Play It Again, Sam (1972)

"Play it again, Sam" är en halv Woody Allen-film. Den är inte regisserad av Woody vilket gör att den inte finns med på den listan, men han har skrivit manus och han spelar huvudrollen Allan. Detta är en pratig film om en neurotisk filmkritiker som har problem med självförtroendet och kärlekslivet. Allans fru lämnar honom i filmens inledning och han söker tröst hos hans vänner Linda (Diane Keaton) och Dick (Tony Roberts).

Allan är en riktig filmnörd och han refererar det mesta i sitt liv mot Bogart och hans Rick från filmen Casablanca. Jerry Lacy spelar Bogart i Allans dagdrömmar och gör det bra. Bogart hjälper Allan med "pick-up lines och när han ska göra sina "moves" med "the dames".



Filmen är regisserad av Herbert Ross. Han gör ett så bra jobb att man lätt skulle kunna missta den för en "äkta" Woody Allen-film. "Play it again, Sam" är som en tidigare föregångare till "Annie Hall", "Manhattan" och "Husbands and wives".

Det enda som skaver lite är att filmen utspelas i San Fransisco. Känns konstight att det inte är New York. En annan sak som skiljer sig med de senare och mer välkända filmerna är att Woody prövar sig på en del fysisk farsartad humor. Speciellt i några dråpliga scener då han ska dejta kvinnor som han vänner totat ihop honom med. Dessa inslag är lite småroliga men framför allt barmhärtigt korta.

Woodys personkemi med Diane Keaton är på plats och som hennes man i filmen ser vi Tony Roberts som också har en ganska stor roll i Serpico. Ett annat bekant ansikte är Jennifer Salt som spelade en av två kvinnliga huvudroller i De Palmas Sisters från samma år.



Dialogen är filmens starka kort då den är mycket underhållande. Denna film känns mer som en "riktigt" Woody-film än samtida verk från honom själv som "Bananas", "Everything you always wanted to know about sex, but were afraid to ask", "Sleeper" och "Love and death"...

Jag roades kungligt och ger "Play it again, Sam" tre dejter av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Min revy av Serpico
Min revy av Sisters
Min revy av Sleeper