Green Lantern (2011)

Det kändes ganska lämpligt att starta min resa med den näst bästa Reynolds med hans "Green lantern", en film som han själv dissar och skojar om i "Deadpool"-filmerna. 

Att det är en superhjältefilm måste ändå vara ett litet plus för mig, men att det är DC är helt klart ett stort minus. Jag hade inte speciellt höga förväntningar när jag satt mig ner för att se filmen...

Så döm av min förvåning att filmen inte var helt usel i alla fall! Den är helt ok rakt igenom utan allt för mycket uselhet men tyvärr absolut inget som får en att spritta till i kroppen heller. Den är medelmåttig och då blir ju helhetsintrycket svagt. En typisk 2/5 film helt enkelt.

Ryan gör väl en helt ok insats. Däremot syns inget av hans sköna persona som firar triumfer i "Deadpool", "6 Underground" och "Hobbs and Shaw".

Det enda som jag lockas av lite är vetskapen att det är under denna film som han och Blake Lively träffades. Och ta mig tusan det känns ändå som att de har en bra personkemi! Jag gillar Blake en hel del, inte minst från hennes bad asseri i filmen "A simple favor".

Som superhjältefilm har den sina sidor. Visst börjar man lite trött på alla dessa origin stories! Källan av nya superhjältar verkar ju aldrig sina. 

Detta är DC och de brukar ju inte leverera så att filmen känns lite menlös var väntat. Om jag tillåts jämföra med MCU är detta lite som en blandning av "Thor" och "Guardians of the Galaxy". Lite humor via huvudpersonen, lite space, lite konstiga monster och en lömsk kollega.

Trivia 1: filmen är regisserad av samme Martin Campbell som regisserade bondfilmerna "Casino Royale" och "GoldenEye".

Trivia 2: vi ser regissören Taika Waititi som den rolige barndomsvännen till Hal.

Kul att ha sett den i alla fall, men inte en film som hamnar bland favoriterna. Mediokert.

Betyg: 2/5 

The Foreigner (2017)

The foreigner är en ganska kall och realistisk thriller med de gråhåriga Jackie Chan och Pierce Brosnan i huvudrollen. Chan spelar en gammal man som söker hämnas sin döda dotter efter ett bombdåd i London utfört av IRA. Brosnan spelar den av den brittiska regeringen understödde minsiterns för Nordirland. Politisk thriller blandat med en ilsken action. Jackie Chan spelar här gammal och långt från sina glans dagar. Han är fortfarande en bad ass men lyckligvis slipper vi de mest akrobatiska slagsmålsscenerna. Här är det lite mer realistiskt och mindre av det komiska hoppa och kicka som jag tänker när jag ser hans namn.



Filmen är regisserad av nyzeeländaren Martin Campbell som i mina ögon är mest känd för bondfilmerna casino royale (2006) och GoldenEye (1995). Han gjorde också den mycket dugliga Edge of darkness med en arg Mel Gibson i huvudrollen. Dagens film The foreigner påminner en hel del om Darkness både till tema och feeling. Campbell är en duglig regissör där Casino roylae står ut som hans starkaste verk. Han påminner mig om den gode och underskattade Tony Scott då det gäller typer av film.



Man ska med fördel se The foreigner så ospoilad som möjligt. Jag gillar filmen och stämningen i den. Som actionfilm bryter den inga nya barriärer men den är duglig som politisk thriller även om den inte är lika djup som de vassaste filmerna i genren är. Som förströelse en tisdagskväll är den dock riktigt duglig.

Enligt imdb "The film was banned in Nothern Ireland, but it is available on Netflix."

Jag get The foeigner tre ormar av fem möjliga.

Betyg: 3/5

Bond, James Bond: Casino Royale (2006)

Bond nr 21: Casino Royale

Utgivningsår: 2006
Regissör: Martin Campbell
Locations: Prag, Uganda, Madagaskar, London, Nassau, Miami, Montenegro, Lake Como, Venedig

Plot: Bond blir befordrad till 00-agent med licens att döda. Första uppdraget går ut på att jaga finansiärer av internationell terrorism. Bond får upp spåret efter Le Chiffre. Chansen att snärja honom uppstår och Bond beger sig in i en high stakes pokerturnering med mål att fälla Le Chiffre. Med sig har han kollegan Vesper Lynd. Detta var den första kvinna som fick Bonds hjärta att hoppa över några slag och Bond kastas in i ett dödligt spel där pengar, kärlek och lojalitet vinns, förloras och byts.

Cast
James Bond - Daniel Craig
Vesper Lynd - Eva Green
Le Chiffre - Mads Mikkelsen
Mr. White - Jesper Christensen
Alex Dimitrios - Simon Abkarian
Solange Dimitrios - Caterina Murino
Felix Leiter - Jeffrey Wright
René Mathis - Giancarlo Giannini
M - Judi Dench


Revy
Casino Royale var första filmen med Daniel Craig. Den var också första äventyret i hela bondhistorien då den bygger på första boken. Den hade inte kunnat filmats av EON Productions förrän nu på grund av problem med rättigheterna. I och med den nya filmen gjorde man någon form av re-boot. De nya filmerna är hypermoderna jämfört med alla tidigare upplagor och denna film är starkt influerad av Bourne-filmerna som revolutionerat actionfilmen några år tidigare. Och Daniel Craigs Bond är stenhård och iskall, något annat tillåts inte med så iskallt blå ögon!

Som av en händelse avslutar jag detta projekt med de två filmer som handlar om de två gånger Bond faller för en kvinna. Vesper var den första. Hon förrådde honom. Tracy var den andra och hon dog i hans armar. Bond vågade sig ut ur ensamhetens fängelse två gånger och började fantisera om en annan framtid men båda gångerna slogs han brutalt ner och kastades tillbaka in i sin isoleringscell. Muren blev hårdare och högre.

Prologen: 8

Inledningen är spektakulärt snygg. Hela prologen går i svartvitt men filmen är snygg som svartvita fotografier kan vara. De gör inga krusiduller med introduktionen av den nye skådespelaren. Inga zoomningar eller undvikande av Bonds ansikte. Han sitter bara där helt plötsligt i fåtöljen i hans nästa offers arbetsrum.

Scenerna från Bonds första "kill" på toaletten är utsökta, och mycket Bourne-lika. Filmen går från svartvitt till färg när prologen går över till titelsekvensen. Busen sträcker sig efter pistol och Bond svänger runt och skjuter. Den klassiska posen, pistolpipan, blodet som rinner, färg. Snyggt.

En liten Fripp Funderar: De blir befordrade till 00 status med licens att döda efter två "kills". 00 betyder kanske just två "kills"?

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Jag gillar Chris Cornell. Han är en av de bästa sångarna i vår generation och här har han och filmens kompositör David Arnold fått ihop en riktigt bra låt med namnet You know my name. Bond? Den ligger något snäpp under de bästa men den är bra. Titelsekvensen andas psykedeliskt sextiotal med fokus på spelkort och stilistiska agentfajter mellan siluettfigurer.

Storyn: 9

Storyn är givetvis bra för att originalhistorien från första bondboken äntligen filmats "på riktigt". Bonds första uppdrag är också ett renodlat agentuppdrag vilket är bra. Filmen lever mycket på actionscenerna vilka är top notch. Men jag gillar också samspelet mellan Bond och M. Personkemin mellan dem är lysande. Vid sidan av den högintressanta inblicken i en ung Bond och hans första uppdrag borde kanske historien mellan Bond och Vesper vara filmens behållning, men den kommer tyvärr inte upp i samma nivå som den i OHMSS.

Filmens svagheter ligger i hos skurkarna i filmen samt den onödigt långa pokersekvensen. För de som inte förstår poker och som likt Vesper vill tro att det har mest att göra med tur måste de spännande givarna inte varit så mycket att hurra för. Men för oss som förstår poker får tyvärr dessa scener istället löjets skimmer över sig. I sista given har tex Bond "the nuts" och ändå verkar det som att han inte vet om han ska våga syna eller ej. I boken tror jag att de spelar baccarat, men här har de fångat upp trenden med Texas hold'em vilket jag gillar, men det hade kunnat gjorts bättre.

Bondskurkarna: 6

Jag tycker att filmens mest intressanta skurk är Mr. White. Filmen hade blivit bättre om de lagt mer fokus på Quantum som organisation. Mads Mikkelsen i rollen som Le Chiffre är långt ifrån perfekt. Jag känner inte att han är en riktigt värdig motståndare till Bond. Han är bara ett mesigt schackgeni, i samma klass som Kronsteen i From Russia with love, dvs en andra klassens skurk som tror att han är smartare än vad han är. Det hade varit bättre om Bond kommit närmare MR White. Nu lämnas den tråden till nästkommande film Quantum of solace och där fumlar de lite med bollen.

Skurken Alex Dimitios är däremot riktigt slajmig och skön. Otrevlig typ. Han blir summariskt knivad av Bond inne på museet i Miami. Även honom hade de kunnat göra något bättre av.

Till sist får vi inte glömma den eldhärjade parkour-killen på Madagaskar. Djäklar vad han kunde springa.

Bondbruden: 6

Vesper. Jag har lite svårt för henne. Det är något som skaver hela filmen igenom. Visst, du säger att det kommer från manuset, att hon bär på sin mörka hemlighet, men jag tror inte att det bara är det. Jag vet inte ens om det är Vesper som karaktär eller skådespelerskan Eva Green som bär skulden.

Men jag gillar inte Vesper speciellt mycket i alla fall. Så är det bara. På pappret är hon en jättespännande egensinnig och stark motvikt till den burduse Bond. Hon är intelligent och rapp i käften vilket gör att dialogen mellan henne och Bond blir smått sensationell. Jag tänker självfallet på restaurangvagnsscenen. Dessutom får hon Bond nyfiken och då borde jag bli detsamma, men jag känner mig lika sval inför Vesper som jag kände mig het inför Tracy. Det är så konstigt.

Sista scenen med Vesper påverkar mig inte alls på samma sätt som sista med Tracy. Den är dock givetvis effektiv. Bilden då hon drar in vatten i lungorna är spektakulär och den förföljer mig, men det känns ändå inte ända in i hjärtat. Muren tar emot.

Medhjälparna: 5

Eftersom detta är den första historien om Bond får vi se hur han träffar Felix Leiter för första gången. Leiter som vanligt spelad av en ny skådespelare gestaltas denna gång av Jeffrey Wright. Felix Leiter, a brother from Langley. Han återkommer senare i Quantun of solace.

Annars är ju René Mathis den intressante medhjälparen. Jag gillar honom, men jag hade nog inte gjort det om han inte dykt upp igen i Quantum of solace. För även om det uttalas i filmen tycker jag att det förblir lite oklart om Mathis hade bytt sida eller ej. Jag misstänker att detta beror på ett slarvigt skrivet manus. Det känns som en sak som borde vara stor nog att försöka vara lite tydligare med. Eller kan det varit så att de ville ha kvar ett frågetecken runt honom inför efterföljande film? Jag vet inte.

Actionscenerna: 10

Casino Royale är seriens bästa actionfilm helt klart, utan diskussion. Prologen har två actionscener som många bondfilmer skulle dödat för att få. Inledningens parkour-scen är helt enkelt suverän. Den korta men våldsamma biljakten. Förgiftningen och Bond's hjärtstillestånd. Miami flygplats. Till och med tortyren av Bond och hans juveler ser jag som en riktigt svettig actionscen.

Avslutningsscenen är också maffig med det sjunkande huset. Den scenen är tyvärr lite rörig och svår att hänga med i, men bra ändå. Allt som allt är actioninnehållet i denna film och känslan runt de scenerna filmens styrka. Aldrig tidigare har en bondfilm känts så "på riktigt" och känslan av realism adderar en ny dimension till filmen. Daniel Craigs fysik och närvaro bidrar i högsta grad till denna känsla.

Gadgets: 5

Filmens mest notabla gadget måste vara den portabla akutavdelningen med serum mot diverse gifter och defibrillator som Bond har tillgång till i handskfacket i hans Aston Martin. Bra att ha om man är spion visar det sig.

Det är trist när det blir allt för uppenbar produktplacering i filmens värld. Och det är helt uppenbart att Sony och Sony Ericsson har produkter placerade överallt i filmen. De prylarna ser jag inte som bondgadgets.

Quotes: 6

Det finns många bra citat från filmen och de flesta är tuffa eller coola, men sällan humoristiska.

Från prologen kommer kanske hela filmens bästa utbyte:
Dryden: How did he die?
James Bond: Your contact? Not well.
Dryden: Made you feel it, did he? Well, you needn't worry. The second is...
[Bond shoots Dryden]
James Bond: Yes... considerably.

Bond och drinkar:
James Bond: Dry Martini.
Bartender: Oui, monsieur.
James Bond: Wait... three measures of Gordon's; one of vodka; half a measure of Kina Lillet. Shake it over ice, and add a thin slice of lemon peel.
Bartender: Yes, sir.

James Bond: [after Bond has just lost his 10 million in the game, to the bartender] Vodka-martini.
Bartender: Shaken or stirred?
James Bond: Do I look like I give a damn?

James Bond: I think I'll call it a Vesper.
Vesper Lynd: Because of the bitter aftertaste?
James Bond: No, because once you've tasted it, that's all you want to drink.

Bond och M har en massa intressant karaktärsbeskrivande dialog:
M: Christ, I miss the Cold War.

James Bond: I always thought M was a randomly assigned initial, I had no idea it stood for...
M: Utter one more syllable and I'll have you killed.

M: Arrogance and self-awareness seldom go hand in hand.

James Bond: So you want me to be half-monk, half-hitman.
M: Any thug can kill. I need you to take your ego out of the equation.

M: You don't trust anyone, do you?
James Bond: No.
M: Then you've learned your lesson.

Bond och Vesper:
Vesper Lynd: [introducing herself to Bond] I'm the money.
James Bond: Every penny of it.

James Bond: Why is it that people who can't take advice always insist on giving it?

Vesper Lynd: Am I going to have a problem with you, Mr. Bond?
James Bond: No, don't worry, you're not my type.
Vesper Lynd: Smart?
James Bond: Single.

Sista scenen: 7

Menar man sista scenen med Vesper, eller sista sista scenen? Jag tar sista sista scenen. Den är kort men grymt cool. Ni kommer ihåg? Mr. White anländer hem, telefonsamtalet, Bonds skott och till sist som sista replik i filmen: The name's Bond... James Bond.

Och där på trappan står Bond med det avancerade automatvapnen. Bilden som lätt redigerad används som poster till nästa film. En liten koppling mellan filmerna.

Jakt i udda fordon
Jag måste välja "antifordonet" människokroppen. Inledningsscenens parkourjakt var sensationell och den blir därmed filmens jakt i udda fordon.

Sammanfattning

Casino Royale är en riktigt bra actionfilm och en otroligt bra introduktion till den nye Bond, Daniel Craig. Scenerna mellan Bond och M är filmens bästa ur ett karaktärsperspektiv. Daniel Craig passar bra som Bond och han ger Bond ett mörker som jag välkomnar med öppna armar. Dessutom ger han Bond en fysisk närvaro som inte funnits sedan de två första skådisarnas tid. Djäklans vad vältränad han är, den gode Daniel.

Filmen är dock inte fulländad då historien om Vesper faller lite kort på grund av en okarismatisk skådespelerska, eller om det nu är manuset som gör henne sådan. Historien är ändå högst intressant. Det handlar trots allt om den ena av endast två gånger då Bond blir förälskad, sänker garden och börjar fundera på en framtid. Tyvärr köper jag inte personkemin mellan Bond och Vesper och deras historia gör inte lika ont som den om Bond och Tracy.

Totalsumma: 69
Betyg: 4/5

Trailer
Trailer (fan made)


Not: Puh, det var den sista av de 23 officiella bondfilmerna. Det gick! Det trodde jag aldrig... Nu återstår bara överkursen och sen tentamen, slutredovisningen. Håll utkik framåt helgen och under nästa vecka...

Bond, James Bond: GoldenEye (1995)

Bond nr 17: GoldenEye

Utgivningsår: 1995
Regissör: Martin Campbell
Locations: Södra Frankrike, Severnaya, London, St Petersburgh, Cuba

Plot: Bond bevittnar stölden av den nya Eurocoptern. I jakten på den stulna helikoptern stöter Bond på Janus, en vålnad från förr och till slut måste Bond försöka förhindra ett anfall mot London med ett EMP-vapen som kan dölja en stöld av gigantiska mått mot bankvärlden.

Cast
James Bond - Pierce Brosnan
Natalya Simonova - Izabella Scorupco
Alec Trevelyan - Sean Bean
General Ourumov - Gottfried John
Xenia Onatopp - Famke Janssen
Boris Grishenko - Alan Cumming
Miss Moneypenny - Samantha Bond
Q - Desmond Llewelyn
M - Judi Dench
Jack Wade - Joe Don Baker
Zukovsky - Robbie Coltrane
Irina - Minnie Driver


Revy
Det hade gått hela sex år sedan den senaste Bond-filmen. Nu skulle Pierce Brosnan äntligen få ta över som den nye Bond. Jag hoppades att Brosnan skulle göra en Bond med perfekt balans mellan cool och glimten i ögat. Brosnan levererade och den första filmen belv mycket bra. Izabella Scorupco är en av de vackraste bondbrudarna vi sett och hon fick spela en intressant och egensinnig kvinna. Skurkarna var solida med en galen Onatopp som grädde på moset. Och till sist fick vi möta den nya M i Judi Dench's skepnad för första gången. Det såg mycket ljust ut för Bond.

GoldenEye sågs i goda vänners lag. Jojje och Joel var på besök och efter Spagetti alla Puttanesca, en Chianti från 2003 och varsin stor dry martini, shaken, not stirred, slog vi oss ner i filmrummet.

Prologen: 9

Prologen i Goldeneye är i det närmaste perfekt. Den inleds med den spektakulära bungy jump-scenen från den gigantiska dammen. Jag gillade Bonds effektiva och målmedvetna approach till inbrytningen. Sen får vi äntligen se den nye Bond och han presenteras i närbild och upp-och-ner. Haha, kul liten lek med åskådarna. Resten av prologen är ren spänning och action. Bond samarbetar på ett vant sätt med 006 och de klarar nästan av uppdraget, men ryssarna kommer på dem, nästan som om de blivit förrådda... Sista delen av prologen med Bond, ett flygplan, en motorcykel, ett stup och en djup avgrund är spektakulärt minst sagt och en av de mest gastkramande scenerna i hela Bond-serien. Detta kan summeras till en nästan perfekt prolog!
Clip

Bondlåten + Titelsekvensen: 7

Titellåten med Tina Turner är vass. De har verkligen haft en del riktigt bra låtar i Bond-serien. Inledningen av låten är bäst. Titelsekvensen är också den en positiv överraskning. Kameran sveper över statyer av Lenin, sovjetiska flaggan, undersköna kvinnor och en och annan pistol. Den är stilig och bättre än genomsnittet.

Storyn: 5

Jag gillar storyn i filmen. Vi får en bra introduktion av den nye Bond och han är rimligt tuff men med glimten i ögat. Vi får också en ny Moneypenny och framför allt en ny M. Den onde skurken Janus är en avhoppad 00-agent och en gammal vän till Bond. Skurkar som drivs av personliga motiv är riktigt bra. Storyn håller ihop ganska bra, även om filmen är bättre den första halvan. Avslutningen är nämligen klart svagare, för andra Bond-filmen i rad.

Bondskurkarna: 7

Sean Bean är stabil som den bittre Lienz-Kosacken och före detta 00-agenten, Alec Trevelyan. I denna film får vi en seriös huvudmotståndare istället för de excentriska galningarna som eftertraktar världsherravälde från tidigare Bond- filmer. Jag gillar de mer personliga skurkarna drivna av hämnd helt klart. Med sig har 006 den Nasalis Larvatus-liknande ryska generalen Ourumov och hans sadistiskt lagda medhjälpare Onatopp.

Skurkarnas stjärna är utan tvekan Onatopp. Famke Jensen gör ett strålande porträtt av den mörka Xania Onatopp, en kvinna med kniiiiip i låren. Hon har varit en favorit ända sedan jag såg filmen första gången. På ett konsultuppdrag på ett stort svenskt företag döpte jag till och med ett av mina projekt efter henne, Projekt Onatopp.
Clip

Till sist har vi datasnillet Boris Grishenko. Jag kan till viss del hålla med Jojje som inte alls gillade hans töntiga manér, men jag störde mig inte speciellt mycket på Boris ändå.

Bondbruden: 7

Vår svenska Izabella Scorupco spelar bondbruden Natalia Simonova och hon gör det väldigt bra. I denna Bond är bruden långt från ett menlöst kuttersmycke. Även om det kan bli en kliché att kommentera bondbrudarnas utseende så tycker jag att det är relevant i detta fallet. Scorupco är ju så otrolig vacker med klassiskt vackra drag. Hon ser verkligen ut som en filmstjärna. Överlag klarar hon sig bra och jag småler lite när hon låter som Ingrid Bergman i sin engelska med svensk brytning:

Simonova: Oh, stop it, both of you! Stop it! You're like boys with toys! 

Däremot tycker jag att sekvensen med Bond och Simonova på stranden i Cuba är en konstig scen, den passar inte in i filmens tempo och "aura". Hela scenen ska väl visa Bond från en allvarligare sida, men den är artificiell på något sätt.

Medhjälparna: 7

En ny Bond och därmed en ny Miss Moneypenny. Och den nya Moneypenny är en Bond dessutom, skådespelerskan heter ju Samantha Bond! Hon är en trevlig bekantskap och hon har direkt en naturlig kemi med Bond. Henne får vi se i fyra filmer i rad nu i alla fall.

Denna film innebar också en ny M då Judi Dench för första gången spelade "the evil queen of numbers". Hon har en gravitas som väl matchar den ofantliga makt hennes karaktär besitter. Redan första scenen mellan henne och Bond visar på en intressant relation. Hon är allt annat än älskvärd mot honom men avslutar med att be honom komma tillbaka levande.

Externa medhjälpare är Robbie Coltrane's Zukovsky, en rysk gangster. Jag gillar Coltrane och Zukovsky är en härlig karaktär. Tydligen tyckte filmmakarna detsamma då han fick återkomma i en film till senare. Det roligaste inslaget i hela filmen är i Zukovsky's klubb där hans flickvän Irina sjunger, eller ylar kan man kanske säga. När jag såg att det var Minnie Driver som spelade Irina applåderade jag av ren förtjusning. Om någon av alla välinformerade läsare av denna blogg vet hur och varför hon hamnade i denna lilla cameo-roll får ni gärna skriva om det i kommentarerna.
Clip

Till sist har vi CIA-agenten Jack Wade, han med en tatuering på skinkan ni vet, Muffy. Han spelas av Joe Don Baker, samme man som spelade Whitaker i The living daylights. Tala om sammanträffande. Jojje hade någon teori om att han fått flera roller i Bond-filmer då han haft känningar till Broccoli-familjen eller nåt sådant. Kan någon verifiera? Han representerar i alla fall de i Bond-filmerna så vanliga goofy side kicks, som ska ge lite comic relief.

Actionscenerna: 6

Jag är kluven till filmens största actionsekvens. Det är givetvis biljakten med Bond i en tanks. Å ena sidan får vi se Brosnan rätta till slipsen på sitt patenterade sätt. Men å andra sidan är hela scenen så överdriven att den manar till skratt mer än spänning.
Clip

Istället vill jag höja filmens inledande actionscener. Prologen är superb action. Biljakten i bergen ovanför Monte Carlo mellan Bond och Onatopp är en favorit, speciellt minspelet mellan Bond, Onatopp och Bonds utvärderare, Caroline. Spänning och humor på högsta nivån.

Även scenerna från forskningsstationen Severnaya och introduktionen av Simonova är ett mycket starkt parti. Sista delen av filmen är något svagare, dvs när de är på Cuba. Avslutningsscenen påminner om de tidiga Connery-filmerna, med en underjordisk station gömd under sjö. Detta är den andra filmen i rad som tappar betänkligt i slutet. Det kanske är svårt att få ihop Bond-filmerna rent generellt?

Favoritscenen i filmen är nog ändå Bond's fajt med Onatopp inne i badhuset. Scenen som slutar med att Bond sätter Xenia på bastuaggregatet. Hilarious reaktion från Famke Janssen - Booliatsch!
Clip

Till sist några ord om skurkarnas Dödsscener. Alec tar de livet av på ett ganska andefattigt sätt. Han ramlar ner och får ett ton metall i magen. Men det har man väl sett förut? Boris död var lite bättre. Hans segergest förvandlas till ett fruset skratt. Hans tid i verkligheten var således över. Tyvärr var Onatopp totalt underutnyttjad. De gick för ett simpelt skämt, She always did enjoy a good squeeze, men de hade kunnat göra något bättre med hennes slutuppgörelse med Bond. Hennes karaktär var värd ett mer spektakulärt slut tycker jag.

Gadgets: 3

Den viktigaste gadgeten är den exploderande pennan. Tryck tre gånger och den armeras, tryck tre gånger till och den stängs av. Komplicerat när en hyperaktiv datorhackern Boris sitter med pennan i handen och knäpper.

Sen får Bond ett bälte med en vajer som bär en person. Han använder det för att svinga sig ut ur arkivrummet likt en annan Tarzan.

Bond får köra en BMW Z3 i någon minut innan han lämnar över den till Wade. Trist, men det blir mer BMW i de efterföljande filmerna. Det kommer jag tydligt ihåg!

Quotes: 7

Det finns en hel del bra citat i denna film. Se själva!

006: For England, James.

Bond råkar ut för en utvärderaren Caroline
Caroline: James, is it really necessary to drive quite so fast? 
James Bond: More often than you'd think.  

Xenia Onatopp introduktion är suverän
Caroline: I enjoy a spirited ride as much as the next girl, but... 
Caroline: Who's that? 
James Bond: The next girl. 

Den sexuella spänningen mellan Bond och Onatopp!
James Bond: It appears we share the same passions: three, anyway.
Xenia Onatopp: I count two: motoring and, uh, baccarat. I hope the third is where your real talent lies.
James Bond: One rises to meet a challenge.


Den nya M är en hård kvinna, och med tanke på Skyfall bör detta citat sitta som en smäck
M: If you think for one moment I don't have the balls to send a man out to die, your instincts are dead wrong. 


Simonova och Bond i en obekväm scen på en strand på Cuba
Natalya Simonova: You think I'm impressed? All of you with your guns, your killing, your death. For what? So you can be a hero? All the heroes I know are dead. How can you act like this? How can you be so cold? 
James Bond: It's what keeps me alive. 
Natalya Simonova: No. It's what keeps you alone. 


006 vet vilken Bond's svaga punkt är, kvinnorna han inte kunde rädda.
Alec Trevelyan: I might as well ask you if all those vodka martinis ever silence the screams of all the men you've killed... or if you find forgiveness in the arms of all those willing women for all the dead ones you failed to protect. 


Filmmakarnas osmakliga "skämt" endast två år efter att politiker och allmänhet i USA vaknade upp till chockerande bilder på CNN den 4:e oktober 1993
M: Unlike the American government, we prefer not to get our bad news from CNN. 

Sista scenen: 1

Det blir inte en klassisk förförelsescen mellan Bond och brud i denna film. Bond och Simonova står ute i djungeln efter fajten mot 006 är slut men de blir snart omringade av amerikanska kommandosoldater och där dyker Jack Wade upp och förstör partyt. Ett något snopet slut må jag säga. Man vill ju ha lite löööv.

Jakt i udda fordon
Här är det givetvis en stridsvagn Bond jagar sin antagonist med. Brilliant!

Sammanfattning

Detta blev en mycket lovande inledning för Brosnan som Bond. Han kör med en perfekt mängd glimten i ögat. Filmen bjuder på många skratt och en hel del bra action. Tyvärr tappar den betänkligt mot slutet. Trots att filmen har några jätteroliga karaktärer, flera suveräna scener och mycket humor saknar den något för att hamna i toppen.

Totalsumma: 59

Betyg: 4-/5

Trailer