När jag såg hans namn i rollistan för Neruda var valet enkelt att välja filmen bland många kandidater nere på Malmö filmdagar 2017. Bernal spelar polismannen Óscar Peluchonneau som får i uppdrag att fång poeten, kommunisten, dissidenten, Pablo Neruda.
Filmen är inte en biopic där man får följa Neruda från liten till gammal. Istället fokuserar man på en kort fas efter Chile har valt en högerpolitiker till president och tiden då kommunisterna började trakasseras och jagas. Vi får se Nerudas flykt genom hans egna ögon. Neruda älskar Neruda och hans pompösa självbild visas tydligt här. Det känns som att filmmakarna har en kluven inställning till Neruda. Samtidigt som filmen är något form av hyllning till honom som poet, politiker och framför allt legend hos folket så visar den också en massa negativa sidor av honom. Hans egoism, hans storhetsvansinne, hans otrohet. Han beter sig allmänt svinigt mot folk i sin närhet.
Neruda vill inte fly ut ur landet för då skulle folk inte se honom som en hjälte längre. Han blir upprörd när polisen inte hittar honom, för då blir det för lite fokus på honom själv - Neruda. Han vill inte hamna i fängelse, men han vill ännu mindre förlora sin upphöjda elitstatus som dissident. Rödvinskommunist.
Tyvärr får vi inte följa polisen Óscar så mycket, men hans resa är lik den Martins Sheens Captain Ben Willard gör i Apocalypse Now. Óscar blir mer och mer fascinerad av Neruda och den mytomspunna legend som bildats runt honom. Óscar blir helt enkelt mer och mer imponerad av mannen han jagar och mot slutet står det klart att han lojaliteter hamnat på sniskan. Ok, Bernal gör polissnubbe så bra man kana tänka sig men rollen är ensidig och platt och har bara en funktion. Han är ingen Rodrigo här inte.
Tyvärr är filmen frustrerande seg och ryckig. Filmmakarna har valt att klippa filmen på ett konstnärligt, läs pretentiöst, sätt. Enkla scener plockas isär och klipps ihop förvanskade. Som ett klipptekniskt grepp funkade detta kanske bättre i regissörens huvud än i slutresultatet. Vid sida av tveksamma konstnärliga ambitioner saknar filmen någon karaktär som är intressant nog att hänga upp upplevelsen på. Neruda är osmaklig och äcklig och tyvärr intresserar sig filmen inte för någon annan. Filmen bryr sig inte speciellt mycket om Óscar som endast har funktionen av en spegel som används för att förstärka bilden av objektet i fokus - Neruda.
Ibland får man bedöma en film inte för dess tekniska kvaliteter utan för hur effektiv den är att skapa intresse eller engagemang hos mig som åskådare. Denna film fallerar totalt att uppfylla det målet.
Jag ger Neruda ett stort sömnpiller av fem möjliga.
Betyg: 1/5
Några andra recensioner från Malmögänget:
Har du inte sett den - Johan
Jojjenito
Filmen har svensk biopremiär imorgon fredag.
Mm, det var inte bra det här, och den där konstnärliga klippningen förstörde för mig.
SvaraRaderaÄndå bra att det inte var en biopic där man får se en person skildras från barndomen till slutet av sitt liv. Det känns som att filmmakare nuförtiden gått bort från det, och oftare väljer att skildra en speciell händelse eller skeende (Jackie t ex för att ta en film från samma regissör som gjorde Neruda).
Håller med dubbelt upp. Klart bättre med biopics som fokuserar på specifik händelse, men jag är ändå inte ett stort fan av denna genre.
RaderaJag tror filmen är för smart för dig. Den har ju fått toppbetyg i SvD :P
SvaraRaderaMen att Neruda är äcklig? Vad har du mot äckliga personer egentligen?
Hahaha, ja så måste det ju vara! Tack för att du hjälpte mig se det. Jag fattade inte hur det hängde ihop. :-)
RaderaVissa äckliga personer är sköna, men andra äckliga är riktigt äckliga.