The Mechanic (1972)

Charles Bronson är stentuff men han är också stilig på ett märkligt sätt. Jag tror att det är kroppshållningen som gör det. Hans karaktärer är oftast tystlåtna och som här gentlemannamässiga. Hans "mechanic" Arthur Bishop lever efter en kodex som man inte ser så ofta nu för tiden.

Handlingen är spännande och lite underhållande, men ändå inte speciellt överraskande. Bishop är en exklusiv lönnmördare som jobbar åt någon anonym maffiaorganisation. Filmen vänder när han av oklara skäl tar den unga lärlingen Steve under sina vingar. Andra halvan av filmen är klart starkare. Det utvecklas till en katt och råtta-lek där man inte riktigt vet vem man kan lita på. Bishop och Steve hamnar i Italien på uppdrag och filmen utvecklas till en Bond-light med dykarutrustning och lustyacht och allt.



Bronson imponerar med sin stil. Det är njutbart att se honom. Filmerna från denna tiden är lite långsamma och actioninnehållet är inte lika utvecklat som idag men filmerna bjuder på mycket känsla. Det är kul att se miljöerna, inredningar, gamla bilmodeller (tjuter alltid i därcken oavsett underlag) samt klädstilar. Slutet var mycket bra och det lyfter filmen rejält. Det var också mycket abrupt. Just som denna revy.

Jag ger The mechanic tre självmordsförsök av fem möjliga.

Betyg: 3/5