Bond, James Bond: GoldenEye (1995)

Bond nr 17: GoldenEye

Utgivningsår: 1995
Regissör: Martin Campbell
Locations: Södra Frankrike, Severnaya, London, St Petersburgh, Cuba

Plot: Bond bevittnar stölden av den nya Eurocoptern. I jakten på den stulna helikoptern stöter Bond på Janus, en vålnad från förr och till slut måste Bond försöka förhindra ett anfall mot London med ett EMP-vapen som kan dölja en stöld av gigantiska mått mot bankvärlden.

Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Natalya Simonova - Izabella Scorupco
Alec Trevelyan - Sean Bean
General Ourumov - Gottfried John
Xenia Onatopp - Famke Janssen
Boris Grishenko - Alan Cumming
Miss Moneypenny - Samantha Bond
Q - Desmond Llewelyn
M - Judi Dench
Jack Wade - Joe Don Baker
Zukovsky - Robbie Coltrane
Irina - Minnie Driver


Revy
Det hade gått hela sex år sedan den senaste Bond-filmen. Nu skulle Pierce Brosnan äntligen få ta över som den nye Bond. Jag hoppades att Brosnan skulle göra en Bond med perfekt balans mellan cool och glimten i ögat. Brosnan levererade och den första filmen belv mycket bra. Izabella Scorupco är en av de vackraste bondbrudarna vi sett och hon fick spela en intressant och egensinnig kvinna. Skurkarna var solida med en galen Onatopp som grädde på moset. Och till sist fick vi möta den nya M i Judi Dench's skepnad för första gången. Det såg mycket ljust ut för Bond.

GoldenEye sågs i goda vänners lag. Jojje och Joel var på besök och efter Spagetti alla Puttanesca, en Chianti från 2003 och varsin stor dry martini, shaken, not stirred, slog vi oss ner i filmrummet.

Prologen: 9

Prologen i Goldeneye är i det närmaste perfekt. Den inleds med den spektakulära bungy jump-scenen från den gigantiska dammen. Jag gillade Bonds effektiva och målmedvetna approach till inbrytningen. Sen får vi äntligen se den nye Bond och han presenteras i närbild och upp-och-ner. Haha, kul liten lek med åskådarna. Resten av prologen är ren spänning och action. Bond samarbetar på ett vant sätt med 006 och de klarar nästan av uppdraget, men ryssarna kommer på dem, nästan som om de blivit förrådda... Sista delen av prologen med Bond, ett flygplan, en motorcykel, ett stup och en djup avgrund är spektakulärt minst sagt och en av de mest gastkramande scenerna i hela Bond-serien. Detta kan summeras till en nästan perfekt prolog!
Clip

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Titellåten med Tina Turner är vass. De har verkligen haft en del riktigt bra låtar i Bond-serien. Inledningen av låten är bäst. Titelsekvensen är också den en positiv överraskning. Kameran sveper över statyer av Lenin, sovjetiska flaggan, undersköna kvinnor och en och annan pistol. Den är stilig och bättre än genomsnittet.

Storyn: 5

Jag gillar storyn i filmen. Vi får en bra introduktion av den nye Bond och han är rimligt tuff men med glimten i ögat. Vi får också en ny Moneypenny och framför allt en ny M. Den onde skurken Janus är en avhoppad 00-agent och en gammal vän till Bond. Skurkar som drivs av personliga motiv är riktigt bra. Storyn håller ihop ganska bra, även om filmen är bättre den första halvan. Avslutningen är nämligen klart svagare, för andra Bond-filmen i rad.

Bondskurkarna: 7

Sean Bean är stabil som den bittre Lienz-Kosacken och före detta 00-agenten, Alec Trevelyan. I denna film får vi en seriös huvudmotståndare istället för de excentriska galningarna som eftertraktar världsherravälde från tidigare Bond- filmer. Jag gillar de mer personliga skurkarna drivna av hämnd helt klart. Med sig har 006 den Nasalis Larvatus-liknande ryska generalen Ourumov och hans sadistiskt lagda medhjälpare Onatopp.

Skurkarnas stjärna är utan tvekan Onatopp. Famke Jensen gör ett strålande porträtt av den mörka Xania Onatopp, en kvinna med kniiiiip i låren. Hon har varit en favorit ända sedan jag såg filmen första gången. På ett konsultuppdrag på ett stort svenskt företag döpte jag till och med ett av mina projekt efter henne, Projekt Onatopp.
Clip

Till sist har vi datasnillet Boris Grishenko. Jag kan till viss del hålla med Jojje som inte alls gillade hans töntiga manér, men jag störde mig inte speciellt mycket på Boris ändå.

Bondbruden: 7

Vår svenska Izabella Scorupco spelar bondbruden Natalia Simonova och hon gör det väldigt bra. I denna Bond är bruden långt från ett menlöst kuttersmycke. Även om det kan bli en kliché att kommentera bondbrudarnas utseende så tycker jag att det är relevant i detta fallet. Scorupco är ju så otrolig vacker med klassiskt vackra drag. Hon ser verkligen ut som en filmstjärna. Överlag klarar hon sig bra och jag småler lite när hon låter som Ingrid Bergman i sin engelska med svensk brytning:

Simonova: Oh, stop it, both of you! Stop it! You're like boys with toys! 

Däremot tycker jag att sekvensen med Bond och Simonova på stranden i Cuba är en konstig scen, den passar inte in i filmens tempo och "aura". Hela scenen ska väl visa Bond från en allvarligare sida, men den är artificiell på något sätt.

Medhjälparna: 7

En ny Bond och därmed en ny Miss Moneypenny. Och den nya Moneypenny är en Bond dessutom, skådespelerskan heter ju Samantha Bond! Hon är en trevlig bekantskap och hon har direkt en naturlig kemi med Bond. Henne får vi se i fyra filmer i rad nu i alla fall.

Denna film innebar också en ny M då Judi Dench för första gången spelade "the evil queen of numbers". Hon har en gravitas som väl matchar den ofantliga makt hennes karaktär besitter. Redan första scenen mellan henne och Bond visar på en intressant relation. Hon är allt annat än älskvärd mot honom men avslutar med att be honom komma tillbaka levande.

Externa medhjälpare är Robbie Coltrane's Zukovsky, en rysk gangster. Jag gillar Coltrane och Zukovsky är en härlig karaktär. Tydligen tyckte filmmakarna detsamma då han fick återkomma i en film till senare. Det roligaste inslaget i hela filmen är i Zukovsky's klubb där hans flickvän Irina sjunger, eller ylar kan man kanske säga. När jag såg att det var Minnie Driver som spelade Irina applåderade jag av ren förtjusning. Om någon av alla välinformerade läsare av denna blogg vet hur och varför hon hamnade i denna lilla cameo-roll får ni gärna skriva om det i kommentarerna.
Clip

Till sist har vi CIA-agenten Jack Wade, han med en tatuering på skinkan ni vet, Muffy. Han spelas av Joe Don Baker, samme man som spelade Whitaker i The living daylights. Tala om sammanträffande. Jojje hade någon teori om att han fått flera roller i Bond-filmer då han haft känningar till Broccoli-familjen eller nåt sådant. Kan någon verifiera? Han representerar i alla fall de i Bond-filmerna så vanliga goofy side kicks, som ska ge lite comic relief.

Actionscenerna: 6

Jag är kluven till filmens största actionsekvens. Det är givetvis biljakten med Bond i en tanks. Å ena sidan får vi se Brosnan rätta till slipsen på sitt patenterade sätt. Men å andra sidan är hela scenen så överdriven att den manar till skratt mer än spänning.
Clip

Istället vill jag höja filmens inledande actionscener. Prologen är superb action. Biljakten i bergen ovanför Monte Carlo mellan Bond och Onatopp är en favorit, speciellt minspelet mellan Bond, Onatopp och Bonds utvärderare, Caroline. Spänning och humor på högsta nivån.

Även scenerna från forskningsstationen Severnaya och introduktionen av Simonova är ett mycket starkt parti. Sista delen av filmen är något svagare, dvs när de är på Cuba. Avslutningsscenen påminner om de tidiga Connery-filmerna, med en underjordisk station gömd under sjö. Detta är den andra filmen i rad som tappar betänkligt i slutet. Det kanske är svårt att få ihop Bond-filmerna rent generellt?

Favoritscenen i filmen är nog ändå Bond's fajt med Onatopp inne i badhuset. Scenen som slutar med att Bond sätter Xenia på bastuaggregatet. Hilarious reaktion från Famke Janssen - Booliatsch!
Clip

Till sist några ord om skurkarnas Dödsscener. Alec tar de livet av på ett ganska andefattigt sätt. Han ramlar ner och får ett ton metall i magen. Men det har man väl sett förut? Boris död var lite bättre. Hans segergest förvandlas till ett fruset skratt. Hans tid i verkligheten var således över. Tyvärr var Onatopp totalt underutnyttjad. De gick för ett simpelt skämt, She always did enjoy a good squeeze, men de hade kunnat göra något bättre med hennes slutuppgörelse med Bond. Hennes karaktär var värd ett mer spektakulärt slut tycker jag.

Gadgets: 3

Den viktigaste gadgeten är den exploderande pennan. Tryck tre gånger och den armeras, tryck tre gånger till och den stängs av. Komplicerat när en hyperaktiv datorhackern Boris sitter med pennan i handen och knäpper.

Sen får Bond ett bälte med en vajer som bär en person. Han använder det för att svinga sig ut ur arkivrummet likt en annan Tarzan.

Bond får köra en BMW Z3 i någon minut innan han lämnar över den till Wade. Trist, men det blir mer BMW i de efterföljande filmerna. Det kommer jag tydligt ihåg!

Quotes: 7

Det finns en hel del bra citat i denna film. Se själva!

006: For England, James.

Bond råkar ut för en utvärderaren Caroline
Caroline: James, is it really necessary to drive quite so fast? 
James Bond: More often than you'd think.  

Xenia Onatopp introduktion är suverän
Caroline: I enjoy a spirited ride as much as the next girl, but... 
Caroline: Who's that? 
James Bond: The next girl. 

Den sexuella spänningen mellan Bond och Onatopp!
James Bond: It appears we share the same passions: three, anyway.
Xenia Onatopp: I count two: motoring and, uh, baccarat. I hope the third is where your real talent lies.
James Bond: One rises to meet a challenge.


Den nya M är en hård kvinna, och med tanke på Skyfall bör detta citat sitta som en smäck
M: If you think for one moment I don't have the balls to send a man out to die, your instincts are dead wrong. 


Simonova och Bond i en obekväm scen på en strand på Cuba
Natalya Simonova: You think I'm impressed? All of you with your guns, your killing, your death. For what? So you can be a hero? All the heroes I know are dead. How can you act like this? How can you be so cold? 
James Bond: It's what keeps me alive. 
Natalya Simonova: No. It's what keeps you alone. 


006 vet vilken Bond's svaga punkt är, kvinnorna han inte kunde rädda.
Alec Trevelyan: I might as well ask you if all those vodka martinis ever silence the screams of all the men you've killed... or if you find forgiveness in the arms of all those willing women for all the dead ones you failed to protect. 


Filmmakarnas osmakliga "skämt" endast två år efter att politiker och allmänhet i USA vaknade upp till chockerande bilder på CNN den 4:e oktober 1993
M: Unlike the American government, we prefer not to get our bad news from CNN. 

Sista scenen: 1

Det blir inte en klassisk förförelsescen mellan Bond och brud i denna film. Bond och Simonova står ute i djungeln efter fajten mot 006 är slut men de blir snart omringade av amerikanska kommandosoldater och där dyker Jack Wade upp och förstör partyt. Ett något snopet slut må jag säga. Man vill ju ha lite löööv.

Jakt i udda fordon
Här är det givetvis en stridsvagn Bond jagar sin antagonist med. Brilliant!

Sammanfattning

Detta blev en mycket lovande inledning för Brosnan som Bond. Han kör med en perfekt mängd glimten i ögat. Filmen bjuder på många skratt och en hel del bra action. Tyvärr tappar den betänkligt mot slutet. Trots att filmen har några jätteroliga karaktärer, flera suveräna scener och mycket humor saknar den något för att hamna i toppen.

Totalsumma: 59

Betyg: 4-/5

Trailer

Silver Linings Playbook (2012)

Pat: Nikki's waiting for me to get in shape and get my life back together. Then we're going to be together.

Vad är det jag gillar så mycket med denna film? Trots att det är en jättebra film tog det några veckor för mig att skriva denna revy. Jag kom inte på vad jag skulle skriva om filmen. Under vilken vinkel skulle jag angripa filmen? Till slut blev det den mest basala av alla frågor för en filmbloggare. Varför gillar jag filmen?

Först och främst älskar jag miljöerna och stämningen i filmen. Jag älskar tanken på att bo och leva i ett USA som det är i filmen, miljön och livet runt omkring. Det skadar ju inte heller att familjen vi följer är galna i amerikansk fotboll och i deras fall Philadelphia Eagles. Jag älskar NFL men mitt lag är Denver Broncos.

För det andra älskade jag storyn. Egentligen är det de två huvudkaraktärerna som jag gillar. De är båda galna men underbara i sitt samspel. Jag vill inte gå in på analys av deras mentala hälsa och filmen är självklart en romantisering av en situation som verkliga personer lever i. Men som en romantisk saga var de perfekta för varandra och jag lapade i mig av den romantiska såsen.

Inledningen av filmen skulle kunna jämföras lite med en annan favoritfilm (och bok), High fidelity, där storyn börjar med att huvudpersonen Rob Gordon blivit lämnad av sin sambo och han smider planer för att få henne tillbaka. Storyn i Silver lining playbook tar en helt annan rutt än den i High fidelity, men de har båda en rejäl stänk av bitterljuvlighet i sig.

Till sist måste jag givetvis nämna skådespeleriet. Det kan inte vara så vanligt att en och samma film blir nominerad i alla fyra skådespelarkategorierna men det blev ju faktiskt denna film. Jag tycker alla fyra var bra. Robert De Niro gör mig sällan besviken. Hans samspel med Bradley Cooper var mycket bra i en speciellt intensiv scen. Jacki Weaver som spelade mamman var väl ok men för mig var det ofattbart att hon nominerades till en oscar. Belöning för lång och trogen tjänst?

Både Jennifer Lawrence och Bradley Cooper var däremot mycket bra i sina respektive roller. Och om någon av dem skulle vinna en statyett för bästa skådis skulle det i mina ögon vara Jennifer. Nu gick hon och vann också och jag kan inte annat än applådera. Jag skulle i och för sig vilja ge henne priset både för denna roll och för hennes insats i Winter's bone. Bradley var överraskande bra i denna dramatisk roll. Han behöver kanske visa framfötterna några gånger till innan han skakat av sig stämpeln som komedikillen med de extremt blå ögonen. Men om han klarar av att göra mer bra drama kan akademin säkert vilja premiera honom i framtiden. Alla gamla filmstjärnor har ju varit unga och blåögda någon gång i tiden.

Som ni ser fanns det inte någon speciell vinkel för mig att angripa denna film utmed. Det fick räcka med att bara skriva varför jag gillar den så mycket.

Jag ger Silver linings playbook fyra bipolära personligheter av fem möjliga.

Betyg: 4/5

Top 10 films of 2012

Uppdatering 24:e mars 2014: Jag scrappar plats 11-20 och lägger in dem som "honorable mentions" efter listan istället. Det ska vara rent, en ren topp 10.

Uppdatering 14:e juli 2015: Två 2012:or som legat på 2013-listan (enligt de "gamla" reglerna och de inte hade publik premiär under 2012) har nu flyttats över till 2012-listan där de hör hemma. Spring breakers och Frances Ha har kommit in och Safety not guaranteed och Silver linings playbook har ramlat ur listan. Dessutom har justering av listan gjorts.

Originalinlägget:
Det har känts som att filmåret 2012 var ganska svagt. Det finns många filmer som var bra, men ganska få som var sådär utomjordiskt bra. Idag publicerar jag listan av mina favoritfilmer som hade premiär på vanlig bio någonstans i världen under 2012. Min kära filmbloggarkollegor Fiffi och Jojje släpper också sina bästalistor idag. Undra hur mycket överlapp vi har på våra listor?

Jag hade så många filmer på min lista av potentiella topp-10 filmer att jag, endast för dig min kära läsare, också har listat filmerna på plats 11-20. På de mindre attraktiva platserna finner vi ett gäng lite mindre kända filmer samt en hög med storfilmer som alla var bra men långt från perfekta. På topp-10 finns de filmer som jag ser som mina personliga favoriter från året som gått...

Edit: Jag klipper in en del av Fiffis text, efftersom den beskriver precis hur jag själv tänker inför listan:
"Som vanligt när jag gör den här listan ser jag inte så mycket till vilket betyg filmerna fick när jag såg dom, jag går på magkänsla, på det som sitter kvar i kroppen efteråt. En film kan vara i det närmaste perfekt men ändå inte efterlämna några spår i själen, eller tårar på kinden."

Låt listorgien starta!




Topp 10 från 2012



10. Black's game

Filmfestens största överraskning. En film som dröjt sig kvar i medvetandet, pockande, lockande, oroande. Se den!




9. The cabin in the woods

Joss Whedon och Drew Goddard har gjort årets smartaste film i sin kärleksfulla hyllning och förklaring av skräckfilmsgenren.

8. Ted

Den bästa komedin på några år. Mila Kunis. En nallebjörn. Oroliga för åskan.




7. Moonrise Kingdom

Magisk stämning och patenterad filmkonst från en manschesterkavajprydd Wes Anderson. Ingen handling men fullmatad med skön stämning och underfundiga karaktärer.

6. Hello I must be going

Bästa filmen på filmfesten brukar hamna högt upp på årslistorna. Så även detta år.




5. Frances Ha

Greta Gerwigs alter ego Frances Ha tog mig med storm. Sambosarna Noah och Greta gav mig just det jag sökte när jag gick ut i natten för att se denna film, chansen att drömma sig bort  till en annan värld.




4. The Avengers

Mästaren Joss Whedon låg bakom årets mest underhållande film.




3. Skyfall

Efter omtitten växte denna Bondfilm till gigantiska proportioner. Det räckte nästan ända fram.




2. Spring breakers

Baksidan av den amerikanska drömmen presenterad som en fantasi om frihet, egenvärde och att lyckas ta sig ut ur sitt allt för lilla liv. Fantastisk film som går att missuppfatta på fler sätt än jag kan tänka mig. Filmen bjuder in till feltolkningar, men vi går inte i den fällan!

Spring break forever, bitches




1. Zero Dark Thirty

Årets regi. Årets kvinnliga skådespelarprestation. Årets thriller. Årets häftigaste. Årets film.

Här kommer en lista med bra filmer som nästan tog sig in på listan. Mina hedersomnämnanden:
Safety not guaranteed
Silver linings playbook
Killer Joe
Knife fight
Game change
28 hotel rooms
The sessions
Lawless
Django unchained


Det var filmåret 2012, det. Självklart kan listan komma att uppdateras i framtiden om jag upptäcker filmer från 2012 som slår sig in på toppen. På tal om den, vilka filmer har Fiffi respektive Jojje njutit som mest av detta år? Hoppa över och kolla. Har vi några överlapp?
Fiffis Filmtajm Filmåret 2012
Jojjenito Filmåret 2012.

Bond, James Bond: The Living Daylights (1987)

Bond nr 15: The living daylights

Utgivningsår: 1987
Regissör: John Glen
Locations: Gibraltar, London, Wien, Bratislava, Tangier, Afghanistan

Plot: Bond hjälper en rysk general fly till väst, och får då nys om en djävulsk KGB-operation som går ut på att döda brittiska agenter och skapa kaos. Då KGB kidnappar tillbaka generalen måste Bond ge sig ut i världen för att rädda honom och avvärja den mordiska operationen.

Cast
James Bond - Timothy Dalton
Kara Milovy - Maryam d'Abo
General Koskov - Jeroen Krabbé
Brad Whitaker - Joe Don Baker
Necros - Andreas Wisniewski
General Pushkin - John Rhys-Davies
Rosika Miklas - Julie T. Wallace
Kamran Shah - Art Malik
General Gogol - Walter Gotel
Miss Moneypenny - Caroline Bliss
Q - Desmond Llewelyn
M - Robert Brown


Revy
Efter Roger Moore gjort buskis av Bond var det dags för något lite mer allvarligt, kanske till och med lite mörkare. Förväntningarna måste varit höga på den nye Bond-skådespelaren, Timothy Dalton. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det kändes när jag såg denna film första gången. Men det var i alla fall första bytet av skådespelare i Bond-serien under mitt aktiva filmliv. Det är klart att det måste varit spännande med en ny Bond.

Jag tycker nog att Timothy Dalton klarar sig ganska bra. Han är uppenbarligen klassiskt skolad och han levererar en gedigen insats. Vad jag saknar är särprägeln i hans tolkning. Bond blir aldrig riktigt spännande i denna film. Tycker jag nu i alla fall. För mig är ofta skurkarna, bondbrudarna eller Bond själv det mest intressanta med filmerna. Actionsscener är inte det allra viktigaste. De är ofta bra för sin tid i Bond-serien, men action blir lätt daterat. Nej, karaktärer och en bra story är alltid bättre än dumma actionstunts. Tyvärr har The living daylights svaga skurkar och en ännu svagare bondbrud.

Prologen: 4

Filmen startar med en vy över den berömda klippan på Gibraltar. 007 och två av hans 00-kollegor ska i en övning försöka inta en radarstation. De vaktande elitförbanden väntar. Under övningen mördas dock 004 av en okänd man och 007 tar upp jakten. En vild fajt på en jeep i hög fart. Till slut död åt den onde och en kort fallskärmsflygning för 007 till en båt med en sugen kvinna i baddräkt. Detta var en actionfylld prolog. Den är ok, inte mer.

Introduktionen av den nye skådespelaren som Bond var desto mer intressant. När han introducerar sig säger han "Bond, James Bond" alldeles för snabbt. Liksom som att han vill underspela scenen. Då det gäller karaktären Bond förstår jag inte alls vad de gör här. 004 har precis blivit mördad och Bond tar god tid på sig att dricka champagne och vad han nu gör med kvinnan i bikini. Sure, Bond tar alla chanser han får att ligga, men som scenen senare med Saunders död visar bryr sig faktiskt Bond om sina kollegor. Skulle han vara så kallsinnig över att en annan 00-agent mördas? Nä.
Clip.

Bondlåten + Titelsekvensen: 8

Norska gruppen A-ha fick uppdraget att sjunga bondlåten och den är riktigt skön. Jag vill inte utropa den till bästa bondlåten genom tiderna men den är "veldig go". Titelsekvensen är mera av siluetter av kvinnor och pistoler, men vi får också vatten som sköljer över duken och ett antal vackra kvinnoansikten. Men sekvensen har inget som höjer den över mängden, betyget ges till låten.

Storyn: 4

Får vi en mörkare Bond i denna film? Njae, både ock. Han tar 004's död med en klackspark, men han verkar mer störd över Saunders död. Dessutom verkar han ha genuina känslor för Kara. I vissa filmer skiter Bond fullständigt i de kvinnor som passerar revy. Allt som allt ger inte denna story något större djupdykning i Bond som karaktär.

Det stora hotet är inte speciellt tydligt etablerat. I denna film är det en högst diffus vapenhandel som till slut är det stora hotet. Förhållandet mellan General Koskov och Brad Whitaker är mycket otydligt och de tar inte chansen att göra något speciellt av det.

En mycket lustig detalj med denna film, och en så tydlig tidsmarkör, är att Bond faktiskt lierar sig med al-Qaida i fajten mot den korrumperade generalen. Tänk på och roas av att de Muhajedin som bara några få år senare skulle vara stommen i al-Qaida här presenteras som lustiga och bullriga hästkillar med gevär i handen. Det andra som är värt att noteras är att det inte längre är den ryska björnen som är Bonds fiende. Den "riktiga" sovjetiska generalen samarbetar med Bond till och med. Världen var i förändring framför våra ögon i slutet av 80-talet.

Bondskurkarna: 3

General Koskov är smått underhållande. Han gör sin falska avhoppare på ett lustfyllt sätt. Jag gillar inledningen och hans första framträdande under "debriefingen", men hans karaktär lyfter aldrig riktigt.

Koskovs hench man har i alla fall ett coolt namn: Necros. Han påminner om flera tidigare muskelknuttar från serien. Lång, blond, stenhårda bröstmuskler och isande blå ögon. Men han har knappt några repliker alls och han blir så torr och ointressant efter ett tag.

Till slut har vi den amerikanske vapenhandlaren Brad Whitaker. Han presenteras också som så där härligt crazy som man vill ha en Bondskurk, men det är svårt att träffa rätt där och även om han försöker förblir han ett svagt kort.

Bondbruden: 3

Kara Milovy, kvinnan med cellon. Det är lustigt det där. Det var min gode studiekamrat Anders (för er känd som Docenten här på bloggen) som en gång för länge sedan observant iakttog att de kvinnliga cellospelarna ofta höjer sig över sina kvinnliga kollegor rent utseendemässigt. Anders, Frans och jag hade senare en teori om varför det kunde vara så, men den är olämplig att återge här i publikt forum. I vilket fall verkar iakttagelsen stämma. Även så i denna film. Kara är väl ganska söt i alla fall, till och med snygg i vissa scener, men hon är långt från "het". Hon är mer eller mindre hjälplös (trist) och när hon väl börjar agera i slutet är hon helt absurd. Hur tänkte de i slutet när Kara hoppar in i en jeep och kör ikapp flygplanet som Bond sitter i. Vad var rationalen i den scenen? Nej, som cellospelare må hon vara i världseliten, men som bondbrud är hon en besvikelse.

Medhjälparna: 4

Här dök det upp en helt ny Miss Moneypenny, något jag helt hade glömt. Det verkar nästan som att Miss Moneypenny-upplagorna följer Bond-upplagorna? I alla fall i de lite senare filmerna. Jag tycker att hon är ganska bra och jag hade helst velat se lite fler eller längre scener med henne. Det fanns mer potential i den tjejen.

Q är sitt vanliga jag, alltid lika gammal, alltid lika ung. Jag skrattade gott åt scenen med "the ghetto blaster". Alla scener i Q's lab är kul, som den med killen som rullas in i en soffa. Hehe.

Förutom några korta scener med Felix Leiter och hans två kvinnliga kollegor, de med "ett party", är den mest notable medhjälparen Saunders. Han presenteras som en lite oduglig tönt, men sedan är han ändå helt ok, och Bond verkar som sagt bli riktigt ledsen när Necros dödar Saunders. Den reaktionen ser jag som en liten föraning till nästkommande film med en hämndlysten Bond i Dalton's skepnad.

I Afghanistan lierar sig Bond med Kamran Shah. Gillade inte. Inte seriöst. Jag får en liten vibb av Den vilda jakten på juvelen, filmen med Michael Douglas, Sharon Stone och Danny DeVito.

De två medhjälpare som var roligast var General Pushkin som jag tycker vi kan kalla en medhjälpare till Bond, och den frejdiga Rosika Miklas som hjälper Bond med att skicka iväg grisen.

Actionscenerna: 4

Detta tangerar actionkomedi från 80-talet. Det är inte lika farsartat som vissa av scenerna i Octopussy, men det är fortfarande långt från den mer "realistiska" action som vi bjuds på i senare filmer. Realistiska? Nåväl, annorlunda och ibland hårdare i alla fall. Den bästa scenen är biljakten när Bond och Kara flyr från Bratislava i Bonds gryma Aston Martin. Clip.

Den mest spektakulära scenen är den med anfallet mot den sovjetiska basen i Afghanistan, inklusive den vådliga flygningen med Herkulesplanet. Ska man ge sig på denna typ av scener, jag tänker kanske allra mest på landningen då Bond och Kara lyckas rulla ut i en jeep, så ska det göras med en särskilt noggrann precision. Ibland lyckas filmmakarna till fullo, men ibland blir det lite pajjigt. Jag tycker inte att actionscenerna i denna film är direkt dåliga, men de är inte heller upphetsande. De blev lite tråkiga nästan.

Till sist får vi en rolig actionscen i slutet då Bond fajtas mot militärhistoria-buffen Whitaker. Jag har alltid älskat den scenen. Men den är fånig, inget snack.

Gadgets: 4

Q förevisar sin nya "ghetto blaster" till stor förtjusning hos denna revyare.

Filmens stora gadget måste dock vara bondbilen. Denna gång kör han en häftig Aston MartinV8 Vantage. Den har allt från raketer och skottsäkert glas till en laser som skär sönder jagande bilar och skenor för vintriga landskap. Mycket coolt. Tyvärr tvingas Bond överge den i skogen.

Bond får en smart nyckelring, med dyrk spectaculaire och både gas och explosion i sig. Allt styrt med visslingar. Hehe, only in a Bond movie...

En gadget som jag absolut inte får glömma är "The Scouring pig", dvs pluggen som de smugglar ut Genral Koskov från Östtyskland med. Hela den sekvensen, som avslutas med take off av en brittisk Harrier är kul.
Clip.

Quotes: 3

Bond: Lovely girl with the cello.

Q: Something we're making for the Americans. It's called a "Ghetto Blaster".

Bond om Whitaker
Bond: He met his Waterloo.

Kamran Shah: Sorry we missed your concert. We had trouble at the airport.

Bond: He got the boot.

Sista scenen: 2

Kara har bejublad konsert. Till och med al-Qaida killarna dyker upp, lite sent eftersom de hade problem på flygplatsen (!) Duh, you think?

Kara ser ledsen ut då hon inte ser sin älskarde Bond bland publiken, men väl inne i sin loge finner hon två kalla dry martinis, shaken, not stirred, och de lyckliga tu faller i varandras armar. Ouch.

Jakt i udda fordon
Här har vi ett särdeles udda fordon, ett cellofodral. Bond och Kara jagas i snön på väg ner mot den österrikiska gränsen.

Sammanfattning

Nöjet med Bond består oftast i skurken, brudarna eller Bond själv. The living daylights är närmast en actionkomedi, men Dalton's Bond är ingen ny Han Solo, Indiana Jones eller Malcolm Reynolds. Med ganska dåliga skurkar och en menlös bondbrud blev denna Bondfilm svag. På plussidan har vi några adekvata actionsscener och lite kul gadgets. Totalt sett blev jag dock underväldigad.

Totalsumma: 39
Betyg: 2/5

Trailer
Blu Ray Trailer
Trailer (fan made)
Music video (fan made)