Mildred Pierce är ett melodrama med Joan Crawford i titelrollen. Hon är magnifik i rollen och hon vann lämpligt nog en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för 1945.
Dramat i filmen drivs mest framåt av Mildreds extremt elaka och otrevliga socitetssökande dotter Veda. Den unga tonåring är något av dottern från helvetet för Mildred men också filmens guld. Det är lustfyllt på ett egendomligt sätt att se en sådan utstuderat ond dotter till den plågade men godhjärtade modern.
Filmen har inte bara Veda nejdå den innehåller otrohet, skilsmässa, hard ship, sliskiga business men, än mer sliskiga charmör ur överklassen och ett mord. Just detta med mordet är något som filmen adderade när den gjordes om från ett melodrama till ett melodrama film noir. Filmen bygger på James M. Cains bok med samma namn och där vadr det hårdkokt drama för heöa slanten, inga mord.
Filmen är bättre som ett renodlat drama än en film noir tycker jag. Den är snyggt gjord, vi får V.O. och flashbacks, foto är najs och allt det där, men det är mer eller mindre oavbrutet ren diskbänksrealism. Jag saknar stämningen, miljöerna, de vackra men sluga damerna och de hårdföra privatdetektiverna som vi finner i många av de bättre film noir. Här är det en mix av genrer där jag inte är ett fan av den ena halvan.
Filmens ljuspunkter var få, men karaktärerna Ida (Eve Arden) och Wally (Jack Carson) var lite underhållande.
Jag fann filmen bra gjord med genomgående bra skådespeleri och bra regi, men filmen var rejält tråkig. Och det är en dödssynd. En dödssynd!
Ibland är en film tråkig endast på pappret men den skapar något spännande som kittlar mitt intresse. Denna film hade möjligheter att vara en sådan film men det hände aldrig för mig. Det kan vara att den hade behövt ha en liten glimt i ögat, eller ha lite distans till sig själv och inte tagit sig själv på så sablans mycket allvar.
När man mest hela tiden sitter och väntar på slutet kan det inte bli ett högt betyg. En svag tvåa, Carl be damned!
Betyg: 2/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar