The Cabin In The Woods (2012)

If we all stick together we're gonna be fine... Let's split up.

Det är minst sagt lite svårt att skriva en revy om The cabin in the woods. Som så många andra vill jag inte spoila upplevelsen för de av er som ännu inte sett filmen. Detta är en film som jag starkt rekommenderar till alla som är tillräckligt intresserad av film för att läsa min blogg. Och speciellt om du är intresserad av skräckfilm, Joss Whedon eller filmhistoria kommer denna film falla dig på läppen. Jag kommer skriva en kort spoilerfri del och sedan efter ett gäng lustiga posters kommer min spoileraktiga text. Läs INTE den andra delen om du inte har sett filmen.

A cabin in the woods

Filmen handlar till synes om fem collegestudenter som ska åka till en stuga i skogen över helgen för lite R&R, komma bort från stan, partajja lite och vem vet kanske få lite sex. Gänget är det "vanliga"; den atletiske alfahannen Curt (Chris Hemsworth), den dumma blondinen Jules (Anna Hutchinson), den sköne bohemen, "the stoner" Marty (Fran Kranz), den oerfarna oskulden Dana (Kristen Connolly) samt den gode bror Duktig som fyller minoritetskvoten Holden (Jesse Williams). På väg till stugan blir de varnade av en sliskig gubbe på en bensinmack. "Åk inte vidare." "Folk kommer inte tillbaka om de åker dit..." Självklart åker ungdomarna vidare. Och sedan börjar det...

Så, visst låter det som en helt vanlig "cabin in the woods"-skräckis. Men i detta fall är filmens tag line:

"You think you know the story."

Mer kan jag inte skriva utan att spoila. För JAPP, detta är inte den "vanliga" tretton på dussinet-slasherfilmen. Gå nu och se filmen och kom sedan tillbaka, torka det stora leendet från ditt ansikte, och läs resten av min revy...

SPOILER ALERT. SPOILER ALERT. SPOILER ALERT. SPOILER ALERT.




Jag startar denna spoiler-avdelning med några retoriska frågor... Varför beter sig ungdomar i skräckfilmer som det gör? Är de dumma i huvudet eller? Varför går publiken på dessa filmer? Vill de se ungdomarna dödas på de mest hemska sätt, eller är de där för att heja på dem? Vad förväntar sig publiken från en slasher-film? Frågor som dessa måste ha rumlat runt i huvudet på Joss. Nu var det dags att göra upp med en hel filmgenre...

Direkt i filmens inledning möter vi tre tjänstemän som är på väg in på jobbet inför en helgs övertidsarbete. De prata om ditt och datt, gnabbas lite och har en allmänt skön jargong. Det är Hadley och Sitterson, spelade av favoriten Bradley Whitford (Josh i The West Wing) och Richard Jenkings, samt Lin spelad av Whedon-skådisen Amy Acker (Angel, Dollhouse). Whitford och Jenkins är sanslöst roliga hela filmen igenom och en stor behållning. De spelar karaktärerna helt perfekt.

Sitterson, Lin och Hadley

Men vänta nu, läser du detta innan du sett filmen? Spring iväg och se filmen först. Dummer!

Det etableras med en gång att ungdomarna i stugan är övervakade och till och med till viss del styrda av folket i kontrollrummet. Varför visar det sig under filmens avslutande tredjedel, men det kommer jag inte avslöja här.

I en annan scen tidigt i filmen arrangerar Hadley vadslagning om hur ungdomarna ska gå sitt grymma öde till mötes. Alla som tjänstgör bakom kulisserna skämtar och skojar om det hemska. De är alla förväntansfulla inför blodbadet som ska ske. I en annan scen när Curt och Jules ska ha sex undrar killarna som stirrar på skärmarna i kontrollrummet om kameravinklarna blir rätt - så att de kan få se Jules blottade bröst (ja!).

Först känner vi avsky för Hadley och Sittersons hjärtlösa övervakande...

Men sedan börjar satiren gå upp för biobesökarna. Det är nu Joss Whedon och Drew Goddards briljans börjar skönjas. Folket i kontrollrummet är vi, biobesökarna. Vi sitter och slår vad med oss själva om vilka hemskheter som kommer drabba ungdomarna. Vi sitter och hoppas att kameravinklarna ska tillåta oss se bara bröst.

Joss och Drew har gjort en film som dryper av referenser till en genre som de uppenbarligen kan utan och innan, som de måste älska, men som de också måste vara innerligt trötta på. Varför är det alltid på samma sätt? Varför är den grundläggande strukturen nästan alltid lik? Den dumma blondinen dör först, sen alfahannen, sen the stoner, sen den gode minoritetspersonen. Sist kvar är oskulden och ibland överlever hon, ibland inte...

Förklaringen till allt detta ges i denna film vilket sätter alla andra slasherfilmer i ett helt nytt perspektiv. Wow, tala om meta-diskussion. Whedon och Goddard är trötta på både "lazy storytelling" och publikens misslyckande att kräva originalitet.

Ploten i "The cabin in the woods" är enkel och förutsägbar därför att allt är ett spel, styrt av "the puppeteers", med samma script som alltid. Det lustiga är att våra fem ungdomar inte alls stämmer in på stereotyperna men via droger och kemikalier omformas de. Jules är inte en dum blondin, Curt är ett läshuvud och Dana är inte en oskuld (affär med sin "professor").

Marty

Jag såg filmen med min kompis Robert och vi var lite förvirrade när vi kom ut. Det är en sådan over load av intryck att det tog mig några dagar att smälta filmen och reda ut vad jag tyckte. Tredje akten av filmen är som den största bergochdalbana du kan tänka dig. 

Filmen stannar i huvudet och blir bättre ju mer jag tänker på den. Den har en mycket underhållande dialog och filmen är riktigt komisk. Den bygger på en gigantisk plot-twist som givetvis inte blir samma överraskning vid en omtitt, men jag kommer helt säkert se om den för dess humor, satir och nutidskommentarer.

Skådespelarinsatserna är väldigt bra. Det är en bra castad film. Bradley Whitford och Richard Jenkins står ut. De är sensationellt underhållande. Fran Kranz som Marty kan konkurrerar om titeln en av de bästa stoners i filmhistorien. Chris Hemsworth och Kristen Connolly är jättebra.

Jag ger The cabin in the woods fyra Joss av fem möjliga.

Betyg: 4/5