Sisters (1972)

Brian De Palmas film Sisters från 1972 dök häromdagen upp på Jimmys 1973-lista. Den låg där felaktigt och Jimmy har åtgärdat felet. Det var lätt hänt. Filmen hade premiär på en filmfestival under 1972, premiär på vanlig bio i USA under 1973 och premiär i Sverige 1974. Men eftersom både jag och Jimmy kör filmernas årtal enligt imdb så är vi nu överens om att det är en 1972:a. I vilket fall blev jag i alla fall uppmärksammad på filmen. Jag hade också hört talas om den tidigare på någon podcast.

Nja, jag kan väl knappast säga att jag blev blown up av denna film. Margot Kidder spelar huvudrollen med bravur och filmen är creepy. Den påminner om Hicthcock under de första två akterna. Ett mordmysterium, ett vittne som inte blir betrodd av polisen, mördare som ska smussla undan kroppen. Allt finns där. Under filmens tredje akt ändras tonen från ett mordmysterium till en psykologisk thriller på gränsen till en skräckis. Då tar Jennifer Salt över. Hon spelar den journalist som trodde sig bevittna mordet. Tyvärr är hon inte lika intressant att följa. Jag tycker inte att hon är speciellt bra i sin roll. Det kan också ha att göra med att filmen ändrar karaktär så friskt under slutet då hon har huvudrollen. Även om jag inte har sett någon film av Samuel Fuller får jag en känsla att slutet av Sisters tangerar hans filmstil lite? Någon frejdig kommenterare kan kanske ge mig svaret?

Filmen blev helt enkelt lite för surrealistisk för mig mot slutet. Mordmysteriet fick inte ett bra slut. Det blev en onödigt rörig soppa som inte alls var belönande. Den var inte svår att förstå, den var bara onödig. Filmen försöker förklara allt för mycket och har inte vett att sluta i tid. Ibland vinner en film på att lämna några saker outtalade och outredda. Filmens tonalitet ändrades till det sämre i och med all exposition och jag fann den inte alls lika intressant som under dess första halva.

Jag ger Sisters två systrar av fem möjliga.

Betyg: 2/5