Wil fokuserar på ordet "boys" i "cowboys" så att säga. Med sig på resan får han en svart kock, erfaren från både grytor och inbördeskrig. De två åldermännen uppfostrar de unga på det gamla viset... De är hårda på ytan men mjuka inuti. Som pappa Dan.
Detta är en riktigt klassisk western med overtyr, intermission och entre 'acte. Den är lång som sig bör. Första akten fokuserar på rekrytering och träning av de unga, andra på själva fösandet och sista akten på fajten mot skurkarna ledda av en osedvanligt otrevlig typ spelad av rövhålet Bruce Dern. Har den mannen någonsin spelat en trevlig människa?
Förutom en avsky för Bruce Dern finns det många fina prestationer i denna film. John är som vanligt och det betyder BRA i min bok. Han kommer inte i närheten av sin insats i The shootist men detta är också en annan typ av film. Filmens bästa är helt klart Roscoe Lee Browne i rollen som kocken Jebediah Nightlinger. Vilket makalöst namn bara! Sen gillade jag också att se Slim Pickens i en liten roll, honom såg vi senast i filmen Pat Garrett & Billy the Kid. Av de yngre förmågorna är det kanske bara Robert Carradine som känns igen i rollistan, en av Carradine-klanen. Pojkarna är bra, mycket bra för att var så unga. Det är alltid en risk med barnskådisar men dessa klarar det bra. Detta är också första riktiga rollen för Richard Farnsworth (The straight story).
Jag gillade filmen en hel del. Andra halvan var starkare och slutet var finast.
Jag ger The cowboys tre Guitar Concerto in D major av fem möjliga.
Betyg: 3/5
Min revy av The shootist (1976)
Min revy av Pat Garrett & Billy the Kid (1973)
Min revy av The straight story (1999)
Inte sett, verkar vara en intressant film. Den konserten finns i superb inspelning med svensk artist: https://www.youtube.com/watch?v=RZYzD7iVmmM
SvaraRaderaSe den gärna så kan vi prata om den sen. Hur gick det med Frenzy förrresten?
Radera