Jag såg filmen för flera veckor sedan och jag har redan mycket diffusa minnen från filmen. Jag kommer ihåg så mycket som att filmens huvudperson spelas av Ethan Hawke och att han är otroligt bra i denna roll. En stark insats! Han är alltid bra, den gode Ethan. Det var egentligen på grund av honom jag valde att se filmen. Jag gillar hans stil. Sen kommer jag ihåg Amanda Seyfried och den relation deras två karaktärer startar upp i filmen.
Men mestadels är detta en långsamt berättad introvert resa. Man behöver inte alltid ha en handling i en film för att den ska bli intressant, men ibland behövs det. I detta fall skulle jag säga att filmen lever bra på sin stämning och Hawke i fokus, jag gillar att hänga med honom oavsett hur ogästvänligt liv han lever. Men nu några veckor efter titten finner jag att filmen känns blekare. Vad gav den egentligen? Det finns säkert de som tycker att filmen har ett viktigt och modernt budskap om att vi måste rädda Moder Jord. Det kan jag skriva under på. I en av filmens bästa scener sjunger en kör Neil Youngs kampvisa Who's gonna stand up (and save the Earth)?
Filmens sista scener är smått problematiska. Filmen som under större delen av sin löptid kändes väldigt närvarande och realistisk ändrar tonalitet och blir mer sagolik. Vid sidan av en initial men simpel chockreaktion kastar filmen ett antal frågor i ansiktet på mig som jag inte känner att den bryr sig om att besvarar. Filmer får gärna ha öppna slut men denna film ligger farligt nära pretto. Den är lite pretto för sakens skull känns det som.
Ethan Hawke, Amanda Seyfried och Neils låt gör dock att jag trots tvivel känner mig som en efterföljare. Kanske till och med troende? (Hehe, hold your horses boy, let's not get carried away..:!)
Jag ger First reformed tre drastiska åtgärder av fem möjliga.
Betyg: 3+/5
Kombinationen Paul Schrader och Ethan Hawke gjorde mig nyfiken. Alltför religiösa filmer är sällan min kopp té. Fast det beror på hur de är gjorda. Här tyckte jag det fanns tillräckligt för att det skulle bli intressant och funka. Men filmen lyckas inte riktigt fullfölja det hela, synd. Blev lite besviken helt enkelt. Men vet att många gillar denna.
SvaraRaderahttp://moviesnoir.blogspot.com/2018/08/first-reformed.html
Ja, jag var också nyfiken på Ethan Hawke i denna film. det känns för mig som att den skrapar på ytan till något mycket spännande men kommer aldrig igenom. Synd, för filmen hade potential.
RaderaFör mig räckte filmens stämning för att jag inte skulle glömma bort den, och mer därtill. Det var ett exempel på en sån där film som jag blir totalt uppslukad av. Det är svårt att förklara varför.
SvaraRaderahttps://jojjenito.wordpress.com/2019/01/23/first-reformed-2017/
Hawke är strålande. Nu är jag iofs inte nåt jättefan av Hawke. För mig är det här hans bästa insats i karriären (och en härlig kontrast mot Juliet, Naked).
Filmens stämning är dess styrka men också en potentiell svaghet eftersom om man glömmer eller tappar känslan bleknar filmen snabbt... Hoppar över och kollar in din text. :-)
Radera