Tyvärr blev jag något besviken. Även om teamet bakom filmen är superkompetenta och filmen funkar ganska bra saknade jag en nerv som tog den till den riktigt bra nivån. Jag var aldrig helt inne i historien. Fyra änkor som måste skaffa fram pengar för en skuld som deras eländiga män lämnat efter sig. Jag hade hoppats på mer än vad denna historia bjöd på.
Tonen i filmen är sorgsen och melankolisk. Det är som att Steve McQueen inte kan förmå sig att göra en mustig underhållningsfilm utan måste stöpa den i en samhällskritisk kostym och göra filmen viktig. Var och varannan film detta år är "viktig" och det är jäkligt trist tycker jag. Filmer får gärna innehålla samhällskritik men helst i bakgrunden, insprängd i handlingen. Nu känns det som att det viktiga politiska budskapet kommer först och handling, karaktärer och relationer i andra rummet. Sådana filmer blir jag lätt uttråkad av. Andra exempel från året är Black panther och Sorry to bother you bara för att nämna några. Jag gillar mer en film som Bad times at the El Royale där samhällskritiken sipprar ut ur dess porer men inte får ta över helt.
Skådespelarna i Widows är adekvata, men jag jublar inte här heller. Viola Davis gör sin Veronica så patetiskt deprimerande att jag dör av uttråkning. Och det är ju supertrist. Inte heller Michelle Rodriguez eller Elizabeth Debicki är speciellt intressanta. Bäst i en allt för liten roll är Cynthia Erivo. Henne fick jag upp ögonen för i Bad times. Mer av henne vill jag ha.
Av de manliga skådisarna är Colin Farrell mest intressant i denna film. Jag är dock inte speciellt förtjust i honom.
Samtidigt var inte allt dåligt, filmen är av och till underhållande under löptiden. Synd bara att filmen ska vara så förbaskat butter. En stark tvåa!
Betyg: 2+/5
Tråkigt att den inte gick hem hos dig. Jag fann filmen strålande. Spänningen på topp samtidigt som den var både rolig (ja!) och intressant. Kände inte alls att den försökte vara "viktig". Jag drog paralleller till min favoritserie The Wire. Min text kommer så småningom.
SvaraRaderaHåller med om att Cynthia Erivo var strålande. Det var länge sen jag såg nån springa så intensivt också. I klass med Cruise.
Jag har ju inte sett The Wire så jag såg Widows utan sådana nostalgikänslor.
RaderaVisst sprang hon intensivt! LOL. Men aldrig i samma klass som Tompa, han är kungen! :-)
Hamnar väl mellan dig och Jojje vad gäller betyg och hur jag uppfattade filmen. Fann flera hål och problem med storyn i Gone Girl som var något av en besvikelse, och Steve McQueen är inte en regissör jag har så höga förväntningar på (Shame är dock bra).
SvaraRaderaHade sett trailern på bio i höstas och då kändes det som man visste ungefär hur det hela låg till utan att ha läst något om filmen och handlingen. Låg till ungeför som väntat, men det politiska spelet hade jag inte riktigt väntat mig.
Kanske något för butter, det håller jag med om. Men en sån här film behöver inte ha Oceans Eleven-humor och underhållning i mitt tycke. Däremot är samhällskritiken och liknande sånt jag har svårt för i många av dagens filmer. Här var det en del av den varan, men har sett värre under året, tyvärr.
http://moviesnoir.blogspot.com/2019/02/widows.html
Visst är Shame bra! Det är en favoritfilm. Men övriga saker för Steve verkar vara allt för buttert för mitt tycke.
RaderaJag blir mest trött av att det enda man pratar om angående vissa filmer är dess viktiga politiska budskap eller dess roll i utvecklingen. Det *borde* inte påverka vad jag tycker om filmen, men ofta drar det ner känslan runt en film för mig. Lite som med vissa musikartister som jag ledsnat på för att de ska vara så tröttsamt politiskt korrekta hela tiden, Bono i U2, Peter Gabriel, Sting och sådana...
Vad är egentligen det politiska budskapet i Widows? Den har ju inte blivit odelat hyllad för sitt politiska innehåll, så det är inte direkt en tillrättalagd politisk film som lätt kan anklagas för att vara politiskt korrekt (om det nu är en nedsättande stämpel).
RaderaHåller med dig Henke. Det är alltid synd när filmer ska ha ett politiskt budskap och vara politiskt korrekta. Är ganska trött på det. I vissa filmer stör jag mig på det mer än i andra. Ett exempel var If Beale Street Could Talk, fast det verkar jag ha varit ganska ensam om ;)
RaderaDet är ingen bra stämpel att vara politiskt korrekt. Alltid roligare med politiskt inkorrekta filmer och karaktärer ;) Nåja, inte alltid, men oftast.
@Carl och @Movies-Noir, för mig handlar det om en känsla runt filmen. Då menar jag inte bara filmen själv, också om snack om filmen på poddar och på nätet. När allt snack om filmen handlar om rasism som generell fråga och om skådespelarnas hudfärg rent specifikt blir jag trött. Så är det med denna film enligt min erfarenhet.
SvaraRaderaMan kan jämför med kända artister. Jag har flera band/artister som jag tröttnat på för att de är så politiskt orienterade i allt de säger och gör. Det blir så tröttsamt att jag slutat "följa dem", exempel är Peter Gabriel, Sting och Bono i U2. Allt handlar om balans...
Förstår vad du menar, även om Beale Street väl fungerar för dig?
RaderaJa, Beale Street funkade klart bättre, den var vacker. Men framför allt har en annan vajb i mitt huvud trots att den är mycket mer uttalat politisk. Väldigt konstigt det där när jag tänker efter... Har ingen bra förklaring.
Radera