNK var allt som betydde något. Det är en sak om karaktärer i historien inte har en klar plan... Men att show runners inte har koll på sin story är inte bra. :)
Nja där håller jag inte riktigt med dig. Visst har hotet från WW varit konstant (och viktigt) genom hela serien, men kampen om tronen har ju varit det som faktiskt upptagit majoriteten av tiden och fokuset. Jon Snow är väl egentligen den enda som inte känns så brydd om det, medan Dany uppenbarligen är målinriktad fortfarande (reaktionen när Jon avslöjar vem han egentligen är talar ju för det), liksom Sansas engagemang för The North TROTS hotet från döingarna och TNK. För att inte tala om Cerseis icke-närvaro.
SvaraRaderaAtt förra säsongen handlade om att styra om fokus till TNK var ju nödvändigt för att det skulle bli en strid, men jag tycker inte att de släppt på de andra bitarna så pass att man "glömt bort" dem eller fått intrycket att det inte spelar någon roll längre. Däremot kan jag hålla med om att det kändes som att det gick lite väl fort, jag trodde striden skulle fortgå i ett avsnitt till, men då var ju avsnittet ett dubbelavsnitt i längd så det kanske kändes snabbt bara för att det var ett enda långt avsnitt och inte uppdelat?
Jo, allt det där är sant. För karaktärerna (alla utom Jon då) är tronen viktig.
RaderaVad jag menade var hur jag har uppfattat att show-runners har styrt handlingen. Vad har varit viktigt för dem? De är ju de "osynliga gudarna" som styr serien, och därmed folket i Westeros, och jag menade bara att det de började teasa oss åskådare med i första scenen i första avsnittet i första säsongen nu inte känns så viktigt längre. Jag kan tycka att det känns som lite fladdrigt berättande bara.
Men det kan bli bra med en slutfajt mot Cersei också, som jag skrev. :-)
Intressant Youtube-klipp som analyserar strategin som användes för att försvara Winterfell:
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=jY2jAnV5Fa4
I korthet: Strategin som användes (av Winterfell-sidan) var amatörmässig och ren idioti.
RaderaTack. Lite lång att se just nu, men jag ska kolla hela filmen vid tillfälle.
RaderaBlir inte speciellt förvånad att det visar sig att taktiken rent strategiskt inte var idealisk.
Men vi ska inte dissa alla inblandades hård arbete. Håller helt med! :)