fredag 5 september 2014

Five Easy Pieces (1970)


Catherine: You're a strange person, Robert. I mean, what will you come to? If a person has no love for himself, no respect for himself, no love of his friends, family, work, something - how can he ask for love in return? I mean, why should he ask for it?

Dags för en gemensam film som Christian valde. Jag blev nyfiken på den då det är en film från 1970 med en ung Jack Nicholson. Han är en stor stjärna och under inledningen av mitt spirande filmintresse tyckte jag per default att han "är väl bra". Desto mer film jag såg och desto mer min egen smak formades insåg jag att jag inte gillar Nicholsons konstanta överspel, hans manér, hans grin och hans osympatiska aura. Han har elaka ögon.

Nu gavs så chansen att se honom ung och kanske ännu oförstörd på något sätt. Han spelar Robert Eroica Dupea, en ung man som flyr från allt och alla så fort det blir på allvar. Vi möter honom i inledningen av filmen då han arbetar på oljefälten i södra Kalifornien. Trots att han vuxit upp i en välbärgad akademisk och musikalisk familj har han hamnat i en white trashig trailer park. Antagligen hade han flytt dit då relationerna i familjen knakat. Det antyds i filmen att han haft en dålig relation med sin far.


Nicholson's Bobby är allt annat är en trevlig prick. Han är svinaktig och nedvärderande mot sin flickvän Rayette. Han umgås med losers som inte har speciellt höga ambitioner i livet.


Samtidigt som han får veta att hans far drabbats av en stroke blir hans sambo på smällen. Bobby och Rayette begers ut på en road trip med målet en ö utanför Washingtons kust i nordvästra USA. På resan plockar de upp två lustiga lesbianer som är på väg till Alaska för att där är det rent. Den mörka av de båda, Palm Apodaca har sett ett foto från Alaska och hon tyckte att det såg vitt ut. Bobby kommenterar torrt att det är vitt före allt töar. Hon beklagar sig sedan oavbrutet över konsumtionssamhället och allt "filth" som produceras i västvärlden. Hon var minst 45 år före sin tid för precis samma saker kan sägas idag om vårt överkonsumtionssamhälle.


Väl framme i Bobbys barndomshem kraschar hans gamla värld ihop med hans undflyende och lite saker sker. Till slut flyr han som han alltid gör.

Five easy pieces är en karaktärsstudie av Bobby. Det är det filmen i första hand är. Givetvis får vi lite sköna miljöer och kanske en liten vibb av en svunnen tid då könsrollerna på allvar definierade vad män respektive kvinnor kan göra.


Mest intressant att se vad Nicholson gör av sin karaktär. Jag blev lite förvånad över att se att han spelar på samma sätt i denna gamla film som han gör i nyare alster. Från första rutan kör han med sina grimaser och allmänna överspel. Jag såg filmen med filmspanarkompisen Jojje och efteråt snackade vi lite kort om filmen och den speciella scenen mellan Bobby oh hans stumme far kom upp. Det var en scen som tydligen Nicholson skapde själv med improvisation. Faktum är att det är den scenen som sticker ut filmens bästa scen. Kan det vara så att Nicholson ofta blir eggad att spela över av allt för ivriga och underdåniga regissörer? Kanske så. Jag kan i alla fall stänga boken om honom. Han är inte en favorit hos mig.


Svagheterna med filmen är att den är ganska seg och det är tämligen långt mellan de bra scenerna. Den är dock inte dålig, den har något speciellt och jag har allt tänkt en hel del på den, men den har en bit kvar till att bli en riktigt personlig favorit.

Jag ger Five easy pieces tre enkla vägar ut av fem möjliga.

Betyg: 3/5


Vad tyckte Jojje om filmen då? Valde han det enklaste stycket eller spelade han något mer avancerat?
Decennierpolaren Christian har givetvis också sett filmen. Vad tyckte han?

Roger Eberts text om filmen. Lång artikel om filmen.

6 kommentarer:

  1. Aha,det blev en trea till slut ändå. Men jag håller med, filmen har nåt speciellt. Det finns bra scener, lite konstiga scener, och konstiga personer. Seg inledningsvis. En trea är rimlig.

    Tack för länk till Eberts text. Gjorde att jag upplevde filmen igen lite grann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blev till och med en trea med en bullet. Detta är en film som vuxit från en ganska låg nivå direkt efter vi sett klart den till en gott betyg nu. Jag har tänkt på filmen en massa gånger, sett scener i huvudet och funderat på den sista tredjedelen. Filmen var ju klart bättre mot slutet, när de var uppe i Washington.

      Radera
  2. Sant, jag valde denna film. Inte för att jag direkt trodde den skulle vara strålande, men det kändes som "en film man borde se" från början av New Hollywood (som jag inte hade sett tidigare).

    Har inget emot Nicholson, men förstår om man inte köper hans agerande alla gånger. Håller dock med om att han har lite onda ögon. Därför passar han att spela i The Shining och lite andra roller där han inte är en genomgod karaktär...

    Filmen är något ojämn. Precis som du skriver är det lite långt mellan de bra scenerna, men filmen är inte dålig och jag är glad att ha sett den. Betyget är vi också överens om (även om du nog gillade den lite mer).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte att det var ett utmärkt val. En film som jag tror att många filmälskare känner till men som inte är så känd bland vanligt folk...

      För mig var det uppfriskande att få se en tidig Jack Nicholson och kunna stänga böckerna om honom. Det är helt enkelt inte en favoritskådis hos mig. Vilket är ok, man kan inte gilla alla skådisar lika mycket.

      Kul film, jag ser fram emot fler bra filmer. Det kommer några redan imorgon och på söndag!

      Radera
    2. Helt klart. Man kan inte tycka om alla filmer och skådespelare bara för att andra tycker de är bra. Bra att ha sina favoriter och inte bara följa med strömmen.

      Ja, imorgon kommer en höjdare inne hos mig med. En film jag hade sett tidigare, men alltid kul när de fortfarande håller!

      Radera
    3. Spänningen är olidlig. Det första man gör när man vaknar om morgonen under Decennier-månaderna är att ta upp paddan och kolla vad som skrivs på bloggarna! :-)

      Radera